(Hyrda Knektar - Höstrebell 7" - Noise of Sweden) Hyrda Knektar ifrån Södra Stockholm har imponerat på mig med några tidigare alster, sparsmakade släpp med pigg Stockholmspunk någonstans mellan
Ebba Grön och här/nu och med klart hipstertycke som ändå inte smutsade ner. När de började publicera sin musik var bandet en duo. Det har nu växt till en sextett, och jag får lite känslan av att ett par för många kockar rör om i soppan. Dessutom är de tre låtarna på den här sjuan;
Höstrebell, oerhört lika låtar knektarna redan släppt, om än tappade i andra glas, spelade i andra tempon och så vidare. Har även lite problem med texterna (vad är en höstrebell med gloria?) och den allmänna "imagen"... På ett sätt är det skönt med band som släpper kylskåpet, slappnar av och utgår från var de befinner sig i livet etc när de ska skildra sin verklighet, men det blir lite väl mycket här; ett ändlöst koketterande med en sorts präktigt radhustillvaro och den självpåtagna ångest som kom på köpet. Om jag då ska lägga gnället bakom mig är det här exakt vad man vill ha och/eller väntar sig av Hyrda Knektar. I
Asfaltsblomma (som förmodligen är min favvo på den här releasen, trots lyrik-kritik ovan) går det fortare än vanligt, men annars är det typiska HK-melodier (delvis återanvända känns det som), skön, desperat sång, lite vemodigt och snyggt förpackat. Kul att de äntligen hamnar på vinyl. Och med en övertygelse om att det här kommer gå hem i stugorna då de surfar överst på hipsterpoppunkvågen (med huvudena bra mycket högre än resten av packet) som verkar kunna hålla i sig ett tag till, vinkar jag hejdå för den här gången och hoppas på en större överraskning till nästa släpp.
