(Prins Carl - New Order Promo CD-R - DIY/Prins Carl) Fy fan vad glatt överraskad jag blir av den här fem spårs demonstrationsvarianten av kommande albumet New Order (som för övrigt saknar bolag att bli utgivet av för tillfället). Jag har lyssnat lite halvengagerat på bandets myspace-sida tidigare och godkänt det för mig själv, men att kräma på ...Of Today, Carnival in Greece eller Criminals In Blue på hög volym och blåsas iväg av den mörka, malande gaturock'n'rollen som Prins Carl levererar är en helt annan sak. Prinsen har hamnat lite utanför den grupp av band som vanligtvis får representera svensk gatupunk, men kan stå till svars lika väl som The Clichés, Vindicate This! eller vilka som helst. På ett sätt känns det som om Prins Carl har tjänat på att liksom stå lite utanför i det att de hittat ett sound som åtminstone i Sverige är ganska ovanligt. Det är svårt att komma på referenser, även om Prins Carls musik inte bjuder på några direkta nyheter. Det är melodiös, driven midtempopunk med svärta och aggressioner, perfekt producerad på ett sätt som gör musiken extremt lättlyssnad utan att för den sakens skull vara lättviktig. Sången är brölig utan att låta skitnödig, och texterna verkar såvitt jag kan höra vara helt okej. Skulle man anmärka på något skulle det kanske vara avsaknaden av wöwö-körer och sådana små detaljer som skulle sätta prickarna över i:en. Det här är hur som helst riktigt bra, och Prins Carl borde vara givna på nästa volym av Chaos in Sweden, eller liknande kommande utgåvor. Hoppas New Order hittar ett hem så att den kan släppas på riktigt snart.
måndag 22 mars 2010
Prins Carl - New Order Promo CD-R
(Prins Carl - New Order Promo CD-R - DIY/Prins Carl) Fy fan vad glatt överraskad jag blir av den här fem spårs demonstrationsvarianten av kommande albumet New Order (som för övrigt saknar bolag att bli utgivet av för tillfället). Jag har lyssnat lite halvengagerat på bandets myspace-sida tidigare och godkänt det för mig själv, men att kräma på ...Of Today, Carnival in Greece eller Criminals In Blue på hög volym och blåsas iväg av den mörka, malande gaturock'n'rollen som Prins Carl levererar är en helt annan sak. Prinsen har hamnat lite utanför den grupp av band som vanligtvis får representera svensk gatupunk, men kan stå till svars lika väl som The Clichés, Vindicate This! eller vilka som helst. På ett sätt känns det som om Prins Carl har tjänat på att liksom stå lite utanför i det att de hittat ett sound som åtminstone i Sverige är ganska ovanligt. Det är svårt att komma på referenser, även om Prins Carls musik inte bjuder på några direkta nyheter. Det är melodiös, driven midtempopunk med svärta och aggressioner, perfekt producerad på ett sätt som gör musiken extremt lättlyssnad utan att för den sakens skull vara lättviktig. Sången är brölig utan att låta skitnödig, och texterna verkar såvitt jag kan höra vara helt okej. Skulle man anmärka på något skulle det kanske vara avsaknaden av wöwö-körer och sådana små detaljer som skulle sätta prickarna över i:en. Det här är hur som helst riktigt bra, och Prins Carl borde vara givna på nästa volym av Chaos in Sweden, eller liknande kommande utgåvor. Hoppas New Order hittar ett hem så att den kan släppas på riktigt snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Riktigt bra ju. Väldigt osvenskt (om det nu är ett ord).
Hur kommer det sig att dessa killar inte får släppa men On the job och Körsbäsfettera får släppa.
Skulle inte Anarko-Robban släppa plattan?
Såg dom i Uppsala samma kväll som Bristless spelade där (och Lowlife) och dom var en riktig överaskning.
Gitarristen (sångaren) var fan bland det bästa jag sett på länge, apgrym.
Prins Carl borde haft 10 låtar på Chaos En Suede! De tar vid där VOAG slutade. Alla gamla 82-singlar komprimerade till total jävla Oi! Oi! Oi! Nu jävlars drar jag hem till V-ås igen! We come from V-ås, We are proud punx....
Papa>> Nåt har hänt där, kontakten bruten.
Inge>> Håller inte med alls. VOAG var betydligt tråkigare.
Bernando>> I rättvisans namn måste jag påpeka att Körsbärsfettera faktiskt släppte sin skiva själva. Men point taken.
Skitbra! Den referens jag kan komma på är hur Those Uknown lät innan "Malice and misfortune". Stökigt, brötigt fast med en jävla känsla. Kanske är det framförallt sången som påminner.
//Fritz
Skicka en kommentar