The Warriors - Unite the Scene CD

(The Warriors - Unite the Scene CD - Streetheart Records) The Warriors var ett av mina favoritband på 90-talet. Ur askan efter The Last Resort reste sig detta band redan 1981. Den första sättningen av bandet frontades av The Last Resorts andra vokalist; Roi Pearce, och medverkade bland annat på Oi! Oi! That's Yer Lot och United Skins. Efter ett erbjudande om en återkomstspelning 1995 med The Last Resort kom så Graham Saxby, bandets originalsångare, med i det som kom att bli 90-talets The Warriors. De släppte tre album samt ett par mindre släpp, och karaktäriserades av Arthur "Bilko" Kitcheners låtskrivande, och en engelskhet utöver det ordinära. (Kitchener hade gjort samma sak i projektet The Cho-zen och har efter The Warriors fortsatt att ensam med sin gitarr spela ungefär samma sorts sånger. Han är dessutom, för den som nu missat det, varit ett stort namn i den engelska ska-scenen med banden Originals och Originators). Hur som helst var jag mycket förtjust i 90-tals-Warriors (förutom typ halva Noizy Bollox) och hade således höga förväntningar på Unite the Scene, trots att jag blev gruvligt besviken på den här sättningens (som bara har kvar Saxby, samt ett gäng okändingar i sättningen) spelning i Camber Sands 2007, som var katastrofal. Det, plus det faktum att mannen bakom de flesta och de bästa av The Warriors' låtar numera alltså inte ingår i bandet.

Jag skulle inte ha haft det. Det här är nämligen högst ordinärt. Trots texter som om inte annat skvallrar om ett visst rättspatos, är det för enkelt, och ett band som The Warriors kommer inte undan med det. Okej att Code 1 kan gapa politiska inkorrektheter till grott-oi! utan det minsta finess och ändå komma undan med det, men med The Warriors förväntar man sig feta refränger, smarta melodier och vemodig leadgitarr och inte dop-dap-oi! och en sångmelodi som löper unisont med gitarrkompet. Som bonus har bandet gjort en remake på The Last Resorts gamla örhänge Working Class Kids (varför? det var en av de få låtar där Roi Pearce gröt-och-mjölk-röst lät bättre än Saxby's sång), en cover av Cock Sparrer's dito Watch Your Back (behöver väl inte ens kommenteras...) och ytterligare en omarbetad låt, nämligen 8 Pounds a Week, som de snofsar till men som ändå är sämre än originalet. Hoppas att The Warriors live är en roligare historia, nu när de haft ett par, tre år på sig att repa. Endast Arthurs låtmaterial kan ge 2009-versionen av The Warriors existensberättigande.