Den här dagen påbörjades med tvångsmässigt intag av rödtjut efter diverse grundläggande förberedelser som inbegrep sömn, intag av födoämnen samt tvagning. Första delmålet var att så tidigt som möjligt äga tid och rum i Thorbears lya på Södermalm. Delmål nummer två inbegrep efter att en stabil berusning säkrats förflyttning till Södra Hammarbyhamnen. Som vanligt är det ultraproffsigt arrat och med världens kanske trevligaste security. Jag stormade in mitt i Hyrda Knektars set, eller ganska tidigt i det. De lät bra och fyllde ut den stora scenen väl.
Nästa band ut var Projekt 9 som blixtinkallats för att ersätta Gimp Fist, som enligt egen utsago blivit tvungna att stanna hemma i England pga hastigt insjuknande av närstående. Det var första gången jag såg Projektet på en så här stor scen och med ett så bra ljud, och jag tycker att de tog väl tillvara på chansen. Trots en lätt otajthet emellanåt är det medryckande aggropunk med delvi mycket god scennärvaro. Förmånga säkert minst lika kul att se som Gimp Fist.
PSK-veteranerna Gatans Lag följde på detta, men då passade jag på att pissa, dricka, mingla etc... det som är halva nöjet men som man aldrig riktigt får tid med.
Desto mer intressanta var Lion's Law, som snabbt (delvis med hjälp av stark marknadsföring) gjort sig ett namn runtom i världen. De övertygade live, precis som jag väntat mig.
New York-bandet The Templars headlinade fredagens konsert, med den äran. Tror det är femte gången jag ser bandet spela och det här är nog den bästa spelningen jag sett med dem, möjligtvis i konkurrens med första gången, 1999. Eftersom bandet är ett ganska stelt gäng på scenen och kanske egentligen i första hand inte är ett liveband, beror kvaliteten på framträdandena nästan helt på ljud och låturval (de har gjort fruktansvärt mycket, och chansen att man ska få höra sitt eget "perfekta" set är helt obefintlig), och här lyckades de riktigt bra! Mot slutet fick bandet även sällskap av Steve "Milky" Reeve från Indecent Exposure, som brände av lite gamla hits ackompanjerad av amerikanerna.
För att summera första kvällen var det en utmärkt första kväll. Lagom mängd måste-band vilket lämnade tid för drickande och socialiserande, och jävligt bra folk och stämning om man hårdrar det. Paco fick under sista skälvande Templars-kvarten ta hand om en kamrat som stirrat för långt ner i glaset och packa in honom i en tunnelbana, och lika gott var nog det. Det var ju en dag dagen efter också...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar