Hyrda Knektar - Vi Kommer Dö Men Först Ska Vi Leva 10"

(Hyrda Knektar - Vi Kommer Dö Men Först Ska Vi Leva 10" - Noise Of Sweden) Hyrda Knektar har till slut ramlat ner från staketet och landat i något slags indiepopdike, och det är lite synd. Bandet har från början genomfört en farlig balansakt mellan oerhört intagande Ebba Grönsk Stockholms-poppunk och gråtrunkpop med hatt och fjällrävenrygga, men tidigare klarat sig för att det funnits en förjävla skärpa och musiken varit oemotståndligt medryckande. Det tycker jag inte att det är på Vi Kommer Dö Men Först Ska Vi Leva, även om inledande Sänka Skepp låter som om den är ett hopkok på bandets tidigare hits och därför har tveklös potential. De andra egna låtarna är ganska fattiga, såväl musikaliskt som textmässigt. Det håller tekniskt, men blir för flummigt och poetiskt på ett sätt som visserligen säkert går hem hos den företrädesvis studentikosa publik som - om de inte redan har gjort det - framledes kommer att omfamna Hyrda Knektar. Det de eventuellt vill förmedla drunknar i tillkämpade metaforer och märkligheter, och en känsla av uppgivenhet genomsyrar verken. De två valen av covers är lite kul: Annika Norlins fenomenala Allt Som Är Ditt tolkas helt ok, men är en bra bit från originalet. En akustisk version av Cock Sparrers Where Are They Now? på svenska är mest en smårolig bagatell. Tian är annars en snygg utgåva, och ljudbilden är fin som snus och matchar den mysproggiga snabbpoppen.

Riktig Punk & Oi! - Spelning i Stockholm i augusti

Maila riktigpunkochoi@hotmail.com för info / biljett

Contra Boys - Śląsk To My CD

Contra Boys - Śląsk To My CD - Olifant Records) Polska Contra Boys' debutalbum från 2003 återutgivet på CD-digipak (samt på vinyl). Om ni är bekanta med bandet vet ni att det rör sig om veteraner från en mer politisk gren av genren som under det här namnet lirar proffsig muskelrock-oi! utan några (extrem)politiska förtecken. Den här re-releasen innehåller ett gäng bonusspår; däribland covers på band som , AC/DC och Bully Boys samt inhemska legendarer som Ramzes & The Hooligans och Rezystencja. Personligen tycker jag Contra Boys klarar sig bra på sitt eget material, som är välspelat, välproddat, refrängstarkt och sitter som en lagom hård smäll någonstans i mellangärdet. Det kräver några lyssningar, som sig bör, i synnerhet som man inte äger språket att hänga upp musiken på, men det är det värt tycker jag. Om jag ska tala ur det dimmiga minnet faller den här debuten mig mer på läppen än de två följande albumen, som i och för sig inte var kattskit de heller. Med bonusspår totalt 19 låtar.

Scenic Belly - Trying Hard To Be A Man 7"EP

(Scenic Belly - Trying Hard To Be A Man 7"EP - A Message To You) Det bästa bandet på AMTY:s punkrooster - Halmstadsbandet Scenic Belly - vars egenutgivna tolva No Luck! recenserades här på Punk & Oi! för exakt ett år sedan, som av en slump! Jag tror inte direkt att nåt egentligen har förändrats under det gångna året, mer än att Stockholmsbolaget A Message To You plockat upp dem. Musiken är fortfarande lättlyssnad, somrig och refrängstark. Vissa riff av närmast himmelsk läktarkaraktär; i synnerhet i titelspåret. Men sammanfattningsvis ett sound som för tankarna till The Clash' arvtagare, Rancid och deras arvtagare (tänk svensk "streetpunk" kring millennieskiftet) samt musik som associeras med dem, typ Lars Frederiksen & The Bastards. Effektiv punkrock helt enkelt. Den här EP:n bjuder på fyra jämnstarka spår, där jag ändå plockar ut favoriter i form av nämnda titelspåret samt avslutande Europe. Svensk kvalitetspunk som dock (liksom nästan alltid) förmodligen skulle vinna i personlighet om de skapade och levererade på modersmålet.

The Members till Stockholm + support

Agent Bulldogg + Posso Kongro - Flygaren

Gan - Przeklety Polak CD

(Gan - Przeklety Polak CD - Olifant Records) Det här bryter av lite mot den annars ganska jämntjocka gröten av kontemporära polska band med en fot för mycket i metallsörjan. Här har du vissa beklagliga inslag; ett något enerverande gitarrsound, hantering och riffande en smula störande ibland. Men också annat; den bästa kvinnliga punkrösten jag hört på ett bra jävla tag (stenhård!), en del schyssta melodier, och ibland - när Gan lyckas hitta balansen - ett sound som för tankarna till Kill Baby, Kill! Fast med kvinnlig, polsk sång då. Przeklety Polak (som för övrigt är ifrån 2014) går i allmänhet i ett ganska högt tempo, men det bryts av med ett par ballader och lite fyrtakt. Balladerna fixar dom helt mot förmodan med den äran. Tolv hård, polsk huliganpunk med polsk grogghagga på sång. Helt ok!

Split - Planet Trash Vs. Terror Attakk 7"

(Split - Planet Trash Vs. Terror Attakk 7" - Doomed Harmonics) Planet Trash var ett sånt där band som figurerade på typ alla samlingskassetter man köpte på 90-talet, och där var de ofta den udda fågeln - snabb, rå punk på engelska bland trallkremlor och tarvliga Onkel Kånkel-pastischer. Jag gillade dem bitvis... Låtar som Third Degree och Jericho minns jag med värme, även om det vid en kontemporär lyssning kanske skulle visa sig att tidens tand gått hårt åt dem. Här inleder dom den här split-sjuan med fyra låtar, och det mesta är sig likt, även om det kanske känns mer kompetent nu för tiden, och det är väl som sig bör. Kul att dom fortfarande håller på och fortsätter kämpa, det känns som om de aldrig fått det där riktiga genomslaget inom scenen. De två sista låtarna; Someday You Will Wake Up och Apathetic är favvospår på den här spliten.
   Terror Attakk spelar en ledsnare typ av hardcore, med mollstämda harmonier och bitvis softare tempo. Det är alls inte oävet - jag gillar frustrationen som lyser igenom och renset när det pågår, i sina bästa stunder påminner det om Puke (Riktad Aggression). Men Planet Trash är mer lättillgängliga, och jag är en simpel själ.

Stupstock - Nu Är Det Slut På Veckan, Det Är Dags För Fredagsmys 7"

(Stupstock - Nu Är Det Slut På Veckan, Det Är Dags För Fredagsmys 7" - Riot Punx Prod.) Jaha, vad ska man säga om dom här två spåren i promotionellt CD-R-format? Ångvältsartad råpunk som låter både 80- och -90-tal - smutsigt producerad och fullkomligt osande av anarkistiskt samhällshat. Svartsynt och misantropiskt, som det ska vara. Själv är jag glad att det bara är två spår jag måste plåga mig igenom. Kontakta på https://www.facebook.com/Stupstockpunk om du mot all förmodan skulle vara intresserad av det här.

Mörbultad - När Broar Bränns CD

(Mörbultad - När Broar Bränns CD - DIY/Mörbultad) Effektiv NYHC från Helsingborg på skånska. Mörbultad kan sin hardcore, och för den begivne lämnar När Broar Bränns förmodligen inte mycket att önska. Personligen föredrar jag Mörbultad när det öses på och inte mekas för mycket, som i Mörka Tider, Murphys Lag och Vända Varje Sten, som jag plockar ut som favoritspår. Texterna är inte speciellt klyschiga, men här och där införlivas irriterande nödrim som bitvis är svåsmälta vilket gör det samlade intrycket en smula splittrat, då vissa texter både är skarpa och vasst formulerade. Det är å andra sidan inget som hörs vid en casual lyssning, då "sången" stöts fram på guttural, lokal tunga. Elva låtar på ca 28 minuter bjuder det här debutalbumet på. H20 tolkas, och plattan gästas av folk från Always War och Hata Som Lejon. Om du vet med dig att klassisk NYHC som Sick Of It All och Agnostic Front är din kopp te, tycker jag du ska kolla upp.

The Junkers - Ogień Apokalipsy CD

(The Junkers - Ogień Apokalipsy CD - Olifant Records) Now And Forever And For Years To Come, som jag recenserade för några dagar sedan, såg jag nu vara ifrån 2011. Man kan väl säga att Olifant inte är så regelbundna med sina utskick. Hur som helst har metallvansinnet bara fortsatt sedan dess, och på Ogień Apokalipsy har det tagit över helt. Här spelar The Junkers någon sorts olidlig speed metal (jag har ingen aning om vad som egentligen är kriterierna för att en musikstil ska kunna kallas speed metal, men det är den benämningen som "springs to mind" så att säga, och kul är det inte), och det betyder också att jag härmed gör slut med bandet, för det här funkar inte. För nej, det blir varken tyngre eller aggressivare bara för att man lägger på några extra kol tempomässigt, tillfredställer sig själv sexuellt med strängarna och ställer in stärkare och trumljud så det för tanken till kommersiell djävulsmusik. Avslutande powerballaden gör ingen nytta den heller. Trist, men hej då, The Junkers.

Teaser från Sabotage

The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD

(The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD - Olifant Records / Hostile Class Productions) Ett av mina favoritband från Polen, The Junkers, släpper här (2011) ett samarbete mellan Olifant Records och Hostile Class Productions den engelska versionen av albumet Teraz I Zawsze I Na Wieki Wieków, där alltså alla låtar är på engelska och sjungs med en, för att komma från en polack, helt ok engelska. Det är helt ok, även om jag föredrar när band sjunger på modersmålet. Soundet, som har gått från melodiös och bitvis saxofonspetsad oi! till ett förvisso ännu ganska melodiöst men med en alltför kraftig metaltvist är däremot kanske inte lika kul. Det känns i både sången och gitarrljudet, samt gnuggandet från densamma. Ok när det för tankarna till Motörhead, mindre ok när det låter Discharger. Bästa låten är Voice of Reason, och texterna är i allmänhet av no nonsense-karaktär. Till de tio ordinarie låtarna kommer åtta bonuslåtar på ett spår, och där återfinns låtar på polska såväl som covers av Agnostic Front och Condemned 84. Jag gillar fortfarande The Junkers, men hade väntat mig något roligare här.