(Last Under the Sun - Gone CD - Iron Man Records) Det här tyckte jag såg jävligt krustigt ut, men där bedrog jag mig.
Last Under the Sun spelar någon form av eftertänksam posthardcore där man skönjer So Cal- så väl som traditionella emo-influenser. Det enda band jag får upp i skallen som referens skulle vara
When Freedom Ends, men det här gänget från Birmingham är mindre normativa eller vad man ska säga. Det är egensinnig, i regel snabb och frenetisk musik som inte är helt lättlyssnad men ändå melodiös och med ett förvånansvärt flyt. Sjutton låtar av varierande kvalitet är vad man får, med politiska och/eller djupsinniga texter. Minst en av medlemmarna spelar även i betydligt mer direkta
Police Bastard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar