This Routine Is Hell - Repent. Repeat MCD

(This Routine Is Hell - Repent. Repeat MCD - Shield Recordings) Den roligaste plattan hittills från Holländska, annars trista, etiketten Shield. This Routine Is Hell är själva ifrån Nederländerna och spelar hardcore på ett ganska eget sätt. Här finns lika delar NY, Tranås (yes, riktig Rövsvett- (eller kanske Poison Idea?)-gitarr här och där), Post Hardcore samt 90-tals-Emo. Breaks med melodiöst gitarrplock varvas med snabba dupladupla-partier och brutal sång. Produktionen är luftig men har samtidigt tyngd, och alla låtar sitter ihop vilket är ett ganska coolt grepp när skivan bara, som i det här fallet, innehåller sex låtar. Inte illa, bara ganska konstigt.

Snutjävel - Allt Ert Är Vårt CD

(Snutjävel - Allt Ert Är Vårt CD - Heptown Records/Räka Produktion) Snutjävel är tillbaka med sin minimalistiska hardcorepunk; denna gång på en tiospårs digipakad CD. Två av låtarna är nyinspelningar på gamla örhängen, sju är nya och en är en The Sonics-cover. Musiken är typ som vanligt, även om Snutjävel kanske lugnat ner sig ett par BPM med åldern? Det är hardcore, men med både -77- och -80-talskänsla här och där, och Asta Kask går det  fortfarande att hitta subtila snigelspår efter, exempelvis i Jag Hatar Ditt Liv. Rkas sång är lika befriande eller störande (ofta beroende på (lyssnarens) humör) opolerad och onyanserad som vanligt och därför bör han akta sig för för mycket melodier. Och det gör han för det mesta, men mer sällan på den här skivan kanske? Annars är Allt Ert Är Vårt ganska varierad tempomässigt, och det tjänar Snutjävel på då deras musik tenderar att bli lite tråkig i längden. Texterna är som dom brukar: enkla och kärnfulla utan att vara direkt simpla.Jag gillar den här Falköpingstrion mer i teorin egentligen, de känns renhåriga och anspråkslösa på ett tilltalande sätt. Musiken är helt ok, men det är inte riktigt något jag sätter på hemma. För fansen borde det här dock funka. Favvolåten är Adehåde, som går i återhållsam D-takt och har en hygglig refräng.

Sharon - S/T Demo/CDR

(Sharon - S/T Demo/CDR - DIY/Sharon) "Steaming Hot Rock'n'Roll" hävdar Sharon själva. Jag tycker det är ganska ljummet, jag. Tre låtar är i och för sig i minsta laget när det kommer till att döma eller döma ut ett band, så jag håller i hästarna lite grann. Demot börjar med en självbetitlad punkig rock'n'roll-dänga i midtemo, med tveksamt engelskt uttal på den aningen krystade sången. Det är hyfsat melodiöst och leadgitarrdrivet. Följande Graverobber's Blues är långsam och inte speciellt punkig, och här har sångaren drabbats av ett ohälsosamt Danzig-komplex. Avslutande Criminal Habits är skivans bästa låt; en hyfsat refrängstark punkrocksång. All in all en gäspning; oengagerande (punk)rock med ganska dålig sång.

Gaphals: Duvorna släpps lös

"Red Doves är ett historieförfalskande luftslott som lossade ankar i en replokal placerat under en simbassäng i centrala Stockholm sommaren 2011. De fyra medlemmarna har tidigare figurerat i band som "Trapdoor Fucking Exit", "Section 8" och "Henry Fiats Open Sore". Kärnan av gruppens ideologi är att genom arkeologiskt grävande ta sig till en helt annan plats. Men genom dessa grova och rent ut sagt bakåtsträvande spadtag är det mest troligt att kvartetten kommer kravla upp någonstans mellan Cleveland och Hermosa beach någon gång innan 70-talet blev 80-tal, och undra om Birgit Friggebo fortfarande är bostadsminister. Deras debut 12", Off the grid, har nu släppts av Gaphals.

Skivan innehåller 11spår på strax under 15minuter som levereras utan pardon rakt in i öronen på lyssnaren. Red Doves har till dagens datum släppt fyra musikvideos till skivan varav den senaste premiervisades av SVT bloggen PSL den 15de maj. Den 26 maj firade man skivsläppet på Strand i Stockholm. Skivan finns tillgänglig från alla större skivmånglare från och med vecka 22.

I Norden distribueras skivan av Border Music
Skivan finns tillgänglig från Spotify, Itunes och alla andra större digitala handlare under vecka 22
Skivan streamas just nu på Bandcamp
Musikvideo Chameleon Street via PSL
För mer information, kontakt och pressmaterial och digital förlyssning med mera kontakta k.gaphals@gmail.com

Kommande gig:

20 Juni med Doomrider och Swarm, Kulturhuset Stockholm

Länkar:
Red Doves på facebook - https://www.facebook.com/Reddoves
Gaphals på facebook – http://www.facebook.com/gaphals
Gaphals hemsida – http://www.gaphals.se
Gaphals shop – http://gaphals.bandcamp.com"

Punk straight outta Sigtuna Humanistiska Läroverk for you, alltså!

Några frågor till Hyrda Knektar

1. Presentera Hyrda Knektar.

Markel:  Hyrda Knektar i sin nuvarande form har funnits i lite mer än ett år och består av mig och Stefan, två vanliga småbarnsfarsor som upptäckte att vi klickade musikaliskt och började skriva/spela in tillsammans. Namnet hänger med från Stefans tidigare gäng (Stefan Lundblad och Hyrda Knektar). Vi låter ungefär som Gyllene Tider på tjack (om Per Gessle hade varit Paul Weller och The Jam hade kommit från Halmstad).

2. Vad har ni för musikalisk bakgrund, band etc?

Stefan: Jag lirade några år med Nangiala FC och efter det Ankarström (båda punkrock) och har även spelat in en del grejer solo och med kompband (Hyrda Knektar) som bl.a. bestod av några av grabbarna som idag spelar i Beast.

Markel: Jag har lirat i ett gäng gamla band, men de flesta är preskriberade nu. Spelade trummor i The Hipshots och gapade i Hatework (thrash/hc) i närmre 10 år.  Efter ett musikaliskt uppehåll på tre år sprang jag på Stefan av en händelse och blev medlurad i Born Frustrated, ett band som enbart hölls ihop av att alla var i ungefär samma livssituation. Vi hade jäkligt trevligt, men hittade väl aldrig riktigt hem musikaliskt. När vi la ner var det självklart att jag och Stefan skulle fortsätta lira ihop.

3. Ni har hittills mottagits väldigt bra, i synnerhet ert bidrag till TiT#3 har hyllats av såväl vanliga punklirare som crustnackar, kommentar på det?

Markel: Det är klart att det är smickrande med bra recensioner och att vi verkar tilltala ett bred publik, men det är inget självändamål. Jag har funderat lite på det där och undrar om det inte har att göra med att vi inte är del av någon speciell scen. Vi kör våran grej bara och folk verkar tycka att det svänger. Sen finns det ju de som hatar oss och tycker vi är skitdåliga också, men det berör oss egentligen inte heller så mycket. Vi är inte intresserade av att slå igenom, om folk vill lyssna på oss tycker vi det är skitkul, men för att använda en gammal klyscha så spelar vi faktiskt för vår egen skull, att andra gillar det vi gör är bara bonus, grädden på moset.

Stefan: Kolla bara på våran Facebook-grupp, det är en jävligt brokig skara. Allt från, som du säger, crustnackar till damer som lika gärna kunde varit våra morsor. Det känns lite märkligt men är samtidigt jävligt roligt.

4. Vad har ni för influenser?

Stefan: Svår fråga, det känns som att allt jag influeras av är rätt gammalt. Egentligen influeras jag generellt av 50-talsrock, 60-talssoul och 70-talspunk. Om jag måste nämna några band/artister: Chuck Berry runt -56, Jerry Lee Lewis, Ramones, New York Dolls, Otis Redding, Sam Cooke och Sex Pistols.
Det viktigaste för mig är att det är ett jävla drag, det är det jag går igång på.

Markel: Jag tycker nog själv att jag har en hyfsat bred musiksmak. Jag har liksom plockat på mig olika grejer genom åren men alltid hållit fast vid vissa band. Förut brukade jag säga att om jag bara fick välja tre band som har betytt mycket för mig under min uppväxt så är det The Clash, Slayer och Madness, men sanningen är naturligtvis mer komplex än så. Jag lyssnar gärna på såväl gammalt som nytt även om jag inte vill påstå att varken Suicidal Tendencies, Camera Silens eller Toots and the Maytals influerar mig särskilt mycket i själva låtskrivandet. Jag tror att klistret som binder samman Hyrda Knektar är den gemensamma kärleken till gammal soul och gammal punk.

 5. Ni känns jävligt Stockholmska. Vad är bäst respektive sämst med Stockholm?

Stefan:  Jag är egentligen ingen Stockholmspatriot överhuvudtaget, ett av mina mål i livet är att flytta till nåt varmare ställe, typ medelhavet. Det värsta med Stockholm är att de bygger massa jävla inomhusgallerior överallt, va fan e de om? De byggde bort det gamla fyllhaket Bavaria som låg i skatteskrapan och jag har inte riktigt förlåtit dem för det än. Istället blev det nåt opersonligt artyfarty glaskomplex. Idioter!
Det är klart att det finns en massa positivt med Stockholm också, vi har cykelbanor, det gillar väl folk?
Grejen med Stockholm är ju sommaren, då är det vackert. Jag gillar att man kan hoppa på en båt och åka nånstans, men då åker man ju iförsig bort från stan.

Markel: Vi är nog inte så extremt Stockholmska egentligen, men vi har inte så mycket att jämföra med. Vi skriver om sånt som finns runtomkring oss och är båda uppväxta här och lever på varsin sida om stan Vi har aldrig flyttat vare sig hit eller härifrån liksom. Jag är nog generellt mer positiv än Stefan dock. Jag tycker att Stockholm är en fruktansvärt vacker stad, utsikten från t.ex.Katarinahissen eller Fjällgatan är svårslagen. Jag kan gå runt i flera timmar och njuta och promenaden från Söder via Gullmarsplan och Skogskyrkogården hemmåt är terapi för en sönderstressad själ. Skanstullsbron är en av mina favoritplatser. Det är lagom stort, allt man behöver finns här. Sen finns det en massa jävla idioter naturligtvis, men det är nog inte värre än nån annanstans.

6. Vad är framtidsplanerna för Hyrda Knektar?

Markel: Just nu håller vi på med ett par nya låtar som känns lite som en naturlig fortsättning på “1996” (Från TIT-samlingen). Sen håller vi på med ett experiment som innefattar en förskoleavdelning från söderort, men vi får se hur det går med det. Efter det borde vi väl få tummen ur röven och försöka klura ut hur vi ska kunna spela live. Vi kommer nog försöka repa ihop ett gäng och förhoppningsvis ses vi på en scen till hösten.
Annars har vi inga planer, vi tar det som det kommer.

Avdelning 5 - Geggboll 2011 CD

(Avdelning 5 - Geggboll 2011 CD - DIY/Avdelning 5) Allt talar emot den här plattan. Omslaget, vad fan är det? Baksidan; skäggiga män i slipsar och långa hårmanar, vad fan är det? Och så det som en del anser är det viktiga, då; musiken. Den skulle jag inte lyssna på om jag så fick betalt för det, mer än gångerna det krävdes för att författa denna avhandling. Trall är det, på ett förvånansvärt otralligt och ocatchy sätt. Dessutom med en osund metallkänsla, med skumma hårdrocksgitarrer och tappingsolon. Sången är gnällig, som sig bör. Det här är inte riktigt lika bedrövligt som typ Järnmalm, men det är ett tredje klassens Harlequin/Slutstation Tjernobyl, och det är nog fan illa nog. Texterna är politiska enligt traditionell Ung Vänster-modell, med förutsägbar kritik mot Alliansregeringen, USA och konsumtionssamhället.

Alcatraz - Smile Now Cry Later CD

(Alcatraz - Smile Now Cry Later CD - Demons Runamok Entertainment) Det här är hardcore som jag tycker hardcore ska låta. Inte i meningen att jag tycker det låter bättre än andra former av punk som folk kallar hardcore, utan för att det var så här jag fick lära mig att hardcore lät en gång för ganska länge sen. Jag vill bestämt referera till Madball, och hade jag inte läst i pressreleasen att Alcatraz kommer från San Fransisco hade jag garanterat hävdat att det var ett östkustband. Det är dupla-dupla-trummor, feta körer, breakdowns, tempobyten och svallande brösthår uppstickandes ur sportiga linnen. 20 låtar är i överkant, det känns som om allt i slutändan bara är en enda lång låt, och de få gånger sångaren rappar kräks man lite i munnen. Förutom det så gillar jag det här på ett oengagerat sätt.

Hyrda Knektar - Vi Mot Dom MCD

(Hyrda Knektar - Vi Mot Dom MCD - DIY/Hyrda Knektar) Farligt nära den med rätta gängse föraktade hipsterpunken balanserar Hyrda Knektar skickligt på ett staket, stadigt fastkilat i den Stockholmska myllan. De lyckas så skickligt undvika att ramla ner att bara det är värt en extra poäng. Duon (som till hälften utgörs av Markel från The Hipshots, exempelvis) släpper på Vi Mot Dom fem catchy punklåtar, att främst jämföra med valfritt alster på någon av Ebba Gröns två senare album. Entusiastiskt, melodiöst, och välarrangerat med orgel och en fantastisk saxofon. Även Radar (The Radars, Antipati etc) dyker upp med sitt munspel och adderar ytterligare ett sjok ljud. Tre av fem låtar är givna favoriter: den synnerligt Ebba Gröniga Om Vi Kommer Fram, Stockholm Behöver Dig, samt den bästa låten av alla: Gatorna Brinner Inatt, med skönsjungande bistånd av en viss Simone. Klart värt att kolla upp, minst sagt!

Olifant släpper samling lagom till fotbolls-EM

"OLIFANT RECORDS HAS A PLEASURE TO PRESENT ANOTHER PART OF COMPILATION, RELEASED ON THE OCCASION OF EUROPEAN FOOTBALL CHAMPIONSHIP 2012. IT CONTAINS 13 FANS HYMN , RECORDER EXCLUSIVELY FOR FANS AND BY THE FANS ! YOU WILL NOT FIND "CUSTOM HITS" WRITTEN BY RADIO "ARTISTS" THERE IT IS A MASTERPIECE CREATED BY CHAPS WHO REGULLARY SITS ON POLISH STADIUMS . THAT MEANS - 100 % HOOL'S ROCK .

The record is released in two versions with a 8 page-booklet and in cardboard box. None of the SONGS has ever been published before. We will release vinyl ver. in the future AS WELL Catalogue no. 065 CD 2012 -

V/A POLSKA GOL vol.2 1. Contra Boys - "8 czerwca" ( 8th of june) 2. All Bandits - "Tylko Zwycięstwo" ( VICTORY ONLY) 3. The Gits - "Od dzisiaj orły" ( THE EAGLES STARTING FROM TODAY) 4. The Junkers - "Cena Zwycięstwa" ( VICTORY PRICE) 5. The Sandals - "Euro 2012" (EURO 2012) 6. Od Jutra - "Biało Czerwoni" (WHITE AND RED) 7. Skunx - "Z orłem na piersi" ( WITH AN EAGLE ON THE CHEST ) 8. I.V.C. - "Stadionowy" (STADIUM) 9. Odsiecz - "Polska dzisiaj gra" ( POLAND PLAYS TODAY ) 10. Dewastators - "Hej!!! Polska Gol !!!" 11. Choirak i Heroi - "Euro 12" 12. Contra Boys - "Tym razem" (THIS TIME ) bonus: 13. Bachor - "Euro""

740 Milionow Oddechow - Porachunki CD

(740 Milionow Oddechow - Porachunki CD - Jimmy Jazz Records) Ett digipakk med tolv (tretton) spår tight och svängig ska i stil med den 90-tals/tredje vågen-ska som i Sverige leddes av band som Liberator, Skalatones och Chickenpox till exempel. Porachunki är nog särskilt lika Liberator i sitt uttryck, det finns hela tiden en punkgrund som inte blir för tydlig. Nu är det ju dock Polen det handlar om, och även om jag faktiskt tycker att bandet har ett ganska svenskt sound blir det ju liksom ganska polskt ändå med språket och andra självklara egenheter.  Blås och klaviatur, bra sång och schysst tempo: allt detta har Porachunki, och jag tycker de får klart godkänt. Favoritspår är Koty, Przenikanie, Dziewczyny och Babilon. Avslutningsvis, i ett trettonde extranummer, bjuder bandet på en mycket speciell och kanske inte helt lyckad baktaktsslakt av Motörheads Ace of Spades.

Sonic Negroes - Pucker Up CD

(Sonic Negroes - Pucker Up CD - Zodiac Killer Records) Stockholmsband om jag fattat saken rätt, som inte är helt okända för sin egen publik och har minst en USA-turné och ett tidigare album i ryggsäcken. Inget som faller mig på läppen, men det är genretroget och mycket kompetent genomfört. Det rör sig alltså om smutsig garagepunk med inslag av Motorcity-rock, Sydstatsrock'n'roll och Dead Boys, till exempel. Småtrevlig och somrig musik för skäggiga män och kvinnor i kepor och med  Coors-skum i mustaschen. Jag gillar rock'n'roll-pianot som dyker upp här och där, och actionrockiga Paid My Dues och punkiga Honey (I'm Home) får utnämnas till favoritspår. Tolv låtar smutsrock med lite för lite punkkänsla och lite för mycket stånkande och skrikande gitarrer.

Do or Die - The Downfall of the Human Race CD

(Do or Die - The Downfall of the Human Race CD - Demons Runamok Entertainment) Fullkomligt olyssningsbar belgisk (hardcore)metal med smattrande dubbelkaggar, vikingmetalslingor, rapande sång och lam skräckfilmsestetik. Olyssningsbar i ordets faktiska bemärkelse. Jag klarar det inte. Dessutom kom plattan utan sleeve (skräckfilmsestetiken går igen även på skivan), så jag kan inte ens säga något om texterna eller anmärka på fåniga frisyrer. Håll er borta, eller läs en annan blogg.

Partia - Umrezec Jak James Dean CD

(Partia - Umrezec Jak James Dean CD - Jimmy Jazz Records) Om föregående recension avsåg en skiva med var ett dåligt sammanhållet hopkok av en massa genrer, är Partia och deras best of Umrzec Jak James Dean ett exempel på det motsatta. Bandet existerade mellan 1993 och 2003, och den här 16 spårs samlingen av delar av deras material innehåller tyvärr ingen låtlista, varför jag inte kan droppa favoriter. Musiken är en salig blandning av diverse dumheter, och jag associerar fritt till 90-talspop (Pontus & Amerikanerna?) och hör spår av mod, swing, surf, softjazz, punk och ska. En låt är inte den andra lik, och bara spår sex känns lite segt. Bäst är det när det låter Burial (spår 5) eller som ett sent Al Kapott (spår sju). Det är hela tiden flytande och lättlyssnat. En skiva som gjord för att spelas i bakgrunden medan du ligger och läppjar på en svinkall pastis på balkongen en varm sommardag. Bakgrundsmusik när den är som bäst.

Redakcja - Horroskop CD

(Redakcja - Horoskop CD - Jimmy Jazz Records) Jag möts först av någon sorts billy som får mig att vilja stänga av direkt. Sen skiftar musiken, men det blir fan inte bättre. En dåligt sammanhållen blandning av något som låter som finsk ångest, billy, country, ska/reggae, punk och rock i ordets mest tråkiga bemärkelse, och med en vokalist som ger ordet gubbe ett ansikte. I de allra bästa stunderna kommer jag att tänka på Köttgrottorna under Hungrig-tiden, men för det mesta rör det sig bara om jävligt tam altrock med få försonande drag. Redakcjas Horoskop innehåller fjorton stinkande spår.

The Analogs - Taniec Cieni CD

(The Analogs - Taniec Cieni CD - Jimmy Jazz Records) Taniec Cieni är ifrån 2010 och det uttonde albumet i ordningen från Polens nutida streetpunk-flaggskepp. Den som känner sina analoga polacker vet vad det handlar om då inte mycket andas nyskapande. Det rör sig om tight, arg, snabb, välspelad och välproducerad hyfsat melodiös gatpunk med rock'n'roll-botten, som håller högre kvalitet än ditt genomsnittliga polska punkband, men som faktiskt låter exakt likadant här som på alla sina tidigare alster. Måhända är ljudet en aning mer kommersiellt gångbart nu för tiden. The Analogs brukar alltid sprinkla sina utgåvor med mer eller mindre väl valda covers översatta till polska, men här skönjer jag inget bekant. Kan vara den tråkigaste Analogs-skivan hittills, och är det på grund av avsaknaden av covers så är ju inte det direkt någon komplimang till bandet. "Favoritlåtar" är titelspåret med trevlig hammondorgel, Diabelski Mlyn med detsamma, samt snyggt leadgitarrspetsade Co Warte Jest Zycie och avslutande Plastikowy Jezus, som låter som en klassisk The Analogs-låt när gubbarna är i högform. Helt OK, men inte mer. 13 låtar.

Street Dogs även i Karlskrona

Klicka bild för info

Stavanger Punkrock Festival, i år i Oslo

Brassic - Voice of Freedom LP

(Brassic - Voice of Freedom LP  - Hostile Class Productions) Den här skivan släpptes redan 2010, och mitt exemplar kom via Bernando på US of Oi! of Sweden (tack så mycket!), redan då ett bra tag efter release, men jag skriver om allt som skickas, aktuellt eller inte, passande eller inte. Brassic kommer från Kalifornien och spelar Oi! för den som vill och/eller RAC för den som vill. På skivan tolkar de Lonesoldier och Arresting Officers (Fuck LA resp. Evil Has Landed) som de blandar med nio egna alster, som låter väldigt mycket som ett primitivt The Templars kring 1118-1312 och som brittisk RAC lät under 80-talet, kommer i första hand att tänka på Brutal Attack. Inledande Infestation låter dock mer Oxblood, och även Skrewdriver lyser igenom i exempelvis Warriors. Texterna är inte speciellt extrema, förutom i böghatarnumret Benders, som är riktigt pinsamt högstadiemacho och som ger en ganska taskig eftersmak. En lättlyssnad amerikansk oi!-platta, som knappast känns speciellt relevant lyrikmässigt.

The Magnificent - Bad Lucky CD

(The Magnificent - Bad Lucky CD - Drunken Sailor Records / Just Say No To Government Music Records / Dirt Cult Records / Eager Beaver) The Magnificent kommer från West Yorkshire och är alltså inte att förväxla med det under 80-talet aktiva Nijmegen-bandet med samma namn. De är till detta hyfsat unga och spelar snäll, poppig punk med små drag av college-rock (eller så är det bara bandets utseende som gör att jag tänker student...). Bad Lucky består av tio låtar sådant, och här kan exempelvis referenser som The Clash, Stiff Little Fingers och random poppig Kalifornien-punk droppas som referenser, men mest av allt tycker jag bandet låter som ett lite uddlöst Guns on the Roof. Emo-slingor kan också uppfattas, i synnerhet i Hold My Drink Up High som är en av skivans bästa låtar jämte folkpunkiga öppningsspåret 1981. Sammanfattningsvis en trevlig men provocerande oförarglig punkplatta, där det bästa är fotot på innersleeven. Texter saknas tyvärr.