(Hanna Hirsch - Tala Svart CD - Diskret Förlag) Uppspeedad indiepop som Diskret Förlag i den inofficiella pressreleasen beskriver som (eller citerar någon annan som beskrivit som) en fusion av Blondie och Discharge. Det håller jag då rakt inte med om, utan skulle snarare påstå att det låter som ett sent Pink Champagne på speed blandat med typ Håkan Hellström. Bandet själva beskriver sig på sin myspace-sida kort och gott som punk, och jag blir lite bekymrad. Det verkar nämligen som att band utan någon som helst koppling till punken kan kalla sig själva för punk nu för tiden. Inget fel på Hanna Hirsch, men punk är det inte, och jag tvivlar på att de har en enda punkjävel i publiken på sina spelningar, eller kan påvisa närmare släktskap med punkrörelsen än typ "ahmen jag var punkare när jag var fjorton jag lyssnade på Ebba Grön och gick i en demonstration". Texterna är som albumtiteln låter antyda svartsynta och sjukt högtravande. Musiken är snabb, melodiös och melankolisk, och det som är klart bäst med allting. Kanske skulle den må bra av en mer oslipad sångerska och lite spirit of fuck you! i texterna? Estetiken för tankarna till Raymond & Maria-människor som dricker vin på Sofo. Jag blir sugen på att lyssna på typ Disorder när jag hör det här.
tisdag 30 december 2008
Hanna Hirsch - Tala Svart CD
(Hanna Hirsch - Tala Svart CD - Diskret Förlag) Uppspeedad indiepop som Diskret Förlag i den inofficiella pressreleasen beskriver som (eller citerar någon annan som beskrivit som) en fusion av Blondie och Discharge. Det håller jag då rakt inte med om, utan skulle snarare påstå att det låter som ett sent Pink Champagne på speed blandat med typ Håkan Hellström. Bandet själva beskriver sig på sin myspace-sida kort och gott som punk, och jag blir lite bekymrad. Det verkar nämligen som att band utan någon som helst koppling till punken kan kalla sig själva för punk nu för tiden. Inget fel på Hanna Hirsch, men punk är det inte, och jag tvivlar på att de har en enda punkjävel i publiken på sina spelningar, eller kan påvisa närmare släktskap med punkrörelsen än typ "ahmen jag var punkare när jag var fjorton jag lyssnade på Ebba Grön och gick i en demonstration". Texterna är som albumtiteln låter antyda svartsynta och sjukt högtravande. Musiken är snabb, melodiös och melankolisk, och det som är klart bäst med allting. Kanske skulle den må bra av en mer oslipad sångerska och lite spirit of fuck you! i texterna? Estetiken för tankarna till Raymond & Maria-människor som dricker vin på Sofo. Jag blir sugen på att lyssna på typ Disorder när jag hör det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
De säger ju annars också själva just att just denna bit inte är punk alls, på myspacen. Du går efter kategorigrejset man väljer
Martin>> Ja, det stämmer. Jag går även efter att de skickar recensionsex till en blogg som ganska uppenbart skriver om punk.
Tant Strul är med på ett hörn tycker jag. Det svänger! Spela roll om man har punkelitens godkännanade eller ej. För att citera hanna hirsch låt "Ingenting": Det skulle sitta fint med lite sprit!
Här håller jag med dig som fan, alltså vad gäller fenomenet att allsköns popmusik kallas punk. Jag tycker dock att det pågått under större delen av 00-talet och att det ofta har att göra med produktion och inspelningsljud. Sådant som electro-punk är ju till exempel, vad jag förstått, elektronisk popmusik med syntetiskt prassel-ljud, och det blir för medelklassen punk enligt fäljande ekvation: musik (vilken som hälst) + smutsigt inspelningsljud (oftast syntetiskt skapat) = (någon slags) punk
Sedan finns det ju också allsköns musik som kallas punk bara för att de sjunger om krig, har nitar, tatueringar, ges ut på ett litet bolag fast de saknar alla ambitioner att tillföra något som inte gjorts tusen gånger förut. Behöver sållas lite där.
Ah, recensionsex. Jag trodde att bloggfolk köpte sina ex för halva priset med löfte om att recensera. (Kanske på till exempel en spelning med Hanna Hirsch, och därmed träfa dom och döma ut dom som folk som kallade sig punkare i högstadiet.)
Hanna Hirsch är ett väldigt bra popband som däremot splitat med sveriges mest underskattade punkband Young Fit Males.
Sen att Johan i bandet annars även spelar i det förnäma plojpunkbandet "Förmögenhet". Lägg sen till det faktum att punk inte endast är en musikstil, utan även ett mått på vilken/vilket attityd/perspektiv man lägger an. Det som bandets medlemmar, såvitt jag förstått, grejar med i övrigt anser jag nog kunna kallas punk. Punkt.
Hanna Hirsch är mer punk än vad du någonsin kommer bli.
Det måste inte vara sviniga drägg med tipex på en läderpajen.
Skicka en kommentar