Ny svensk punkblogg på engelska

Från självaste Ekevalla: http://oftbblog.wordpress.com/

Klubb Pogo

Antipati och Oldfashioned Ideas på Olämpligt Sällskap/Alcazar

Oi! The Weekend - Karlskrona

Cock Sparrer, Agent Bulldogg & Gatans Lag, Klubben/Fryshuset/STHLM, 20100410

Agent Bulldoggs första officiella spelning sedan 2001. Cock Sparrers första spelning någonsin i Sverige - dessutom i klubbmiljö. Ett Gatans Lag i absolut högform som levererar sin kanske bästa konsert någonsin. 800 punkare och skinheads i alla åldrar från hela Sverige och halva Europa under samma tak. Vet inte vad mer jag ska säga. Lördagen den 10 april 2010 går till historien som en av de viktigaste scenhändelserna, kanske någonsin. PST och Kjellegubben gjorde ett fantastiskt jobb och kommer att få jävligt svårt att toppa det här evenemanget.


Gatans Lag

Cock Sparrer

Snutjävel - Falköping Hardcore DVD

(Snutjävel - Falköping Hardcore DVD - En Dokumentär av Peter Asp - Räka Produktion/Peter Asp/Heptown Records) Under en dryg halvtimme för vi följa Falköpingstrion Snutjävel på en bilfärd till Stockholm och en spelning på Kafe 44. Det lyssnas på country, äts på Max och spexas på lekplats, varvat med mer personliga porträtt av medlemmarna med presentationer och frågeställningar. Jag ska inte recensera snutjävlarnas analyser av punk, politik och allt det andra utan filmen som sådan, så jag håller tand för tunga eller vad man ska säga så här på internet... Snutjävel uttalar sig dock unisont om att Stockholmspunken (enligt vad de tror) skulle vara mer amerika-inspirerad, något jag verkligen undrar över. Faktum är att jag undrar över om man överhuvudtaget kan uttala sig om Stockholmspunken som en enhetlig scen, men det är väl just däri skillnaden mellan storstads- och landsortspunk ligger.

Och trots detta - vilken vital scen Falköping ändå verkar ha! Det härligaste med filmen är just det; de små punkarna och skinnskallarna som röjer på spelningar, både på landet och framför Snutjävel på 44an. Det finns hopp om tillväxt; allt har inte gått åt helvete tack vare internet och annan skit som man ibland kan tro. En annan härlig grej rent visuellt är när Snutjävel kör in i Stockholm efter femtio lappsjuka mil längs åkrar och gamla diken. Vilken lättnad det måste ha varit för dem, och vilken ångest när Globen seglar förbi på höger sida några timmar senare.

Andra scenkaraktärer som dyker upp är Thompa Eken och Rasmus, 16-årig fanzinemakare. Och fan vet om inte den allestädes närvarande urpunkaren Domars nitade ryggtavla flimrar förbi bland svett och tre äpplen höga nitmongon i källaren på Tjärhovsgatan. En trevlig bagatell, den här filmen, och som bonus medföljer Snutjävels samlade diskografi.

Nobelkommittén - Innan Livet Exploderar CD

(Nobelkommittén - Innan Livet Exploderar CD - Heptown Records) Nobelkommittén har gjort sig ett namn som en bra liveorkester, och här kommer fullängdsdebuten med det Malmöbaserade punkbandet som består av medlemmar från favoriter som Royal Stakeout, ickefavoriter som The Part Timers och obekantingar som The Conshitas. Min första reaktion är besvikelse; det låter kort och gott som Tysta Mari med bättre texter men med sämre sång (jag vet att man kan referera till Strindbergs, Stockholms Negrer - i synnerhet i Höghuset - och Ebba Grön - i synnerhet i Krypa - men Tysta Mari känns som en närmare referens). Detta behöver kanske inte i sig vara direkt dåligt, men jag hade väntat mig något mer storartat. Det storartade börjar ske i samband med Småstadsslagsmål, som låter Frontkick, och fortsätter i spåret Framtid, där multibegåvade Jesper aka Galtens röst hörs ljuda över mattan av gitarrer och trummor (han borde vara huvudsaklig sångare både i Kommittén och i Stakeout om det blir någon fortsättning där). Sedan fortsätter det mer okej, i följande Idiot, Håll Ryggen Fri och med avslutande gatpunkstänkaren Ge Upp. När skivan snurrat klart är man på bättre humör än man var inledningsvis, och kan för sig själv konstatera att den starkast lysande stjärnan i Nobelkommittén är Galten; och att favoritlåtarna följaktligen heter Framtid och Ge Upp. Det här är i jämförelse riktigt bra retropunk på svenska, utan högtflygande poetiska pretentioner.

Marys Kids, Abjekt & Kombat Katz på Klubb Gås/Pluto, STHLM, 20100402

Pluto har jag besökt en gång tidigare och fick då intrycket av att stället var lite småhäftigt i jämförelse med de klubbar som tar plats på diverse krogar inne i stan. Det kändes som om att det låg lite avlägset, byggnaden låg bakom några märkliga avspärrningar, lokalen var något primitiv och luften var svår att andas då folk rökte inne som galningar. Nu när jag kom dit blev jag lite besviken. Jag har hört något om att det ska vara Stockholms enda svartklubb med alternativ musik men bara grejen att man har en fet ordningsvakt på två platser (en utomhus som man måste passera för att komma till entrén och en innanför dörrarna) och att priset var hutlösa 100 spänn för band som inte direkt är svåra att se eller har någon lång väg att resa (med undantag för Marys Kids som, om jag förstått saken rätt, delvis verkar komma från Norge). I vilket fall som helst så tog det musten ur mig då jag innan hade visionen om ett något mer städat och mycket mer centralt Fullersta med mig. Till banden då: Kombat Katz missade jag och det är inte direkt så att jag gråter över det, det kanske till och med gjorde mig på lite bättre humör. Abjekt, som gjorde en bra spelning men eftersom att jag inte är särskillt inlyssnad på dem och det nu gått flera långa dagar sedan spelningen så kan jag inte droppa några titlar. Men nöjd blev jag. Mary's Kids var välspelad, Amerika-influerad, punkrock med kvinnlig sång vilket är helt ok. Jag var något negativt inställd till dem av någon anledning men jag blev bevisad fel, för på spelningen tyckte jag mycket om det (tyvärr aningen tråkigare på bandets myspace men fortfarande värt att lyssna på). Troligtvis kommer jag att gå på Pluto igen, och nog tycker jag att andra borde göra det med, för det är lite trevlig omväxling till de andra klubbarna som spelar punk i Sthlm, men allvarligt talat kan man försöka hålla priset runt 60 spänn & ta bort överflödiga, spänniga, vakter.

//Snigel-Hans

Locators - S/T CD

(Locators - S/T CD - Heptown Records) Köpenhamnsbandet Locators bildades 2009 och består av medlemmar från Gorilla Angreb och Nekromantix, två band som jag inte lyssnar på. Den självbetitlade debutskivan inleds med Stooges-doftande The End of the World, och fortsätter i ytterligare tio låtar med ett sound som i stora drag kan beskrivas som en blandning av Ramones och The Damned, bara bra mycket tråkigare. Trots potentiellt trevlig tillbakablickande punkrock och rutinerade musiker är plattan meningslös och känns lite som teater. Ett par sköna melodier som ändå är mil ifrån Ramones finns med, men skivan tjänstgör bäst som trevligt bakgrundsljud medan man ägnar sig åt viktigare saker som hårtvätt, mustaschvaxning eller brödbakning. Roligaste låten i ren jämförelse heter High Today Dead Tomorrow.

Steve Bruce - The Best Seat in the House Bok

(Steve Bruce - The Best Seat In The House Bok - Cheery Red Books) Cock Sparrer har inte varit lika aktuella som de är just nu på väldigt länge. I år kommer bandet ha genomfört fler spelningar än på ett bra jävla tag, och lagom till stundande besök på Klubben i Stockholm släpper trumslagaren Steve Bruce sina och bandets memoarer via Cherry Red. Inget litterärt storverk kanske - där var exempelvis Jeff Turners Cockney Reject vassare - men väldigt trevlig och peppande läsning, i synnerhet turnedagböckerna och medlemmarnas bloggposter inför och efter olika gig. Boken avhandlar förutom det Steves liv och Cock Sparrers karriär kronologiskt i tematiska avsnitt, och innehåller mycket gamla presklipp och tidigare mer eller mindre opublicerade bilder. Beställ.

A Tribute to Viktor - så jävla bra!

Nytt från Valpmynning