The Lowlifes fullängdsdebuterar äntligen!

The Lowlifes från Stockholm fullängdsdebuterar. Inspelningen har ett par år på nacken, men nu har nystartade Club Underground Records (samma folk som bakom Club Underground för idioten) äntligen gjort vad någon borde ha gjort för länge sen, och tagit tag i saker och ting. Tolv låtar blir det, och i januari om allt går som det ska.

Sir Reg - A Sign of the Times CD

(Sir Reg - A Sign of the Times CD - Heptown Records) Sir Reg, vars första släpp recenserades här för ungefär ett och ett halvt år sedan följer upp med ett elva låtars nytt album på digipak, den här gången på Heptown istället för på numera nedlagda Anarkopunx. Däremellan har keltpunkbandet bland annat hunnit med ett par vändor i Europa, ena gången som supportakt till Misfits. Precis som på den självbetitlade debuten rör det sig på The Sign of the Times om proffsigt framförd keltpunk mittemellan The Pogues, Flogging Molly och The Men They Couldn't Hang toppat av en liten, liten aning nordisk folkmusik. Det är ösigt, tight och Brendans sång är minst lika bra som innan. En hel del bra låtar finns här, i synnerhet titelspåret, How The Hell Can You Sleep, This Country's For Sale, Living on the Moon och Frustration. Däremellan blir det lite tamt, som exempelvis i Far Away som påminner om Attila The Stockbroker's Roll Up For The Donkey Derby och såsiga I'll Leave for New York och Dublin City. Jag saknar texter till den här plattan, har aldrig varit särskilt bra på att uppfatta texten genom att bara lyssna på sången på ett snabbt och adekvat sätt, och ett bifogat texthäfte skulle med säkerhet kunna göra de dåliga låtarna bra och vice versa... Sammanfattningsvis är A Sign of the Times ett stabilt kvalitativt keltpunkalbum av ett band som förtjänar en plats bland de "stora" som Paco för länge sedan tröttnat på...

Vånna Inget - Allvar CD

(Vånna Inget - Allvar CD - Heptown Records) Allvar heter det allvarsamma debutalbumet från popbandet Vånna Inget från södra Sverige som tar sig själva på så stort allvar att det stundom blir svårt att ta dem på allvar. Medlemmar från bland andra The Confession, The Part Timers och Sista Sekunden (Tommy Tift - mannen som är så tråkig att tiden stannar upp och tickar baklänges i hans närhet) spelar driven, ledsen, proggig, new wavig postpunk där bolag och recensenter droppar referenser som Tant Strul och Pink Champagne, och det är klart att det är lätt att göra bara för att vokalisten (en mycket duktig sådan) råkar vara kvinna. Men även andra har nämnts, nyare, typ Masshysteri (Paco gillar inte Masshysteri) och där vill jag hålla med. Samt lägga till Hanna Hirsch och random 90's emopop-band som Broder Daniel eller kanske deras basist lite längre fram. Angeläget för den ledsna poppojken eller pandaflikkan, med andra ord. Påmålad krystad teatermusik för Paco. Den stora behållningen är Karolinas sångröst som verkligen är bra, samt låtarna Alla Andra Dagar, Tickande Bomb och titelspåret, om man kan låtsas att det är -97 och att man själv är en full svartpoptjej i Slottsbacken i Uppsala och man just tömt sin plastflaska med blått vin. Grejen är att jag förmodligen skulle nickat uppskattande om det här bara dök upp på radion eller nåt sånt, men när medlemmarna kommer från punkscenen och bolaget i första hand ger ut punk och det sätter förväntningarna känns Vånna Inget för pretentiöst och blöthjärtat. Och jag har svårt för band som ger sig fan på att anamma en viss stil- eller tidsepok och göra allt för att vara så korrekta som möjligt i sin tolkning av den, eller bara bestämmer sig för att medelklassig livsleda och cynisk svartsynthet är en image man kan klä på sig som en fånig hatt och komma undan med, med trovärdigheten i behåll.

Bang Bang - To Legionowo CD

(Bang Bang - To Legionowo CD - Jimmy Jazz Records) Bang Bang är ytterligare ett ur högen av polska punkband som Jimmy Jazz har skickat mig att recensera. Något som innebär blandade känsloyttringar från Paco-håll. Bang Bang hör till kategorin polsk gubbig/tantig punk med schysst produktion, bra drag, lagom mycket rock'n'rollkänsla och trevliga melodier. Till Bang Bangs fördel hör också det faktum att de har två vokalister, en av varje kön, som båda gör ett gott jobb. Punken på To Legionowo är i grunden av 77-typ, men med stort 2000-ljud, och skulle kunna beskrivas som något mellan Troublemakers, Social Distortion och Ramones. Förutom tio egna låtar bjuder Bang Bang på en tolkning av Can't Help Falling in Love vilken nog är ett misstag eftersom Monikas röst och/eller engelska inte riktigt fixar den låten. Trots detta känns det som en ganska trevlig cover när den återkommer för fjortonde gången. Bästa låtarna heter annars Kto Mi Odpowie, Legionowo, Dzwieki, Nie Poddam Sie, Porque Te Vas (också det en cover, betydligt bättre behandlad), och Sto Dni. Företrädesvis de i lite lugnare tempo, och det är alltså drygt hälften. Bra jobbat av Bang Bang, även om de gjorde jobbet redan 2009.

Östermalm Boys - Upperclass Rock'n'Roll

Den här inspelningen gjordes under den enda kväll Östermalm Boys fanns annat än i teorin, i Mart Hällgrens studio i villan i Tumba en sommarnatt 2001. Idén kläcktes i Norrtälje tidigare under året, men sen vräktes 3/4 av Östermalm Boys från lägenheten de delade och resten är som man brukar säga historia. Medlemmarna var Johan (sång), tidigare i Second Thought och i The Kind That Kills precis i början av karrirären, Martin (leadgitarr och bas), tidigare i Lack of Trust och Second Thought och senare i bland andra To What End? Kompigitarren trakterades av Robban, tidigare i The Righteous och sedermera i Contemptuous, Antipati och Agent Bulldogg medan Mart Hällgren från De Lyckliga Kompisarna/Total Egon/Ubba/Brackor/Sighstens Grannar etc etc spelade trummor. På grund av vissa medlemmars koppling till den tidens hardcore/crustscen dök ett par låtar upp på en samlingskassett med diverse grindcore- och crustband (Sthlm Hardcore/Crust Scene 2001, Håll Käften Rasmus), men annars är inget officiellt utgivet. Demon tillverkades i ett exemplar.

Download!

1. Cock-a-Doodle-Doo 2. Krig På Gatan 3. När Tunnelbanan Slutat Gå 4. Hemgjort Vin 5. Jävla EU Far åt Helvete! 6. Jävla Soc-Hora Far åt Helvete! 7. Vi Är Östermalm Boys

Bovver Brigade - Clockwork Orange Punks

Bovver Brigade var ifrån Gävle och släppte ett par demos samt den här fullängdaren Clockwork Orange Punks i egen regi (även om det kanske var tänkt att den skulle släppas mer officiellt eller vad man ska kalla det..?) nån gång under det tidiga 2000-talet. I bandet figurerade ett tag bland annat Puncc, känd från orkestrar som Battle Scarred och Sniffing Glue för att bara nämna ett par. Sångaren Lars, bättre känd som Träsket bland sina samtida punkare och skinheads, är idag en välskräddad typ som sysslar med vett, etikett och annan kultur.

Download!

1. Hooligans for Fun 2. Clockwork Orange Punks 3. Europe 4. Girls on the Internet 5. Make You Pay 6. Burning Pride 7. Streetfighter 8. Hoolifan 9. I Don't Wanna Live in the Soviet Union 10. Poseur Skin 11. Stupid Whore

Tack till Vasastanspoeten!

Fistful - Wicked

Det här är Fistfuls tredje utgåva, från 2005.

Download!

1. Autumn Leaves 2. Oi 3. Wicked 4. Performance Anxiety 5. Upper Class Brag Queen

Tack Vasastanspoeten!

Fistful - S/T

Göteborgska Bess-frontade Fistful bildades 2003 och debuterade med den här självbetitlade DIY-utgåvan. Fistful är ett band som i hög utsträckning fixar sina egna utgåvor och spelningar, gör det själva och verkar hålla sig borta från punkens interna dispyter och anala bromsklossar på ett befriande sätt. Bandet existerar fortfarande och är förhållandevis aktiva.

Download!

1. Punk Ey 2. Sell Out 3. Oh So Pretty 4. Count Me In 5. Don't Believe You

Tack Vasastanspoeten!

The Freemartins - Too Hard For You...

Ur askan efter Oi!-trion Boot Squad från Örebro uppstod runt millennieskiftet bandet The Freemartins efter att BS:s sångare Tobbe packade väskan och begav sig till hufvudstaden för att sedermera dyka upp som gitarrist i Dims Rebellion. The Freemartins var även de medverkande på 2002 års Brewed In Sweden Vol. II, och släppte troligtvis det här demot tidigare samma år eller kanske 2001. Bandet släppte senare en mini-CD på spansk-engelska etiketten Bronco Bullfrogg innan sångaren Micke sparade hår och började spela 70-talsrock. Vad de andra medlemmarna pysslar med vet jag inte, men jag vill minnas att någon av dem eventuellt medverkade i Horrorcocks eller något sådant... anyhow:

Download!

1. Finally Here... 2. Proud 3. Modern Savage 4. Secondary Moderns 5. Liquid Man

Tack Vasastanspoeten!

St. Laura - S/T

St. Laura ifrån Strängnäs hette från början Svamptripp och började lira nån gång under mitten av 90-talet skulle jag tippa. Under namnet St. Laura kom de till min kännedom genom samlingsskivan Brewed in Sweden Vol. II (även om jag var bekant med Svamptripp sedan innan), och det här självbetitlade demot är ifrån 2002. Bandet spelade streetpunk på ett sätt som senare kom att förknippas med den så kallade Rancidpunken, men som 2002 var en frisk fläkt på den svenska punkscenen.

Download!

1. Democratic Bombs 2. Rat Race 3. J.B. 4. Nothing To Lose 5. Keep on Fighting 6. Take it Back

Tack Vasastanspoeten!

Teaser inför nytt släpp av Sir Reg

Och Heptown säger "A teaser for the upcoming SIR REG album "A Sign Of The Times" out October 21 2011 on Heptown Records on CD/LP/Download. SIR REG is for lovers of Flogging Molly, The Pogues, The Men They Couldn't Hang…"

Klubb Pogo igen

Tim Armstrong måste dö

http://dyingscene.com/news/tim-armstrong-launches-glee-like-punk-rock-musical-series-tim-timebombs-rocknroll-theater/

Finner inga ord... Tack (eller vad man ska säga) Vasastanspoeten för tipset...

Oi! - The support!

Apropå sista stycket i gigrapporten från Oi! The Weekend av Snigel-Hans, gå in här (om du har ansiktsbok) och sen när den finns, köp skivan till stöd för scenen.

Saxat från sidan:

"Efter en underbar helg i Karlskrona på Oi! The Weekend framgick det
att årets (2011) upplaga blev ett stort ekonomiskt bakslag för arrangören.

Vi (Pretty Shitty Town) vet hur det känns, vi drabbades av skadegörelse under ett av våra arrangemang. Den gången ställde hela scenen upp och samlade in pengarna. Med det i tankarna beslöt vi oss för att ge ut en support CD-skiva där alla intäkter går till arrangören. Vi vill tillbaka till Karlskorna även nästa år och därför hoppas vi att detta skall ge ett gott resultat!

På de två veckor som gått har vi samlat ihop hela 25 band till CD´n som just nu är på pressning. Nio av dessa ställer upp med helt osläppta låtar. Följande band finns med på denna skiva:

Booze & Glory, Discharger, Agent Bulldogg, Oldfashioned Ideas,
Antipati, Razorblade, Perkele, Gumbles, The Righteous, The Clichés, Volxsturm, Gatans Lag, Clockwork Crew, Last Seen Laughing, Unit Lost, The Corps, The Agitators, Vindicate This!, The Lowlifes, Sinners Since Birth, On The Job, Prins Carl, Contemptuous, Hammer And The Nails, Jenny Woo.

För att beställa denna CD-skiva och stödja Oi! The Weekend skickar du ett mail till oss via pstmerch@telia.com. Skivan kostar 140 kr + frakt.

Ni som enbart klickar att ni skall deltaga i detta utan att ni tänkt köpa skivan, gör er inte besväret. Vi kommer ta bort alla som inte beställer skivan från eventet!

Support the Scene!"

Oi! The Weekend #2, Karlskrona, 20110923-20110924

Från Stockholm tog vi bil ner till Karlskrona vid niotiden på morgonen. En lång resa som kantades av alkoholintag, halv-, till helbra musik och pisspauser. Karlskrona kändes, när vi rullade in i stan, fruktansvärt välbekant även fast jag bara besökt staden vid ett annat tillfälle (Oi! The Weekend #1). Vi hittade efter lite krångel en parkeringsplats och sedan, utan vidare problem, till hotellet som skulle bli vårat hem under de följande dagarna. Vi gjorde oss hemmastadda och jag planerade att hämta öl i bilen. Efter att ha gått vilse i regnet (vilken gata jag än tog så kom jag bara till systembolaget, bilen och hotellet var borta) och träffat vänner och bekanta kom jag så småningom tillbaks till mitt rum, kall, blöt och full. Vi inväntade sedan den tid då banden skulle börja spela och vandrade då bort till lokalen där scenen fanns.

Prins Carl inledde tvådagarsbalunset med att riva av ett gäng välkända låtar från sin skiva
New Order. Bland andra spelades Where are you going, Carnical in Greece, Fat Bastard och Criminals in Blue. Alla mycket bra låtar. Även en cover på 2nd Pint's Finger Up spelades.
Publikmässigt var det till en början riktigt klent, typ tio pers som stod och såg halvt förlamade ut, men så småningom strömmade en del till och publikskaran växte till en åtminstone acceptabel storlek. Ett riktigt bra gig blev det och det var kul att de fick möjlighet att spela även fast, för att säga som Paco, de på något vis står lite utanför scenen i övrigt. Något som jag gärna ser ändring på.


Prins Carl

Efter Prins Carl var det Volxsturm så jag tröttnade och gick. Hotellrum och typ sött vin lockade mer.

Återvände så småningom till spelstället för att kolla på Perkele. Det var lite synd för det var fruktansvärt dåligt. Tråkigt låtval och löjligt framträdande. Det var interesantare att pissa i gränder och leda runt på arga och fulla skinnskallar.

Efteråt var det dags för en av festivalens två stora höjdpunkter, Argy Bargy. Jävlar vad bra det var. Lights Over London spelades först och var ju så klart hur bra som helst. Därefter följde en hitkavalkad då Natural Born Loser, There's Gonna be a Riot, What Are You Fighting For, fantastiska Immaterial Girl, Saturdays Glory och No Regrets spelades och mer där till. Som avslut levererades ett gäng Covers, Cock SParrer's Argy Bargy och Riot Squad, The Business' Suburban Rebels samt Sham 69's If The Kids Are United.


Daryl Smith/Argy Bargy

Vi skippade Jenny Woo som spelade på Playbar och efterfesten men beslöt oss för att gå dit på förfesten nästa dag istället. Det var en historia som började med en massa snack och ett par mycket ointressanta låtar. Vad är grejen med Akustisk Oi! för övrigt? Enligt Jenny Woo var det typ folkmusik med lite arbetarklasstema kryddat med viktiga läxor som hennes far lärt henne och diverse andra visdomsord. Allt var inte helt kasst och karisma hade hon ju så klart. Ett annat plus var att hon var ganska cool och hade rejäl pipa, men jag känner inget behov av att
köpa hennes skiva för någon annan anledning än att visa lite stöd.


Jenny Woo

Vi stod över Gumbles till förmån för alkohol, musik och sällskap. Vi återvände till scenen för att se Gatans Lag som kanske hade mest publik av alla band på hela tillställningen. Trots historier jag hade hört om hur förstörda vissa bandmedlemmar hade varit dagen innan så gjorde de ett bra gig. De spelade gamla och nya (från den kommande Ep'n Boråspolisen Blues) låter. Titlar var bland annat Född Till Brat, Skalla Sparka Sluta Aldrig Slå, Hårda Tider och Hata Folk från de två tidigare fullängdarna. De nya låtarna tror jag heter något i stil med Andra Lång, Snutbil och Jag vill Dö där den sistnämnda är riktigt bra. Det avslutades med publikfavoriten Min Stad Mitt Land.

Agitators stod på tur och sur som jag var över att Bad Co. Project hade ställt in ägnade jag inte hela min uppmärksamhet åt bandet. Men det lät bra och jag kanske borde gett dem en större chans. Nästa gång kanske. Det är allt jag har att säga om dem.

Som sista band spelade Infa Riot och de var lika bra som på Rebellion tidigare i år. Alla låtar lät liksom rätt även fast de hade ändrat små detaljer här och var i vissa låtar. Jag blev helt tillfredsställd när de lirade alla låtar man kunde önska. Det var Emergency, You Ain't Seen Nothing Yet, Still Out Of Order, Riot Riot, 5 Minute Fashion, Bootboys, Power, Kids of the 80's, Each Dawn I Die, The Winner, In For A Riot och avslutande We Outnumber You Det var helt enkelt så bra som det kunde ha varit.


Infa Riot

Under andra dagen började rykten spridas om att på tok för lite människor gästade tillställningen och att arrangören gick STORA summor back. En liten insamling startades av Pike då människor började lämna spelstället och jag hoppas att det blev till någon mer hjälp än ett symboliskt stöd. En samlingsskiva är på väg att sättas ihop och intäkterna kommer, som jag har förstått det, gå till Aron & Oi! The Weekend. Det har även snackats om T-Shirts och en hjälpfond.

Som avslut vill jag bara tacka Aron och alla andra inblandade för en jävligt bra helg. Hoppas allt löser sig.

//Snigel-Hans

V/A - Turist i Tillvaron Vol 1 LP

(V/A - Turist i Tillvaron Vol 1 LP - Turist i Tillvaron) Sörling släpper samlingsskiva enligt Really Fast/Chaos in Sweden/Dimmorna Skingras-modell, men med skillnaden att den röda tråden är punk i allmänhet och inte någon subgenre i synnerhet. 16 band samsas om plastytan och bjuder på sammanlagt 19 låtar, och rent geografiskt representeras i stort sett hela Sverige. Dessutom är sju av 16 orkestrar kvinnofrontade, och det är kul att den svenska punken tycks mer jämställd än någonsin. Som om inte detta vore köpargument nog så håller låtarna på skivan en genomgående kvalitet över snittet. Vad min subjektiva åsikt om banden och deras bidrag är är ganska irrelevant, då sådana här kulturella dokument alltid är värda högsta betyg av ren princip. Det vore dock inte likt Paco att låta bli att gnälla lite när han kan, eller för den delen höja till skyarna.

Favoriterna är Slöa Knivar som faktiskt här är både slöa och melodiösa, Abjekt, som inleder med ett GBH á -92-riff och fortsätter med engagerande Svart Snö/Sunday Morning Einsteins-hardcore, Beyond Pink som är snabba och förbannade, samt gatpunkbandet Prins Carl (vars enda problem är engelskan) och den nya bekantskapen Glidslem, som Sörling hajpat innan men som jag inte har pallat ta itu med, och som låter opolerat och lika mycket 77 som 82.

Det finns inga riktiga bottennapp här (det skulle i så fall vara jobbiga power violence/black metal-bandet Dick Tracy, vars sångerska Anki låter som en CP-skadad smurf) men en del band som inte riktigt faller mig på läppen, till exempel E.A.T.E.R. som kanske aldrig borde börjat lira igen, Bäddat för Trubbel (som bäst ett skånskt Eddie & The Hot Rods, som sämst och för det mesta bara ännu ett jävla Bob Hund), och opersonliga amerikapunkpopbandet Black Feet.

Resterande band (Strindberg som Tortyr, Spotlicks, Suicide Syndicate, Epidemics, Kronofogden, Varsel och Snutjävel) gör sitt jobb, om än inte så mycket mer.

Värt varenda krona den nu kostar och en applåd är ändå den här plattan (dessutom i läcker gatefoldutformning med bra bilder och info på och om banden), och Paco väntar med spänning på uppföljarna. Volym två och tre är redan klara i teorin.

Suicide Syndicate - Bad Wolves Eat Small Pigs LP

(Suicide Syndicate - Bad Wolves Eat Small Pigs LP - Switchlight Records) Snygg och proffsigt utformad gatefold-LP av Nässjö/Malmö-baserade Suicide Syndicate som spelar någon sorts horror/döds-punk om man ska tro ryktet eller möjligtvis den rekvisita och de attribut bandet omger sig med och/eller använder sig av. Musikaliskt vet jag knappt vad sådana begrepp betyder. Musikaliskt kommer också Suicide Syndicate som en positiv överraskning efter att jag hört diverse mer eller mindre nedsättande omdömen från vänner och bekanta samt som vanligt ser till att betrakta världen genom de Pacoska fördomsglajorna. Det låter som lite Social Distortion, lite sena Anti-Nowhere League och/eller annan brittisk 80-talspunk med rätt att sticka ut... Test Tube Babies eller GBH kanske?, lite Motörhead, lite Motor City-rock, och när det är som bäst (Reject the Daylight) som gatupunkig rock'n'roll a la Strung-Ups. Av albumets elva låtar är två covers, nämligen Napalm Sticks to Kids (ursprungligen av Cortex) samt Nick Cave-örhänget Where The Wild Roses Grow där Bengtsson får sällskap framför puff(puss)-skyddet av punkgrogghaggan Texas Terri. För att slänga sig med en recensentklyscha så är det här inte min kopp te vanligtvis, men jag tycker Bad Wolves Eat Small Pigs är en schysst första bekantskap med ett band jag verkligen inte trodde att jag skulle gilla, men som jag faktiskt tycker bjuder på riktigt schysst punkstök.

Håll Käften, Vad Vill Du?! - gratis digitalt album

Kolla in på Lukinzine, genom vilken du gratis laddar ner Håll Käften, Vad Vill Du?!s album II. Arg politisk hardcorepunk med ganska dåligt bandnamn. Klicka!