Tysta Mari - Musiken CD

(Tysta Mari - Musiken CD - 11743 Records) Det här är en fruktansvärd skiva. Allt är fruktansvärt. Titeln, texterna, pretentionerna. Det kan vara det värsta jag hört sen Thomas Ledin spelade Inatt Är Jag Din med slide-gitarr. Programförklaringen/titelspåret Musiken är så pinsam att det gör fysiskt ont. "Även om jag älskar lyriken..." sjunger den i allt övrigt begåvade Adam, men det är uppenbart att han inte klarar av den själv. Texterna är ett evigt upprapande av klyschor; sentimental smörja som skrivits och som sjungs med ett våldsamt Thåström-komplex. "Inte för att stå till svars för varenda text" lyder en strof i Musiken Del 2; den tolvspåriga skivans sista spår. Och det tror fan det, det här svamlandet går varken att förklara eller försvara. Idiotin är ackompanjerad av poppig folkrock kryddad med små doser av new wave, Imperiet, Bruce Springsteen, Ulf Lundell, sena Ebba, indiepop och hatt. I och med Musiken har Tysta Mari till slut officiellt lämnat punkrocken för gråtrunkrocken. Inte en hipster-penitz är torr. Själv kan jag inte ens hata. När jag slutat rysa av obehag kan jag inte sluta skratta.

Oldfashioned Ideas - Hopp & Förtvivlan 7"

(Oldfashioned Ideas - Hopp & Förtvivlan 7" - Pretty Shitty Town Records) Senaste släppet av/med södra Sveriges brutalaste oi!-band; Oldfashioned Ideas, är en del i Pretty Shitty Towns Swedish Streetpunk Collective-serie, och kommer i form av en tung picture disc med hårt fodral och dystopisk artwork. Som vanligt deluxe med andra ord. Det som skiljer Hopp & Förtvivlan från tidigare släpp av bandet, är som titeln antyder att låtarna är på svenska för första och enda gången om man får tro envisa rykten. Det tycker jag är lite synd, för det blir såklart bättre på modersmålet. Det är intressant hur språket tycks förändra ljudbilden och göra musiken liksom luftigare än hur den brukar låta, samtidigt som grunden är lagd sedan länge och Oldfashioned Ideas känns igen på kombinationen av råstyrka, enkelhet och fläskiga refränger. Lite som en fusion mellan Asta Kask och Condemned 84 om man ska komma med nya referenser i sammanhanget. Texterna behandlar klass- och hipster-hat bland annat, men en nyansrik(are) Sverige-låt finns också med bland de fyra spåren. Det är den bästa låten, jämte inledande Nån Jävla Ordning. Ett givet köp för fans av (svensk) oi!

Glad midsommar!

Dead Rhythm Fest 27-28 September i Västerås

Tramwreck - DFA MC

(Tramwreck - DFA MC - DIY/Tramwreck) Ett band som direkt framstår som sympatiskt. De ger ut sina egna snygga kassettutgåvor, de skickar ut sin tidigare kassett Power Vomit som referensmaterial och ber om ursäkt för att de glömde Punk & Oi när den först kom ut, och som om inte detta vore nog medföljer i promopaketet även ett par pins, en sticker samt en CD-R med DFA utifall att man skulle ha slängt alla bandare. Det har jag lyckligtvis inte, så jag kunde även avlyssna referensmaterialet. När vi ska prata musik är det kanske inte lika sympatiskt, men det beror ju som bekant på smaken/röven och så vidare. Det rör sig om punkig thrash/hardcore med metalliska inslag, schysst producerat och med två vokalister vilket ger Tramwreck en viss dynamik. Generellt sett är det bra så länge tempot hålls uppe och man associerar till 90-tal och liveupplevelser på Vita Huset, men ganska trist när det är slött och metallen gör sig påmind. Sedan Power Vomit (2011) har bandet spottat upp sig, framför allt produktionsmässigt. Det här är ett band för er som gillar hardcore som man förväntar sig att det ska låta när det kommer från Göteborg och sjungs på engelska. DFA innehåller åtta låtar och Power Vomit sex, och kassetterna är limiterade i 221 respektive 100 exemplar. Utgåvorna är också digitalt släppta, genom Buzzbox Records.

Två gig fredag 14/6

På fredagen den 14/6 är det två gig som torde attrahera typ samma publik i Hufvudstaden.

På Skål! vid Hornstull spelar Judas Bunch och irländska Hooligan som en uppvärmning inför märkliga arrangemanget Gutterfest.
https://www.facebook.com/events/598987756786402/

På Kafe 44 kring Medborgarplatsen vinkar Antipati och The Lowlifes hejdå.
https://www.facebook.com/events/271888802955051/

Sir Reg - 21st Century Loser CD

(Sir Reg - 21st Century Loser CD - Heptown Records) Keltpunkbandet Sir Reg följer upp A Sign of The Times (2011) med detta, sitt tredje album. Formulan är densamma: Oerhört välspelad och välproducerad punk i ett ofta furiöst tempo, men annars milt och lättlyssnat. Istället för dragning åt skrålig fylle/gatupunk låter Sir Reg ofta mer typ Bad Religion och har drag av indiepop, då det som främst andas irländsk folkmusik är instrumenten som spelas, och inte så mycket melodierna och det tematiska. 21st Century Loser innehåller tolv spår, och det känns som skivan håller på ett bra tag, kanske mest för att låtarna tenderar att flyta ihop lite. Jag finner det ganska ocatchy och har det helst på som kravlös bakgrundsmusik. Det som bryter av är låtar typ Walking Into Doors som känns lika delar power ballads som pojkband. Favoritspåret är At The End of The World. Läste nyligen att någon medlem hoppat av, men jag har glömt vem i bandet det var, och jag hoppas att det inte är sångaren (bandets stora behållning och den enda irländska/ickesvenska medlemmen) eftersom det skulle göra att bandet tappade hela sin legitimitet. Kvalitet detta, men ganska slätstruket.

Glad Nationaldag!