fredag 28 februari 2014
Kalle från Oslo Skins släpper bok
"It tells his story from childhood onwards, but the focal points of the book is the true friendship and loyalty he found in the skinhead culture and the 90’s war between boneheads and skinheads for the control of inner city Oslo.The Nazis used shootings, stabbings, axe attacks and indiscriminate violence to make themselves rulers of the streets. Members of s.h.a.r.p., together with allies from AFA and MAF (Militant Anti-Fascists) successfully resisted, and in a conflict that lasted all through the 90’s, eventually drove the fascist thugs out of Oslo, but it was a victory that left many mentally and physically scarred."
Kan nog vara ett mycket intressant dokument över en mycket speciell tid och scen.
söndag 23 februari 2014
Svintask - Vinstvarning 7"
(Svintask - Vinstvarning 7" - AMTY) Svintask från Laholm är ett band som med sin nihilistiska och
allmänt tjurskalliga motvalls kärring-approach väcker intresse och
sympati. Bandet har funnits länge och gjort det mesta på sina egna
villkor enligt diy-konstens alla regler, och det här är kanske därför
den snyggaste och proffsigaste utgåvan jag sett av/med bandet. Det är
alltså A Message To You; till vardags utprånglare av zines och skivor med
baktaktstema (vilket bara det får en att undra vad svintask nu
åstadkommit för något extraordinärt eftersom bolaget frångått sin vana) som prånglat ut den här skivan.
Nå, så spektakulär är inte Vinstvarning, även om det är en riktigt habil
punk-EP, full med argbannad punk med små stänk av hardcore och oi! Cock Sparrer's gamla örhänge England Belongs to Me har Svintask tolkat på
tidigare utgåvor, dock aldrig med samma bravur som nu. Inledande Laholm Tillhör Mig är för övrigt skivans starkaste spår, mycket tack vare
förlagans briljans. Resten av låtarna håller jämnhög nivå och doftar
bitvis ett tidigt KSMB. Skivan är kanske ingen milstolpe inom svensk
punk, men trevlig är den. Svintrevlig. Efter några angenäma vändor på
skivtallriken lämnar den här utgåvan bara en fråga obesvarad: varför
krediteras Boris & the Jeltsins i tacklistan??
söndag 16 februari 2014
lördag 15 februari 2014
Releasefest för ny Svintask-sjua i Stockholm
A Message To You släpper sjua med Laholms Svintask och releasefesten blir således i Stockholm, på KGB i samarbete med Riot Club. Hyrda Knektar, förhoppningsvis m fl, står på scenen. Recension på skivan dyker så småningom upp här på Punk & Oi!
söndag 9 februari 2014
Skumdum - Traveller Anthems CD
(Skumdum - Traveller Anthems CD - Bells On Records) År 2013 fyllde Skellefteåbandet Skumdum 20 år som institution. Detta firades med släpp av tio stycken tvåspårs-singlar under det gångna året; samt detta - det sjunde studioalbumet, bestående av låtar från singlarna. Min enda relation till Skumdum är låten Svek på billighetssamlingen Definitivt 50 Spänn Vol 5 från 1996. Det var en av de roligare låtarna på den plattan tyckte jag. Ösig trallpunk med klara SoCal-influenser på en skiva som visade på en i övrigt tynande svensk punkrörelse som väntade på att gatupunk- och skinheadband skulle blåsa nytt liv i den, lite hårdraget och kortfattat. Skumdum har såklart svävat förbi i skrift, på festivalaffischer, i fanzines man läst och i samband med andra Skelleftska storheter som typ... eh... Sofistikerat Svammel... men har aldrig hittat vägen till stereon eller en scen vilken jag råkat hamna framför. Traveller Anthems bjuder på ett svinaktigt ös där grunden är svensk SoCal-trall på engelska men där både irländska samt gojnarartade inslag gör skivans titel rättvisa. Det är lättlyssnat, tight, oerhört välarrat och välspelat och Pjärs röst känns igen sen 1996. Inte Pacos kopp pastis egentligen, men inte desto mindre en trevlig och positiv musikupplevelse.
Etiketter:
Bells On Records,
Punk,
Recension,
Skumdum,
Trallpunk
söndag 26 januari 2014
Lost Warning - Demo 2013 CDR
(Lost Warning - Demo 2013 CDR - DIY/Lost Warning) En demo-CDr med fem låtar gatupunk av fyra scenbekantingar. Namnen bakom namnet är inga mindre än sångaren Gustaf (till vardags trumslagare i Vindicate This! och Oldfashioned Ideas), gitarristen Gakk (tidigare strängbändare i sena Royal Stakeout och CDCP), Per (annars sång och bas i Oldfashioned Ideas) samt gamla hederliga Royal Stakeout-trumisen Stam. Musiken är ganska ordinär streetpunk av det mer melodiska slaget, ibland väldigt nära Oxymoron (speciellt i Rapture, introt, och Never Obey, hela låten), där det som sticker ut mest är Gustafs oväntade sång som påminner om Puncc (Battle Scarred) och Berka (The Pride) och ger bandets sound en viss säregenhet. Låtarna är jämnstarka, avslutande King For A Day stannar kvar i huvet efter avstängning. Ska bli klart intressant att följa bandet!
torsdag 16 januari 2014
Klubb Antisocial planerar valvaka och Gig #9
https://www.facebook.com/events/343966449076975/
https://www.facebook.com/events/410212879110493/?notif_t=plan_edited
(Sniffing Glue + Nollkompetenz)
https://www.facebook.com/events/410212879110493/?notif_t=plan_edited
(Sniffing Glue + Nollkompetenz)
Etiketter:
Gig,
Klubb Antisocial,
NollKompetenz,
Oi,
Punk,
Sniffing Glue
Ny arrangör tar Maraboots till Malmö
Etiketter:
Gig,
Guttersnipe,
Malmö Oi,
Maraboots,
Oi,
Punk,
Vindicate This
lördag 11 januari 2014
Police Bastard - Confined CD
(Police Bastard - Confined CD - Iron Man Records) Birmingham-bandet Police Bastard (medlemmar från storheter inom punk och thrash som English Dogs, Sensa Yuma, Doom och Contempt bl a) släpper nytt album på etiketten Iron Man; även den Brum-baserad. Och det är inte särskilt kul. Trots partier som andas emotionell käng eller svensk 90-talshardcore i stil med Oral, Disfear och/eller Atomvinter (i brist på internationella referenser) blir det jävligt mycket bleath metal av allting. Långa låtar, mycket instrumentalt, ett kompakt mörker över produktionen etc gör skivan tröglyssnad om man är helt ointresserad av hårdrock. För den begivne bjuds det på tio låtar misantropiskt malande förpackat i digipak.
Etiketter:
Annat skoj,
Hardcore,
Iron Man Records,
Police Bastard,
Punk,
Recension
fredag 10 januari 2014
måndag 6 januari 2014
Doka - District Zero Two Seven Eight CD
(Doka - District Zero Two Seven Eight CD - DIY/Doka) Ett band från någon rural ort får jag en känsla av, som tagit fasta på det sena 90-talet/tidiga 2000-talets "streetpunk" som till exempel var förhärskande på Brewed In Sweden Vol II, men som gör det hela extremt kompetent och utan krystat tillkämpad sång som brukar vara genretypiskt. Man kan säga att Doka låter som en blandning av Royal Stakeout, Tysta Mari, Frontkick och Rancid (baktakt och ska-influenser i två spår), och att de därmed egentligen bara fortsätter förvalta ett bearbetat arv efter The Clash. Min favoritlåt är den mycket Frontkick-doftande Salvation, men annars är det här en skiva man lyssnar på och tycker om, men som man glömmer direkt den snurrat klart. Det är, trots njutbarheten i den friktionsfria melodiösa punkrocken, helt utan attityd och personlighet. Det enda som verkligen är "eget" är orgeln som är högt mixad och för det mesta närvarande. Hur som helst är det ganska synd, för samtidigt känns bandet spontant mer sympatiskt än många andra band i samma subgenre. Skulle gärna se texter och info i bookletform, men utgåvan saknar sådant. Nio låtar på digipak; den nionde låten är en akustisk version av den tredje; Left Outside.
fredag 3 januari 2014
The Crunch - Busy Making Noise CD
(The Crunch - Busy Making Noise CD - Legal Records) The Crunch är ett extremt onödigt band som får all sin uppmärksamhet på det faktum att konstellationen består nästan helt av äkta punklegendarer i form av Terry Chimes (The Clash), Dave Tregunna (Sham 69), Micky Geggus (Cockney Rejects) och den mer tveksamma Sören Karlsson från garagerockbandet Diamond Dogs. De spelar en helt uddlös variant av rock med inslag av Social Distortion (live lät de både poppigare och stökigare när jag såg dem, dock inte mycket intressantare) och gör det med den speciella typ av total meningslöshet som gör att man glömt skivan i samma ögonblick som den snurrat klart. Det enda som mal vidare i huvet är den irriterande akustiska gitarren som ligger i bakgrunden under hela skivan och ger den en extra känsla av amerikansk mjukrock. Skivans hödpunkt är A Little Bit of Grace, som gästsjungs av Idde Schultz, hör och baxna. Det säger väl det mesta gissar jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








