Gott nytt år!

Ja, gott nytt önskar Paco.

Hanna Hirsch - Tala Svart CD

(Hanna Hirsch - Tala Svart CD - Diskret Förlag) Uppspeedad indiepop som Diskret Förlag i den inofficiella pressreleasen beskriver som (eller citerar någon annan som beskrivit som) en fusion av Blondie och Discharge. Det håller jag då rakt inte med om, utan skulle snarare påstå att det låter som ett sent Pink Champagne på speed blandat med typ Håkan Hellström. Bandet själva beskriver sig på sin myspace-sida kort och gott som punk, och jag blir lite bekymrad. Det verkar nämligen som att band utan någon som helst koppling till punken kan kalla sig själva för punk nu för tiden. Inget fel på Hanna Hirsch, men punk är det inte, och jag tvivlar på att de har en enda punkjävel i publiken på sina spelningar, eller kan påvisa närmare släktskap med punkrörelsen än typ "ahmen jag var punkare när jag var fjorton jag lyssnade på Ebba Grön och gick i en demonstration". Texterna är som albumtiteln låter antyda svartsynta och sjukt högtravande. Musiken är snabb, melodiös och melankolisk, och det som är klart bäst med allting. Kanske skulle den må bra av en mer oslipad sångerska och lite spirit of fuck you! i texterna? Estetiken för tankarna till Raymond & Maria-människor som dricker vin på Sofo. Jag blir sugen på att lyssna på typ Disorder när jag hör det här.

2009 - det nya 1994?

Sveriges mest överskattade "komiker"; Jonas Gardell, gör TV-drama för SVT. Barnskådisen Tom Ljungman portätterar i "De Halvt Dolda" en ung nazist. En ung nazist som färdats i tidsmaskin från mitten av 90-talet för att skrämmas med sin gröna bombarjacka med Sverige-patch. Eller är det Jonas som rest tillbaka i tiden för att skaffa referenser och snubblade över en gammal inspelad VHS med "30 November"? Jag vet att många i hans generation glorifierar 90-talet eftersom de fortfarande var någorlunda vitala på den tiden, men om senioren Gardell ska lyckas skapa trovärdigt drama kanske han borde ha kollat almanackan en extra gång. Klart att det säkert finns en och annan elvaårig internetmupp som fått stryk av det lokala kurdgänget som tror att den gröna bombarjackan och killerbootsen fortfarande är dagens nationella aktivists främsta trademark, men i nittio procent av hundra tror jag den lille nazisten i vardande skulle få springa både från motståndsrörelsen och det lokala skinheadgänget. Tom Ljungman själv säger i dagens Metro att han tycker det var kul att spela nazist. Det innebar nämligen att han fick ropa Sieg Heil på bussen och ha på sig... just det; bombarjacka!

Mest överskattade 2008: Tysta Mari - Tjugo Minuter Över Tre

Hattpunkbandet Tysta Maris framgångsrecept bygger på nostalgi och sena sjuttiotalsschabloner uppblandat med vad de själva säkert skulle kalla för "den där känslan". En god vän sa något i stil med att "Tysta Mari är det enda band vars medlemmar jag föraktar men vars musik jag ändå uppskattar". Personligen föraktar jag inte medlemmarna; i alla fall inte alla, eller jag vet inte... Men jag har svårt för punk som så uppenbart bygger på pretentioner och texter som i bästa fall verkar lite svåra. Jag måste dock erkänna att det låter sjukt bra, både live och på skiva, men det väger inte riktigt upp den känsla av plastic fantastic jag får. Tycker dessutom inte att hajpen är riktigt rättfärdigad (även om jag hajar att smaken är som röven). Viva Maskerade Räven!

Bästa nygamla på vinyl 2008:

Tre skivor vars material släppts tidigare, men som kommit för första gången på vinyl i två fall och för första gången i just den här sammanställningen i ett fall måste också avhandlas. Paris-bandet Haircut's album Pas De Trêve från 2007 kom ut i vinylupplaga i år, både som bild-LP och traditionell dito. Deras starkaste album hittills; klart värt att kolla upp.

Sverige-bekantingarna Bombardiers andra album Souviens Toi är också deras bästa släpp - 80-talsnostalgisk, svartsynt gatpunk från Bordeaux, i Camera Silens' fotspår. Sångaren Deni var med redan då det begav sig, och det hörs. Souviens Toi kan vara den bästa skivan som släpptes 2007, på vinyl mellan Bombers Crew och Bords de Seine nu under 2008.

L'infanterie Sauvage var ett av de mer hårdföra Oi!-banden i Frankrike under mitten av 80-talet. Narayan Records släppte retro-LP:n No Man's Land nu i år, med både studio- och demoinspelningar. Gillar man fransk, tungfotad, snaggad punk gillar man L'infanterie Sauvage.

Också värda att nämna 2008: West Side Boys - Are Back och Sinners Since Birth - Från Början Till Slut

Kanske inte värda en plats bland de bästa släppen 2008, men väl värda att nämnas. West Side Boys återföreningsalbum är en okej historia, där de roligaste låtarna är en nyinspelning på Sois Fier samt A Leurs Memoirs, tillägnad svenskan som mördades ev en bindgalen taxichaufför i Paris för inte så länge sedan. På den låten står trumslagerskan Zelda och Elo från Haircut för sånginsatserna. Vad som dessutom gör den här skivan så jävla värd, åtminstone i CD-version, är de 14 bonusspåren - de mesta av West Side Boys tidigare katalog, remastrat och snyggt.

Blekingebandet Sinners Since Birth har debuterat på fullängdsformat under året. Plattan Från Början Till Slut är inte lika stark som sjutummaren Carlscrona Punx som släpptes i limiterad upplaga av Bandworm tidigt under året. Ett bra sound, bitvis rysningsvärda melodier eller refrängpartier, sång som påminner kraftigt om Agent Bulldogg och nordiska gitarrdetaljer glimtar till bland märkliga taktbyten och slarviga formuleringar.

Bästa släppen 2008: The Analogs - Miejskie Opowiesci

Fy fan vad dagarna rullar iväg. Efter hemkomst från det fagra Brest och ett idogt korvstoppande, korvätande, grisrövsskivande och glöggsurplande, samt några blygsamma bägare taxfree-pastis finner sig Paco nu svårt förkyld och med bara några enstaka dagar kvar av året. Och jag som hade så mycket att tillägga. Får se om man pallar en liten spurt trots slembildningen i bihålorna och temperaturhöjningen i köttet.

The Analogs senaste fullängdsalbum låter ungefär som deras tidigare alster, fast möjligen med aningen bättre låtmaterial och produktion. Det är således inte så mycket att orda om: tight, melodiös, refrängstark gatupunk på polska. Ni som hade chansen att se dem spela i Stockholm i höstas vet såklart vad jag talar om.

Nytt lovande band från Malmö

Nyligen hemkommen från fäserneslandet, glöggtjock på pastis och med värk i leder och njurar har Paco just fått nys om ett nytt band - nämligen Mockingbirds-Martin- och Turbos redan omnämnda project Vindicate This, som förutom dessa gossar också består av Gus från The Sluggers och Erik från Frontlash, Contemptuous, Sleepless Nights och Abjekt. Ingen dålig line-up med andra ord. Fyra replokalsalster finns på bandets myspace-sida, och jag tycker personligen det låter mycket lovande på ett Templars-aktigt vis. Paco önskar en god jul.

Valpen bjäbbar

"Jag tycker det är mycket tråkigt att du är tvungen att hålla på å kalla mig för tönt i min blogg! Om du anser att jag skrivit om fakta i min blogg som är fel så är det väl inte svårare att du kan vara snäll och upplysa mig om det utan att ta till massa sk. skällsord!När jag var i London för några år sedan så satt jag och pratade med några skinheads som berättad det där med Lonesdale så det var där ifrån jag fått det! Å det där med Jamaicanska slavarna. Jag skrev inte att skinheadkulturen är Jamaicansk!"

Ni kanske undrar vad det rör sig om? Den så kallade bloggosfären är lika full av idioter som Virtanen är full av skit. Ta en titt på ett skinhead med koll. Pacos kommentarer fick dock inte vara kvar, medan Paco själv publicerar kritiken mot hans ödmjuka person.

Bästa släppen 2008: Argy Bargy - The Likes of Us

Argy Bargy har blivit bättre och bättre för varje släpp. Deras senaste fullängdsalbum The Likes of Us bevisar det ytterligare. Här sparar de dessutom in på gitarronanin. Det här är sjukt gjutet, med klockrena melodier, insiktsfulla texter, och en svullen filt av angloerotik liggandes över hela plattan. Andra låten Lights Over London är självklar på det sätt som många moderna "oi!"-låtar är, men icke desto mindre ett litet mästerverk. Efter den inledningen radas hitsen upp: There's Gonna Be a Riot, No Regrets, No News Are Bad News, I'll Be There For You, Don't Wanna Be Like You, One More Drink, Same Old Story och titelspåret visar alla att Brittania fortfarande waves the rules även om tillväxten måhända är klen. Måste citera några rader ur refrängen till Don't Wanna Be Like You... på riktigt, jag fick lite samma känsla som man kunde få när man var 15 när jag lyssnade på det här första gången... Typ rysningar och en känsla av gråtmildhet: "The battlecries of bored teenagers/ Stays the same through out the ages/ Fashion goes and music changes/ But the kids will always say 'don't wanna be like you...'" ... Förstår nu när jag läser det här att det ska höras, såklart, men ändå. Köp skivan.

Poor Old Slugs

Poor Old Slugs är från Norrtälje, men numera till tre fjärdedelar boende i Stockholm, har äntligen spelat in ett vettigt demo, av vilken sex låtar finns på bandets myspace-sida. Paco rekommenderar alla att låna det hela ett öra eftersom det låter riktigt bra!

I övrigt kankse du, din rövnäsa, har åsikter om Punk & Oi!'s uppdateringstakt för närvarande, men jag är faktiskt jävligt busy med jobbet i gruvan, en jävla drake som måste besegras (nej, jag pratar inte rollspel) och det rent allmäna julandet med all glögg och allt ståhej det innebär. Det blir bättre sen, eftersom jag har tre veckors ledighet att se fram emot snart.

Pretty Shitty Town presenterar:

Ordet är PSTs:

Äntligen dags för en ny helg fylld av punkrock i Norrköping! Då vi tyckte att Evil Conduct fick på tok för lite speltid senast dom var här i Sverige så vill vi kunna ge er alla chansen att se detta kanonband live igen. Med superstark svensk support kommer detta garanterat att bli en fantastisk kväll!

Som vanligt så finns det ENDAST 200 stycken biljetter till salu och dom finns ENDAST på förköp via http://www.oiaintdeaddistro.com/ Så köp din biljett innan det är för sent!

Du som bor i STHLM kan köpa bussresa med biljett från Kjell Hell genom att skicka ett mail till den här adressen: pike12@comhem.se (ENDAST denna mail adress ingen annan) Mer info om giget: http://www.prettyshittytown.com/ Hoppas vi ses i Norrköping....

Fredrik Virtanen - en idiot!

Kanske har det här varken med punk eller oi! att göra, men den här oasen i cyberrymden heter ju faktiskt "och annat skoj" också, och det här får väl hamna i den kategorin då... Läste nämligen att ultramongot Fredrik fucking Virtanen just har släppt en bok om hur hans förmögenhet i aktier och fonder gått upp i rök under den senaste tidens oroligheter på den så kallade finansmarknaden. Då kanske vi (som skadeglatt undrade) har fått en förklaring till varför karln, likt en fet, oljig kerub, satt och grät som ett litet barn i fredagsölen på söderkrogen där eder feta francos också tillbringar sina fredagseftermiddagar, för ett par veckor sedan. Jag tycker hur som helst inte vidare synd om honom. Det drabbade ingen fattig, liksom. Dessutom har ju kräkmedlet (som han kallas av vissa) gjort sig förtjänt av bra mycket värre genom sin blotta existens.

Vad ska dom med honom till?

Angående recensionen av Epidemics - Waking up the Dead LP

Fick ett mail ifrån Emma i Epidemics, och vill härmed understryka några saker:

Bandet var inte med om att skriva pressreleasen, utan detta gjordes av en person i föreningen Ny Våg. Det misstänkte jag iofs; jag gillar inte att dumförklara folk. Jag hoppas yttermera att det framgår tydligt att jag faktiskt tycker mycket om själva skivan!

Epidemics - Waking Up the Dead LP

(Epidemics - Waking Up the Dead LP - Ny Våg Records/Dirty Faces) Det hade varit lättare att tycka om den här plattan om inte det jävla bolaget hade varit så jääävla anspråksfulla, för att inte säga pretentiösa, i sina försök att höja Epidemics till skyarna. Nu gillar jag skivan riktigt mycket ändå, men ärligt talat får jag lätta kräkkänslor av pressreleasen. Eller vad sägs om det här:

”’Waking Up the Dead’ är den där punkplattan som kommer att få tonåringar att färga håret, skriva på sina Converseskor (WTF, vaddå converse?? Vaddå skriva på skorna??/Paco), skolka från skolan och göra något vettigt med sina liv.”

Eller som när de droppar referenser och förklarar spår för spår innan man hunnit sätta nålen i plasten, utifall man inte skulle höra de "självklara" influenserna eller missuppfatta ambitionen: ”Varje låt på ’Waking Up the Dead’ spelas med lika mycket glädje som desperation och jävlaranamma. Öppningsspåret ’No Good Advice’ för både musikaliskt och textmässigt tankarna till Sex Pistols (där skulle jag säga Skrewdriver – åtminstone musikaliskt – men ursäkta mig då/ Paco). ’Wake Up and Scream’ är lika mycket explosiv hardcore i rasande tempo som en känga åt ’det nya Sverige’. ’Never Grow Up’ är en Billy Idol-doftande poppunkpärla med…”

Och bla bla bla, så där fortsätter det ett bra tag. Och Epidemics är så fucking äkta och bla bla bla. Jag svär, wallah, om någon av bandets medlemmar är aktiv inom skivbolaget och har varit medförfattare till det här release/info/fjäskar-Fredde-bladet är det vidrigt självbelåtet. Det är illa nog som det är – de borde låtit plattan och musiken tala för sig själv istället, vilket den gör alldeles utmärkt! Svinfin punkrock med stänk av brittiskt 70-tal, amerikansk KBD och med riktigt bra melodier och medryckande refränger. Hade jag varit lite mer tjenis med skivan skulle den hamna på min årsbästa-uppräkning.

Bästa släppen 2008: Guns on the Roof - New Frustration

En platta som har växt med varje lyssning sedan jag införskaffade den i augusti är Leeds-bandet Guns on the Roofs andra album New Frustration, släppt på Glory Glory records. Jag köpte den av bandet själva under Rebellion-festivalen i Blackpool under inverkan av en försvarlig mängd Worthingtons Bitter och vinägerchips, samt en sjukt kunnig kompis, som intygade att Guns on the Roof var ett bra band. Trots att de droppar influenser av det mer lättviktiga slaget på sin myspace-sida, låter det här jäkligt bra; det är som en fusion av The Clash, Case, och ett punkigt Manic Street Preachers, typ. Riktigt bra, så kolla upp!