PST annonserar splitsläpp mellan Agent Bulldogg och Close Shave

Spökstan - Hej Kompis 7"

(Spökstan - S/T 7" - A Message To You) Kul med ska på svenska, det är fortfarande inte helt vanligt. Sedan Reinholds har jag svårt att komma på något "renodlat" som gjort det, med undantag för Eskalator och Liptones senaste platta. Stockholmsbandet Spökstan fumlar lite väl mycket i ett mer reggae (i ordets sämsta bemärkelse)-artat landskap, men A-sidan är bra med sin 2-Tone-doftande drivna baktakt. Bra, mjukt sound och lagom blåsspetsat. Sången är lite trött och ger proggiga vibbar, och B-sidan drar iväg en aning långt åt röd reggae på svenska (har svårt att namndroppa här men de brukar heta nåt med Kapten det ena eller det andra eller Syster det tredje eller det fjärde), men saxofonen är sylvass! Hoppas Spökstan sneglar mer åt England sent 70-tal till sent 80-tal fortsättningsvis, som jag får känslan av att de gör i Hej Kompis och Bankrutt. Då blir det bra!

The Skells - Owe The World Nothing Demo CDR

(The Skells - Owe The World Nothing Demo CDR - DIY/The Skells) Olov från "gamla" Skellefte-bandet The Disputes är tillbaka med en ny orkester, denna gång en trio vid namn The Skells. Om man med tanke på Olovs förflutna skulle förvänta sig någon sorts Oi! i Agent Bulldogg-stil skulle man eventuellt bli besviken - därmed inte sagt att det här är dåligt, tvärtom! Högst kompetent och välproducerad är den här fyra låtars demo-CD:n, ett stycke punkrock av ett ganska ordinärt stuk men utsmyckad med personliga tvistar och en högst avslappnad och egensinnig sång. En referens skulle kunna vara Social Distortion utan countryrunkandet. Gitarren riffar snyggt och innovativt, och trumslagaren driver på med återhållen men fast intensitet. De bästa låtarna är plattans två avslutande (It's Alright och Can't Bring Me Down) - där är refrängerna tydligare. I övrigt är det enda jag kan anmärka på själva sångarrangemangen som är lite fattiga, även om Olovs sång är god nog. The Skells skulle inte förlora på lite fetare körer eller en och annan stämma. Annars ett mycket intressant projekt!

Aldrig - Fyllepoesi CDR

(Aldrig - Fyllepoesi CDR - DIY/Aldrig) Ett hyfsat ungt gäng från Kristinehamn som går under namnet Aldrig och kallar sin musik "stollepunk" (jag vet, det är svårt att hantera) med egenproducerade utgåvan Fyllepoesi; en trallpunkig historia som går i linje med de senaste två recenserade skivorna vad gäller min allmänna uppskattning. Aldrig håller tekniskt sett en tämligen hög nivå, men produktionen är burkig och sången enerverande krystad. Texterna är lätt pretentiösa, vilket hör genren till. Musiken är inte ultratrallig som Lastkaj 14:s, utan påminner lite mer om band som Moment 22 och Sofistikerat Svammel med inslag av nån sorts metall (Tappad Bakom Kyrkan) och små glimtar av trevligheter i form av drivande refräng med körade svar/upprepningar och en hygglig gitarrslinga (Fyllepoesi). I slutändan kan jag dock inte låta bli att ha känslan av att folk som spelar och lyssnar på sån här musik egentligen borde hålla på med lajv eller nåt istället. Fem låtar.

Lastkaj 14 - Stormar CD

(Lastkaj 14 - Stormar CD - Bells On Records) Trallpunkpizza enligt konstens alla regler och med en väl tilltagen dos extra allt. Som ett hurtigt proggband på speed levererar Lastkaj 14 en fusion mellan Gymnastiken och Dia Psalma, komplett med hackig baktakt, kvinnlig/manlig växelsång, ambitiösa stämmor och violin i ett genomgående högt tempo. Detta på en tolv spårs-CD med helknäppigt pirattema. Låter det som nåt för dig? Inte? Då är vi två och förmodligen fler. På bandets facebook-sida beskriver det Stockholm/Uppsala/Skellefteå-baserade bandet sin musik som trallpunk deluxe, och det är faktiskt en beskrivning jag själv tänkte använda istället för den fyndiga (nåja) pizzareferensen. Stryparn, Dr Dille, Saffran, Stukarn och Kapten Grå (ja, ni hör) lär fortsätta ösa på helt oberoende av en stackars fransk proffstyckare och det är väl bra för dom som nu är begivna på den här formen av snart fossila punk som delvis formade mina yngre tonår. Vet ni med er att ni uppskattar sånt här - tveka inte att slå till; tralligare än så här blir det inte.

Opinionen - Historien om Opinionen CD

(Opinionen - Historien om Opinionen CD - Ugli Sounds) En märklig skiva, tycker jag. Utgåvans utseende, Robert Hurula (Masshysteri) som upphovsman bakom en av låtarna och Stry Terrarie bakom en annan, samt bandnamnet - av uttjatade typen substantiv i bestämd form - för tankarna till gråtrunkande hipsterpoppunk. Soundet, å sin sida, för tankarna till män i yngre medelåldern som besitter musikalisk och popkulturell plåtkoll (mer eller mindre) men försöker låta som förbannade, osnutna, finniga fjortisar. Det går sådär. Den elva låtar långa CD:n låter som något i gränslandet mellan EAK (krystad sång och hårdrockiga riff), Beat Butchers mer rockiga släpp från sent 80-tal/tidigt - mitten av 90-talet, långsam trallpunk och typ Kent. Texterna (som man gärna haft i handen till lyssningen - foldern är ungefär lika informativ som det till random CD-släpp på Rock-O-Rama) är väl inte direkt dåliga men känns ganska diffusa och uddlösa. Opinionen har härmed lyckats skapa en viss opinion emot sig, även om den än så länge mig veterligen bara är enhövdad. Jag har varken hört talas om någon som hört talas om bandet, eller bandet, tidigare.

PSK 2015 - Full line-up

 

Kompletterade som sista släpp gjorde Animal och hans Anti-Nowhere League som alltså åter gästar Stockholm och Pretty Shitty Kjell, och som alla vet alltid levererar live. Även lokala gatutrallgänget Psykbryt spelar på årets upplaga av årets årliga punkhändelse i Sverige. Viva!