Ny klubb i Slöddertälje

Ditt Fel, Dobermann Cult & Mitt Hjärta Är En Bomb på Who Killed Marilyn/Alcazar, STHLM, 20090926

Dobermann Cults förmodat sista spelning genomfördes i Who Killed Marilyns regi på Alcazar igår kväll. Pallar inte skriva värsta avhandlingen, men det var ett schysst gig av Dobermann; det bästa av tre jag sett med bandet. Mitt Hjärta Är En Bomb är ett pretto/experimentiellt anarkaband av något slag, med medlemmar från bland andra Burning Kitchen och Monster. Märklig Le Tigre-fast-utan-synthar-musik och lite hipsterkänsla. De lyckades åtminstone provocera mig, och det kanske är punk, vad vet jag. Ditt Fel lät ganska bra, snabbt och melodiöst, men vi gick när de precis börjat spela. Jag vägrar kolla på ett band där medlemmarna är barfotatomtar med ironiska mustascher.

Mitt Hjärta är en Bomb är så sjukt crazy, dom ba' vägrar att spela på scenen. Helt galet!

Dobermann Cult. Publik i förgrunden.

Ditt Fel är så sjukt crazy, dom ba' vägrar att spela med skor och använda speglar.

För er som bor där

Svensk Punk, vad är det för jävla namn på ett band? Jag lyssnade på dem igår på myspace, det var rejält dåligt faktiskt.

Klubb Olämpligt Sällskap hemlösa

Efter On the Job-och Saturdays Heroes-giget den 11/9 har Klubb Olämpligt Sällskap fått det tråkiga beskedet att man inte får fortsätta arrangera spelningar på South Side. Pubens motivering var bland annat att musiken som spelades var skinheadvänlig och neonazistisk, samt att folk bar så kallade "Hitler-tröjor" och att slagsmålen bytte av varandra utanför entrén på gatuplan. Detta är naturligtvis skitsnack. Det var inga bråk, och om det fanns ljusskygga politiska element på plats höll de det för sig själva. Kul att 90-talet hälsar på precis när det börjar hända grejer på hemmaplan igen.

Jag mailade South Side för att jag tycker att det är så hillariöst roligt med formuleringar som "Hitler-tröjor", men blev besviken då svaret jag fick var aningen friserat:

From: nailineye@spray.se To: southsidepub@hotmail.com Subject: Klubb Olämpligt Sällskap Date: Sat, 19 Sep 2009

Hej!
Jag har ryktesvis hört att klubben "Olämpligt Sällskap" som huserade hos er i källaren fredagen den 11/9 inte skulle få fortsätta arrangera spelningar hos er. Stämmer detta? I så fall; varför? Jag tycker att det var en mycket trevlig tillställning.
Mvh - Paco

From: southsidepub@hotmail.com To: nailineye@spray.se Subject: RE: Klubb Olämpligt Sällskap Date: Sat, 19 Sep 2009

Hej

unfortunately we have sound insulation problems with our neighbours who live above, therefore our gigs in the cavern will be mainly blues, soul, jazz and accoustic gigs for the near furture until such problems are resolved

regards southside

Boris & The Jeltsins - Låt Det Blöda CD

(Boris & The Jeltsins - Låt Det Blöda CD - Haha Fonogram)

"Hej Paco!

Roligt att du visat intresse utav [sic!] bandet. Skulle vara intressant av [sic!] en ärlig resention [sic!] på [sic!] skivan så här kommer ett ex utav Boris & The Jeltsins "Låt det blöda" (Haha Fonogram)."

Trots att jag egentligen borde strunta i att recensera musik som inte har med mina genrer (punk, oi! och punk- och skinheadrelaterat) att göra, eller undvika att citera brevöppningar författat av uppenbara dyslektiker har jag samtidigt som princip att recensera det material jag får skickat till mig (nåja, skivan skickades inte till mig utan till random shunne i Söderort, som såg till att den hamnade i Paco-land). Alltså, recensionen:

Hipsterfittorna/Söder om Söder-bratsen i Boris & The Jeltsins hade inte varit ett band jag stört mig på om de inte hade gjort anspråk på att tillhöra någon sorts punkrörelse. Istället hade jag förmodligen ansett att deras studentikosa popmusik (vars synbara målgrupp är fans av Östermalm, Florence Valentine och Doktor Kosmos) hade varit ett behagligt avbrott i det allmänna hiphop- och "r'n'b"-bruset. Nu, efter påståenden typ "Det är först nu den (punkvågen) börjar komma. [...] Vi är utspridda i landet. Svarta Börsen, Bruket och Kavalleriet är några (av banden i den påstådda punkvågen)" är det istället ett irritationsmoment utan motstycke. Låt Det Blöda är tolv låtar New Wave-artad pop med en fusion av Håkan Hellström och Yeah Yeah Wow Wow-Martin som sångare. Musiken är lika delar nämnda Hellström och ett kastrerat Docent Död. Det är såklart välspelat, och låtsnickeriet eller melodierna är det inget fel på. Texterna däremot är mest en massa pseudopoesi och medelklassgnäll, med undantag för inledande Gud, Vad Har Vi Gjort? och ett par till. Hade den här popsoppan de facto varit en del av någon sorts svensk punkvåg hade jag personligen dödförklarat punken. Som tur är har det här ingenting med punk att göra, utan är till för den nervöse, identitetskrisande medelklassgossen/gussen med politiskt korrekt "rättspatos" som innerst inne vet att han/hon kan falla tillbaka på sin stabila bakgrund om skrivbordsrevolutionen skulle urarta eller någon skulle rycka undan mattan under hans/hennes fötter.

Mucky Pup - A Boy In a Mans World + Now CD

(Mucky Pup - A Boy In a Mans World + Now CD - I Scream Records) Även här rör det sig om två album på en CD, denna gång med supertrista metalhardcoreakten Mucky Pup från New Jersey. Alright, de har sina korta stunder då musiken tar tag i en och man blir lite nyfiken, men ganska snart blir man besviken igen. 29 låtar trist, mekig, "humoristisk" core med en sång som ibland skriks och ibland typ rappas. Jag har en känsla av att det här gänget, som bildades 1985 och som var hyfsat stilbildande enligt vad skivbolaget låter påskina satte tonen för mängder av skitband som typ Clawfinger och liknande 90-talssmörja vi skulle ha klarat oss lika bra utan.

Om skinheads i HD

http://hd.se/kultur/2009/09/13/i-huvudet-paa-ett-skinhead/

Spelningar på gång

I Malmö börjar det hända grejer! Klubb Pogo är en ny klubb som kommer köras några gånger varje år. Den 17/10 spelar CDCP, Antipati och Gatans Lag.

Kolla in på http://www.myspace.com/klubbpogo.

On the Job & Saturdays Heroes på Olämpligt Sällskap/South Side, STHLM, 20090911

Olämpligt Sällskap hade nypremiär igår på South Side vid Zinkensdamm. Stället har många fördelar gentemot Snövit, där klubben huserade förrut. Lokalen är av ungefär samma storlek, men betydligt bättre planlöst, och ur South Side's kranar tappas brown ale, bitter och brittcider istället för - som på Snövit - Sofiero.

Banden för kvällen var Finspångsgänget Saturdays Heroes, aktuella på samlingen Chaos In Sweden, och On The Job, som snart albumdebuterar och har gig med The Warriors och The Last Resort att se fram emot i vinter. Först ut var östgötarna, och de gjorde nog ingen besviken. Sjukt skickliga och tighta, och med Chaos-örhänget The Way of a Man och ett par väl valda covers i setlistan (Nobody's Heroes av Stiff Little Fingers och England Belongs To Me av Cock Sparrer, den sistnämnda borde ha skrivits om tycker jag nog, men barnsjukdomar är tillåtna så länge det är barn som har dem) gjorde de ett effektivt (sena) The Bruisers-doftande gig.

On The Job är med något undantag Sinners Since Birth sättningsmässigt. Krille har tagit över Masses sång, och jag tycker att On the Job är ett något mer opersonligt band än vad SSB var. De gör det de gör jävligt bra: det är skön, melodiös midtempo-oi! med Evil Conduct-känsla, och hitarna saknas inte. Men det är inte helt lätt att särskilja dem från det allmäna gatpunkbruset (Pure Impact beskrev saken bra i sina augustinyheter: "They're not reinventing anything, but they're good at what they're doing and the melodies stick in your head!"), och skulle jag vara deras manager eller deras mammor hade jag uppmanat gossebollbarnen att börja skriva på svenska igen. Hur som helst gjorde de en schysst spelning, och det är kul att det börjar röra på sig i Stockholm nu igen.

Mellan spelningarna stod Arthur (Poor Old Slugs) och Johan (Antipati) för skivspelandet, och det skötte de såklart med bravur. När stället stängde gick de unga och rastlösa (och de gamla spritsvamparna) till ett treöppet biljardhak, medan Paco tog spårtåget hem till förorten för en god natts ESB-coma.

Reno Divorce - Tears Before Breakfast CD

(Reno Divorce - Tears Before Breakfast CD - I Scream Records) Om Stigmata var en smula svårsmälta är Reno Divorce raka motsatsen: maken till oförarglig punkrock får man leta efter. Det de båda banden har gemensamt är väl att deras musik rinner av en som vatten från en gås. Reno Divorce är från Orlando, Florida, och plagierar Social Distortion rakt av. Sångaren lider av ett svårt Mike Ness-komplex, och skulle jag drista mig till att drämma till med någon mer referens får det kanske bli Bad Religion; alltså ett Social Distortion kryddat med lite, lite Greg Graffin. Jag vet att jag har recenserat Reno Divorce förut i något pappersfanzine runt 2004, och att de då låg på Street Anthem Records. Sedan dess verkar det ha gått bra för dem ur rent kommersiellt hänseende betraktat, och det är väl just på grund av radiospelbarheten kan man tänka. Tears Before Breakfast är elva låtar snärtig, beskedlig punk som inte kommer att göra det allra minsta avtryck i historien - inte alls dåligt, bara helt meningslöst.

Stigmata - The Wounds That Never Heal CD

(Stigmata - The Wounds That Never Heal CD - I Scream Records) Jag vet inte hur jag ska kunna bre ut mig om den här plattan, eftersom den inte berör mig för fem öre. Stigmata fyller 20 år och är tydligen någon sorts storhet i metal- och hardcoresammanhang, men jag har knappt hört talas om dem. Nåväl, alla kan ju inte vara bra på allt, och det är också vad Stigmata försöker framhärda i med all önskvärd tydlighet. Den här utgåvan är en två-album-på-en-CD-historia, och första hälften; Hymns For an Unknown God från 1994, är mycket mer metal än hardcore. Tungfotad, mörk och malande i segt tempo är den föga upplyftande. Andra albumet inkluderat heter Do Unto Others, kom 1998 och är bra mycket trevligare utan att kännas allt för angeläget. Här ökar tempot betänkligt, och även sångens monotoni och det kompakta mörkret som vilar över CD'ns första halva skingras något. I Scream kunde gärna ha skippat Hymns... och bara återsläppt skivan från -98. Den skulle säkert kännas mer angelägen om man slapp få sinnena avtrubbade i en halvtimme först.

Cowboy Prostitutes - Let Me Have Your Heart CD

(Cowboy Prostitutes - Let Me Have Your Heart CD - Sunny Bastards) Dom får skylla sig själva som skickar den här promon till Paco: Fyra töntar i (eller utan) lustiga hattar sitter och försöker se dryga/nonchalanta/hårda ut på ett sätt som inte varit gångbart någon annanstans än i Los Angeles under 80-talets första hälft, när glam metal/sleazerock-scenen var som mest spännande för den det föll på läppen. De kommer dock inte från änglarnas stad utan från fucking Örebro, har ett bandnamn som får Zombie Space Pirates att framstå som ren briljans, och spelar den mest ointressanta variant av de ovan droppade genrerna som tänkas kan (och det vill inte säga lite). Pressutskicket påstår att Cowboy Prostitutes är en pina i arslet för recensenter och kritiker, på grund av att de skulle vara svåra att kategorisera och genrebestämma. Jag tycker tvärtom att det är väldigt lätt att stoppa dem i facket för musikalisk avföring. Vidare säger den medföljande texten att sleazerockare, metallskallar och punkare allihopa likaledes gillar skiten, men det tror jag inte - möjligtvis då tyska punkare. Jag undrar vad punk-och skinhead-etiketten Sunny Bastards vill göra med det här bandet? Kanske skapa ett nytt The Bones? Kanske försöka surfa på den redan utdöende sleazeretrovågen och försöka tjäna pengar på musik som ändå inte behöver äventyra bolagets trovärdighet? Förmodligen kommer de misslyckas med båda alternativen. Dock finns det säkerligen en hel drös festivalpartysvennar/kukenkillar/fittantjejer som kommer tycka att det här är det nya svarta. That's just their tough shit.

Paco vs Boris

"ok ok. och så vill vi passa på att rikta spotlighten mot en fantastisk blog. punkochoi.blogspot.com drivs av en man som, ja, helt enkelt inte tycker om oss. alls. ordet "hatobjekt" används friskt. vi får väl bara passa på att tacka för publiciteten, önska lycka till och påminna om att ta dina magsårstabletter!men fan gå in och läs nu. får inte missas.och tack erik för tipset."

Saxat från Boris & The Jeltsins Myspace-blogg :)

US of Oi! of Sweden

Signaturen Bernandos blogg är mycket värd att besöka, i synnerhet för fans av amerikansk oi! Matnyttig info om en mängd band, och musik att ladda ner. Just nu finns det material av Anti-Heros, Blanks 77, Chapter 21, Combat Ready, First Strike, Kicker Boys, Moloko Men, Moral Outrage, Paxton Boys, Soldier 76, Stormwatch, The Legionnaries, The Mad Hatters, Those Unknown och Violent Drunks. Besök på http://usofoiofsweden.blogspot.com/.

Diverse

Kjell Hell har uppdaterat igen.

I övrigt har vi en del att se fram emot; Asta Kask och Sixten Redlös spelar på 44an den 24/9. Den 11/9 är det nypremiär för Olämpligt Sällskap där Saturdays Heroes är TBA som supportar On the Job. Hur Texas Terri-giget avlöpte igår kväll vet jag inte, men det brukar ju gå bra. Den 25/9 är det förutom Beat Butchers-balunsen (som jag inte har fått tag i plåtar till - har varit slutsålt ett bra tag nu) Riot Club, med The Civilians på scenen; ett band som jag tyckte lät som en kackig Rancidklon med ganska rackig sång (ungefär som om Tampe från kortlivade Blind Justice skulle envisas med att sjunga som Tim Armstrong). Lördagen 26/9 spelar hardcorebandet Dobermann Cult sin kanske sista spelning, åtminstone på ett bra tag, då sångaren har, eh, andra åtaganden för tillfället. Den äger rum på Alcazar i Who Killed Marilyn's regi.

Dessutom vill jag informera om att Punk & Oi! veckosnittar på över 1000 unika besökare i veckan, och inte 500 som det står i blogghuvudet. Jag är för oteknisk för att byta ut det bara.

Skivkoll utan koll

Googlade för skojs skull på mitt nya hatobjekt Boris & The Jeltsins, för att se om det fanns några mer dåraktigheter att arga upp sig över. Bloggen Skivkoll gör bort sig genom att i sin recension av studentäckelpäckelbandet skriva:

"Tillsammans med Bruket, Den Stora Sömnen, Hanna Hirsch, Pascal, Hökartorget och alla de andra har Boris & The Jeltsins åter visat att svensk punk är högst vital och levande. Tack för det."

Återigen: ett band måste definieras av sin publik! Ovanstående band tillhör genren studentäckelpäckel eftersom deras krystade, pretentiösa, ryggradslösa publik är studentäckelpäckel!

Vervain - Rigshospitalet CD

(Vervain - Rigshospitalet CD - Nobleway Records) Det är skitsvårt för mig att recensera Vervain, eftersom jag är ganska ordentligt okunnig när det gäller hardcore i allmänhet, och sån här finurlig hardcore i synnerhet. Sångaren Francke spelade tidigare i The Mockingbirds, och det är väl ungefär den enda referensen jag kan droppa, även om det musikaliskt inte finns mycket gemensamt mellan de båda banden. Vervain manglar på i ett jävla tempo, med skrikig sång, ibland farligt nära black metal eller vad det kallas när liksminkade Nemi-fans i skinnrock och spikpannband står och vrålar i falsett till vitt brus. Annars är det ganska bra; lagom desperat och argt men tyvärr lite för ocatchy, och jag vet att jag låter tråkig, men de bästa två låtarna är de som går lite långsammare och bjuder på mer nyanser; nämligen Välkommen In, som jag antar handlar om FRA, Big Brother-tendenser i samhället och andra obehagligheter, och den "dolda" låten på spår 24. De flesta låtarna är dock på engelska, till skillnad från många av de låtar som släpps av den nya generationen trendiga kepshardcorekids. Vervain låter skitigare än vad dom ser ut, och jag tror nog att folk som är inne på välproddad gamla skolans hardcore stöpt i någon sorts 2000-talsform kommer digga det här.

Om Rågsved i Metro

Bara fyra stationer söder om Boris & The Jeltsins idylliska uppväxtförort Svedmyra ligger på tunnelbanans linje 19 en helt annorlunda del av Stockholm; nämligen dess Brest. Inget nytt under solen såklart, men behaglig läsning jämfört med inläggen nedan. Sen att punken fortfarande lever och frodas i Rågsved - att det näppeligen blott handlar om nostalgi - är en annan sak.

Vansinnet fortsätter

"Ser du en ny svensk punkvåg?

-Ja, absolut. Det är först nu den börjar komma. [...] Vi är utspridda i landet. Svarta Börsen, Bruket och Kavalleriet är några."

Vilka jävla medelklasshorungar. Jag finner inga ord faktiskt, det är liksom finn fem fel av fem möjliga. Tysta dom snälla, någon. Eller gå på deras jävla strandparty och riv skiten. (Saxat ur Metro, 2/9-09)

Alltså, vad fan...

Kommentarer är ju i och för sig överflödiga här, men ärligt, vilka jäääävla töntar!








Klicka, läs och kräks.

Lyssna här: http://www.myspace.com/borisochthejeltsins

(Saxat ur Stockholm City, Måndag 31/8 2009)