Midgårds Söner - Fä Dör CD

(Midgårds Söner - Fä Dör CD - Dim Records) Återutgivning från 2010 av det här albumet som gavs ut första gången 1999. Fä Dör var det sista albumet som Midgårds Söner släppte, och det enda med DP på sång efter att Nitton lämnat (drak)skeppet ett par år tidigare. Rent musikaliskt tycker jag att Fä Dör håller jävligt hög klass. Det låter punkigt och precis lagom vikingarockigt och är bra producerat. Man kan ana att DP kanske var den som skrev det mesta av musiken vid den här tiden, då Sönerna låter väldigt mycket The Jinx här (det går undan rätt bra i vissa låtar) och DP spelade parallellt med dem under den här tiden. Det som är sämst med Fä Dör är texterna som är generande dåligt skrivna (både de på svenska och de på engelska). Man kan tycka att ett band som värnar Sverige på det här viset också kanske borde bry sig om att värna modersmålet? Men vad vet jag... Texterna är av den vanliga vikinga- och RAC light-modellen; mycket fosterlandskärlek, en del fornnordiskt guda- och vikinga-låtar, ett par scentillvända och en och annan sorgesång över det politiska läget. Den absolut bästa texten är den till Sverige Fosterland; en sonettartad visa som Midgårds Söner naturligtvis inte författat själva utan korpat från Verner Von Heidenstam och som lär vara det enda Midgårds Söner har gemensamt med Jussi Björling. Fä Dör är dock jävligt trevlig lyssning; ösig, mollig oi!-punk som har sin plats i den svenska punk/skinhead-historien vad man än tycker om den saken.