(Vänsternäven - S/T CD - Svindel Records) En skiva med 19 låtar buskispunk, vars längsta spår klockar in på 2:02. Lite tråkiga röstsamplingar på extrem bonnadialekt ska pigga upp den här skivan, som låter som lika delar slarvig 90-talspunk i trallpunkens utmarker, ett tredje klassens Gatans Lag och ett andra klassens Körsbärsfettera, frontade av Stefan & Krister. Trots detta har jag lite roligt när jag lyssnar på skivan. Exempelvis Vad Ska Jag Göra, Jehovas, Johnny Cash-tolkningen Vänsternäven Blues, akustiska Cellen och Söndag skulle alla funka på samlingar och får mig här och där att (kanske en smula motvilligt) dra på munnen. Tyvärr är de flesta försök till tokroliga texter fruktansvärda bottennapp vilket kanske tydligast märks i Nassejävel (du får inte ta min hand / inte knyta vänskapsband / och inte komma på mitt kalas / nasse-jävel, nasse-as), Vaktsvin och covern på Körsbärsfetteras Tonårsfylla (i Vänsternävens tappning Gubbafylla). Någonstans hade jag fått uppfattningen att Vänsternäven skulle vara som ett mer gatpunkigt än hårdrocksproggigt EAK; ett band som liksom visade att "PK"-musik också kan vara hård, kraftfull och kännas på riktigt. Tyvärr blir det mest full frys och träskosparkar i luften av Vänsternävens Veckans Klubba-på-anabola-punk.
måndag 22 februari 2010
Vänsternäven - S/T CD
(Vänsternäven - S/T CD - Svindel Records) En skiva med 19 låtar buskispunk, vars längsta spår klockar in på 2:02. Lite tråkiga röstsamplingar på extrem bonnadialekt ska pigga upp den här skivan, som låter som lika delar slarvig 90-talspunk i trallpunkens utmarker, ett tredje klassens Gatans Lag och ett andra klassens Körsbärsfettera, frontade av Stefan & Krister. Trots detta har jag lite roligt när jag lyssnar på skivan. Exempelvis Vad Ska Jag Göra, Jehovas, Johnny Cash-tolkningen Vänsternäven Blues, akustiska Cellen och Söndag skulle alla funka på samlingar och får mig här och där att (kanske en smula motvilligt) dra på munnen. Tyvärr är de flesta försök till tokroliga texter fruktansvärda bottennapp vilket kanske tydligast märks i Nassejävel (du får inte ta min hand / inte knyta vänskapsband / och inte komma på mitt kalas / nasse-jävel, nasse-as), Vaktsvin och covern på Körsbärsfetteras Tonårsfylla (i Vänsternävens tappning Gubbafylla). Någonstans hade jag fått uppfattningen att Vänsternäven skulle vara som ett mer gatpunkigt än hårdrocksproggigt EAK; ett band som liksom visade att "PK"-musik också kan vara hård, kraftfull och kännas på riktigt. Tyvärr blir det mest full frys och träskosparkar i luften av Vänsternävens Veckans Klubba-på-anabola-punk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar