Diverse celebriteter summerar 2011 - Snigel-Hans (Poor Old Slugs / The Lowlifes)

2011 alltså. Fan vad snabbt tiden går. Jag läste precis igenom förra årets sammanfattningar och ska försöka sätta ihop något nu med. Jag kan ju börja med att säga att det har funnits en mängd värda spelningar att gå på detta år. Personligen har det blivit lite drygt, i snitt, en och en halv per månad. För att inte dryga ut det för mycket listar jag lite kort några live-höjdpunkter och kommenterar lite smått:

1. Asta Kask (Kolingsborg i början av året) - Alltid kul att se Asta Kask. Även fast de spelade utan basist den här gången var det bra. Supportade gjorde bla Dobermann Cult.

2. Antipati och Oldfashioned Ideas som båda var nominerade till Manifestgalan i kategorin Punk/hardcore (där Antipati vann) spelade på Sugar Bar i Riot Control's regi. Två ap-bra band som håller Sveriges street/Oi!-fana högt.

3. Last Rough Cause gästade snövit i Februari. När både musiken är så där jävla bra och herrarna som spelar den är så jävla trevliga blir det helt kanon. Till alla som valde att stanna hemma: det var ett rejält misstag.

4. Pretty Shitty Kjell som detta år hade en svårt stabil line-up med Angelic Upstarts, Business, Major Accident, Evil Conduct, Agent Bulldogg, Clockwork Crew, The Clichés och Antipati. Denna, numera, årliga punkhändelse är tillsammans med festivalen Rebellion i blackpool det man ser fram emot mest av allt. Hela tiden.

5. I Juni och Juli hade Sverige besök från Amerika. Det var Hudson Falcons som körde ett skäggigt klasskampsgig på Snövit, Defiance, dekorerade med sina blankaste nitar, trängdes på 44ans lilla scen och skinnskallarna i The Templars som underhöll i Göteborg någonstans. Alla tre helt klart underhållande.

6. Ett lyckat Peter Punk Pokal (trots den otrevliga närvaron av ett gäng idioter och smutskastningen som pågick före och efter spektaklet) och en trevlig spelning med Booze & Glory efteråt.

7.Redan nämnda Rebellion i Blackpool.

8. Nostalgi för de äldre på 44an i form av en minneskväll för Ultrahuset. Trevligt att se Brackor, mindre trevligt att jag missade Mesk.

9. Oi! The Weekend. Så jävla rolig festival. Den måste hända igen. Härligt också att se scenen gå ihop för att stödja arrangören när ekonomin inte gick ihop. Hoppas fler Oi! The Support-skivor säljs och att vi kan hålla festivalen levande.

10. The Warriors spelade på snövit på den nya klubben Club Disorder's debutkväll. Knökfullt och varmt. Svettigt och bra.

11. Grundbulten och Mob 47. Det kan ni läsa om i mer detalj nedan.

Lite roliga nya släpp har hunnits med från diverse olika skivbolag även detta år. Det blir en liten lista över några intressanta stycken:

1. Återsläpp på Agent Bulldogg's båda plattor i stiligt digipak och med bonusspår (Kjell Hell)
2. On The Job - A Bag Full Of Brew (Contra)
3. Antipati - Quattro Stagioni och Gatans Lag - Boråspolisen Blues (PST)
4. Bad Co. Project - (andra fullängdaren - får inte missas, även om den första var bättre) Mission Mohawk från (Knock-Out Records)
5. Bombardiers - Saraba Nakama (Bombers Crew)
6. Prins Carl - New Order (Noise of Sweden)
7. Troublemakers - 30 (Heptown Records)
8. The Clichés - Born to Booze, Live to sin (Longshot)
9. Randales stiliga (men kanske en aning onödiga) 7"-serie av Cock SParrer's Running Riot in '84, samt deras (inte alls onödiga) split-sjuor med T.H.U.G/Argy Bargy och The Clichés/The Templars
10. London Diehards - There's Lies, Damn Lies and There's The London Diehards (Middlesaxon)
11. Oldfashioned ideas - Fight Back! (Norrlandsshit, Switchlight och Hommage De Poule)
12. Booze & Glory - Trouble Free (84 Records)
13. The Righteous - 9 Days We Hung (Pure Impact)
14. V/A - Turist I Tillvaron vol.1 (Turist I Tillvaron)

Till slut blir det en liten lista över bottennapp:

1. Flera klubbar där punk har spelats har lagts ner eller tagit pauser. Återuppliva er snart!
2. Dålig uppslutning på flera spelningar och andra tillställnignar
3. Indonesiska punkare blir rakade, bestulna på sina kläder och rent allmänt behandlade som skit.

Nu får det räcka
http://www.youtube.com/watch?v=tHg8DK4132Q

Gott Nytt!

Bästa släppen 2011 - Vogelfrei - Der Dämmerung Entgegen

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Torgau-baserade Vogelfrei var ytterligare ett band som gjorde comeback 2011 efter några års scenfrånvaro. Albumet Der Dämmerung Entgegen är en naturlig fortsättning på Zwischen Sehnsucht und Rebellion från, säg 2004. Därmed är det ytterligare en skiva gaturock med drömska melodier, snygg sång och dyster kommunistblockkänsla. Ricky Alex har sålunda levererat igen och visar att all tysk (punk-)rock inte är deutchrock. Hoppas på ytterligare material inom en inte allt för avlägsen framtid.

Diverse celebriteter summerar 2011 - Pike (Kjell Hell)

Årets svenska platta: Fubbix – Utanför systemet och singlarna med Antipati samt Gatans Lag från Pretty Shitty Town Records.

Årets utländska platta: Booze & Glory – Trouble Free och London Diehards – There’s Lies, Damn Lies and there’s… annars var det rätt dött I år.

Årets nykomling: Inte mycket…men i mina öron var Projekt Oi! Från Västerås och Unit Lost nya platta helt på svenska årets nykomlingar.

Årets Punk-bragd: Mr Sörling med samlingarna Turist i Tillvaron. Volym 1 + 2 släppt…volym 3 + 4 på väg i 2012. 16 band per skiva visar att punken lever i Sverige. Hyll till honom OCH banden som bekostat allt.

Årets besvikelse 1: Vissa inom Oi! scenen återkommer efter år i exil och vips så börjar de bestämma och kasta pajer åt både höger och vänster (mest höger) om vad som är rätt eller fel. Hell-vete, efter åratal av lugn inom scenen, både på konserter och i ”real-life”, borde väl ”vi” klara av att bestämma själva?

Årets besvikelse 2: Folk verkar inte förstå sitt eget bästa? Återigen går en ”arrangör” i personlig konkurs och vet inte om han orkar dra igång igen? Oi! The Weekend helgen i Karlskrona med band som Infa-Riot, Argy Bargy, Gatans Lag och Perkele orkade dra ca. 220 personer….pinsamt….skämmes ta-me-faan!

Årets scen-bragd 1: Pretty Shitty Town åkte på stryck med giget Condemned 84 i Norrköping. Någon sparkade sönder ett handikappslarm på muggen m.m. som kostade skjortan. Folk ställde genast upp genom en FaceBook-grupp och samlade in över 27 000 kronor till skadeståndet så PST kan fortsätta arrangera gigs.

Årets scen-bragd 2: Då Oi! The Weekend såg kronofogden i ögat ställde Pretty Shitty Town tillsammans med 25 band från både Sverige och Europa till med en support CD. Över 20 000 kr har i dags läget samlas in.

Årets ögonblick: Angelic Upstarts klev upp på svensk mark för första gången och levererade ett glatt set med både humor och allvar…när såg man Mr Mensi så glad sist?

Årets bortaresa: Tågresa från London till Darlington i ”middle” England med kära vännerna Herr & Fru Aahlund. Kjell virrade bort sig i de mörkaste kvarteren Darlington hade att erbjuda.

Årets tjohoo!: Kära Djurgården klarade återigen nytt Allsvenskt kontrakt.

Årets gig: Pretty Shitty Kjell 2 med Angelic Upstarts, Business, Major Accident, Evil Conduct, Agent Bulldogg, Antipati, The Clichés och Clockwork Crew.

Årets sommardryck: Pims med ginger ale, gurka, jordgubbar, lime, ett stänk vodka hällt över himmelskt mycket is.

Årets vinterdryck: Blossa Starkvinsglögg... igen, igen och igen!

Årets video: PSK2 DVD’n. 8 band, 26 låtar. 86 minuter. Allt inspelat på multi-kameror, redigerat utav mastermind Mr Ted Dawidson.

Årets språklektion: Kjell förklarar (på svenska) till den irriterande servitören på Berlins tågstation att munkarna från Do-Nuts får ätas inne på krogen eftersom vi dricker mer öl än han kan räkna till.

Årets bästa blogg: Gillar man punk räcker det med Paco’s och Sörlings ”Turist i tillvaron”. De båda täcker olika delar av punkimperiet. Bubblare, Östergyllen. Repris från 2010…och det håller än!

Årets törstiga 1: Kjell i Romford (London, England). 160 pund brändes på 6 timmar.

Årets var-tog-ni-vägen: Chaos In Sweden-festivalen. Ropar fortfarande H-A-L-L-Å!

Årets kram: Malmö, Göteborg, Norrköping och Stockholm levererar numera.

Årets R.I.P.: Allas våran bästa ”A Message To You” vän Magnus Dahvu. Aldrig har väl fel person fått lämna in.

Sverige 2011: Sällan har väl Sverige haft fler besök från utländska punk artister. Många arrangörer har gjort sitt och många besökare har ställt upp. Blir svårt att toppa detta…hoppas alla är med på ett försök inför 2012…då har vi verkligen något på gång här.

Året 2012: Ser lite lugnare ut…påsken ger Pretty Shitty Kjell med 4-Skins, Cockney Rejects, Anti-Nowhere League, Last Resort, Section 5, Superyob, Agent Bulldogg och Guttersnipe. Hoppas att Kuggnäs (augusti) och Oi! The Weekend (September) kan leverera.

Årets förväntningar 2012: Nytt släpp utav Agent Bulldogg på Kjell Hell Records, nytt släpp med gamla hjältarna Bitch Boys från Stockholm. Kliver någon mer stad fram och levererar Punk till folket?

Gott nytt punkår på er!

Bästa släppen 2011 - Pressure 28 - Unified

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Att det tidiga 90-talet är tillbaka efter en massiv 80-talsnostalgi är väl inte odelat positivt. Men en del coola band har återförenats, exempelvis Close Shave (minst lika mycket 80-tal kanske), Boisterous, Straw Dogs... och Pressure 28. Just i deras fall låter det dessutom bättre än vad det någonsin gjorde då det begav sig. Poppig, välspelad brittisk oi! med sång som för tankarna till Tosh/Section 5 i sina hans/deras bättre stunder. Klart ett av de bästa släppen 2011, även om den kanske inte är fullt lika underbar som Sanchez påstår.

Bästa släppen 2011 - The London Diehards - There's Lies, Damn Lies and There's...

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

London Diehards har jag gillat sen jag först fick upp ögonen för dem, och trots att fullängdsdebuten inte riktigt var lika hundraprocentig som bandets material på spliten med Tattooed Motherfuckers, är det solklart ett av årets bästa släpp. Stenhård, kompromisslös, men ändå melodiös och svängig verklighetsrock'n'roll på ett extremt östlondonskt vis.

Joyeux Noël mes amis

Bästa släppen 2011 - West Side Boys - Reste Fier

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Sedan återföreningen för ett par år sedan har mycket hänt med West Side Boys. Kvar i 2011 års version av Parisbandet finns från den ursprungliga 90-talssättninen bara gitarristen Riton. Soundet har slipats till, vassare låtar har skrivits, och en sångare som låter betydligt bättre än Pascal á 2009 har rekryterats. Resultatet blev Reste Fier, en utmärkt uppvisning i modern europeisk Oi! där melodierna är lika viktiga som aggressionerna.

Bästa släppen 2011 - Booze & Glory - Trouble Free

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Booze & Glory lyckas med råge med det svåra andra albumet. Jag gillade debuten Always on the Wrong Side, men den är ganska tam jämfört med Trouble Free. Liam får större utrymme, soundet är bättre, melodierna minst lika starka, och polska kompisbandet Horrorshow tolkas. Tredje albumet i sviten om mannen med de röda DocMarten-kängorna hoppas vi kommer redan 2012.

Bina från Valpmynning går solo

Bina Fläskhane, bättre känd som strängbändare i punkbanden Valpmynning från västra ytterstaden, samt The Lost Boys, har gått solo och släppt skivan Bina - Mina Sommarhits i egen regi. Här är den första videon:

PSK#2-DVD - årets julklapp!

Kjell & PSK Säger:

"Finally it's here, 2011 PSK DVD.... get your copy through an e-mail... you're nothing without it! Only 160 SEK + postage... and for that you get eight top class bands from the Punk'n'Oi! scene, 26 songs in 86 minutes....even Santa wants it!"

Recension kommer snart här på bloggen, men ni behöver väl knappast övertygas? Dä ä ba å köp.

Bästa släppen 2011 - Bombardiers - Saraba Nakama

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Bombardiers efterlängtade uppföljare till Souviens-Toi som kom 2007. Och de håller samma klass fortfarande, även om skivan inte känns riktigt lika direkt och hittig. Det är fortfarande lika delar Camera Silens och Komintern Sect som stått modell för Bombardiers lyckade omstöpning för ett nytt millennium. Fortfarande ett regnigt Bordeaux som utgör fonden. Fortfarande välspelat och med fenomenal sång av japofilen Deni. Une Vie pour Rein har dessutom sett till att Saraba Nakama utkommit i snyggt gatefold med medföljande CD-skiva för den som vill rippa enklare eller bara inte slita på vinylen. Tummen upp, köp direkt om du inte redan gjort det!

Drewvis - Disposable Pleasures & Meaningful Pursuits CD

(Drewvis - Disposable Pleasures & Meaningful Pursuits CD - Do the Dog Music) En duo (eller är det bara en? Knapphändig info...) som spelar vad som skulle kunna kallas lo-fi-ska, eller helt enkelt minimalistisk och ganska urpluggad, supervit ska/reggae med finstämd sång, reflekterande texter, bra basspel och en känsla av myskoftig nyponsoppa-indiepop. Att lyssna på Drewvis på bakfyllan är lite som att luta sitt stackars huvud mot en sval och mjuk kudde. Det är helt enkelt musik så oförarglig att den inte har någon funktion förutom att vaddera den hemska tillvaron och bomullsfodra den fruktansvärda verkligheten. Tretton låtar utan toppar och dalar - en jämn, mjuk och skön ljuddivan att sträcka ut sig på. Oduglig på alla andra sätt.

Motörhead-vodkan

Motörhead hade världspremiär på sin vodka igår på Köket på Stureplan. Paco blir emellanåt inbjuden på dylika gratisätararrangemang med "alternativ" prägel, och för en gångs skull kändes det semirelevant, samt att det sammanföll med utgång. Paco lämnade puben i Gamla stan bakom sig i sällskap av Kista-Taikon och var tillbaka på mindre än en timma, trots kö full med stekare. Vodkan gled ner friktionsfritt, precis som shirazen Motörhead lanserat tidigare. I fallet vodka är det en fördel, men kanske inte när det gäller rödtjut. Som fransman är man ju dessutom extra petig. Vi stal med oss schyssta Motörheadshotglas också, och därmed var de två gratis shotsen värda resan de två tunnelbanestationerna och tillbaka. Stället var annars fullt med Stureplanskräk i färdignitade skinnvästar.

Oldfashioned Ideas utkommer med nytt album

Infernöh, Desperat, Skogen Brinner, Burning Kitchen & Mob 47 på Grundbulten/STHLM 20111119

Något skeptisk men delat förväntansfull begav jag mig till Grundbulten då de arrangerade sin sista spelning innan nedläggning. Jag har aldrig tidigare varit där och främst har anledningarna varit att det allt som oftast spelas bedrövlig metal-crust och sällan punk. Andra anledningen har varit den, framförallt internetbaserade, konflikten som blommade som mest i sommras innan, under och efter Peter Punk Pokal. Senare i detta stycke står det lite mer om den.

Det var fullt av folk, många helt nya ansikten, men en del bekanta - vilket ju så klart var trevligt. Vi släpptes in, pyntade en hundring i dörren, och klev in i lokalen. Det var, för den som inte själv besökt Bulten, ett ganska stort rum med bar och scen. I baren köpte man billig öl och cider och sedan satt man vid något av de många borden och drack upp. Första bandet som klev på var, trots att de hette Infernöh, ganska bra. När de hade spelat två, tre låtar och stod det klart att allt inte lät likadant, det var inget hjärndött ultramangel och det det fanns en uppmuntrande avsaknad av metal. En bit in i giget spelades några låtar som inte alls föll mig i smaken men de gjorde en klart godkänt spelning.

Desperat körde därnäst och är, som jag förstod det, i princip Mob 47 som spelar låtar som skrevs till Mob 47 men som inte höll måttet för det namnet. Det var inte heller jättebra.

Jag är inte helt hundra på vilket band som spelade sen och jag tror att de hade en eller kanske till och med två oanonserade akter på scenen (alternativt missade jag annonseringen). Enligt listan borde det i alla fall ha varit Skogen Brinner som efter Desperat fick mig att vilja gå därifrån. Det som spelades var en sämre(!) och tråkigare(?) version av Black Sabbath och jag menar... hur är det ens möjligt?

Burning Kitchen (återigen aningen osäker) var å andra sidan lite roligare. Det var en trevlig kombo av svensk '77 och engelsk '82 skulle man kunna säga.


Burning Kitchen

Sist upp på scen var Mob 47. Då var jag inte intresserad av musik längre.

Det var ganska bra stämning tyckte jag och inget speciellt hände förutom att någon Tim Armstrong-wannabe bråkade lite med en glamrockare som hade hittat dit.

Ett par andra tankar slog mig också. Den ena var att det talas väldigt mycket om att stödja scenen och om man är intresserad av punk så är man på vissa ställen. Senast jag kollade var Mob 47 i allra högsta grad ett punkband. Och nej, jag säger inte att jag tycker att vissa borde ha varit där, men kraften i uttalanden om en scen där man stödjer varandra försvinner en aning. Men så ser det ut nu, verkar det som. Stockholms-scenen är splittrad och inkonsekvent.

För er som tycker att politik är fett löjligt och inte vill läsa om något som har med det att göra: sluta läs här.

Till slut, för att återknyta till bråket kring PPP (som också är en bidragande orsak till den splittrade scenen), ska jag ta upp en sak jag tyckte var ganska kul. I korthet handlade bråket om att en stor del av Stockholms punkscen blev kallade för nazister enligt resonemanget "har man någonting att göra med någon som någon gång haft någonting att göra med nazism, så är man nazist själv". Dessa ord gick att spåra till annhängare av den delen av scenen som rör sig i Gundbultenkretsarna som vid många olika tillfällen samtidigt talat illa om Oi!. I vilket fall som helst så blir det hela mycket lustigt när man studerar den väggen de har med utklipp och bilder där ingen annan än Nicky Crane fanns där och spännde musklerna i en bild från omslaget från skivan Strenght Thru' Oi!



Det var det hela.

//Snigel-Hans

Bild föreställande Burning Kitchen stulen från M. Korell

The Dwarves på Strand

Punk i hipsterinramning för den som orkar bry sig.

PSK#3 - Slutgiltig Line-Up och biljettsläpp 30/11

Biljett kan köpas här fr o m 30/11

2011 - punk, glögg & politik

Det är första advent. 2011 är snart till ända, och därmed också ytterligare ett punkår. Spelningsmässigt fortsätter Sverige att hålla hög klass, även om publiken inte riktigt stoppade pengarna där munnen var, nämligen i Karlskrona på Oi! The weekend (där den svenska scenen dock senare på visade styrka och solidaritet genom att först framställa och sedan köpa samlingsskivan Oi! The Support).

PSK kommer att toppa sin redan legendariska 11-lineup år 2012, och frågan är hur fan dom ska lyckas med det igen år 2013? Släppmässigt har innevarande år också hållit hög nivå, det har faktiskt varit mycket bättre än förra året. Paco kommer som vanligt att lista de tio bästa släppen, men fokuset då kommer att ligga på albumsläpp, även om andra utgåvor också är värda att nämnas i sammanhanget; exempelvis sju- och tiotummare av band som Gatans Lag, London Diehards, Warrior Kids, Booze & Glory/Harrington Saints, The Clichés, Oldfashioned Ideas, T.H.U.G./Argy Bargy, The Clichés/The Templars, Antipati, Antipati/Last Rough Cause och The Gonads. För att bara nämna några.

2011 är också året då politiska motsättningar inom en annars sällan så blomstrande punk- och oi!-scen i Storbritannien kom ordentligt på tapeten igen. En del av de ”nya” (och även en del av de gamla) oi!-bandens ovilja att inrätta sig i ett visst politiskt (korrekt) led har väckt ont blod hos såväl tyska bokningsmogulen MAD som hos röster inom punk- och oi!-scenens antifascistiska vänster, med namn som Roddy Moreno (The Oppressed), Mensi (Angelic Upstarts) och Steve DIY (Streetvoice UK) i spetsen. Till detta har kommit att en del band valt sida för att inte med mer eller mindre fabulerade argument utmålas som fascistband, vilket i sin tur har fått den opolitiska och ibland för all del högertillvända sidan att härskna till över lättdikterade band som springer kommunisternas ärenden. Extra fånigt blir det när Steve DIY använder sig av gammal god guilt by association-argumentation och utmålar ett band som Infa Riot som nazister pga att Barry D’Amery spelat tillsammans med Retaliator-medlemmen Pete Roper i projektet Balefire. (”Rashataren” D’Amery är för övrigt gift med en turkisk kurd). På så vis har en konflikt som varit knappt märkbar tidigare nu slagit ut i full blom och folk förväntas välja sida. Allt det här kan man ju tycka vad man vill om, och att rasism i bästa fall är fånigt på ett buskisartat sätt och i sämsta och de flesta fall helt förkastligt kan vi väl enas om? Problemet uppstår när man kräver att politiskt obundna skinheadband som inte sysslar med rashat, men väl med fosterlandskärlek och annan förmodad ondska, som att kanske faktiskt inte bry sig eller tycka att antifascism är den viktigaste politiska frågan, ska hoppa ner från staketet och välja sida. Med sin kategoriska är-du-inte-en-del-av-lösningen-är-du-en-del-av-problemet-retorik är det lätt hänt att de tvingar gubbar och tanter med hjärtat på rätta stället, men med en liberal inställning till vilka man befattar sig med att välja en sida man inte sympatiserar med, bara för att aversionen mot den andra sidan blir större när den envisas med att trycka ner sin propagandakuk i halsen på en. Det ska för övrigt bli intressant att besöka Rebellion 2012 och se vilken effekt den här mestadels internetbaserade konflikten har fått i praktiken. Snacket går om att visa "Blood & Honour-anhängare" med Condemned 84-t-shirts var skåpet ska stå. Vi får väl se...

Jag ska inte grotta för mycket i det här. Låt oss bara hoppas att den här skiten inte kommer till Sverige, utan att vi kan fortsätta gå på spelningar och supa och ha kul och lämna politiken utanför dörren. Just i egenskap av punkare eller skinhead är du inte skyldig att ha någon politisk åsikt överhuvudtaget, i synnerhet inte om den har pådyvlats dig från någon annan. Paco sitter tryggt kvar på sitt staket, tillsammans med vita, bruna och gula vänner och önskar er en trevlig första advent!

Tvärnitad - Krossa Tänderna Mot Kaklet CD-R

(Tvärnitad - Krossa Tänderna Mot Kaklet CD-R - DIY/Tvärnitad) Tvärnitad är ett årsfärskt hardcoreband från Västerås bestående av medlemmar från grind- och hardcore-band som Fromtheashes och Heroes Die Alone, som spelar opretentiös kircore i stil med Stick & Brinn, där de stora skillnaderna egentligen bara är att Tvärnitad kör lite, lite hårdare och tenderar att om och om igen sabba vissa låtpartier med för mycket långsam mek. Det för tankarna till rapmetal och andra 90-talsfadäser, och det borde Tvärnitad ge fan i. Jag gillar Krossa Tänderna Mot Kaklet när det handlar om rent mangel, vilket det faktiskt för det mesta gör. Sången ligger trendriktigt/stiltroget högt, och texterna känns jordnära samhällskritiska och lagom förbannade, och är som sig bör nu för tiden beträffande svenska hardcore på svenska, indränkta i billiga söta systemvaror och med en självmedveten glimt i ögat. Fans av nämnda Stick & Brinn borde kolla upp den här elva låtars utgåvan. Jag gör det gärna fortsättningsvis om Tvärnitad skickar hårdrocken i soptunnan.

Nanne Grönvall måste dö!

Foliehattar talar om jordens undergång 2012 pga vad ett hippieartat naturfolk inte skrev i sin almanacka för uttontusen år sedan. Jag börjar försiktigt öppna för att dom kan ha rätt. Vidriga saker börjar redan välla in genom öppningar till andra dimensioner...

http://www.dt.se/nojekultur/1.4128600-trotsar-all-beskrivning

Damage: Skadat band tar nya tag

Damage har precis lirat in en femton låtars kassett där nu fyra låtar ligger uppe för lyssning på nätet! Grunden i musiken ligger i hård och snabb hardcore från Amerika där det lämnats plats för melodi. Bandet är nu tillbaks med ny sångare och basist och medlemmar har tidigare hittats i bland annat band som Glöm Dä! och Prowess. Damage har funnits sen 2006 och medlemmar har lämnat bandet för att ta över micken i Fy Fan! eller starta upp band som Guilty. Två släpp har skett med tidigare sättningar där senaste 7" släpptes 2010 på DIY-kooperativet Eldsjäl och återsläpptes av Engelska No Front Teeth i början av 2011. Bandet har även släppt en demo 12" 2009. Bandet har även hunnit turnera Östeuropa 2009 och göra en mindre turné samma år i Sverige och Norge med Vitamin X. Ett antal gig planeras under 2012 där bland annat en weekend med Norrköpingsbandet Din Skevf just nu bokas upp! Inspelningen är gjord av Damage och Niels Nielsen som även arbetat med mixningar och inspelningar åt band som Bastard Priest, Glöm Dä!, Ghost och Maim.

Lyssna på Damage här: http://damage.bandcamp.com
Kontakta Damage på: damagelkpg@gmail.com

Unit Losts fullängdare äntligen ute

Unit Lost har äntligen utkommit med sitt nya album på svenska, betitlat Asfalt. Två låtar från skivan är redan publicerade på Chaos in Sweden och Oi! the Support och lovar mycket gott. Det här är för övrigt en av de skivor som kommer att recenseras här snart.

Beställ via http://www.unitlost.net

Det kommer mera...

Ett litet ursäktsinlägg... har en jävla massa skivor som ska recenseras, och jag kommer ta tag i det snart. Det har varit mycket ett tag nu, men det är på gång tillsammans med glöggpremiären så småningom. Misströsta icke!

Bouncing Soles & The Mistakes Downloads

Två tidiga julklappar från Vasastanspoeten via Paco:

Först ut en singel med Bouncing Soles, ska-bandet som bröderna Van Der Sluys spelade i innan Evil Conduct återuppstod på 90-talet.

Ladda ner här!

Sen ännu mer baktakt, den här gången av och med The Mistakes; bandet som Darryl Smith spelade med innan han drog igång The Elite och senare Argy Bargy.

Ladda ner här!

The Lost Boys letar etikett!

The Lost Boys var med på samlingen Chaos in Sweden 2009, och lät lite som ett stökigt Agent Bulldogg med nitar. Bandet har inte låtit tala om sig speciellt, men sedan ett år tillbaka finns ett elva spårs potentiellt album mastrat och klart. Gitarristen Bina Fläskhane (även känd från Valpmynning) berättar att bandet mailade runt låtar till lite bolag men att det rann ut i sanden, och nu undrar The Lost Boys om någon skulle vara intresserad av att ge ut materialet?

Här kan man ladda ner fyra av låtarna.

Hör av er till Bina genom att maila brun_pung@live.se om ni tycker det verkar intressant!

Nyheter från Beat Butchers

INFO FRÅN BEAT BUTCHERS / INFO FRÅN BEAT BUTCHERS
****************************************************

SKIVMARKNAD 4 DEC
********************
Den 4 december blir det skivmarknad på Strand i stockholm. En massa små skivbolag kommer stå där och sälja sina egna plattor. Livemusik på scen. Gamla Pengar kommer kliva på kl 12:00 och du kommer förstås vara där.
Vi kommer ha en massa tokbra priser så missa inte. Dörrarna öppnar 11:00 mer info på http://manifestgalan.se/manifest-independent-label-market/

NYA RELEASER
***************
Ny internetrelease ute nu. Gamla Pengar - Stekt orm
"Stekt orm" är tagen från kommande 5 spårs 7" även den betitlad "Stekt orm" som släpps i mitten av december. "Känner du mörkret" finns bara här. Lyssna här http://open.spotify.com/album/0xfKUaKJliE06fjbh8KdND

Ett fem låtars internetsläpp med Nittonhundratalsräven betitlat "Nittonhundratalsdemos" kommer finnas ute på nätet före jul. Vi återkommer med exakt datum

JÄRNMALM PRESSMEDDELANDE
**************************
Efter ett antal år tillsammans av slit, glädje och musik så har jag (Vicky) bestämt mig för att sluta i bandet. Mitt jobb tar ut en så stor del av mitt liv, att musiken tyvärr blir lidande. Dessa smarriga år glömmer jag aldrig, och jag önskar mina bandkamrater all lycka och fortsatt framgång med musiken.
Jag kommer och kollar på er å vem vet kanske gästspelar någon gång i framtiden. Jag vill tacka Jojo å Mårten från Beat Butchers för ert stöd och engagemang, vår merchare Ida Lisell samt alla härliga fans. Håll fanan högt!

Lev väl å rocka järnhårt / Vicky

GAMLA PENGAR T-Shirt
**********************
Gamla pengar har tryckt en en supersnygg t-shirt. Beställ direkt från bandet.
Vill du bli snygg? För 120 kronor + porto är du på god väg! Tröjorna finns i tre utföranden:
Gul - svart tryck, Vit - svart tryck, Vit - rostrött tryck. Storlekar S,M,L.
Den eminente Mikael Dalnäs står bakom konstverket.
Maila din beställning till gamlapengar666@gmail.com
Se bild på tröjan på www.beatbutchers.se

NYHETER PÅ POSTORDERN
Vänsternäven - cd, Troublemakers - Made in sweden cd, Troublemakers - Jävla idiot 7", Ligisterna - Miljonprogrammet CD, The Radars - Cd,
Samling vid punken #5, Trouble Makers / Vänsternäven 6 låtars vinylsplit 7"

LIVESPELNINGAR
****************
GAMLA PENGAR
3 dec Örebro Virus bar
4 dec -Stockholm - Manifest labelmarket Strand http://manifestgalan.se/manifest-independent-label-market/ På scen kl 12:00

ROGER KARLSSON
7 Mars 2012 Stockholm Mosebacke
26 Maj 2012 Eskilstuna Ölföreningen Eskilstuna

OHLSON HAR SEMESTER PRODUCTION
15 dec Stockholm, Kafe 44 med Charta 77

BLI VÄN MED OSS OCH VÅRA BAND PÅ FACEBOOK
*******************************************
Beat Butchers http://www.facebook.com/BeatButchers
Gamla Pengar http://www.facebook.com/gamlapengar
Järnmalm http://www.facebook.com/thejarnmalm
Roger Karlsson http://www.facebook.com/RogerKarlssonOfficiell
Köttgrottorna http://www.facebook.com/group.php?gid=286222391277
Ohlson har semester prod. http://www.facebook.com/pages/Ohlson-Har-Semester-Production/109332195796462
Slustation Tjernobyl http://www.facebook.com/pages/Slutstation-Tjernobyl/132013083503896

MP3 & Videos
*************************************************
Diverse Mp3 och videofiler med band som Beat Butchers jobbar eller har jobbat med kan du hitta på följande sidor
23 Till http://www.myspace.com/23till
Alarmrock http://www.myspace.com/alarmrock
APA http://www.myspace.com/anarkonihil
Asta Kask http://www.astakask.com/mp3.php http://www.myspace.com/astakask
Beat Butchers http://www.myspace.com/beatbutchersse
Coca Carola http://www.myspace.com/cocacarola
Coca Carola, Roger Karlsson, Nein och Krymplings låtar http://www.rolandsgosskor.se/post_rolands.html
Köttgrottorna www.kottgrottorna.se http://www.myspace.com/kottgrottorna
Hans & Greta http://www.myspace.com/hansochgreta
Gamla Pengar http://www.myspace.com/gamlapengar
Järnmalm http://jarnmalm.com/
Ohlson har semester prod http://www.myspace.com/ohlsonharsemesterproduction
Radioaktiva Räker http://www.radioaktivaraker.com/ klicka på musik
Roland´s Gosskörs http://www.rolandsgosskor.se/index_nedladdningar.html http://www.myspace.com/rolandsgosskor
Sista Skriket http://www.sistaskriket.com/ http://www.myspace.com/sistaskriket
Slustation Tjernobyl www.slutstationtjernobyl.se http://www.myspace.com/slutstationtjernobyl
Varnagel http://www.varnagel.com/ http://www.myspace.com/varnagel

*****************************************************************************************
För mer info kontakta
Beat Butchers
Email: info@beatbutchers.se
Hemsida: www.beatbutchers.se www.myspace.com/beatbutchersse http://www.facebook.com/BeatButchers

DVD från PSK#2

Saxat från Östergyllen:

Pretty Shitty Kjell släpper nu en Dvd från 2011 års arrangemang. Dvd´n innehåller totalt 26 låtar med speltid på 85 minuter. Pris: 160 kr + frakt.
Förbeställningar görs via prettyshittykjell@hotmail.com

The Warriors & Antipati, Club Disorder/Snövit, STHLM, 20111105

(prolog) Reidar Assine & Jonas-Jävel - Bröderna Ohlsson - 4/11 2011

I en smockfull källarlokal spelades det akustisk gitarr dagen innan The Warriors kom till Sverige. Även fast musiken inte tilltalar mig direkt så var det kul att se och framför allt kul att vara där. Mot slutet av spelningen gästades scenen av Graham Saxby (The Warriors) tror jag. Jag var nog inte närvarande när det hände, men har fått det återberättat.

Antipati & The Warriors - Klubb Disorder - Snövit - 5/11 2011

Det blev snabbt fullt på Snövit när detta punkkalas startade och både arrangör och The Warriors verkade vara i god form trots festligheterna dagen innan. I dörren krävdes man på mer pengar än vad som sagts, troligtvis för att barägarna såg sin chans att tjäna en extra hacka, men det glömdes strax och humöret var så klart på topp.

Antipati började spela någon gång vid halv nio om jag ine minns fel och levererade i vanlig ordning en mängd bra låtar, främst från Frågor som rör det allmänna men även från On Repeat. De bjussade även på ett par låtar från den kommande split-10"an med Last Rough Cause och den nyligen, av PST Records, släppta sjuan Quattro Stagioni. Det var så klart den så passande Hösten som spelades från det sistnämnda släppet.


Antipati

Warriors klev på strax efter och med en gång önskades låten Garry Bushell från flera håll i publiken. Denna spelades dock inte förän mot slutet av giget i en, enligt hörsägen, orepad och dålig tappning. De började med några låtar från den senaste skivan, Unite The Scene och spelade därefter bland andra Bad Guy från mini-CDn med samma namn och även låten England från split-7"an med Booze & Glory. Mot slutet blev det lite klassiker, som Horrorshow, Last Resort's Eight Pounds a Week (som egentligen är en cover på The Squads låt// Paco) och Cock SParrer's Watch Your Back. På det hela var det en mycket trevlig spelning, även om jag tycker att The Warriors' tidigare material är bättre än det nya, och en lyckad premiär för Klubb Disorder!


The Warriors

(Bilderna stulna från internet - tack för dem)

//Snigel-Hans

Agent Bulldogg till England

Nöjesguiden failar redan i ledaren

Är det nån sorts svår ironi som går mig över huvudet eller är det bara helt enkelt två eller tre (beroende på hur man ser det) pinsamheter i en liten mening?

The Righteous - 9 Days We Hung ute nu

Här kan man köpa den.

Carcereduro - A Chaque Époque ses Héros CD

(Carcereduro - A Chaque Époque ses Héros CD - Pure Impact Records / Bords de Seine Records) Ännu ett exotiskt band som säger sig (?) spela vikingarock. Den här gången är det fransmän det gäller och inga mindre än det äkta paret Kroub och Elo, till vardags hemmahörande i hårdföra Pontoisebandet Haircut tillsammans med en medlem från Urban Crew, samt nån metalsnubbe. Jag kan tänka mig att Max även var Urban Crew-killen i Tir Groupe (kan inte kolla då mycket av mitt referensmaterial för tillfället är magasinerat) där Elo och Kroub också återfanns och vars sound Carcereduro i mångt och mycket anammat. Bandet spelar hård och driven punk med influenser från oi!, hardcore och metal (utan att någonsin rasa iväg i tempo) och med Kroubs primitiva sång och små nordiska folkmusik-licks, samt violin och även säckpipa (!) på någon låt här och där. Jag skulle aldrig kalla det för vikingarock med hänsyn till musiken - här måste jag åter referera till Tir Groupe - men det kan hända att texterna avhandlar skäggiga män, flugsvampsbrygder och andra högaktuella fenomen. Det är ganska bra, men lite enahanda, och de bästa låtarna är balladiga Peuple du Nord, där Elodie sjunger ett långt intro, samt Premier Amour, vars violinslinga låter Mansic. Andra detaljer att notera är att Enhärjarnas Kust till Kust tolkas under titeln Berserk. A Chaque Époque ses Héros innehåller tolv spår, intro och outro inkluderat.

Sörling says

"Jag gillar dom alla. Men framför allt Pacos Punk och Oi och Christoffer Röstlund Johnssons I just can’t hate enough. Båda är grymma stilister som jag tycker det är en njutning att läsa"

Mikael Sörling intervjuas av Ludde Larvig.

Smoke Like a Fish - Blood, Fish & Bone CD

(Smoke Like a Fish - Blood, Fish & Bone CD - Do the Dog Music) Sista albumet lovar brittiska ska-orkestern Smoke Like a Fish, och det är nog ganska tråkigt. För även om bandet, som jag i och med Blood, Fish & Bone bekantar mig med för första gången inte är helt lättillgängliga och självklara med sin bitvis punkiga fusion av 2-Tone och tredje vågen-ska, känns skivan snart hemtrevlig och bjuder på en del schyssta baktaktspopdängor. Smoke Like a Fish spetsar sin musik med lagom mycket blås, och precis rätt sound på gitarren. Visserligen låter det ibland lite polerat och anonymt på samma sätt som många av Moon Ska's mer lättglömda akter, och kanske är sången väl opersonlig, men här finns en liten handfull schyssta melodier (Perfect World, The Opera of Dickie the Third, Rainy Night) samt en riktigt medryckande tolkning av udda anarkopunkbandet Zounds' örhänge Subvert. Tolv låtar och, gissar jag, ett värdigt farväl.

The Lowlifes fullängdsdebuterar äntligen!

The Lowlifes från Stockholm fullängdsdebuterar. Inspelningen har ett par år på nacken, men nu har nystartade Club Underground Records (samma folk som bakom Club Underground för idioten) äntligen gjort vad någon borde ha gjort för länge sen, och tagit tag i saker och ting. Tolv låtar blir det, och i januari om allt går som det ska.

Sir Reg - A Sign of the Times CD

(Sir Reg - A Sign of the Times CD - Heptown Records) Sir Reg, vars första släpp recenserades här för ungefär ett och ett halvt år sedan följer upp med ett elva låtars nytt album på digipak, den här gången på Heptown istället för på numera nedlagda Anarkopunx. Däremellan har keltpunkbandet bland annat hunnit med ett par vändor i Europa, ena gången som supportakt till Misfits. Precis som på den självbetitlade debuten rör det sig på The Sign of the Times om proffsigt framförd keltpunk mittemellan The Pogues, Flogging Molly och The Men They Couldn't Hang toppat av en liten, liten aning nordisk folkmusik. Det är ösigt, tight och Brendans sång är minst lika bra som innan. En hel del bra låtar finns här, i synnerhet titelspåret, How The Hell Can You Sleep, This Country's For Sale, Living on the Moon och Frustration. Däremellan blir det lite tamt, som exempelvis i Far Away som påminner om Attila The Stockbroker's Roll Up For The Donkey Derby och såsiga I'll Leave for New York och Dublin City. Jag saknar texter till den här plattan, har aldrig varit särskilt bra på att uppfatta texten genom att bara lyssna på sången på ett snabbt och adekvat sätt, och ett bifogat texthäfte skulle med säkerhet kunna göra de dåliga låtarna bra och vice versa... Sammanfattningsvis är A Sign of the Times ett stabilt kvalitativt keltpunkalbum av ett band som förtjänar en plats bland de "stora" som Paco för länge sedan tröttnat på...

Vånna Inget - Allvar CD

(Vånna Inget - Allvar CD - Heptown Records) Allvar heter det allvarsamma debutalbumet från popbandet Vånna Inget från södra Sverige som tar sig själva på så stort allvar att det stundom blir svårt att ta dem på allvar. Medlemmar från bland andra The Confession, The Part Timers och Sista Sekunden (Tommy Tift - mannen som är så tråkig att tiden stannar upp och tickar baklänges i hans närhet) spelar driven, ledsen, proggig, new wavig postpunk där bolag och recensenter droppar referenser som Tant Strul och Pink Champagne, och det är klart att det är lätt att göra bara för att vokalisten (en mycket duktig sådan) råkar vara kvinna. Men även andra har nämnts, nyare, typ Masshysteri (Paco gillar inte Masshysteri) och där vill jag hålla med. Samt lägga till Hanna Hirsch och random 90's emopop-band som Broder Daniel eller kanske deras basist lite längre fram. Angeläget för den ledsna poppojken eller pandaflikkan, med andra ord. Påmålad krystad teatermusik för Paco. Den stora behållningen är Karolinas sångröst som verkligen är bra, samt låtarna Alla Andra Dagar, Tickande Bomb och titelspåret, om man kan låtsas att det är -97 och att man själv är en full svartpoptjej i Slottsbacken i Uppsala och man just tömt sin plastflaska med blått vin. Grejen är att jag förmodligen skulle nickat uppskattande om det här bara dök upp på radion eller nåt sånt, men när medlemmarna kommer från punkscenen och bolaget i första hand ger ut punk och det sätter förväntningarna känns Vånna Inget för pretentiöst och blöthjärtat. Och jag har svårt för band som ger sig fan på att anamma en viss stil- eller tidsepok och göra allt för att vara så korrekta som möjligt i sin tolkning av den, eller bara bestämmer sig för att medelklassig livsleda och cynisk svartsynthet är en image man kan klä på sig som en fånig hatt och komma undan med, med trovärdigheten i behåll.

Bang Bang - To Legionowo CD

(Bang Bang - To Legionowo CD - Jimmy Jazz Records) Bang Bang är ytterligare ett ur högen av polska punkband som Jimmy Jazz har skickat mig att recensera. Något som innebär blandade känsloyttringar från Paco-håll. Bang Bang hör till kategorin polsk gubbig/tantig punk med schysst produktion, bra drag, lagom mycket rock'n'rollkänsla och trevliga melodier. Till Bang Bangs fördel hör också det faktum att de har två vokalister, en av varje kön, som båda gör ett gott jobb. Punken på To Legionowo är i grunden av 77-typ, men med stort 2000-ljud, och skulle kunna beskrivas som något mellan Troublemakers, Social Distortion och Ramones. Förutom tio egna låtar bjuder Bang Bang på en tolkning av Can't Help Falling in Love vilken nog är ett misstag eftersom Monikas röst och/eller engelska inte riktigt fixar den låten. Trots detta känns det som en ganska trevlig cover när den återkommer för fjortonde gången. Bästa låtarna heter annars Kto Mi Odpowie, Legionowo, Dzwieki, Nie Poddam Sie, Porque Te Vas (också det en cover, betydligt bättre behandlad), och Sto Dni. Företrädesvis de i lite lugnare tempo, och det är alltså drygt hälften. Bra jobbat av Bang Bang, även om de gjorde jobbet redan 2009.

Östermalm Boys - Upperclass Rock'n'Roll

Den här inspelningen gjordes under den enda kväll Östermalm Boys fanns annat än i teorin, i Mart Hällgrens studio i villan i Tumba en sommarnatt 2001. Idén kläcktes i Norrtälje tidigare under året, men sen vräktes 3/4 av Östermalm Boys från lägenheten de delade och resten är som man brukar säga historia. Medlemmarna var Johan (sång), tidigare i Second Thought och i The Kind That Kills precis i början av karrirären, Martin (leadgitarr och bas), tidigare i Lack of Trust och Second Thought och senare i bland andra To What End? Kompigitarren trakterades av Robban, tidigare i The Righteous och sedermera i Contemptuous, Antipati och Agent Bulldogg medan Mart Hällgren från De Lyckliga Kompisarna/Total Egon/Ubba/Brackor/Sighstens Grannar etc etc spelade trummor. På grund av vissa medlemmars koppling till den tidens hardcore/crustscen dök ett par låtar upp på en samlingskassett med diverse grindcore- och crustband (Sthlm Hardcore/Crust Scene 2001, Håll Käften Rasmus), men annars är inget officiellt utgivet. Demon tillverkades i ett exemplar.

Download!

1. Cock-a-Doodle-Doo 2. Krig På Gatan 3. När Tunnelbanan Slutat Gå 4. Hemgjort Vin 5. Jävla EU Far åt Helvete! 6. Jävla Soc-Hora Far åt Helvete! 7. Vi Är Östermalm Boys

Bovver Brigade - Clockwork Orange Punks

Bovver Brigade var ifrån Gävle och släppte ett par demos samt den här fullängdaren Clockwork Orange Punks i egen regi (även om det kanske var tänkt att den skulle släppas mer officiellt eller vad man ska kalla det..?) nån gång under det tidiga 2000-talet. I bandet figurerade ett tag bland annat Puncc, känd från orkestrar som Battle Scarred och Sniffing Glue för att bara nämna ett par. Sångaren Lars, bättre känd som Träsket bland sina samtida punkare och skinheads, är idag en välskräddad typ som sysslar med vett, etikett och annan kultur.

Download!

1. Hooligans for Fun 2. Clockwork Orange Punks 3. Europe 4. Girls on the Internet 5. Make You Pay 6. Burning Pride 7. Streetfighter 8. Hoolifan 9. I Don't Wanna Live in the Soviet Union 10. Poseur Skin 11. Stupid Whore

Tack till Vasastanspoeten!

Fistful - Wicked

Det här är Fistfuls tredje utgåva, från 2005.

Download!

1. Autumn Leaves 2. Oi 3. Wicked 4. Performance Anxiety 5. Upper Class Brag Queen

Tack Vasastanspoeten!

Fistful - S/T

Göteborgska Bess-frontade Fistful bildades 2003 och debuterade med den här självbetitlade DIY-utgåvan. Fistful är ett band som i hög utsträckning fixar sina egna utgåvor och spelningar, gör det själva och verkar hålla sig borta från punkens interna dispyter och anala bromsklossar på ett befriande sätt. Bandet existerar fortfarande och är förhållandevis aktiva.

Download!

1. Punk Ey 2. Sell Out 3. Oh So Pretty 4. Count Me In 5. Don't Believe You

Tack Vasastanspoeten!

The Freemartins - Too Hard For You...

Ur askan efter Oi!-trion Boot Squad från Örebro uppstod runt millennieskiftet bandet The Freemartins efter att BS:s sångare Tobbe packade väskan och begav sig till hufvudstaden för att sedermera dyka upp som gitarrist i Dims Rebellion. The Freemartins var även de medverkande på 2002 års Brewed In Sweden Vol. II, och släppte troligtvis det här demot tidigare samma år eller kanske 2001. Bandet släppte senare en mini-CD på spansk-engelska etiketten Bronco Bullfrogg innan sångaren Micke sparade hår och började spela 70-talsrock. Vad de andra medlemmarna pysslar med vet jag inte, men jag vill minnas att någon av dem eventuellt medverkade i Horrorcocks eller något sådant... anyhow:

Download!

1. Finally Here... 2. Proud 3. Modern Savage 4. Secondary Moderns 5. Liquid Man

Tack Vasastanspoeten!

St. Laura - S/T

St. Laura ifrån Strängnäs hette från början Svamptripp och började lira nån gång under mitten av 90-talet skulle jag tippa. Under namnet St. Laura kom de till min kännedom genom samlingsskivan Brewed in Sweden Vol. II (även om jag var bekant med Svamptripp sedan innan), och det här självbetitlade demot är ifrån 2002. Bandet spelade streetpunk på ett sätt som senare kom att förknippas med den så kallade Rancidpunken, men som 2002 var en frisk fläkt på den svenska punkscenen.

Download!

1. Democratic Bombs 2. Rat Race 3. J.B. 4. Nothing To Lose 5. Keep on Fighting 6. Take it Back

Tack Vasastanspoeten!

Teaser inför nytt släpp av Sir Reg

Och Heptown säger "A teaser for the upcoming SIR REG album "A Sign Of The Times" out October 21 2011 on Heptown Records on CD/LP/Download. SIR REG is for lovers of Flogging Molly, The Pogues, The Men They Couldn't Hang…"

Klubb Pogo igen

Tim Armstrong måste dö

http://dyingscene.com/news/tim-armstrong-launches-glee-like-punk-rock-musical-series-tim-timebombs-rocknroll-theater/

Finner inga ord... Tack (eller vad man ska säga) Vasastanspoeten för tipset...

Oi! - The support!

Apropå sista stycket i gigrapporten från Oi! The Weekend av Snigel-Hans, gå in här (om du har ansiktsbok) och sen när den finns, köp skivan till stöd för scenen.

Saxat från sidan:

"Efter en underbar helg i Karlskrona på Oi! The Weekend framgick det
att årets (2011) upplaga blev ett stort ekonomiskt bakslag för arrangören.

Vi (Pretty Shitty Town) vet hur det känns, vi drabbades av skadegörelse under ett av våra arrangemang. Den gången ställde hela scenen upp och samlade in pengarna. Med det i tankarna beslöt vi oss för att ge ut en support CD-skiva där alla intäkter går till arrangören. Vi vill tillbaka till Karlskorna även nästa år och därför hoppas vi att detta skall ge ett gott resultat!

På de två veckor som gått har vi samlat ihop hela 25 band till CD´n som just nu är på pressning. Nio av dessa ställer upp med helt osläppta låtar. Följande band finns med på denna skiva:

Booze & Glory, Discharger, Agent Bulldogg, Oldfashioned Ideas,
Antipati, Razorblade, Perkele, Gumbles, The Righteous, The Clichés, Volxsturm, Gatans Lag, Clockwork Crew, Last Seen Laughing, Unit Lost, The Corps, The Agitators, Vindicate This!, The Lowlifes, Sinners Since Birth, On The Job, Prins Carl, Contemptuous, Hammer And The Nails, Jenny Woo.

För att beställa denna CD-skiva och stödja Oi! The Weekend skickar du ett mail till oss via pstmerch@telia.com. Skivan kostar 140 kr + frakt.

Ni som enbart klickar att ni skall deltaga i detta utan att ni tänkt köpa skivan, gör er inte besväret. Vi kommer ta bort alla som inte beställer skivan från eventet!

Support the Scene!"

Oi! The Weekend #2, Karlskrona, 20110923-20110924

Från Stockholm tog vi bil ner till Karlskrona vid niotiden på morgonen. En lång resa som kantades av alkoholintag, halv-, till helbra musik och pisspauser. Karlskrona kändes, när vi rullade in i stan, fruktansvärt välbekant även fast jag bara besökt staden vid ett annat tillfälle (Oi! The Weekend #1). Vi hittade efter lite krångel en parkeringsplats och sedan, utan vidare problem, till hotellet som skulle bli vårat hem under de följande dagarna. Vi gjorde oss hemmastadda och jag planerade att hämta öl i bilen. Efter att ha gått vilse i regnet (vilken gata jag än tog så kom jag bara till systembolaget, bilen och hotellet var borta) och träffat vänner och bekanta kom jag så småningom tillbaks till mitt rum, kall, blöt och full. Vi inväntade sedan den tid då banden skulle börja spela och vandrade då bort till lokalen där scenen fanns.

Prins Carl inledde tvådagarsbalunset med att riva av ett gäng välkända låtar från sin skiva
New Order. Bland andra spelades Where are you going, Carnical in Greece, Fat Bastard och Criminals in Blue. Alla mycket bra låtar. Även en cover på 2nd Pint's Finger Up spelades.
Publikmässigt var det till en början riktigt klent, typ tio pers som stod och såg halvt förlamade ut, men så småningom strömmade en del till och publikskaran växte till en åtminstone acceptabel storlek. Ett riktigt bra gig blev det och det var kul att de fick möjlighet att spela även fast, för att säga som Paco, de på något vis står lite utanför scenen i övrigt. Något som jag gärna ser ändring på.


Prins Carl

Efter Prins Carl var det Volxsturm så jag tröttnade och gick. Hotellrum och typ sött vin lockade mer.

Återvände så småningom till spelstället för att kolla på Perkele. Det var lite synd för det var fruktansvärt dåligt. Tråkigt låtval och löjligt framträdande. Det var interesantare att pissa i gränder och leda runt på arga och fulla skinnskallar.

Efteråt var det dags för en av festivalens två stora höjdpunkter, Argy Bargy. Jävlar vad bra det var. Lights Over London spelades först och var ju så klart hur bra som helst. Därefter följde en hitkavalkad då Natural Born Loser, There's Gonna be a Riot, What Are You Fighting For, fantastiska Immaterial Girl, Saturdays Glory och No Regrets spelades och mer där till. Som avslut levererades ett gäng Covers, Cock SParrer's Argy Bargy och Riot Squad, The Business' Suburban Rebels samt Sham 69's If The Kids Are United.


Daryl Smith/Argy Bargy

Vi skippade Jenny Woo som spelade på Playbar och efterfesten men beslöt oss för att gå dit på förfesten nästa dag istället. Det var en historia som började med en massa snack och ett par mycket ointressanta låtar. Vad är grejen med Akustisk Oi! för övrigt? Enligt Jenny Woo var det typ folkmusik med lite arbetarklasstema kryddat med viktiga läxor som hennes far lärt henne och diverse andra visdomsord. Allt var inte helt kasst och karisma hade hon ju så klart. Ett annat plus var att hon var ganska cool och hade rejäl pipa, men jag känner inget behov av att
köpa hennes skiva för någon annan anledning än att visa lite stöd.


Jenny Woo

Vi stod över Gumbles till förmån för alkohol, musik och sällskap. Vi återvände till scenen för att se Gatans Lag som kanske hade mest publik av alla band på hela tillställningen. Trots historier jag hade hört om hur förstörda vissa bandmedlemmar hade varit dagen innan så gjorde de ett bra gig. De spelade gamla och nya (från den kommande Ep'n Boråspolisen Blues) låter. Titlar var bland annat Född Till Brat, Skalla Sparka Sluta Aldrig Slå, Hårda Tider och Hata Folk från de två tidigare fullängdarna. De nya låtarna tror jag heter något i stil med Andra Lång, Snutbil och Jag vill Dö där den sistnämnda är riktigt bra. Det avslutades med publikfavoriten Min Stad Mitt Land.

Agitators stod på tur och sur som jag var över att Bad Co. Project hade ställt in ägnade jag inte hela min uppmärksamhet åt bandet. Men det lät bra och jag kanske borde gett dem en större chans. Nästa gång kanske. Det är allt jag har att säga om dem.

Som sista band spelade Infa Riot och de var lika bra som på Rebellion tidigare i år. Alla låtar lät liksom rätt även fast de hade ändrat små detaljer här och var i vissa låtar. Jag blev helt tillfredsställd när de lirade alla låtar man kunde önska. Det var Emergency, You Ain't Seen Nothing Yet, Still Out Of Order, Riot Riot, 5 Minute Fashion, Bootboys, Power, Kids of the 80's, Each Dawn I Die, The Winner, In For A Riot och avslutande We Outnumber You Det var helt enkelt så bra som det kunde ha varit.


Infa Riot

Under andra dagen började rykten spridas om att på tok för lite människor gästade tillställningen och att arrangören gick STORA summor back. En liten insamling startades av Pike då människor började lämna spelstället och jag hoppas att det blev till någon mer hjälp än ett symboliskt stöd. En samlingsskiva är på väg att sättas ihop och intäkterna kommer, som jag har förstått det, gå till Aron & Oi! The Weekend. Det har även snackats om T-Shirts och en hjälpfond.

Som avslut vill jag bara tacka Aron och alla andra inblandade för en jävligt bra helg. Hoppas allt löser sig.

//Snigel-Hans