Doka - District Zero Two Seven Eight CD

(Doka - District Zero Two Seven Eight CD - DIY/Doka) Ett band från någon rural ort får jag en känsla av, som tagit fasta på det sena 90-talet/tidiga 2000-talets "streetpunk" som till exempel var förhärskande på Brewed In Sweden Vol II, men som gör det hela extremt kompetent och utan krystat tillkämpad sång som brukar vara genretypiskt. Man kan säga att Doka låter som en blandning av Royal Stakeout, Tysta Mari, Frontkick och Rancid (baktakt och ska-influenser i två spår), och att de därmed egentligen bara fortsätter förvalta ett bearbetat arv efter The Clash. Min favoritlåt är den mycket Frontkick-doftande Salvation, men annars är det här en skiva man lyssnar på och tycker om, men som man glömmer direkt den snurrat klart. Det är, trots njutbarheten i den friktionsfria melodiösa punkrocken, helt utan attityd och personlighet. Det enda som verkligen är "eget" är orgeln som är högt mixad och för det mesta närvarande. Hur som helst är det ganska synd, för samtidigt känns bandet spontant mer sympatiskt än många andra band i samma subgenre. Skulle gärna se texter och info i bookletform, men utgåvan saknar sådant. Nio låtar på digipak; den nionde låten är en akustisk version av den tredje; Left Outside.