Agent Bulldogg + Nya Given till Karlskrona

https://www.facebook.com/events/249161705276408/

Buster Shuffle till Stockholm

Bouncing Sole Club Malmö/September

V/A - Turist I Tillvaron Vol 7 LP

(V/A - Turist I Tillvaron Vol 7 LP - Turist I Tillvaron) Efter ett litet uppehåll bygger Sörling vidare på sin svit samlingar som hittills, och även nu, bjuder på ett brett spektra punk från mer eller mindre hela landet. Slående med den här volymen är att hälften av de medverkande orkestrarna är kvinnofrontade samt att Göteborg känns dominerande kvantitetsmässigt.

Örebro-bandet Nervgift inleder sjuan med hardcore/käng med skönt häng mittemellan Svart Parad och Oral ungefär, samt en meningdlös Mob 47-tolkning. Göteborgarna Solanas Cunts följer upp med nån sorts garagig riot grrl-core där en skrikigare tjej sjunger växelsång med nån sorts kvinnlig Glenn Danzig. Helt ok trots undermålig produktion. Ein Zwei Die (även dom från framstjärten) överraskar genom att tilltala. Jag vet inte vad det är, men trots att det är mekigt, skumt och lite svårplacerat gillar jag den effektiva växelsången i refrängen, samt gitarrarbetet.

Klartgrabbenskahaenepamedsilvertejp&uffe är ett bandnamn man gärna kan kasta i tokrolighetspapperskorgen. Musiken är en avig blandning av trall och hardcore som osökt får mig att tänka på Charles Hårfager. Även Lyckliga Idioter ter sig lite märkliga. Melodiös fyrtaktspunk med ren sång och inte helt välskriven text om hur det är att vara skilsmässobarn. Bandmedlemmarnas ålder är svårbedömd men inte oviktig. Skulle de vara väldigt unga skulle jag tycka det här var riktigt bra. Är dom över tjugo inte. Avslutande fyra band; Avestas Miss Behave & The Caretakers spelar välgjord men intetsägande punkrock. Åtgärdsprogrammet från Göteborg inger känslan av att försöka fånga det traditionella lokala punksoundet och lyckas hyfsat, medan Contorture från samma stad spelar någon sorts olyssningsbar metall. Sist ut; norrlänningarna The Bombettes, spelar menlös men skicklig punkrock.

Sida två inleds med Kafferep som kanske är TIT7's coolaste/yngsta band med stökig demoproduktion, emohat och ett sound som för tankarna till Pöblers United. De följs upp av Stockholmsbandet Mary's Kids som spelar punk med kompetens, driv, drag av hårdrock och en oförmåga att engagera det allra minsta. Könsförrädare från Malmö fattar jag inte vad de gör på den här skivan eftersom man inte ens med den bästa vilja i världen skulle kunna kalla det för punk. Pretentiös text, syntetisk ljudbild och inslag av grunge och riot grrl-pop. Korsfäst - också dom från Malmö - tvättar bort känslan av att inte fatta nånting med sin tajta käng/crust därden grova grötskånska sången (men inte så mycket annat) för tankarna till Puke.

Körsbärsfettera är tillbaka efter en lång föräldraledighet, delvis med ny sättning, och det här är det första jag hör av bandet sedan Alla Ska Ha Linne. Det är sådär. De kör fortfarande enkla och självklara melodier enligt nån C-F-G-princip, men jag tycker känslan av progg är för stor och upplever sången som gnälligare och nasalare än sist det begav sig. City Saints, med gamla Perkele-trummisen Mange i sättningen vill tangera tidiga Skrewdriver and the likes, men sången och uttalet luktar bajsnödighet och boogiewoogie-punken känns lite för ren. The Headlines från Malmö har haft stora ambitioner i ett decennium minst, men ambitionen verkar mest ha frambringat något som låter som ett rent Brainpool korsbefruktat med säg, Frontkick. Det är ok, men ganska intetsägande. Avslutande M40 och Ursut spelar metall.

Jag hade inga förväntningar alls på den här volymen, då många av banden tidigare var mig helt obekanta. Till viss del infriades mina icke-förväntningar, men jag tycker jag har fått ett par nya band att hålla ögonen på, och det gissar jag åtminstone är en liten del av poängen med den här - ursäkta klyschan - kulturgärningen.

Klubb Pogo Augusti

Stockholms-manglet 22-24/8

Gutterfest Oktober

Klassisk och ny svensk punk i Stockholm i helgen

https://www.facebook.com/events/691973024174924/

Svensk Oi! på polskt besök i helgen

Nytt med Bina

Lost Warning teaser

Projekt 9 skivdebuterar... äntligen

Projekt 9:s debutsjua Storebror väntas äntligen komma ut i juni på Contra Records.

Super-helg i Luton/Bedford 26-27/9

Katalonskt i Malmö

Hyrda Knektar - Höstrebell 7"

(Hyrda Knektar - Höstrebell 7" - Noise of Sweden) Hyrda Knektar ifrån Södra Stockholm har imponerat på mig med några tidigare alster, sparsmakade släpp med pigg Stockholmspunk någonstans mellan Ebba Grön och här/nu och med klart hipstertycke som ändå inte smutsade ner. När de började publicera sin musik var bandet en duo. Det har nu växt till en sextett, och jag får lite känslan av att ett par för många kockar rör om i soppan. Dessutom är de tre låtarna på den här sjuan; Höstrebell, oerhört lika låtar knektarna redan släppt, om än tappade i andra glas, spelade i andra tempon och så vidare. Har även lite problem med texterna (vad är en höstrebell med gloria?) och den allmänna "imagen"... På ett sätt är det skönt med band som släpper kylskåpet, slappnar av och utgår från var de befinner sig i livet etc när de ska skildra sin verklighet, men det blir lite väl mycket här; ett ändlöst koketterande med en sorts präktigt radhustillvaro och den självpåtagna ångest som kom på köpet. Om jag då ska lägga gnället bakom mig är det här exakt vad man vill ha och/eller väntar sig av Hyrda Knektar. I Asfaltsblomma (som förmodligen är min favvo på den här releasen, trots lyrik-kritik ovan) går det fortare än vanligt, men annars är det typiska HK-melodier (delvis återanvända känns det som), skön, desperat sång, lite vemodigt och snyggt förpackat. Kul att de äntligen hamnar på vinyl. Och med en övertygelse om att det här kommer gå hem i stugorna då de surfar överst på hipsterpoppunkvågen (med huvudena bra mycket högre än resten av packet) som verkar kunna hålla i sig ett tag till, vinkar jag hejdå för den här gången och hoppas på en större överraskning till nästa släpp.