(V/A - Turist I Tillvaron Vol 6 LP - Turist i Tillvaron) Så är vi då framme vid den sjätte och av allt att döma avslutande delen i sviten samlingar Sörling försett punk-Sverige med under de senaste åren. 96 band har det blivit, och totalt sett skulle jag påstå att TiT-samlingarna ger en ganska rättvisande bild av vår svenska punks tillstånd. Att det är en vital och mångfacetterad scen är solklart och kul. Att hipsterhattpopen och olika varianter av mangel för tillfället dominerar den är väl mindre roligt, men vad ska man göra åt det? Bara att hoppas att hattarna hittar nåt annat kul att lägga sina pengar på och mangelmännen/kvinnorna växer upp.Svart Städhjälp från Sveriges avlopp Malmö inleder volym sex med rasande snabb, tight och välproducerad hardcore som känns ganska trevlig. Utanförskapet spinner vidare på den tråden, och tar konceptet till ytterligare en nivå. Tredje spåret är Stockholmsproducerat, av inga mindre än Dobermann Cult som levererar en av skivans fyra bästa låtar; en hardcoredänga i amerikansk östkuststil med gästsång av Agent Bulldoggs Thomas Botos.
Ligisterna har jag inte hört förr, men stickers på muggväggar på stinkande söderkrogar, och ett bekant ansikte i sättningen (från Drunx Incharge eller har jag fel?) indikerar att bandets sound skulle vara ett annat än det visar sig vara. Det är förvånansvärt svängigt med cleant gitarrljud, och ändå ganska punksmutsigt, men tyvärr saknar låten Panik allt som skulle kunna göra den minnesvärd.
Planet Trash var med på varenda samlingskassett man köpte på 90-talet och deras melodiösa hardcorepunk låter fortfarande ungefär som den gjorde då, fast lite vuxnare som sig bör. Deras Praktiskt Taget Död är också den en av de fyra bästa låtarna, om inte den allra bästa på skivan. Kvinnofrontade Alison Blaire gör också bra ifrån sig, trots medlemmarnas beklagliga yttre; som ett gatpunkigt Ramones, i trakterna av The Negatives för att dra till med en svensk referens. Bra sång också! Följande två orkestrar, innan A-sidan spelat klart är också kvinnofrontade. The Sweetshow får varningslampan att lysa genom ett utseende bara fyra ömma mödrar kan acceptera, och spelar monoton, ocatchy dieselpunk, medan The Guilt är jävligt avig Riot Grrl-grunge.
Sida B inleds av Knivderby feat. Cecilia Boström (The Baboonshow) som spelar larmig indiepop för dåliga hipsters. Svartlistad avlöser med pueril hardcore och irriterande sångröst. Psykbryt däremot behöver inte skämmas, med sin hårda trallpunk med smak av Asta Kask anno 1984 och Snorgrönt Records första samlingssläpp. Pusrad är folk från bl a Raped Teenagers och spelar fyra låtar minimalistisk, coolt producerad supersnabb, übermekig hardcore. Ganska ballt, men egentligen låter det mest som om nån står och puttar på skivspelaren så att nålen får åka omkring hur den vill. Lysande Utsikter är bra tycker jag, med sin ganska melodiösa anarkohardcore. Jag blir dock lite förvirrad av bandet eftersom de påminner en hel del om Burning Kitchen och två medlemmar heter som två i BK men ändå inte verkar vara dom... blir trångt i huvet.
Sen blir det åka av. Mörkt malande mangel med Inkvisitionen och sedan Kaos Kris & Helvete vars verk Ta Bort Mig stundom gränsar till black metal. Inte min grej alls. Inte heller avslutande Söders menlösa trubadurversion av Ebba Gröns Vad Ska Du Bli faller mig på läppen. Söder må ha ett förflutet i punkband som Inferno och Oroliga Kalkoner, för att nämna ett par, men det gör inte automatiskt hans musik till vare sig punk eller bra.
Trots en svag avslutning på serien kommer Turist I Tillvaron med all säkerhet gå till historien på samma sätt som Really Fasts samlingar. Och medan vi väntar på att folk ska återupptäcka rakapparaten och sluta med fåniga pjäser på huvudet, och på att någon annan ska ta vid och dokumentera svensk punk av Idag, kan vi se fram emot Sörlings nästa projekt där han samlar bortglömda pärlor från olika punkdemos han recenserade för Close Up under sent 90-tal och tidigt 2000-tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar