fredag 24 juni 2011
Always War - Vengeance Prevail MCD
(Always War - Vengeance Prevail MCD - Nature Always Wins) Fem låtar Uppsala-kepscore med lika delar New York-stuk som metallisk new school hardcore á 90-tal. Bäst är det när det går undan, som i inledande Path of the Damned och avslutande All These Threats och sämst är det när det går långsamt och ska chuggachuggas och tuggas i långsamt idisslande mak. Jag kan inte säga att jag (vin- och ostkonnäsör från nordvästra Frankrike) är rätt målgrupp för den här femspårsutgåvan men man kan sakligt säga att det är mycket kompetent framfört, välproducerat och tight. Always War är helt nya för mig, och det är inget band jag kommer följa i fortsättningen men om det kan ge en fingervisning om hur bandet låter har medlemmarna tydligen spelat i orkestrar som Enemy Is Us, Deviant och 21st Impact.
Etiketter:
A Poor Excuse,
Always War,
Hardcore,
Nature Always Wins,
Recension
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar