Festivalpepp - Last Rough Cause till Rebellion

Ett sent släpp till årets upplaga av Rebellion-festivalen i Blackpool är Andy Wears' (Major Accident) andra band Last Rough Cause (som jag skrev om, och delade ut musik med här), också de från Darlington alltså, som spelar på Olympia typ 15:00 på söndagen. Det blir körigt om man ska hinna se Chron Gen också, men det får det väl vara värt!

Pretzeltown Festival

Förrut; sist var nog 2007, hade Backbeat Club en egen dag som var punk- och skinheadorienterad. I år heter festivalen Pretzeltown rakt av för andra året i rad, även om BBC är med och arrar. Festivalen är fortfarande gratis, belägen i Slöddertälje Stadspark, och bjuder i år på tre dagars intressant och ointressant musik. Banden tillhörande den förstnämnda kategorin kan tänkas vara Asta Kask, Troublemakers, Nemas, Ska'n'ska, Trevolt, Skitarsle, och Simma i Vättern. Åtminstone lördagen ska Paco försöka närvara.

Chaos In Sweden

Äntligen har samlingsskivan Chaos In Sweden tagit form. I slutet av augusti ser den ut att släppas, kooperativt finansierad av de medverkande banden och olika små DIY-etiketter. Den kommer att ges ut som LP i 1000 exemplar och som CD i mindre upplaga av Kjell Hell Records. Meningen är att bjuda på både etablerade band och nyare akter, som kan ge hopp inför framtiden. De medverkande banden är Gatans Lag, CDCP, The Lost Boys, Strungups, Saturday's Heroes, Antipati, Bad Intentions, The Lowlifes, The Righteous, Vindicate This!, The Radars, Unit Lost, The Clichés, Poor Old Slugs, Fistful och Royal Stakeout. Kolla http://www.myspace.com/roligafirmanrecords

Järnmalm - Trasdockor Demo/CDR

(Järnmalm - Trasdockor Demo/CDR -DIY/Järnmalm) Att begreppet trallpunk ens har lyckats överleva in på 2000-talet, och dessutom har fått ny luft under vingarna och en ny generation medelklassungar att ta på sig palestinasjalarna och skaffa dreads är värt en eloge, trots att jag personligen klarat mig bra utan. Att det låter förfärligt är tyvärr inte värt en eloge. Järnmalm (kan man vänta sig annat än ris med det namnet?) har medlemmar från bland andra Varnagel och Nån Jävla Punk, och jag är ledsen att behöva säga det men det här är inte nån jävla punk. Visst hör man spår av både Dia Psalma, Räserbajs och sena Radioaktiva Räker i den här fruktansvärda skitsoppan, men det är på något sätt som om Järnmalm har lyckats krama den sista gnuttan autencitet ur en redan urvattnad genre. Kvar blir en meningslös, gnällig, mollstämd smörja, som försöker kompensera sin totala brist på substans och attityd med petigt skrivna pretto-texter och högt tempo, som om ett högt tempo allena gör nån jävla punk. Järnmalm är ett så fruktansvärt onödigt band; i alla fall för folk som är intresserade av punk. Lyssna själva; hela Trasdockor finns att lyssna på på bandets Myspace-sida.

The Last Resort/GBG - flygaren

Pretty Shitty Town - skivbolaget

Saxat från Pretty Shitty Town.

Det börjar dra ihop sig för PST Records första släpp. Och det var på tiden kan man väl lungt säga. Vi kommer att släppa en serie vinyl 7:or med svenska band som vi tycker är intressanta under beteckningen "Swedish Streetpunk Collectible Series". Genomgående för dessa är att de endast kommer att släppas i 500 ex samt innehålla tidigare osläppt material med bandet ifråga. Dessa 500 kommer även att vara numrerade EP´s och alltså innehålla minst 3 låtar. Därmed inte sagt att PST Rec. inte kommer att ge ut andra format och eventuellt utländska akter jämsides med dessa 7 tummare. Först ut i serien är glödheta The Clichés från Norrköping som här bjuder på 4 färska spår. Skivan kommer med fullfärgsomslag, fullfärgsinlay samt påse. Har du mot all förmodan inte kollat upp bandet kan du göra det här www.myspace.com/officialcliches. Exakt release datum kommer att anges på denna websida när det är spikat. Självklart ska det första släppet även firas så mer info om ett releaseparty kommer också att dyka upp.

Beat Butchers 25 År

Jag vet att jag är sist, men jag kontrar med att copy/pasta in hela pressreleasen från Beat Butchers, komplett med historik av Mårten & Jojo. Jag minns att jag var på en liknande tillställning (kan det ha varit 15 år sedan eller var det bara en spelning i allmänhet?) på Kolingsborg, men att Radioaktiva Räker, som jag väldigt gärna ville se då, inte spelade. Så jag måste nog gå på det här.

Skivbolaget Beat Butchers firar 25 år. Detta firas på Kägelbanan i Stockholm fredagen den 25 september kl 18:00 – 02:00. Under kvällen kommer mängder av artister som bolaget har släppt skivor med att spela. Flera av banden återförenas speciellt för denna kväll. Biljetter släpps via Södrateatern den 3 augusti och kostar 180:-plus förköpsavgift. Åldersgränsen är 18 år, yngre får komma in i målsmans sällskap. Band som spelar är Asta Kask, Radioaktiva Räker*, Rolands Gosskör*, Coca Carola*, Köttgrottorna, Roger Karlsson, Sista Skriket, Hans & Greta*, APA*, Brandgul*, Ohlson har semester prod., Slutstation Tjernobyl, 23 Till* och Varnagel* (* = Återförenas speciellt för denna kväll.)

BEAT BUTCHERS

I början av 80-talet spelade ett kompisgäng in en massa knäppa låtar, med tillfälligt påhittade band i ett pojkrum. Detta släpptes på kassetter under namnet Anarki i Studio otukt. Detta visade sig vara förhistorian till det som senare blev skivbolaget Beat Butchers. 1984 släpptes den första skivutgåvan; Rolands Gosskörs vinylsingel Genom barriären. Åren efter släpptes ytterligare några singlar och 1988 var det dags att släppa den första LP-skivan. Det var en split med Coca Carola på ena sidan och 23 Till på andra sidan. 80-tal övergick i 90-tal och omsättningen ökade till en nivå där det inte längre gick att driva verksamheten vidare utan att registrera det som ett bolag. I samband med det, 1991 för att vara mer exakt byttes namnet Studio Otukt Rec ut till det nuvarande Beat Butchers.

Under 90-talet började verksamheten ta mer och mer fart. Vi som trott att CD-skivor bara var för de stora drakarna, övergav (efter två kostsamma releaser i båda formaten) LP-skivan till förmån för CD. Vi lämnade vår dåvarande distributör Pet Sounds till förmån för Musik Distribution som senare blev MNW-distribution. Från att varit två som skött allt så kom nu vår vän Harry med och för att sköta postorderverksamheten. Skivlagret flyttades in i hans köksskåp men allt eftersom verksamheten växte ytterligare blev det allt svårare att driva det hemifrån. Vi flyttade alltihopa till ett eget kontor på Gjutargatan på Kungsholmen.

På Hultsfred några år tidigare stötte vi på Birdnest records som vi började samarbeta med. De kom att bli våra vapendragare och ”kusiner från landet” under många år. Tillsammans startade vi skivserien Definitivt 50 spänn, inspirerade av Sveriges största singel. Skiva nr 3 i serien kan stoltsera med över 50.000 sålda exemplar. Konceptet Totalgalan arrangerades i Stockholm, Köping, Norrköping och Göteborg. Dessa galor med framför allt Birdnest och Beat Butchers band var konstant utsålda och hade stor betydelse för den punkvåg som svepte över landet. Dia Psalma kom att bli vågens största band och sålde guld. Flera av de andra banden som till exempel Coca Carola och Radioaktiva Räker tog sig in på topplistorna. Det var verkligen några galna år när scenen var som störst. Utgivningstakten ökade och det blev för mycket jobb. Förhållanden sprack när all fritid gick åt till skivbolaget, då vi fortfarande hade vanliga heltidsjobb vid sidan om. Mot slutet av 90-talet började den stora svenska punkvågen ebba ut. Takten på skivutgivningen minskade och flera av banden vi länge jobbat med tackade för sig. Vi fick uppmärksamhet utomlands genom att Svart Snö släppte två skivor i USA och Radioaktiva Räker gavs ut i Tyskland -båda banden fortfarande sjungande på svenska. Millenniumskiftet passerade och ytterligare band lade instrumenten på hyllan. 2002 tog bolaget mer eller mindre sabbatsår. Inte en endaste skiva kom ut. 2003 och 2004 blev lugna år med enstaka släpp. Vår distributör MNW gick i konkurs och vi förlorade en massa pengar. Bonnier-Amigo tog över distributionen av vår katalog. Ett 20-års jubileum på ett utsålt Tantogården gick av stapeln. Först 2005 tog det lite mer fart igen. Flera nya band, Sista Skriket, Varnagel, Slutstation Tjernobyl och Alarmrock, knöts till etiketten. Roger Karlsson, och Ohlson har semester prod. som hade varit med sedan tidigare började släppa skivor igen. Japanerna började mer och mer få upp ögonen för svensk trallpunk och plötsligt öppnades en ny skivmarknad som kompenserade den alltmer tynande skivförsäljningen i Sverige. Asta Kask åkte på Japanturné och Radioaktiva Räkers En näve hat från deras första singel finns numera som titelspår på den japanska trallpunkgruppen Takahashigumis senaste platta (med svensk text!). Tidigt 2009 blev vi kickade från Bonnier-Amigo och började samarbeta med Border distribution. Men precis som vid starten 25 år tidigare är den egna försäljningen vid bandens konserter och den egna postordern minst lika viktig som försäljningen ut mot butiker.

Och plötsligt var det dags att fylla 25 år. I samband med jubileet släpps bolagets hundrade skiva. Det blir Sista Skriket som får den äran, och släpper då sitt tredje album med titeln Ett andetag i sänder.

Mer info om Beat Butchers eller kontakt med någon av banden:
http://www.beatbutchers.se/ eller info@beatbutchers.se.

Festivalpepp

Drygt en månad kvar tills vi kosan styr mot Lancashire för ännu en upplaga av Rebellion. Under tiden försvinner juli som sand mellan fingrarna, och det enda man kan göra åt det är att försöka fånga dagen som det så fint heter, och förbereda magen på det nordengelska kökets gastronomiska behagligheter medelst engelska frukostar och diverse körv, nedsköljt med försvarliga mängder bitter. Nu har årets spelschema lagts upp, och Paco gnuggar händerna och laddar med en klart överoptimistisk preview på det egna bandseendet.

Torsdagen brukar vara svår, eftersom onsdagen brukar innebära den kraftigaste fyllan (man är som ett barn på julafton och dessutom lindrigt flygrädd, så, ja... ). Som tur är är det en lugn första dag på festivalen, där de enda band man borde se (om ens de) är de som spelar på Arena framemot kvällens slut; nämligen Police Bastard, Section 5 och The Varukers. Får se om man orkar eller om man bestämmer sig för att återhämta sig inför de tunga kommande dagarna. Nej, precis nej, man blir inte yngre.

På fredag eftermiddag kanske, bara kanske går jag och ser delar av Sick on the Bus och/eller The Agitators, innan Sensa Yuma kliver på Olympia 2 klockan fem. The Crack går upp klockan sex på Empress Ballroom, och med en förhoppning om att det ska vara ett riktigt gig och inget klappande-kompisar-och-Cock Sparrer-covers-gig, beger jag mig i den riktningen. Runt sju spelar Instant Agony på Arena, så förmodligen blir det till att gå tillbaka dit, även om det i praktiken kommer att vara betydligt mindre effektivt. När ska Paco fukta mustaschen exempelvis? Eller köpa kilovis med skivor? Nå, det får tiden utvisa. Det här är bara spekulation, men det kan vara trevligt att ha ett utopiskt utformat schema att försöka hålla sig till. För sedan blir det dessvärre ännu värre, när man runt åttasnåret måste springa omkring om man ska uppsnappa brottstycken av Splodgenessabounds, Abrasive Wheels och Subhumans. Det kommer nog sluta med att jag antingen skiter i alla tre, eller slår mig till ro på Olympia och tittar på Wheels. Runt 21 struntar jag i Demob, som inte inehåller tillräckligt många originalmedlemmar för att rättfärdiga sin existens, och väljer mellan Peter & The Test Tube Babies och Argy Bargy, som jag kanske kommer att strunta i också, bara för att jag redan sett båda banden fler än en gång och vid det här laget förmodligen behöver sätta i mig en flaska malibu för att orka med resten av aftonen. Denna aftonrest börjar förmodligen med The Restarts på Arena, följt av The Lurkers, som jag hellre ser än The Business. Pallar jag med The Exploited fram på småtimmarna får jag vara jävligt nöjd med mig själv.

På den arla lördagens morgon har man kommit upp på den kulles krön som är festivalens kemiska kurva i metaforisk form. Efter morgonens flottintag kan det egentligen bara gå utför, så man får göra vad man kan för att glömma att ens medvetande bor i just ens egen kropp. Detta görs exempelvis med poppers om man är en punkjävel från Fruängen, men företrädesvis med malibu eller burkbitter eller kanske ljumna spritdrinkar i hotellbaren om man är en frän francos. Lördagens första liveakt skulle kunna vara Clockworkpunksen Urban Scum, på Olympia 2 klockan kvart i ett, eller kanske A-Heads på samma scen tio i två, eller om man är riktigt baconförgiftad MDM på Arena kvart i tre eller The Duel fem över dito? Den som överlever får se. Fejkband som 2009:s upplaga av Criminal Class eller pasta-aktivisterna i Los Fastidios struntar man i, men Riot Squad vill man se, så det gör man insh' allah klockan tjugo i fyra på Olympia. Runt fem blir det East End Badoes eller 999 eller kanske båda eller kanske ingen, för det är en överjävligt späckad dag denna lördag den åttonde augusti. Klart som korvspad är i alla fall att man står på Empress ballroom klockan kvart i sju för att se Harlow's Newtown Neurotics spela. De gjorde en fenomenal spelning på samma scen 2006, och Steve Drewett spelade skjortan av det mesta ensam med en halvakustisk gitarr på förra årets festival, så förväntningarna är i det närmaste skyhöga. Channel 3 måste man nog tyvärr hoppas över, för att hinna ta ett par andetag innan ett av årets upplaga av Rebellions absoluta ess i rockärmen Major Accident uppträder på Olympia. Anti-Nowhere League levererar alltid, men får garanterat dissas till förmån för Darlington-bandet. Och sen verkar man, tro det eller ej, kunna chilla i säkert en timme, innan Dead Wretched går upp Arena tio i elva. Dessförinnan har man ignorerat mariginella precrustkreatörer som Amebix, och sen skiter man även i The Last Resort, som med fördel kan beskådas i Göteborg den 28 augusti, supportade av Million Daggers, Antipati och The Liptones, för att spara energi till ännu ett av festivalens måsten; nämligen The Adicts som går upp kvart i ett på Empress Ballroom.

Steve Drewett, Rebellion '08

Söndagen brukar innebära lika delar lättnad över att den här perioden av total förgiftning snart är över som ångest över att det är ett år kvar till nästa festival av den här digniteten. Banden kan avhjälpa lite av den känslan, för det är mycket bra även på söndagen. Tjugo över tre blir det Chron Gen på Empress Ballroom, men efter halva setet glider jag till Olympia, där Stomper 98 spelar. Där står jag sedan kvar och inväntar Leeds-bandet Guns on the Roof. Sen blir det paus innan Resistance 77 lirar på Arena runt halv sju, följt av NY-bandet The Templars, följt av paus följt av Bad Co Project vid tio-tiden på Olympia 2.

Sen är det slut. Vad gör man då? Går och sover eller idkar otukt med sin nyinköpta vinyl? Super och glömmer just det faktumet? För att hålla ångesten stången, vad? Är det bättre att vara full hela vägen hem och landa när man ligger i sin egen säng i sin egen förort? Skriv gärna och berätta.

En man vi kommer att sakna i Blackpool

Tävling på CowMag etc

Hettan är ofattbar. Pacos mustacher slokar som vissnande ormbunkar, och allt andas stiltje och utdragen förväntan inför årets resa till Lancashire. Som värdig vinnare av Sörlings tävling har jag åtminstone lite skivor att lyssna på, till pastisen som avnjuts kall, mycket kall.

Vill du också vinna skivor? Gå in på CowMags hemsida och vinn en Puke-platta. Det är du säkert värd. Om du inte pallar gäller följande, om Ted får bestämma:

"Vilken dag som helst nu kommer Pukes nya samling Back to the Pukeage att dimpa ner i min brevlåda! För första gången släpps deras EP Back to the 30’s och LP:n Back to the Stoneage officiellt på CD tillsammans med några extraspår. Vill du lägga vantarna på ett färskt ex av denna grymt efterlängtade skiva så behöver du bara maila namn och adress till cowmag@gmail.com så har du chansen att vinna sådär bara hux flux! Jag drar på semester i åtminstone två veckor nu och när jag kommer hem så har förhoppningsvis skivan landat i lådan och då drar jag en vinnare! Tills dess kommer förmodligen inte sidan uppdateras men jag kan alltid svara på mail!Ha en skön sommar!" //Ted