Ett band som aldrig kom längre än till demostadiet och vars saga jag tror är all är bandet Skunks United från det platta och gula Skåne. Jag jämförde dem ofta med Gundog, även om det kanske inte var så rättvist mot dem (alltså mot Gundog), och det de saknade i teknik och finess tog de igen med ilska och frenesi. Jag har för mig att webzinet Pissed & Proud kallade sångaren Wallin för den "argaste sångaren i Sverige" eller något liknande.Vad medlemmarna gör nu har jag inte riktigt någon koll på. Basisten Lupus flyttade dock till Stockholm och började med någon sorts Tom Waits-influerad singer/songwriter-karriär. För den som är intresserad kan han avnjutas på http://www.myspace.com/lupusnensen
Hur som helst är Skunks United lika mycket hardcore som oi! och ni är välkomna att själva döma och droppa långsökta referenser. Det som finns att ladda ned här är demo-skivorna Backfire från 2004 och Politricks and Suckers från 2006. Håll till godo!
(Backfire) 1. Trust Your Anger 2. Common Sense 3. Weekly Activities 4. Home Sweet Home 5. Eat My Boot 6. Where's the Proof 7. Proud and Loud (Politricks and Suckers) 1. Someone to Abuse 2. War 3. Irish Catholic Lovesong 4. Still 5. Pigletape in Malmoe 6. TDF 7. Down the Pub
7 kommentarer:
Fast jag har svårt att föreställa mig Wallin så arg som han låter. Haha
Simon>> Nej, det är han inte. Han är ganska lågmäld i det så kallade verkliga livet.
Bara jag som tänker på Special Duties när jag hör Skunks?
Bra grejjer!
anonym>> Jag brukade nog också referera till Special Duties när jag recenserade demosarna i fanzinet jag gjorde, vid närmare eftertanke... i synnerhet Backfire-demon.
Appropå "vad gör de nu?": fyra av fem från den sista sättningen är igång i replokalen igen fast nu under nytt, ej ännu fastställt, bandnamn. Ska enligt källor vara "lite långsammare, lite bättre"
Papa Fritz
Och en av oss är musiklärare i Linköping :P
Skicka en kommentar