Rebellion/Venedig - Festival-rapport av Sanchez

Venedig lockade med Rebellion Festival och på fredagen påbörjades resan med avfärd till Skavsta Flygplats (efter diverse öl, bolags- och McDonaldsbesök). Resesällskapet bestod av Sanchez & Mrs Sanchez, Paco & Mrs Paco, Direktören och Mad Madz. Då RyanAir hade valt att flytta vårt flyg framåt en dag så blev det en natt på Flygplatshotellet i Skavsta. Väl där blev det några öl och hyfsat tidig sänggång. Efter frukostbuffén på lördagsmorgonen kl.05:00 blev det några klunkar stärkande Chapel Hill på den korta promenaden mot flygplatsen och väl där ett par Jäger och Öl för att stilla flygnerverna.



Efter en två och en halv timmes flygning (med ett skapligt antal Rom & Cola och Gin & Tonic) var vi sedan framme i Venedig. Nu väntade en längre båtfärd (och diverse strul) till Hotellet. På plats på Hotellet fanns sedan tidigare Antipati-Johan och Andreas. Efter lite poolbad och mer alkohol begav vi oss sedan av mot festivalen. Johan och Andreas fick i egenskap av mer Venedigerfarenhet agera guider och det gick väl sådär. Johan lyckades få oss på fel buss och det hela slutade med att vi fick åka taxi till festivalen. Spelstället, som var typ en gammal fabrikslokal, var helt ok och innehöll två scener. Första bandet som bevittnades (förutom någon enstaka låt med Reazione) blev Fire Exit på lilla scenen. Dom gjorde en ok spelning men inte mer än så. Efter det så blev det mer öl och lite skiv- och tröjköp. Missade av okänd anledning Newtown Neurotics förutom sista låten (Living with Unemployment) som lät mycket bra. Efter mer öl och en liten avstickare för att äta en halvmeter lång (!) Calzone så var det sedan dags för The Cockney Rejects som avverkade hits som Bad Man, East End, On The Streets Again. Cockney Rejects är ett av mina absoluta favoritband men dom är oftast lite av en besvikelse live. Inte för att dom är dåliga på något sätt men det är ändå något som fattas och gör att dom inte kommer upp i samma klass som exempelvis Cock Sparrer. Dom kanske skulle göra sig bättre på en liten scen? Vi smet från Rejects strax innan det var slut för att bevittna Guitar Gangsters på lilla scenen. Där blev det mer öl och lite samspråk med festivalbekantingen Clockwork Luke innan Guitar Gangsters satte igång. Dom öppnade upp med Badge of Honour från nya skivan och jävlar vad bra det lät! Inför en alldelles för fåtalig publik framfördes bla Going to London, Safety Pin Through My Heart och Tarantinos Son. Nästa band på tur var Cock Sparrer men dom missades för min del då jag istället somnade på en bänk (som dessutom välte). Vid det här laget var dom flesta i sällskapet rejält överserverade (absolut fullast var Johan) och slitna efter en lång dags alkoholmissbruk så vi fattade beslutet att försöka ta oss hem och strunta i att se Bad Co Project som skulle börja någon gång efter 02:00. Resan hem blev en långdragen historia där dom flesta däckade men tillslut (efter storartat arbete av Mrs Sanchez) lyckades vi iaf ta oss hem till Hotellet och klockan var väl runt 03:30 när vi stupade i säng. Dagen efter väntade hemresa för Johan och Andreas medan vi övriga hade ytterligare 4 dagar kvar i Venedig. På det hela taget en mycket trevlig resa och bra festival. Tack till alla i resesällskapet!




/ Sanchez

Resans dryck: Rom & Cola
Resans sms: Vad gör du?
Bäst på festivalen: Guitar Gangsters
Resans djur: Krabba
Resans plankning: Båt/buss varje dag
Resans svepning: Direktörens Vita Vinare