V/A - Sörlings Svinstia 2LP

(V/A - Sörlings Svinstia 2LP - Turist i Tillvaron) Mellan 1992-2003 recenserade Mikael Sörling
punkdemos under rubriken "Sörlings Svinstia" i Close-Up. På den här dubbel-LP:n samlar svinet 44 guldkorn (nåväl) och bygger därmed på den kulturgärning han etablerat med samlingssviten Turist i Tillvaron. Generellt sett är det ett imponerande resultat; kvalitetssnittet är genomgående högt och spridningen stor, både geografiskt och sett till subgenrer. En del av banden eller dess medlemmar blev till mer etablerade namn, medan vissa försvann från scenen. För gott förmodligen, om det inte varit för den här skivan.

En del av banden på skivan hörde jag då det begav sig. Vissa har jag hört senare, och somliga har jag aldrig hört talas om. På sida A bjuds det på tilltalande material av gamla favoriterna Svintask som rockar mot new age till kaotisk punk mellan Asta Kask och Brutal Personal. Även The Quilpish's juvenila hardcorepunk tilltalar, liksom Skam (som låter mer klassisk oi! än '77), Ugly Squaws och Pass Out, med sin saxofonspetsade gatupunk. Namn som Pöbeln och KKPA minns man väl från gamla kassett- och CD-samlingar, och Victims har låtit tala om sig sedan 1997. Här finns inga riktiga bottennapp, men band som Hellshit och Morta Paura hade jag inte kommit ihåg även om jag stött på dem på 90-talet.

Sida B inleds av Linköpings Wildcat Strike, ett band som tappade en del av sin originalitet i och med att Maria hoppade av bandet, och som man sneglade lite överseende åt där och då. Deras lånade anthem Save the Whiskey For The Bootboys skvallrar om att Drokick Murphys ganska nyligen etablerats som det nya stora och gästas av lokala, saligen hädangångne legenden Martin Oi. Även Undervattensmopederna är kul, 77-punk i 90-talstappning. Ett annat band värt att nämna här är pre-Randy-bandet Heffa Klump, som låter hundra gånger piggare och roligare än det som komma skulle. Bottennappen här är få, men många kan man ha och mista även om de för dokumentationens skull fyller sitt syfte.

På sida C heter guldkornen Mind of Hate (någonstans mellan Chaos UK och GBH), egna Flakes (med medlemmar från bl a Raped Teenagers) och Sölvesborgs stoltheter The Mockingbirds. Gamla bekantingar som Amok (trall-Kamels enda hardcoreband) och Lebemäns (som jag la i trallhögen då det begav sig, men egentligen var välspelad hederlig punkrock på svenska) samsas med ett gäng axelryckningar där enmannaorkestern QK sticker ut med sin kaotiska Snutslakt. Vad fan händer liksom?

Först på sista sidan är Dead Generation, ett band som oioioi-ar och låter lite som tidiga The Bruisers och som gått mig helt förbi. Helt ok! Det är i övrigt den tråkigaste delen av samlingen, späckad med olika varianter av hardcore, där bara Moralens Väktare står ut med sin arketypiska trallpunk mitt emellan DLK och Sune Studs & Grönlandsrockarna.

Som vanligt är det bara att slanta upp och äga och ära ett dokument över en i mångt och mycket glömd era inom den svenska punken.