Markel: Hyrda Knektar i sin nuvarande form har funnits i lite mer än ett år och består av mig och Stefan, två vanliga småbarnsfarsor som upptäckte att vi klickade musikaliskt och började skriva/spela in tillsammans. Namnet hänger med från Stefans tidigare gäng (Stefan Lundblad och Hyrda Knektar). Vi låter ungefär som Gyllene Tider på tjack (om Per Gessle hade varit Paul Weller och The Jam hade kommit från Halmstad).
2. Vad har ni för musikalisk bakgrund, band etc?
Stefan: Jag lirade några år med Nangiala FC och efter det Ankarström (båda punkrock) och har även spelat in en del grejer solo och med kompband (Hyrda Knektar) som bl.a. bestod av några av grabbarna som idag spelar i Beast.
Markel: Jag har lirat i ett gäng gamla band, men de flesta är preskriberade nu. Spelade trummor i The Hipshots och gapade i Hatework (thrash/hc) i närmre 10 år. Efter ett musikaliskt uppehåll på tre år sprang jag på Stefan av en händelse och blev medlurad i Born Frustrated, ett band som enbart hölls ihop av att alla var i ungefär samma livssituation. Vi hade jäkligt trevligt, men hittade väl aldrig riktigt hem musikaliskt. När vi la ner var det självklart att jag och Stefan skulle fortsätta lira ihop.
3. Ni har hittills mottagits väldigt bra, i synnerhet ert bidrag till TiT#3 har hyllats av såväl vanliga punklirare som crustnackar, kommentar på det?
Markel: Det är klart att det är smickrande med bra recensioner och att vi verkar tilltala ett bred publik, men det är inget självändamål. Jag har funderat lite på det där och undrar om det inte har att göra med att vi inte är del av någon speciell scen. Vi kör våran grej bara och folk verkar tycka att det svänger. Sen finns det ju de som hatar oss och tycker vi är skitdåliga också, men det berör oss egentligen inte heller så mycket. Vi är inte intresserade av att slå igenom, om folk vill lyssna på oss tycker vi det är skitkul, men för att använda en gammal klyscha så spelar vi faktiskt för vår egen skull, att andra gillar det vi gör är bara bonus, grädden på moset.
Stefan: Kolla bara på våran Facebook-grupp, det är en jävligt brokig skara. Allt från, som du säger, crustnackar till damer som lika gärna kunde varit våra morsor. Det känns lite märkligt men är samtidigt jävligt roligt.
4. Vad har ni för influenser?
Stefan: Svår fråga, det känns som att allt jag influeras av är rätt gammalt. Egentligen influeras jag generellt av 50-talsrock, 60-talssoul och 70-talspunk. Om jag måste nämna några band/artister: Chuck Berry runt -56, Jerry Lee Lewis, Ramones, New York Dolls, Otis Redding, Sam Cooke och Sex Pistols.
Det viktigaste för mig är att det är ett jävla drag, det är det jag går igång på.
Markel: Jag tycker nog själv att jag har en hyfsat bred musiksmak. Jag har liksom plockat på mig olika grejer genom åren men alltid hållit fast vid vissa band. Förut brukade jag säga att om jag bara fick välja tre band som har betytt mycket för mig under min uppväxt så är det The Clash, Slayer och Madness, men sanningen är naturligtvis mer komplex än så. Jag lyssnar gärna på såväl gammalt som nytt även om jag inte vill påstå att varken Suicidal Tendencies, Camera Silens eller Toots and the Maytals influerar mig särskilt mycket i själva låtskrivandet. Jag tror att klistret som binder samman Hyrda Knektar är den gemensamma kärleken till gammal soul och gammal punk.
5. Ni känns jävligt Stockholmska. Vad är bäst respektive sämst med Stockholm?
Stefan: Jag är egentligen ingen Stockholmspatriot överhuvudtaget, ett av mina mål i livet är att flytta till nåt varmare ställe, typ medelhavet. Det värsta med Stockholm är att de bygger massa jävla inomhusgallerior överallt, va fan e de om? De byggde bort det gamla fyllhaket Bavaria som låg i skatteskrapan och jag har inte riktigt förlåtit dem för det än. Istället blev det nåt opersonligt artyfarty glaskomplex. Idioter!
Det är klart att det finns en massa positivt med Stockholm också, vi har cykelbanor, det gillar väl folk?
Grejen med Stockholm är ju sommaren, då är det vackert. Jag gillar att man kan hoppa på en båt och åka nånstans, men då åker man ju iförsig bort från stan.
Markel: Vi är nog inte så extremt Stockholmska egentligen, men vi har inte så mycket att jämföra med. Vi skriver om sånt som finns runtomkring oss och är båda uppväxta här och lever på varsin sida om stan Vi har aldrig flyttat vare sig hit eller härifrån liksom. Jag är nog generellt mer positiv än Stefan dock. Jag tycker att Stockholm är en fruktansvärt vacker stad, utsikten från t.ex.Katarinahissen eller Fjällgatan är svårslagen. Jag kan gå runt i flera timmar och njuta och promenaden från Söder via Gullmarsplan och Skogskyrkogården hemmåt är terapi för en sönderstressad själ. Skanstullsbron är en av mina favoritplatser. Det är lagom stort, allt man behöver finns här. Sen finns det en massa jävla idioter naturligtvis, men det är nog inte värre än nån annanstans.
6. Vad är framtidsplanerna för Hyrda Knektar?
Markel: Just nu håller vi på med ett par nya låtar som känns lite som en naturlig fortsättning på “1996” (Från TIT-samlingen). Sen håller vi på med ett experiment som innefattar en förskoleavdelning från söderort, men vi får se hur det går med det. Efter det borde vi väl få tummen ur röven och försöka klura ut hur vi ska kunna spela live. Vi kommer nog försöka repa ihop ett gäng och förhoppningsvis ses vi på en scen till hösten.
Annars har vi inga planer, vi tar det som det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar