Fanzine - Turist I Tillvaron #2, Sommaren 2016

Nummer två av Sörlings pappersblaska är ännu mer omfattande än debutnumret som kom i våras, och ger ett jävligt proffsigt intryck. Mikael lyckas som vanligt peta in allt möjligt under punkparaplyet, men när det är så mycket material som i det här megazinet behöver man inte reta upp sig på det man inte gillar utan kan snabbt bläddra vidare och ändå känna att man fått valuta för pengarna.
   Böcker och punk känns lite som temat här, men jag har läst alla dom där böckerna och känner mig inte vidare tipsad. Sen är det en massa som inte faller mig på läppen, typ låtsnack med barn (det är vida känt att barn inte fattar nåt), intervjuer med skräpband som City Saints och annat trams.
    Godbitarna här är framför allt de färska nyheterna (inte vanligt i papperszine), skivrecensionerna samt artiklar/intervjuer om och med Klubb Antisocial, Pike och Bullshit/Ume City Firm Skinheads.
   Med det sagt, här finns något för nästan alla. Det här fanzinet gör bäst i att leva vidare, så se till att införskaffa ett nummer!

Fanzine - Firestorm #1, Juni 2016

Det här är jättegulligt. Ett lillgammalt sxe/hc-fanzine, förmodligen från Norrland där de här nyktra lirarna i gammal laestadiansk tradition brukar hålla till, med en personlig dedikation på rosa post-it.
   Det är som att åka tillbaka i tiden när det gäller zinets utseende och den supercharmiga naiviteten, tron på hardcore som en motståndsrörelse, hare krishna-vurmandet och den ständiga självhävdelsen. När man har sett den här typen av rörelser komma och gå i takt med att folk har växt upp och insett att det är kul att vara full och att världen aldrig någonsin kan bli så svartvit som de trodde när de var fjorton och att det var länge sedan punk och/eller hardcore var en essentiell del i någon motrörelse att tala om, kan man liksom bara klappa barnen på huvudet och le. Dessutom, vadå "vi tänker förbli unga tills vi dör!"? ... Ni beter er som gnälliga, religiösa nykterister i 80-årsåldern som höjer rösten mot ungdomens dekadens och förfall. Veganbulle och kaffe på någon veranda är tydligen grejer det, fastän ni förmodligen/förhoppningsvis är ett gäng oskulder i yngre tonåren.

Ok, till tidningen då. Kanon när det gäller layout och format (A5), det ser ut som ett zine "ska" göra. Nivån på det skrivna ordet är förhållandevis hög måste jag tillstå. Innehållet totalt ointressant. Rants, veganrecept, Judge, Waste, lite politiskt och religiöst mojs, recensioner... Ni vet.

PSK 2017 - Första fyra banden klara!

De fyra delvis spektakulära bandsläppen till 2017 års version av Pretty Shitty Kjell är inga mindre än Cock Sparrer (UK, redan annonserat), West Side Boys (FR), The Beltones (USA) och The Valkyrians (FIN).

Hets - Nytt projekt från Stockholm/Malmö

Ska'N'Ska - A-Team

Bullshit - Mariehem / Berghem 7"EP

(Bullshit - Mariehem / Berghem 7"EP - UÅOi Records) Bullshit är tillbaka, det var faktiskt en jävla överraskning! Men roligt med fler band, och alltid tryggt med kontinuitet om man nu kan kalla det det. För er som mot förmodan inte känner till Bullshit bildades som redan 1990 i Umeå och föregick till exempel Guttersnipe, där Åbban från bandet också sedan deras senaste album fungerar som strängbändare, även om det är oklart i vilken form Guttersnipe egentligen existerar. Bullshit släppte tidigt skivor på 90-talets ledande punk/Oi!-etikett Knock-Out Records och var med på den svenska samlingen Screams From The Gutter, för att nämna några avtryck de gjort i den svenska och internationella oi!-svängen. På den här skivan, 26 år senare, låter det förvånansvärt mycket som förr. Det är en ganska tung, något träig oi!-punk med enkla texter på engelska. Kanske har tiden sprungit ifrån bandet, tänker jag spontant, men fastnar ändå för B-sidan vars låtar har ett eget anslag och sköna melodier. Jag tror verkligen det kan ta sig, om bandet fortsätter lira (igen). Fyra låtar.

Brewdriver - Pystykorva 7"EP

(Brewdriver - Pystykorva 7"EP - Mvk-Records / Grinding Hall Records) Jag recenserade Brewdrivers promo-CD här tidigare. Nu har de sköna finnarna debuterat med en DIY-släppt sjutums-EP. Det är ganska traditionell (finsk) oi! det rör sig om, och jag tycker att de verkligen har fått till en skön ljudbild, med lagom taggtrådiga gitarrer, skönt trumljud och uppskruvad bärande bas. Låtarna kunde kanske ha tjänat på lite mer refrängstyrka, men det är habil oi! som för tankarna till Böhse Onkelz om man ska referera lite spontant. Brewdriver har även varit hyggliga nog att stoppa ner en liten förklaring till vad de finska låttexterna handlar om på engelska, vilket alltid är uppskattat. Fyra låtar proper oi!, stolt som en finsk spets! Det är kul att det händer grejer i grannlandet.

Ska'N'Ska - A-Team 7"

(Ska'N'Ska - A-Team 7" - A Message To You) Vilken glad överraskning! Driven Bad Manners-doftande ska från detta skäggiga gäng som blandat och gett genom åren. I början matchade deras kompetens det bedrövliga bandnamnet, men nu har de verkligen sprungit ifrån sig själva. Riktig kvalitets-baktakt, snyggt, tight, rappt blås, intensiv baktaktsmarkering och sköna melodier. Små inslag av punkstök också, som inte alls stör. Roligaste AMTY-släppet på länge, och det bästa jag hört med Ska'n'ska. Det värsta är att nu är de för etablerade för att byta namn. Två låtar, kvalitet!

Slaktkniv - (Samling med hittills utgivet material) CDR

(Slaktkniv - (Samling med hittills utgivet material) CDR - DIY/Slaktkniv) Ett bandnamn som jag sett här och där på sistone och som jag fått för mig tillhört något ungt och hyfsat oerfaret band, men som med facit i hand och efter kontakt och inlyssning/uppkollning visar sig vara fryntlig gubb-hardcore från Flen. Det finns något väldigt sympatiskt med såna här band, där män i medelåldern i rurala människobyar fortsätter spela kompetent punkjävlarock som om inget hänt sedan medlemmarnas egna allt mer avlägsna tonår; trots att det stretas på i motvind och man kanske inte ens haft flyt på undergroundnivå. Ärligt. Kompromisslöst. Och i Slaktknivs fall också riktigt bra! Med mina i kontexten ganska snäva referensramar vill jag ta till Svart Snö vid en liknelse. Det blir ofta så när hardcore är epitetet som ligger närmast till hands, och det skriks på svenska. När musiken är baserad på loopade  fläskiga riff och man genren till trots inte stressar till hjärtinfarkt eller försakar ett melodiöst inslag. Titlarna på låtarna är liksom bandet i övrigt koncisa; några exempel är Vänskap, Våld, Fest och Översittare. Tolv spår totalt, utgivna lite här och var skulle jag tro, främst kanske på egna demos/promos. Jämnstarka låtar, men exempelvis Barndom sitter kvar ett tag. Kolla upp!

Ingen rubrik (omöjligt att finna ord för rubrik)

"Punken dog igen för några dagar sedan". "The Great German Re-Research hade rätt hela tiden". Starka ord, men det räcker inte till. Det kom ett mail från SR (Paco får såna ibland, om det rör nåt som med lite fantasi kan kopplas ihop med punk och/eller oi!). Och ni som trodde ni sett allt när Kikki "Falukorven" Danielsson ingick ohelig allians med Dr Alban eller Nanne Grönvall våldtog If The Kids Are United får liksom en fusion av precis samma sak här.

Det blev ett överraskande inhopp när supergruppen The Crunch (med bla medlemmar från The Clash, Sham 69 & Cockney Rejects & Svenska popsångerskan Idde Schultz) gjorde sitt framträdande i P4 Gävleborg idag. I studion bredvid spelade Kikki Danielsson samtidigt in sitt sommarprogram. Det var ett kärt återseende då Sulo Karlsson som sjunger i The Crunch även spelar med och skriver Kicki Danielsson låtar.

Mick Geggus från Cockney Rejects föreslog för Kikki att vara med och sjunga på en låt. Kikki tyckte det var en utmärkt idé. Tillsammans genomförde de The Crunch singeln Neon Madonna, till programledaren Fredrik Björkman och lyssnarnas stora förtjusning. 
Efteråt tyckte Sham 69 basisten Dave Tregunna att Kikki hade kvalificerat sig som medlem och Kikki sa: -I'm on!

Sommarutförsäljning hos Switchlight

En massa bra grejer.

http://www.switchlight-records.com/collections/summersale-2016

Valpmynning - Nu Pyser Vi! CD

(Valpmynning - Nu Pyser Vi! CD  - Viljam Records) Smått geniala Valpmynning ifrån Västra Stockholm, med Västerorts egen Nick Culmer aka Bina i sättningen är tillbaka med ett åtta-låtars mini-album på CD. Det är sig likt sedan innan, fast bättre. Låtarna känns riktigt genomtänkta och det riffas snyggt men lågmält, och jag vill referera till The Business sent 80-tal. Det enda felet, förutom texterna som ibland kan kännas lite väl flamsiga och interna även om de bitvis också är rätt kul i sitt synbara vansinne är sången. Sångarens röst är direkt jobbig, och det kanske är en ren smaksak, men sångmelodierna känns också lite fantasilösa ibland. Annars är det stabilt jobb, hundra procent DIY och underhållande lyssning. Favoritlåten är 2 Dagar I Vildmarken, som skulle kunna vara en sån jävla punkpärla med annan text och sångare. Bra jobbat!

V/A - Turist I Tillvaron Vol 9 LP

(V/A - Turist I Tillvaron Vol 9 LP - Turist I Tillvaron) Den nionde och sista volymen av den här punksamlingssviten från Mikael Sörling - därtill också den sämsta och mest ointressanta,  vilket är synd eftersom man bör sluta på topp (och helst på ett jämnt nummer) och allt det där. Det enda som blivit bättre mot slutet är artwork och layout. På denna volym vill jag lyfta fram tre akter som jag tycker står ut, och har något som fångar mitt intresse. Det är Distraktion från Umeå, vars d-taktade anarkohardcore smakar 90-tal och Vita Huset och väcker känslor av bitterljuv nostalgi; Toxo från Stockholm som spelar lokaltypiskt hygglig melodiös och tidlös punkrock, samt avslutande The Liptones som man får förmoda är Sveriges bästa/enda (?) ska-band just nu.

Till dessa relativa favoriter lägger jag några band i okej-högen; Beat Up Betty (trots det naiva miljöpartistiska inlägget i en redan sönderbögad debatt), No Recede (Youth Crew från Kiruna; helt okej men precis lika intressant som det IOGT-NTO-styrelsemöte det konceptuellt framstår som), Sista Försöket (trots känslan av retro-maskerad), Comminor som får godkänt tack vare sångerskan, Perkulator (som liksom Distraktion kommer från Umeå och som spelar efter samma koncept, men är tråkigare och mer polerade), D-Takters (som är svårlyssnade men skriver roliga texter) samt Groteshka (Göteborgsk feminazi-anarcho som lyckas med konststycket att förmedla melodier genom knastrig ångvältscore garnerat med ångestladdade vrål).

På soptippen hamnar resterande åtta band; Nackskott (skitdålig brölig riffkäng, snälla stoppa in en socka i truten på "sångaren"), Bad Dreams Always (hur länge kan man existera som band utan att skriva en enda intressant låt?), Fuck Frankie (menlös tvåtaktspunk utan annan personlighet än den sjukt jobbiga sången), Lycka Till (Broder Daniel-pop, föga förvånande från studenthålan Umeå), Giftgas (som deras egen låttitel antyder - Kaos - Inte musik. När man längtar efter Disorder för att låta öronen vila...), Sveriges i särklass vidrigaste band som vill pula in sig själva under punkparaplyet; Shitfucks, Grid (Vit brus-metall, även de från Umeå) samt totalt intetsägande hardcorespektaklet Snake Tongue.

Införskaffa endast för de tre låtarna i recensionstextens första stycke eller för att äga hela sviten.

Muhammad Ali - Vila i Frid!

Freddie Wadling - Vila i Frid!