Paco bad mig sätta ihop någon form av lista av vad som varit bra, scen relaterat, 2009. Personligen har jag svårt att få ihop ens 5 grejor men det har nog mest att göra med att allt det dåliga som hände tenderar att ta över ens intryck. I alla fall mina. Nå, till de bra sakerna som hänt är det mesta relaterat till resor för min del, och ofta är det då resan i sig som varit kul och bra. Det man sett har kanske inte alltid imponerat så där jättemycket.Det som i alla fall står ut klockrent är Madness i Victoria Park 17 juli. För det första var det en grym resa, med bra och roligt resesällskap, mycket dricka och förvånansvärt bra uppstyrt. Att trippen dessutom höll i sig nästan en hel, väldigt händelserik vecka drar ju inte alls ner helhetsupplevelsen. Sen var ju konserten suverän och den blev ju absolut inte sämre av att The Pogues med en, efter förutsättningarna pigg Shane MacGowan agerade förband. Att Madness ALLTID levererar vet alla som någonsin har sett dem. Dagen till ära kryddade de dessutom sin hitkavalkad med i stort sett alla låtar från senaste plattan The Liberty of Norton Folgate. Magnifikt!
En annan rätt rolig resa var den till Norrköping när Lowlifes och Shortcut lirade på förfesten på fredagen och Evil Conduct, Antipati och Sniffin’ Glue spelade på lördagen. Även här bidrog resesällskapet i allra högsta grad till att det blev en bra upplevelse. Kul med en tvådagars minifestival och alltid trevligt att bo på lyxhotell även om små snorungar stjäl ens pannkakor och man har röster i huvudet. Att sedan långt ifrån alla banden levererade är väl en annan femma. Men men…kallt var det också!
Tredje resan värd att nämna blir den till Göteborg där Clichés, Superyob och Gatans Lag spelade. Denna gång var helt klart resesällskapets förtjänst, och allt som hände runt omkring som gjorde resan minnesvärd. Banden tittade jag i ärlighetens namn högst sporadiskt på men som sagt så var det som hände runt omkring det roliga. Även om alla delar inte kändes så där jättekul där och då. För övrigt är det nog bland de absolut roligaste hemresor jag någonsin gjort på flera plan.
Andra bra saker som hänt var väl att följa med Lowlifes till Uppsala och ”gå över bron med Kung Sol” samt dessutom plötsligt vara yngst i gänget när jag klev in i Bristles’ loge. Beat Butchers-galan var också kul. Det var som en klassåterträff men en som folk faktiskt sett fram emot på allvar. Mycket lyckat! Channel 3 på Rebellion var självklart suveränt, men också ett av få glädjeämnen den festivalen. Peters frånvaro lämnade ett stort tomrum i dubbel bemärkelse. Peter-Punks Pokal var däremot var däremot ett betydligt gladare sätt att minnas honom på. En tanke ägnades, åtminstone av mig, samtidigt åt tre andra vänner: Jonas, Martin Oi och Cricko som också gick bort i samma veva som Peter. Alla inom loppet av 18 dagar faktiskt. Nå, en stor eloge till Club Underground som arrade, lagen som spelade och banden som spelade. Eloge också till publiken, samt till Vindivate This! mycket hedrande val av cover. Starkt!
Plattor då undrar någon? Nja inte så många släpp som föll mig på läppen i år men så är jag ju en motvalsgubbe av rang också. Warrior Kids nya var väl okej. Tycker de har tappat lite men de bra låtarna är självklart väldigt bra. The Liberty of Norton Folgate med Madness var däremot en höjdare och samma gäller Versace Style med En Svensk Tiger som lätt plockar hem priset som bästa inhemska release. Annars slås det gärna på stora trumman till höger och vänster om alla möjliga svenska släpp men de infriar sällan mina förväntningar. Kanske är de för högt ställda eller så gillar jag helt enkelt inte så mycket av vad som går hem hos många andra. Sen föredrar jag i stort sett alltid när band sjunger på sitt egna språk, oavsett vilket. Detta ska inte ses som en diss utan snarare som ett bevis på att scenen är så pass diversifierad att det inte finns band som ”alla” måste gilla. Och det ser jag enbart som något positivt. Så länge man tror på sin pryl och drar sitt strå till stacken är man alltid värd support. Bara för att en gnällig gamling inte tilltalas betyder inte det att det är dåligt. Så fortsätt köra ert eget race och bry er inte om vad någon annan tycker.
När det gäller 2010 hoppas jag på färre dödsfall, men så lär det inte bli. Sen lär det inte heller bli lika kul som jag faktiskt har haft ”vid sidan av scenen” i år. Några rejält minnesvärda ögonblick. Tack för dem!
1 kommentar:
Skönt att fler saknade Peter, kände sig gamla och uppskattar punk på svenska ;)
Skicka en kommentar