Hej då!

Hej! Jag har beslutat mig för att låta den här bloggen dö en stilla död. Jag har hållit på sedan 2007; det vill säga i nio år drygt, och nu känns den mest som ett stressmoment i tillvaron och inte speciellt kul. Det ger mig mest ångest att jag inte hinner uppdatera så att nyheter och recensioner hålls hyfsat färska, och jag har en massa andra tidskrävande och mer kära besvär som band, familj och annat nörderi att prioritera.

Sen sist jag postade har On The Job tillkommit till PSK's lineup; Gilles (Camera Silens) har återvänt från de döda, och Micky Fitz (The Business) har förlorat kampen mot cancer.

Sedan jag startade bloggen har mycket hänt. 2010 bevisade PSK att Sverige var ett land som tålde stora arr (i kontexten), och scenen är nu för tiden både mer vital och mer splittrad än vad den var då. Politiska idioter gör sitt bästa för att så split och skapa konflikter där inga konflikter funnits, och samhällets allmänna polarisering har märkts av inom punken och skinheadscenen, där skitnödigheten nått nya höjder, men där agnarna åtminstone skilts från vetet och folk bekänt färg på de mest patetiska sätt. Man kan säga att jag har färre men bättre vänner nu för tiden.

Jag kommer att ha kvar facebook-sidan, från vilken det är enklare att posta relevanta evenemang och nyheter, och OM ni vill ha något recenserat av Paco även framledes går det bra att kontakta undertecknad som vanligt för adress.

Om ni vill kontakta mig av den eller andra anledningar så kommer jag att behålla samma email-adress; nämligen punkochoi@hotmail.com

God jul, Gott nytt år och God fortsättning!

Paco 
 

Grebol - Fyrtio Års Slit s/s MLP

(Grebol - Fyrtio Års Slit s/s MLP - PST Records) Söderorts Grebol debuterar "på riktigt" på en ensidig femlåtars mini-LP. Jag får för mig att de låtar som var med redan på För Sverige Ur Tiden inte är nyinspelade utan eventuellt bara mastrade, vilket är lite synd kanske, då de skulle ha kunnat omarras lite. Trots att gabbarna/grubbarna är i yngre medelåldern medföljer en hel del barnsjukdomar. Den enda låten med refräng är skivans första och bästa låt; Inget Liv, som handlar om konforma tråkmånsar och har en särdeles snygg bas. Vet inte om det är basisten eller bara ljudet, men den för tankarna till Boisterous på ett bra sätt. Resten av låtarna saknar alltså refräng, vilket är trixigt när det gäller skinheadpunk. Det är vers på vers på vers vilket medför att det ofta blir enformigt, även om man försökt varva lite med annan taktering och byte av sångare (Våra År). Jag vet inte om textförfattaren helt enkelt inte kan begränsa vad han vill få med utan slutar med en sjujäkla massa text helt enkelt, som får breda ut sig i evighet på bekostnad av refräng, eller om det är ett försök till nytt grepp. Covern på Contemptuous' Borders (Gränser) finns med även denna gång, och den håller, fast sången ligger på surhetsgränsen. Svensk referens skulle kunna vara ett ungt Gatans Lag när det kommer till soundet. Svårbedömt släpp, det är småkul, men märkligt.

Les Frappes till PSK:s förfest

Les Frappes sluter upp med redan släppta Devotchkas och Lost Warning.

V/A - Fyrtal I Punkrock Volym 1 LP

(V/A - Fyrtal I Punkrock Volym 1LP - Second Class Kids Records) Punken är nuförtiden ett ganska omfattande paraply under vilket alla möjliga olika subgenrer sitter och kurar undan regnet. Det är nog tur, för hade banden på den här fyrbandsspliten från Second Class Kids representerat punken i Sverige hade jag kunnat konstaterat att den aldrig mått sämre.
   Både Hata Som Lejon och Bendel & Co spelar en lätt uppspeedad pop av 90-talskaraktär, där band som Jumper, Broder Daniel och i det senare fallet även svensk folkrock typ Winnerbäck får bli referenserna. Det är så frånstötande och uselt att jag knappast finner ord. Där Hata Som Lejon ändå lyckas hyfsat med texterna är Bendel & Co bara larviga, dessutom.
   Björnarna spelar snabb och proggig svennetrall av klassiskt snitt. De gör det bra, men det betyder inte att det är bra.
   Hoppet står således till Underhund, som börjar svinbra med magiskt Oxymoronskt riffande i Alla Har Ett Hjärta. Det fortsätter inte lika bra, men bandet har åtminstone en rockig nerv, ett punkigt ös och för tankarna till M.I.D. Den svaga länken är sången som tenderar att bli väl krystad.
   Jag hoppas SCK inte låter sig nedslås av kritiska röster utan även släpper fler volymer av denna behjärtansvärda samling. Jag är säker på att punk-Sverige kan visa upp sig från en bättre sida än så här.

Klubb Antisocial 10/12

Till i januari utlovas katalanskt tema när La Inquisicon och The Upset spelar, supportade av Grebol.

Frånvaro-ursäkter och nytillskott till PSK's line-up

HallOi!... har varit (mer än vanligt) frånvarande ett par veckor till följd av internetstrul. Men det rör på sig. Har ett par plattor att recensera kommande dagar, samt lite allmän info...

PSK 2017 har fyllt på med eminenta Pistones och fisljumna Hyrda Knektar.

Det nya numret av än så länge mediokra fanzinet In Defiance släpps snart.

Indecent Exposure spelar snart i Finland, men det visste ni såklart redan. Använd sökmotorer.

The Last Resort till Stockholm

PSK:s förfest - Nu även med Lost Warning

Devotchkas återförenas för PSK:s förfest

https://www.facebook.com/events/1353008654739249/

East End Badoes till Peking - krockar med Klubb Capital's premiär (Uppdaterad 2016-10-10)

https://www.facebook.com/events/1141173785964992/

(Klubb Capital har efter den olyckliga krocken ändrat datumet på sin premiär till den 4/3)

Ny aktör i huvudstaden

"Nu dras det igång en ny klubb i Stockholm med siktet inställt på Oi och streetpunk.

Boka den 25/2 för en storslagen premiär av Klubb Capital!

Mer info inom kort."

https://www.facebook.com/Klubb-Capital-947530548703075/?fref=ts

RPoO#2 - On File till Stockholm

Riktig Punk & Oi! #2 - Svensk support - Lost Warning

Finns nu även en eventsida: https://www.facebook.com/events/1374592402568104/

För biljett, maila: riktigpunkochoi@hotmail.com

Minst ett band till kommer att släppas.

Agent Bulldogg tillbaka till Oi! The Meeting - 25 år senare.

Samtidigt som nästa års framflyttade version av PSK går av stapeln i huvudstaden, firar den tyska festen "Oi! The Meeting"tjugofemårsjubileum i den nordtyska staden Kiel. Då, för ett kvarts sekel sedan, spelade förutom band som Lokalmatadore och Klasse Kriminale också Agent Bulldogg, och nu, när eventet fyller 25 spelar Bulldogg igen.

https://www.facebook.com/events/270621223140328/ 

Det är ett tre dagars evenemang till land och till sjöss och med en hyfsat imponerande bandlista: - The Hotknives (Great Britain) - Berliner Weisse (Berlin) - 7er Jungs (Delmenhorst) - Thekenprominenz (Görlitz) - City Saints (Sweden) - Red Alert (Great Britain, Kiel) - Smegma (Hamburg) - Dreiviertel Noin (Schwerin) - The Hacklers (Ireland) - Leo and the Lineup (Danmark) - The Nice Guys (Belgium) - Vortex (Hameln) - Agent Bulldogg (Sweden) - Ruhestöhrunk (Rostock) - Rumba Santa (Kiel) - The Klempins (Kiel) - Asiphil & Dirty Harry (Schwerin) - Heiamann (Hamburg) - Lord Helchmen`s Blasbatterie (Flensburg) - East End Badoes (Great Britain) - Angelic Upstarts (Great Britain)

Riktig Punk & Oi! #2 - Haircut tillbaka till Stockholm!

På månaden tio år sedan Paris/Pontoise-bandet Haircut spelade i Stockholm (då på Bonden/Carpe Noctem i Diggers Club's regi) är bandet tillbaka i hufvudstaden för en spelning arrangerad av Riktig Punk & Oi! ... Fler band utlovas. Håll koll på https://www.facebook.com/riktigpunkochoi/

The Oppressed + återförenat The Mockingbirds

B Squadron till PSK

Svettig fransk krock i Stockholm

Den 29 oktober sker en märklig sak, när två punk/oi!-spelningar med band som bland andra består av folk från samma crew i Paris krockar på Södermalm i Stockholm. Det är Klubb Antisocial som bjuder på Oi!/core-banden Outreau och P.M.S. på Stay Bar samtidigt som hajpen Rixe spelar på Kafe 44 av någon outgrundlig anledning. Rixe-giget har varit oerhört knapphändigt annonserat, vilket skulle vara en av anledningarna till krocken, men varför Rixe skulle vilja spela för ett gäng svettiga skäggmongon eller ett gäng crustapor skulle vilja betala för att lyssna på Rixe är en fråga som lämnas obesvarad.

Personligen skyller jag helt på de märkliga och smaklösa försöken till interaktion emellan skinheads och en identitetsosäker hardcorescen som beblandar sig med crustare och springer hipstervänsterns ärenden samtidigt som de på likaledes hipstermanér intresserar sig för obskyr musik och därför dras mot den grumliga damm där band som t ex Rixe utgör toppen av ett uppskjutande isberg. "Love Antifa / Hate Greyzone" liksom....

Prince Buster - Vila I Frid

Folk fortsätter dö till flugor... Den trettiosjätte veckan i nådens år 2016 vinkar vi farväl till ska-giganten Prince Buster (död 8/9).

Nya Given - För Kropp & Själ 7"EP

(Nya Given - För Kropp & Själ 7"EP - DIY/Nya Given) En något försenad recension av Nya Given från Norrköping med sin andra egenproducerade EP på sju tums vinyl. Det är sig ganska likt; hyfsat snabb, hyfsat arg punk av 80-talssnitt kryddad med en ganska irriterande eller ettrig kazoo beroende på hur man väljer att se på den saken. Jag efterlyste arbete med sångmelodier och arrangemang när jag recenserade debuten för ett par år sedan, men tycker mig inte ha fått något vidare gehör för den uppmaningen, och det är väl i och för sig som sig bör. Men det finns något här som tilltalar förutom den tribut till MaccLads den här skivan tycks utgöra, även bortsett från den avslutande svenska tolkningen av Beer And Sex And Chips'N'Gravy (Öl, Sex, Pomme & Bea), och B-sidan känns starkare. Fyllepunk som satsar på råstyrka. Kolla upp och införskaffa!

Grebol - Fyrtio Års Slit teaser

Sheer Terror till PSK 2017

https://www.facebook.com/170883022956907/videos/1289903284388203/

Posso Kongro - S/T CD-EP

(Posso Kongro - S/T CD-EP - DIY/Posso Kongro) Den här egenproddade mini-CD:n skulle ha gjort sig utmärkt på sju tum vinyl. Jag är glatt överraskad - Posso Kongro låter betydligt bättre här än vad de gjorde när jag såg dem live för några månader sedan. Fyra jämnstarka välspelade och välproducerade gatupunkstänkare som för tankarna till Gatans Lag (pre progg-period) och Brigad Wotan. Det är framför allt sången som för tankarna till både Jonas Mortensen och Mikael Swahn, men även de klassiskt enkla men effektiva melodierna. Jag har inte mycket att invända här. Tyvärr har jag hört att plattan är i princip slutsåld, men jag skulle råda random skivbolag att återsläppa den här plattan på vinyl snarast.

Lost Warning - Blod & Eld 7" teaser

Sabotage - Stolt Svensk Arbetarklass

Ännu ett spår från kommande sjutummare.

Ny klubb i Malmö

R.A.S. till Malmö

7-8 Oktober i Norrköping - The Oppressed m fl

The Oppressed, Prins Carl, Psykbryt m fl

https://www.facebook.com/events/227368264327367/

https://www.facebook.com/events/640594122765609/

Fanzine - Turist I Tillvaron #2, Sommaren 2016

Nummer två av Sörlings pappersblaska är ännu mer omfattande än debutnumret som kom i våras, och ger ett jävligt proffsigt intryck. Mikael lyckas som vanligt peta in allt möjligt under punkparaplyet, men när det är så mycket material som i det här megazinet behöver man inte reta upp sig på det man inte gillar utan kan snabbt bläddra vidare och ändå känna att man fått valuta för pengarna.
   Böcker och punk känns lite som temat här, men jag har läst alla dom där böckerna och känner mig inte vidare tipsad. Sen är det en massa som inte faller mig på läppen, typ låtsnack med barn (det är vida känt att barn inte fattar nåt), intervjuer med skräpband som City Saints och annat trams.
    Godbitarna här är framför allt de färska nyheterna (inte vanligt i papperszine), skivrecensionerna samt artiklar/intervjuer om och med Klubb Antisocial, Pike och Bullshit/Ume City Firm Skinheads.
   Med det sagt, här finns något för nästan alla. Det här fanzinet gör bäst i att leva vidare, så se till att införskaffa ett nummer!

Fanzine - Firestorm #1, Juni 2016

Det här är jättegulligt. Ett lillgammalt sxe/hc-fanzine, förmodligen från Norrland där de här nyktra lirarna i gammal laestadiansk tradition brukar hålla till, med en personlig dedikation på rosa post-it.
   Det är som att åka tillbaka i tiden när det gäller zinets utseende och den supercharmiga naiviteten, tron på hardcore som en motståndsrörelse, hare krishna-vurmandet och den ständiga självhävdelsen. När man har sett den här typen av rörelser komma och gå i takt med att folk har växt upp och insett att det är kul att vara full och att världen aldrig någonsin kan bli så svartvit som de trodde när de var fjorton och att det var länge sedan punk och/eller hardcore var en essentiell del i någon motrörelse att tala om, kan man liksom bara klappa barnen på huvudet och le. Dessutom, vadå "vi tänker förbli unga tills vi dör!"? ... Ni beter er som gnälliga, religiösa nykterister i 80-årsåldern som höjer rösten mot ungdomens dekadens och förfall. Veganbulle och kaffe på någon veranda är tydligen grejer det, fastän ni förmodligen/förhoppningsvis är ett gäng oskulder i yngre tonåren.

Ok, till tidningen då. Kanon när det gäller layout och format (A5), det ser ut som ett zine "ska" göra. Nivån på det skrivna ordet är förhållandevis hög måste jag tillstå. Innehållet totalt ointressant. Rants, veganrecept, Judge, Waste, lite politiskt och religiöst mojs, recensioner... Ni vet.

PSK 2017 - Första fyra banden klara!

De fyra delvis spektakulära bandsläppen till 2017 års version av Pretty Shitty Kjell är inga mindre än Cock Sparrer (UK, redan annonserat), West Side Boys (FR), The Beltones (USA) och The Valkyrians (FIN).

Hets - Nytt projekt från Stockholm/Malmö

Ska'N'Ska - A-Team

Bullshit - Mariehem / Berghem 7"EP

(Bullshit - Mariehem / Berghem 7"EP - UÅOi Records) Bullshit är tillbaka, det var faktiskt en jävla överraskning! Men roligt med fler band, och alltid tryggt med kontinuitet om man nu kan kalla det det. För er som mot förmodan inte känner till Bullshit bildades som redan 1990 i Umeå och föregick till exempel Guttersnipe, där Åbban från bandet också sedan deras senaste album fungerar som strängbändare, även om det är oklart i vilken form Guttersnipe egentligen existerar. Bullshit släppte tidigt skivor på 90-talets ledande punk/Oi!-etikett Knock-Out Records och var med på den svenska samlingen Screams From The Gutter, för att nämna några avtryck de gjort i den svenska och internationella oi!-svängen. På den här skivan, 26 år senare, låter det förvånansvärt mycket som förr. Det är en ganska tung, något träig oi!-punk med enkla texter på engelska. Kanske har tiden sprungit ifrån bandet, tänker jag spontant, men fastnar ändå för B-sidan vars låtar har ett eget anslag och sköna melodier. Jag tror verkligen det kan ta sig, om bandet fortsätter lira (igen). Fyra låtar.

Brewdriver - Pystykorva 7"EP

(Brewdriver - Pystykorva 7"EP - Mvk-Records / Grinding Hall Records) Jag recenserade Brewdrivers promo-CD här tidigare. Nu har de sköna finnarna debuterat med en DIY-släppt sjutums-EP. Det är ganska traditionell (finsk) oi! det rör sig om, och jag tycker att de verkligen har fått till en skön ljudbild, med lagom taggtrådiga gitarrer, skönt trumljud och uppskruvad bärande bas. Låtarna kunde kanske ha tjänat på lite mer refrängstyrka, men det är habil oi! som för tankarna till Böhse Onkelz om man ska referera lite spontant. Brewdriver har även varit hyggliga nog att stoppa ner en liten förklaring till vad de finska låttexterna handlar om på engelska, vilket alltid är uppskattat. Fyra låtar proper oi!, stolt som en finsk spets! Det är kul att det händer grejer i grannlandet.

Ska'N'Ska - A-Team 7"

(Ska'N'Ska - A-Team 7" - A Message To You) Vilken glad överraskning! Driven Bad Manners-doftande ska från detta skäggiga gäng som blandat och gett genom åren. I början matchade deras kompetens det bedrövliga bandnamnet, men nu har de verkligen sprungit ifrån sig själva. Riktig kvalitets-baktakt, snyggt, tight, rappt blås, intensiv baktaktsmarkering och sköna melodier. Små inslag av punkstök också, som inte alls stör. Roligaste AMTY-släppet på länge, och det bästa jag hört med Ska'n'ska. Det värsta är att nu är de för etablerade för att byta namn. Två låtar, kvalitet!

Slaktkniv - (Samling med hittills utgivet material) CDR

(Slaktkniv - (Samling med hittills utgivet material) CDR - DIY/Slaktkniv) Ett bandnamn som jag sett här och där på sistone och som jag fått för mig tillhört något ungt och hyfsat oerfaret band, men som med facit i hand och efter kontakt och inlyssning/uppkollning visar sig vara fryntlig gubb-hardcore från Flen. Det finns något väldigt sympatiskt med såna här band, där män i medelåldern i rurala människobyar fortsätter spela kompetent punkjävlarock som om inget hänt sedan medlemmarnas egna allt mer avlägsna tonår; trots att det stretas på i motvind och man kanske inte ens haft flyt på undergroundnivå. Ärligt. Kompromisslöst. Och i Slaktknivs fall också riktigt bra! Med mina i kontexten ganska snäva referensramar vill jag ta till Svart Snö vid en liknelse. Det blir ofta så när hardcore är epitetet som ligger närmast till hands, och det skriks på svenska. När musiken är baserad på loopade  fläskiga riff och man genren till trots inte stressar till hjärtinfarkt eller försakar ett melodiöst inslag. Titlarna på låtarna är liksom bandet i övrigt koncisa; några exempel är Vänskap, Våld, Fest och Översittare. Tolv spår totalt, utgivna lite här och var skulle jag tro, främst kanske på egna demos/promos. Jämnstarka låtar, men exempelvis Barndom sitter kvar ett tag. Kolla upp!

Ingen rubrik (omöjligt att finna ord för rubrik)

"Punken dog igen för några dagar sedan". "The Great German Re-Research hade rätt hela tiden". Starka ord, men det räcker inte till. Det kom ett mail från SR (Paco får såna ibland, om det rör nåt som med lite fantasi kan kopplas ihop med punk och/eller oi!). Och ni som trodde ni sett allt när Kikki "Falukorven" Danielsson ingick ohelig allians med Dr Alban eller Nanne Grönvall våldtog If The Kids Are United får liksom en fusion av precis samma sak här.

Det blev ett överraskande inhopp när supergruppen The Crunch (med bla medlemmar från The Clash, Sham 69 & Cockney Rejects & Svenska popsångerskan Idde Schultz) gjorde sitt framträdande i P4 Gävleborg idag. I studion bredvid spelade Kikki Danielsson samtidigt in sitt sommarprogram. Det var ett kärt återseende då Sulo Karlsson som sjunger i The Crunch även spelar med och skriver Kicki Danielsson låtar.

Mick Geggus från Cockney Rejects föreslog för Kikki att vara med och sjunga på en låt. Kikki tyckte det var en utmärkt idé. Tillsammans genomförde de The Crunch singeln Neon Madonna, till programledaren Fredrik Björkman och lyssnarnas stora förtjusning. 
Efteråt tyckte Sham 69 basisten Dave Tregunna att Kikki hade kvalificerat sig som medlem och Kikki sa: -I'm on!

Sommarutförsäljning hos Switchlight

En massa bra grejer.

http://www.switchlight-records.com/collections/summersale-2016

Valpmynning - Nu Pyser Vi! CD

(Valpmynning - Nu Pyser Vi! CD  - Viljam Records) Smått geniala Valpmynning ifrån Västra Stockholm, med Västerorts egen Nick Culmer aka Bina i sättningen är tillbaka med ett åtta-låtars mini-album på CD. Det är sig likt sedan innan, fast bättre. Låtarna känns riktigt genomtänkta och det riffas snyggt men lågmält, och jag vill referera till The Business sent 80-tal. Det enda felet, förutom texterna som ibland kan kännas lite väl flamsiga och interna även om de bitvis också är rätt kul i sitt synbara vansinne är sången. Sångarens röst är direkt jobbig, och det kanske är en ren smaksak, men sångmelodierna känns också lite fantasilösa ibland. Annars är det stabilt jobb, hundra procent DIY och underhållande lyssning. Favoritlåten är 2 Dagar I Vildmarken, som skulle kunna vara en sån jävla punkpärla med annan text och sångare. Bra jobbat!

V/A - Turist I Tillvaron Vol 9 LP

(V/A - Turist I Tillvaron Vol 9 LP - Turist I Tillvaron) Den nionde och sista volymen av den här punksamlingssviten från Mikael Sörling - därtill också den sämsta och mest ointressanta,  vilket är synd eftersom man bör sluta på topp (och helst på ett jämnt nummer) och allt det där. Det enda som blivit bättre mot slutet är artwork och layout. På denna volym vill jag lyfta fram tre akter som jag tycker står ut, och har något som fångar mitt intresse. Det är Distraktion från Umeå, vars d-taktade anarkohardcore smakar 90-tal och Vita Huset och väcker känslor av bitterljuv nostalgi; Toxo från Stockholm som spelar lokaltypiskt hygglig melodiös och tidlös punkrock, samt avslutande The Liptones som man får förmoda är Sveriges bästa/enda (?) ska-band just nu.

Till dessa relativa favoriter lägger jag några band i okej-högen; Beat Up Betty (trots det naiva miljöpartistiska inlägget i en redan sönderbögad debatt), No Recede (Youth Crew från Kiruna; helt okej men precis lika intressant som det IOGT-NTO-styrelsemöte det konceptuellt framstår som), Sista Försöket (trots känslan av retro-maskerad), Comminor som får godkänt tack vare sångerskan, Perkulator (som liksom Distraktion kommer från Umeå och som spelar efter samma koncept, men är tråkigare och mer polerade), D-Takters (som är svårlyssnade men skriver roliga texter) samt Groteshka (Göteborgsk feminazi-anarcho som lyckas med konststycket att förmedla melodier genom knastrig ångvältscore garnerat med ångestladdade vrål).

På soptippen hamnar resterande åtta band; Nackskott (skitdålig brölig riffkäng, snälla stoppa in en socka i truten på "sångaren"), Bad Dreams Always (hur länge kan man existera som band utan att skriva en enda intressant låt?), Fuck Frankie (menlös tvåtaktspunk utan annan personlighet än den sjukt jobbiga sången), Lycka Till (Broder Daniel-pop, föga förvånande från studenthålan Umeå), Giftgas (som deras egen låttitel antyder - Kaos - Inte musik. När man längtar efter Disorder för att låta öronen vila...), Sveriges i särklass vidrigaste band som vill pula in sig själva under punkparaplyet; Shitfucks, Grid (Vit brus-metall, även de från Umeå) samt totalt intetsägande hardcorespektaklet Snake Tongue.

Införskaffa endast för de tre låtarna i recensionstextens första stycke eller för att äga hela sviten.

Muhammad Ali - Vila i Frid!

Freddie Wadling - Vila i Frid!

Hyrda Knektar - Vi Kommer Dö Men Först Ska Vi Leva 10"

(Hyrda Knektar - Vi Kommer Dö Men Först Ska Vi Leva 10" - Noise Of Sweden) Hyrda Knektar har till slut ramlat ner från staketet och landat i något slags indiepopdike, och det är lite synd. Bandet har från början genomfört en farlig balansakt mellan oerhört intagande Ebba Grönsk Stockholms-poppunk och gråtrunkpop med hatt och fjällrävenrygga, men tidigare klarat sig för att det funnits en förjävla skärpa och musiken varit oemotståndligt medryckande. Det tycker jag inte att det är på Vi Kommer Dö Men Först Ska Vi Leva, även om inledande Sänka Skepp låter som om den är ett hopkok på bandets tidigare hits och därför har tveklös potential. De andra egna låtarna är ganska fattiga, såväl musikaliskt som textmässigt. Det håller tekniskt, men blir för flummigt och poetiskt på ett sätt som visserligen säkert går hem hos den företrädesvis studentikosa publik som - om de inte redan har gjort det - framledes kommer att omfamna Hyrda Knektar. Det de eventuellt vill förmedla drunknar i tillkämpade metaforer och märkligheter, och en känsla av uppgivenhet genomsyrar verken. De två valen av covers är lite kul: Annika Norlins fenomenala Allt Som Är Ditt tolkas helt ok, men är en bra bit från originalet. En akustisk version av Cock Sparrers Where Are They Now? på svenska är mest en smårolig bagatell. Tian är annars en snygg utgåva, och ljudbilden är fin som snus och matchar den mysproggiga snabbpoppen.

Riktig Punk & Oi! - Spelning i Stockholm i augusti

Maila riktigpunkochoi@hotmail.com för info / biljett

Contra Boys - Śląsk To My CD

Contra Boys - Śląsk To My CD - Olifant Records) Polska Contra Boys' debutalbum från 2003 återutgivet på CD-digipak (samt på vinyl). Om ni är bekanta med bandet vet ni att det rör sig om veteraner från en mer politisk gren av genren som under det här namnet lirar proffsig muskelrock-oi! utan några (extrem)politiska förtecken. Den här re-releasen innehåller ett gäng bonusspår; däribland covers på band som , AC/DC och Bully Boys samt inhemska legendarer som Ramzes & The Hooligans och Rezystencja. Personligen tycker jag Contra Boys klarar sig bra på sitt eget material, som är välspelat, välproddat, refrängstarkt och sitter som en lagom hård smäll någonstans i mellangärdet. Det kräver några lyssningar, som sig bör, i synnerhet som man inte äger språket att hänga upp musiken på, men det är det värt tycker jag. Om jag ska tala ur det dimmiga minnet faller den här debuten mig mer på läppen än de två följande albumen, som i och för sig inte var kattskit de heller. Med bonusspår totalt 19 låtar.

Scenic Belly - Trying Hard To Be A Man 7"EP

(Scenic Belly - Trying Hard To Be A Man 7"EP - A Message To You) Det bästa bandet på AMTY:s punkrooster - Halmstadsbandet Scenic Belly - vars egenutgivna tolva No Luck! recenserades här på Punk & Oi! för exakt ett år sedan, som av en slump! Jag tror inte direkt att nåt egentligen har förändrats under det gångna året, mer än att Stockholmsbolaget A Message To You plockat upp dem. Musiken är fortfarande lättlyssnad, somrig och refrängstark. Vissa riff av närmast himmelsk läktarkaraktär; i synnerhet i titelspåret. Men sammanfattningsvis ett sound som för tankarna till The Clash' arvtagare, Rancid och deras arvtagare (tänk svensk "streetpunk" kring millennieskiftet) samt musik som associeras med dem, typ Lars Frederiksen & The Bastards. Effektiv punkrock helt enkelt. Den här EP:n bjuder på fyra jämnstarka spår, där jag ändå plockar ut favoriter i form av nämnda titelspåret samt avslutande Europe. Svensk kvalitetspunk som dock (liksom nästan alltid) förmodligen skulle vinna i personlighet om de skapade och levererade på modersmålet.

The Members till Stockholm + support

Agent Bulldogg + Posso Kongro - Flygaren

Gan - Przeklety Polak CD

(Gan - Przeklety Polak CD - Olifant Records) Det här bryter av lite mot den annars ganska jämntjocka gröten av kontemporära polska band med en fot för mycket i metallsörjan. Här har du vissa beklagliga inslag; ett något enerverande gitarrsound, hantering och riffande en smula störande ibland. Men också annat; den bästa kvinnliga punkrösten jag hört på ett bra jävla tag (stenhård!), en del schyssta melodier, och ibland - när Gan lyckas hitta balansen - ett sound som för tankarna till Kill Baby, Kill! Fast med kvinnlig, polsk sång då. Przeklety Polak (som för övrigt är ifrån 2014) går i allmänhet i ett ganska högt tempo, men det bryts av med ett par ballader och lite fyrtakt. Balladerna fixar dom helt mot förmodan med den äran. Tolv hård, polsk huliganpunk med polsk grogghagga på sång. Helt ok!

Split - Planet Trash Vs. Terror Attakk 7"

(Split - Planet Trash Vs. Terror Attakk 7" - Doomed Harmonics) Planet Trash var ett sånt där band som figurerade på typ alla samlingskassetter man köpte på 90-talet, och där var de ofta den udda fågeln - snabb, rå punk på engelska bland trallkremlor och tarvliga Onkel Kånkel-pastischer. Jag gillade dem bitvis... Låtar som Third Degree och Jericho minns jag med värme, även om det vid en kontemporär lyssning kanske skulle visa sig att tidens tand gått hårt åt dem. Här inleder dom den här split-sjuan med fyra låtar, och det mesta är sig likt, även om det kanske känns mer kompetent nu för tiden, och det är väl som sig bör. Kul att dom fortfarande håller på och fortsätter kämpa, det känns som om de aldrig fått det där riktiga genomslaget inom scenen. De två sista låtarna; Someday You Will Wake Up och Apathetic är favvospår på den här spliten.
   Terror Attakk spelar en ledsnare typ av hardcore, med mollstämda harmonier och bitvis softare tempo. Det är alls inte oävet - jag gillar frustrationen som lyser igenom och renset när det pågår, i sina bästa stunder påminner det om Puke (Riktad Aggression). Men Planet Trash är mer lättillgängliga, och jag är en simpel själ.

Stupstock - Nu Är Det Slut På Veckan, Det Är Dags För Fredagsmys 7"

(Stupstock - Nu Är Det Slut På Veckan, Det Är Dags För Fredagsmys 7" - Riot Punx Prod.) Jaha, vad ska man säga om dom här två spåren i promotionellt CD-R-format? Ångvältsartad råpunk som låter både 80- och -90-tal - smutsigt producerad och fullkomligt osande av anarkistiskt samhällshat. Svartsynt och misantropiskt, som det ska vara. Själv är jag glad att det bara är två spår jag måste plåga mig igenom. Kontakta på https://www.facebook.com/Stupstockpunk om du mot all förmodan skulle vara intresserad av det här.

Mörbultad - När Broar Bränns CD

(Mörbultad - När Broar Bränns CD - DIY/Mörbultad) Effektiv NYHC från Helsingborg på skånska. Mörbultad kan sin hardcore, och för den begivne lämnar När Broar Bränns förmodligen inte mycket att önska. Personligen föredrar jag Mörbultad när det öses på och inte mekas för mycket, som i Mörka Tider, Murphys Lag och Vända Varje Sten, som jag plockar ut som favoritspår. Texterna är inte speciellt klyschiga, men här och där införlivas irriterande nödrim som bitvis är svåsmälta vilket gör det samlade intrycket en smula splittrat, då vissa texter både är skarpa och vasst formulerade. Det är å andra sidan inget som hörs vid en casual lyssning, då "sången" stöts fram på guttural, lokal tunga. Elva låtar på ca 28 minuter bjuder det här debutalbumet på. H20 tolkas, och plattan gästas av folk från Always War och Hata Som Lejon. Om du vet med dig att klassisk NYHC som Sick Of It All och Agnostic Front är din kopp te, tycker jag du ska kolla upp.

The Junkers - Ogień Apokalipsy CD

(The Junkers - Ogień Apokalipsy CD - Olifant Records) Now And Forever And For Years To Come, som jag recenserade för några dagar sedan, såg jag nu vara ifrån 2011. Man kan väl säga att Olifant inte är så regelbundna med sina utskick. Hur som helst har metallvansinnet bara fortsatt sedan dess, och på Ogień Apokalipsy har det tagit över helt. Här spelar The Junkers någon sorts olidlig speed metal (jag har ingen aning om vad som egentligen är kriterierna för att en musikstil ska kunna kallas speed metal, men det är den benämningen som "springs to mind" så att säga, och kul är det inte), och det betyder också att jag härmed gör slut med bandet, för det här funkar inte. För nej, det blir varken tyngre eller aggressivare bara för att man lägger på några extra kol tempomässigt, tillfredställer sig själv sexuellt med strängarna och ställer in stärkare och trumljud så det för tanken till kommersiell djävulsmusik. Avslutande powerballaden gör ingen nytta den heller. Trist, men hej då, The Junkers.

Teaser från Sabotage

The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD

(The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD - Olifant Records / Hostile Class Productions) Ett av mina favoritband från Polen, The Junkers, släpper här (2011) ett samarbete mellan Olifant Records och Hostile Class Productions den engelska versionen av albumet Teraz I Zawsze I Na Wieki Wieków, där alltså alla låtar är på engelska och sjungs med en, för att komma från en polack, helt ok engelska. Det är helt ok, även om jag föredrar när band sjunger på modersmålet. Soundet, som har gått från melodiös och bitvis saxofonspetsad oi! till ett förvisso ännu ganska melodiöst men med en alltför kraftig metaltvist är däremot kanske inte lika kul. Det känns i både sången och gitarrljudet, samt gnuggandet från densamma. Ok när det för tankarna till Motörhead, mindre ok när det låter Discharger. Bästa låten är Voice of Reason, och texterna är i allmänhet av no nonsense-karaktär. Till de tio ordinarie låtarna kommer åtta bonuslåtar på ett spår, och där återfinns låtar på polska såväl som covers av Agnostic Front och Condemned 84. Jag gillar fortfarande The Junkers, men hade väntat mig något roligare här.

Bakers Dozen - Vilified CD

(Bakers Dozen - Vilified CD - Olifant Records) Edinburgh-bandet Bakers Dozen släpper nytt; den här gången på polska Olifant, och de gör det med den äran tycker jag. Efter bandets bästa album The Storm Of Discontent (2005) har bagarna ökat takten och höjt aggressionsnivån i tre album, för att här softa ner lite och fokusera på annat än rent adrenalin. Jag gillar både Wolves Within The Walls och Nightmare In Red, White And Blue, och tyckte parallellt med att de kom att bandet tjänade på att öka tempot i någon sorts märklig kontrakronologisk föryngringsprocess, men jag tror att bandet lite sprang ifrån sig själva rent tempomässigt och på Vilified kan man lyssna utan att sitta på helspänn. Albumet är prima tretton låtar långt, och soundet är närmare nämnda The Storm... än på många år. Sådana hits som exempelvis Loyalty Confirmed lyckas de inte åstadkomma, men åtskilliga spår som efter bara ett par lyssningar seglar upp som favoriter, som titelspåret, Short Memory och Those Opposed. Texterna är vad man kan förvänta sig från ett brittiskt skinheadband som alltid vägrat kompromissa och fått ta konsekvenserna av det. Stabil platta!

Fanzine - Turist I Tillvaron #1, Våren 2016

Det verkar som om papperszinet fått en liten renässans och det är kul. Marching On och Keyboard Warrior har fått sällskap av Sörlings första punktidsskrift i fysiskt format på bortåt 25 år, självklart under samma namn som bloggen och samlingsskivorna. Jag ska inte bli långrandig här, men kan lista fanzinets för- och nackdelar lite smidigt:

En bra sak är tidningens bredd, här ryms det mesta med smak av punk, och även en hel del totalt irrelevanta företeelser (mer om det nedan). Charlie från Anti Cimex har fått en insändare om DIY och bootlegism publicerad; Vi Subversa föräras en liten minnestext, krönikor, hyfsat färska recensioner, scenrapporter och intervjuer samt ett större reportage samsas om de välmatade men luftigt layoutade sidorna. Formatet och layouten påminner i sin A4-tappning och sitt pedagogiska upplägg om Sveriges bästa fanzine någonsin; Terrorpop.

Och det negativa då, det är ju som vanligt en smaksak, men en recension är en recension och den är subjektiv... Vem bryr sig om hipstersporten rollerderby eller "antirasism på läktaren"? Och queerpunk, vad fan är det? Den pissliberala hipsterförda identitetsvänstern ska alltså få fri tillgång till punken för att poängtera skillnaderna mellan människor och ställa dom mot varandra i görligaste mån? Som om ytterligare splittring skulle behövas eller vara önskvärd. Bevare mig väl.

Annars - här finns nåt för alla från crustnackar till skinheads. Stöd, köp, köp eller stödköp.

Nygammalt från svenska band

The Righteous andra album 9 Days We Hung släpptes för fyra, fem år sedan av Pure Impact Records på CD. Nu följer svenska Pretty Shitty Town upp med vinylversionen.
   
Östermalm Boys, vars inspelningar cirkulerat på internet sedan de förevigades under sommaren 2001 kommer även de snart få se dagens ljus i fysisk vinylform, på Snail Trail Records.

 https://www.facebook.com/ostermalmboys
  https://www.facebook.com/The-Righteous-123624927733845 
https://www.youtube.com/watch?v=nZUCk3nvpgs

Oldfashioned Ideas - Another Side To Every Story LP

(Oldfashioned Ideas - Another Side To Every Story LP - Contra Records) Produktiva trion från mestadels typ Småland petar här ut ytterligare en fullängdare, den här gången endast på vinyl om jag fattat det rätt. Mitt rec-ex är dock av CDR-karaktär med hyfsat taskigt utskrivna papper, så texterna behöver man förstoringsglas för att tillgodogöra sig. Annars är det vad man kan förvänta sig - enkel treackords-oi! med fokus på starka refränger och ett ganska hårt sound. Jag laddade upp innan lyssning och tänkte dra en jämförelse med Evil Conduct, då jag tycker att tidigare utgåvor lätt flyter ihop och den ena låten är den andra lik, men här tycker jag nog att Oldfashioned Ideas varierar sig lite mer. Sången är mer uppdelad mellan Kraft-Per och Nicke, och tempot skiftar mer än vad brukligt är. Texterna verkar handla om det gamla vanliga på ett ganska självgott sätt, lite scentjafs, Malmö försvarar sig mot nazismen och bredbenta statements av typen We Are What We Are, Confirm My Loyalty och Only Way For Me. Inget nytt under solen, men friktionsfri lyssning. Femton låtar.

På lördag - Agent Bulldogg i Skottland