Oboy, trodde aldrig jag skulle få ytterligare ett recensions-ex av Kissan Päivät efter den förra
avhandlingen. Men jag är glad att jag fick det, för jag tycker om att läsa fanzines i allmänhet, jag har ett hyfsat brett intresse för punk i vidare bemärkelse och det är alltid kul att få inblick i hur andra människor tänker. Redaktören har t o m citerat ett stycke ur min recension av förra numret i det nya, under
"sagt om Kissan Päivät #3".
Anyhow, det är fortsatt ett ganska kluvet zine som har en layout inspirerad av k-märkta blaskor som Sika Äpärä och Hulkarsle, och som blandar och ger. Det är företrädesvis crust, norrländskt mörker och ett med ansträngning återhållet hat mot det som tydligen kallas Storsvensken inom kontexten för kämpandet för Norrbottnisk självständighet och separatistiskt identitetstänk. Redaktörn har en ganska lång utläggning där han bemöter vad han anser är missuppfattningar av hans intentioner, och det tycker jag att han gör på ett fullt begripligt sätt, även om jag inte köper hans analys.
Det är ett jävligt matigt fanzine, och jag gillar gigrapporterna (Norrbotten Hardcorefest, Umeå Punk Fest etc), den intressanta intervjun med
Misantropics Matti Sota och kul snack om plakatpunk via pamflettpunk. Kul också att märka att punken i Sverige är så liten att även om jag och KP-redaktör'n står på varsin nästan diametral kant, har vi ändå gemensamma bekanta och steget från att vi skulle ha kunnat spela i olika konstellationer men med samma medlemmar är inte långt, om man drar det nåt steg längre... Innehåller också bland annat Malmö Gay Town,
Utan Tvekan, Vänskapsföreningen Sverige - Det Nya Peru samt en lång avhandling om Bigfoot (!) ... Allt insprängt mellan mastiga (lokal)politiska drapor.
Det finns ett citat i en ganska bra skriven utläggning i det som kanske får kallas "ledaren" och som är inklistrad över två uppslag, som jag tycker är kul att experimentera med att tillämpa på lite alla möjliga folkgrupper:
"Det finns de som säger att vi inte ska dra alla i södra Sverige över en kant. Men om en människa är omgiven av ormar och en orm biter den, sätter sina gifttänder i den, förväntar du dig att den stillsamt och lugnt ska gå runt och undersöka vilken orm som har blod på sina tänder? Nej. Den stampar på varenda orm i sikte för den kan inte riskera att bli biten igen!"
Är det det som kallas det goda/fina hatet? Jag tycker det är användbart hur som helst...
