Datumen ovan syftar till för- och efterfesten också. Årets PSK var det bästa hittills även om promillehalten hos undertecknad var högst hittills också. Arrangörerna, banden och publiken i stort ska ha stort tack för dedikation, engagemang och hårt arbete. För mycket att skriva om så jag postar nedan ett youtubeklipp med vart och ett av de band som spelade.
Hittade inget på Section 5 och Projekt 9 av någon anledning.
tisdag 10 april 2012
PSK#3, Klubben/Fryshuset/STHLM, 20120405-20120408
Etiketter:
4-Skins,
Agent Bulldogg,
Anti-Nowhere League,
Antipati,
Cockney Rejects,
Festival,
Frankie Flame,
Gatans Lag,
Gigrapport,
Guttersnipe,
Kjell Hell,
Oi,
Projekt 9,
PST,
Punk,
Section 5,
Super Yob,
The Last Resort
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Trist att behöva läsa en massa text om 1 enormt tråkig och onödig händelse på ett arrangemang i dagarna 4 där 800 personer svingat bägare, dansat sig svettiga, sjungit sig hesa, umgåtts med nya som gamla vänner UTAN att missköt sig. Du kan bättre än så Paco!
Det är mycket bra att du höjer ett varnande finger men trist att du ej har ork till att lyfta fram allt positivt från de 4 dagarna. Av erfarenhet vet jag att det positiva ALLTID segrar och lägger sig likt ett täcke över det mörka som alltid kryper tillbaks i den vrå det kom ifrån.
Jag är MYCKET mån om att ha en schysst scen i Sverige och tar alltid mitt ansvar MEN behöver absolut INTE rannsaka mitt samvete.
Jag, som en av arrangörerna för detta arrangemang vet vad vi gjorde under PSK3 (även PSK1 och PSK2) för att få bort både extrem höger som vänster under arrangemanget.
Jättebra, Pike. Kanske ska separera texten från själva rubriken, men tyckte musiken talade bra för sig själv. Det är en promille som är dem jag pratar om, även om det var mer än en incident, men de får alltmer luft tyvärr.
Vet att ni jobbar hårt och väl för att hålla det rent och snyggt och ni gör såklart ett mycket bra jobb.
Så, gjort.
Ang det positiva, filmerna talar för sig själva tycker jag :) Det var såklart helt fantastiskt i vanlig ordning.
Det är få förunnat att få så mycket serverat på ett silverfat varje påsk.
Jag kan inte nog uttrycka hur bra det var, hur jävla fantastiskt fotarbete Stinky Turner har, hur psykad Roi Pearce ser ut även med hårkrans, hur positivt överraskad jag blev av ANL, hur mycket jag önskar att jag är som Frankie Flame i hans ålder, hur Section 5 inte kan missa en enda takt, etc, etc.
Det som gör det ännu sjukare är hur PSK lyckas bli bättre och bättre för varje år.
Skicka en kommentar