Argy Bargy har blivit bättre och bättre för varje släpp. Deras senaste fullängdsalbum The Likes of Us bevisar det ytterligare. Här sparar de dessutom in på gitarronanin. Det här är sjukt gjutet, med klockrena melodier, insiktsfulla texter, och en svullen filt av angloerotik liggandes över hela plattan. Andra låten Lights Over London är självklar på det sätt som många moderna "oi!"-låtar är, men icke desto mindre ett litet mästerverk. Efter den inledningen radas hitsen upp: There's Gonna Be a Riot, No Regrets, No News Are Bad News, I'll Be There For You, Don't Wanna Be Like You, One More Drink, Same Old Story och titelspåret visar alla att Brittania fortfarande waves the rules även om tillväxten måhända är klen. Måste citera några rader ur refrängen till Don't Wanna Be Like You... på riktigt, jag fick lite samma känsla som man kunde få när man var 15 när jag lyssnade på det här första gången... Typ rysningar och en känsla av gråtmildhet: "The battlecries of bored teenagers/ Stays the same through out the ages/ Fashion goes and music changes/ But the kids will always say 'don't wanna be like you...'" ... Förstår nu när jag läser det här att det ska höras, såklart, men ändå. Köp skivan.
måndag 15 december 2008
Bästa släppen 2008: Argy Bargy - The Likes of Us
Argy Bargy har blivit bättre och bättre för varje släpp. Deras senaste fullängdsalbum The Likes of Us bevisar det ytterligare. Här sparar de dessutom in på gitarronanin. Det här är sjukt gjutet, med klockrena melodier, insiktsfulla texter, och en svullen filt av angloerotik liggandes över hela plattan. Andra låten Lights Over London är självklar på det sätt som många moderna "oi!"-låtar är, men icke desto mindre ett litet mästerverk. Efter den inledningen radas hitsen upp: There's Gonna Be a Riot, No Regrets, No News Are Bad News, I'll Be There For You, Don't Wanna Be Like You, One More Drink, Same Old Story och titelspåret visar alla att Brittania fortfarande waves the rules även om tillväxten måhända är klen. Måste citera några rader ur refrängen till Don't Wanna Be Like You... på riktigt, jag fick lite samma känsla som man kunde få när man var 15 när jag lyssnade på det här första gången... Typ rysningar och en känsla av gråtmildhet: "The battlecries of bored teenagers/ Stays the same through out the ages/ Fashion goes and music changes/ But the kids will always say 'don't wanna be like you...'" ... Förstår nu när jag läser det här att det ska höras, såklart, men ändå. Köp skivan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanonplatta! Mycket tack vare att de för en gång skull har spelat in o mixat ordentligt... och att man nog gjort lite omtagningar på sången. Trots bra låtmaterial på de tidigare plattorna har jag aldrig kunnat njuta av dem i någon större utsräckning på grund av just detta; kukiga mixningar, bitvis kass o ojämn sång och som du antyder - mycket gitarr-runkish.
Jag tycker det är mycket tråkigt att du är tvungen att hålla på å kalla mig för tönt i min blogg! Om du anser att jag skrivit om fakta i min blogg som är fel så är det väl inte svårare att du kan vara snäll och upplysa mig om det utan att ta till massa sk. skällsord!
När jag var i London för några år sedan så satt jag och pratade med några skinheads som berättad det där med Lonesdale så det var där ifrån jag fått det! Å det där med Jamaicanska slavarna. Jag skrev inte att skinheadkulturen är Jamaicansk!
Skicka en kommentar