Om Ultima Thule i "Mitt I Musiken" i SR:s P1

Läs och/eller lyssna:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1012&artikel=5208426

Spelningar etc...

Just nu (eller tog det slut igår?) rasar skägg & hatt-hipsterfestivalen West Coast Riot för fullt. Kom på att jag inte nämnt det alls, trots att ett par kul band spelar, typ Gatans Lag och Asta Kask. Personligen packar jag malibun och åker över lördagen till en annan festival som säkert huvudsakligen kommer befolkas av trähattar den också, bara av ett annat slag. På Kuggnäs ska jag för första och sista gången se Ultima Thule, och kanske Tattooed Motherfuckers och The Firm om jag råkar hamna i vägen för scenen. Men det är verkligen ha-och-mista-band.

Passar inte någon av ovanstående, eller har man inte fått nog; The Dräperz och Prins Carl spelar här.

Nytt från Gaphals

Beast släpper den 3augusti singeln Devils Throat på Gaphals. Skivan släpps digitalt och på vinyl. Singelns A-sida "Devils Throat" finns nu tillgänglig via Gaphals bandcamp för lyssning. Beast har gjort sig ett namn som ett flitigt spelande band och har bland annat turnerat med Danko Jones och har på senaste öppnat upp åt Dwarves samt spelat på Millencollins 10års jubileum. Singeln är inspelad i Studio Cobra av Konie Ehrencrona som tidigare arbetat med Håkan Hellström, Hello Saferide och Dundertåget.

Lyssna på Devils Throat här: http://gaphals.bandcamp.com/album/beast-devils-throat-buckle-up-7

GAPHALS - Fysiska och digitala upplevelserhttp://www.gaphals.se
http://gaphals.bandcamp.com

UTE NU:
Slagsmålsklubben - the Garage Lp
Dalaplan - Trillar i 7" och digitalt
Red Doves - Off the grid 12" och digitalt
Den Svenska Björnstammen - Ett fel närmare rätt Lp
Din Skevf - Man måste vara galen för... 12" och digitalt

Andres Lokko om skinheads, Plan B och Ultima Thule i SvD

Ja, Andres Lokko med all sin "koll". Ibland brister det dock lite här och där... Anywho, här kommenterar han vattenglasstormen som föranletts av att Grime-artisten Plan B nyligen låtit sig intervjuas i någon engelsk blaska iförd en hemmagjord t-shirt föreställande ett av Gavin Watsons fotografier på Neville framför lite Skrewdriver-klotter:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skinheads-kommer-alltid-att-provocera_7366252.svd

DN om Ultima Thule

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/kampen-ar-over-for-ultima-thule

Suffer the Pain - The Death MC

(Suffer the Pain - The Death MC - Krig Tejps) Jahaja... en kassett år 2012, hur relevant känns det? Jag är verkligen ingen digital lyssnare, men just kassetten känns lite typ öststat. Den slits fort och hårt, en lömsk bandare kan käka upp den, det finns sparsamt med spelare att spela den på att tillgå (jag fick använda köksradion; min frus gamla bandare tapetserad med arga ALF-stickers)... men å andra sidan är det väl det som är det enda riktigt punkiga med sexspårstejpen The Death. Det, och ljudbilden, som är fattig och avskalad och för tankarna till kassettcrust eller minimalistisk black metal med tight, snabb d-takt med extremt pockapocka-ljud. Musiken är väl annars nån sorts thrash/death metal egentligen, men som sagt väldigt primitiv. I bästa fall tänker jag sena English Dogs, men de högoktaviga, melodiösa riffen är för svarta. Nästan helt irrelevant här, med andra ord.

Oi! the Weekend - Slutgiltig (?) flygare

Även Agent Bulldogg har tillkommit.

Red Alert till Oi! the Weekend!

Sunderland's finest, Red Alert, ersätter Razorblade på årets Oi! the Weekend och gör därmed sin andra Sverige-spelning. Den första var 2004 i Eskilstuna, på ett tidigt PST-gig, då Frenzy Four supportade. Undertecknad har sett Red Alert i modern tid, för några år sedan i Blackpool, och kan ge OTW med beröm godkänt för valet av ersättare, då Red Alert (om de fortfarande är lika bra) verkligen levererar live. Det var ett hitspäckat gig.

Vinnarcirkeln - Man Vill Bara Skrika 7"

(Vinnarcirkeln - Man Vill Bara Skrika 7" - Eldsjäl) Inte lika avig och svårlyssnad som debutsjuan (som liksom den här är inspelad och mixad av Doltz Dontcare från bl a Dobermann Cult), men det är fortfarande ryckigt, svängigt och jävligt eget. Trots att man, delvis på grund av att bandet residerar i Linköping, kan dra paralleller till andra nyskapande hardcoreband som  Raped Teenagers och Svenssons Slavar känns det som om Vinnarcirkeln har ett avgjort unikt uttryck, och det gillas. Dessutom är texterna vettiga och enkla utan att vara flåshurtigt kircore-lustiga, något man inte är bortskämd med inom hardcore på svenska nu för tiden. Jag gillar alla låtar utom sega avslutande Slagen i Bojor, så favoritspåren äro fem. Kolla upp om du är inne på hardcore, och för all del annars också.

Som sommaren

Inget är som sommaren. Därför är jag ganska inaktiv trots att schemat näppeligen är späckat. Det blir ingen Peter Punk Pokal (som alla säkert förstått vid det här laget) och inget Rebellion för Paco. Vad blir det egentligen? Har i alla fall haft turen att få kuska runt lite på kontinenten och se lite trevliga band och träffa lite trevligt folk. Har till och med reviderat min syn på italiensk oi! och punk en ytterst liten, men ändå avgörande, aning. Ska ta mig till Kuggnäsfestivalen för första gången och åse Ultima Thules avskedsspelning hade jag tänkt. Sen talar lösa rykten om något spektakulärt på årets Sellstock som som vanligt går av stapeln i Rågsved. Så nåt blir det ju i alla fall. Hoppet står lite för min del till Oi! the Weekend där jag hoppas Razorblade's ersättare blir roligare än, ja, Razorblade. Annars är ju line-upen med något undantag svintrevlig i år. Snart är det höst, sen vinter och sen är det nytt år och man är lite tröttare.

Discharger / Jenny Woo - Clockwork Patriots LP

(Discharger / Jenny Woo - Clockwork Patriots LP - Randale Records) Vet att jag är garanterat sist på den här bollen, men så är det ibland. Om det här är en split eller mer av ett samarbete vet jag inte. Hur som helst mötas aldrig Jennys röst med Discharger-sångarens, så det kunde lika gärna vara vilket som. Jenny Woo är kvinnan som skiter tid. Inte bara har hon såvitt jag vet ett ganska krävande och ansvarsäskande jobb - hon är dessutom på turné jämt samt spelar in med än den ena än den andra scenprofilen. Jag har bara hennes debut Alberta Rose sedan tidigare, en skiva jag tycker är sådär. Jenny funkar bra men är inte särskilt engagerande när det är vanlig folk, men sämre med punkigt kompband, så jag har svårt att se den musikaliska relevansen ibland. Här får hon dock glänsa rejält i mötet med Vitt-Linne-Oi!-bandet Discharger, som spelar powerstreetpunk på det holländska viset (en mix av Banner of Thugs, Discipline och Badlands). Jag har hört att de körde rätt mycket metal på senaste fullängdaren, men det finns det inte mycket av här. Skulle vara trallmetallåten Born Immortal som jag gissar är en omtagning på titelspåret från skivan med samma namn (som jag recenserade för typ åtta år sen i ett papperszine men som jag inte lyssnat på sedan dess). Sämst är det när det är svårt skitnödig Badlands-folk och det sneglas åt Social Distortion/Johnny Cash men mest låter typ Nickelback. Bäst funkar det i de två inledande spåren I Believe och Never Surrender, där det är som en ganska lyckad fusion av de tre först droppade referenserna. De kommer också undan med sin tolkning av The Oppresseds Riot. Jenny är bäst i Sound of The Scene där hon kompas av ett punkband (Discharger får man förmoda) som inte är lika svårtillgängligt producerat som det hon begagnade sig av på Alberta Rose. Annars är det samma halvtrista folkmusik med subkulturella texter, där ändå Blue Collar sticker ut. Bra köp om man gillar holländska vita linnen och/eller Jenny Woo. Fritt fram att förklara för mig vad titeln egentligen betyder förutom att den är tufft skinheadsig.