Nisse Skipper planerar samlingsskiva

Nisse på Skippers Corner planerar en Oi!- och punksamling mot rasism. Band och samarbetsbolag kan höra av sig. Mer info här.

The Dräperz - Välkommen Till Råby MCD

(The Dräperz - Välkommen Till Råby MCD - D.I.Y. Records) The Dräperz har växt som band sedan sist, även om det mesta är sig likt. Välkommen Till Råby är fyra låtar Asta Kaskig streetpunk med tempo, tighthet och bra produktion. Alla låtarna är uppbyggda på samma sätt och blir lätt lite enahanda; enkel treackordspunk med lättskrålade refränger som faktiskt fungerar bättre på engelska än svenska (!) och där favoritspåret heter The End. Basspelet sticker ut, det är riktigt rappt och bra. Låten Råby känns lite fånig på ett lätt pubertalt sätt, och här kan man åter spåra Frenzy Four och låten One Night Stand i refrängen. The Dräperz avslutar den med klassisk schlagerhöjning, som sig bör. Det går åt rätt håll!

Gamla Pengar - Stekt Orm Promo CDs / Stekt Orm CDs/7"

(Gamla Pengar - Stekt Orm Promo CDs / Stekt Orm CDs/7" - Beat Butchers) Två promos på samma släpp, varav den ena är ett smakprov med en extra låt som inte är med på själva släppet. Jag recenserar båda i samma text. Det här är min första bekantskap med Gamla Pengar. Jag har alltså inte hört den hyllade, självbetitlade debuten, så jag har en lite annan utgångspunkt än vissa andra punkrecensenter som jag läst avhandla bandet.

Klart är att jag väntat mig betydligt mer pubrockig gbg-punk av klassiskt GBG Sound-snitt. Gamla Pengar spelar mer en slags korsbefruktning av Göteborgspunk i stil med Slobobans Undergång och Attentat och någon typ av slö, emotionell hardcore (snabb arg hardcore endast i Stekt Orm 2). Det är inte alls dåligt, produktionen är skön och texterna egna och bra. Helhetskänslan andas bitterhet och ångest, och ett par av låtarna, som Troublemakers-med-tår-i-ögonvrån-doftande Dödansardag och Mitt Liv Är Över är riktigt bra! Extralåten på tvålåtars-promon; Känner Du Mörkret är dock en riktig filler. Om Stekt Orm nu var ett steg i fel riktning för Gamla Pengar är jag riktigt sugen på att höra första släppet.

The Negatives / Vitiators - Switchlight Records Split Vol. 1 CD

(The Negatives / Vitiators - Switchlight Records Split Vol. 1 CD - Switchlight Records) Först och främst: Kul med ytterligare ett aktivt svenskt skivbolag som satsar på gatpunk! Det här är första delen splitar i en serie, får vi hoppas, med veteranerna i dubbel bemärkelse; The Negatives, och ett band som vi får anta uppstod ur askan efter CDCP och består av medlemmar från nämnda band och Royal Stakeout och Suicide Syndicate, bland andra.

The Negatives inleder med fyra låtar av sin karakteristiska fusion av 77-punk och mer modern streetpunk. Jag tycker att man kan jämföra dem med UK Subs, och precis som i det fallet är det kvalitativ punkrock det handlar om, men som inte lyckas entusiasmera mig alls utan tyvärr rinner av mig ganska fort. Det är märkligt, för här finns alla tänkbara ingredienser för en lyckad punksoppa: tempo, starka riff och lättskrålade refränger. Men något saknas som sagt. Bästa låten är Freedom.

Vitiators fyra bitar låter betydligt mer opolerade, nästan lite ofärdiga i en jämförelse. Deras sound och låtar är intressantare och har mer attityd, men inte heller de lyckas nå ända fram tycker jag. Musiken är ganska mycket CDCP: En blandning av Oi!, UK82 och hardcore, och Street Rebel har en bra refräng, men något fattas och jag hoppas att Vitiators kan hitta den saknade biten inför nästa släpp. Skulle gärna höra dem sjunga på svenska (skånska) då jag saknar ett skånskt gatpunkband som sjunger på modersmålet som motvikt till Bob Hund-band som Bäddat för Trubbel.

Saknar också en liten booklet med texter eller annan info.

Klubb Dislocated presenterar:

På lördag; Tucken Punk Night på den trevliga gamla förbrytarsyltan. Finbesök från både Malmö och Finspång.

Unit Lost - Asfalt CD

(Unit Lost - Asfalt CD - Punks & Skins Records) Fjärde låten på Unit Losts nya, helsvenska album; Det Var Bättre Förr, dök upp på samlingsskivan Chaos in Sweden som kom ut 2009. Det är alltså så länge man gått och väntat på Asfalt. Men den som väntar på nåt gott, och så vidare... Skivan är en väl sammanhållen och jämn historia om elva låtar med ett högst oromantiskt omslag, som låter ungefär som Asta Kask hade gjort om de varit lite argare, lite mer otvättade och lite mer svartsynta. Det är alltså det inte så respektingivande begreppet "trallpunk" som denna skiva oundvikligt leder referenserna till, men inte på det svaga, lökiga och palestinaschalsinsvepta sättet, utan på ett betonggrått och hardcoreanstruket vis, även om jag gärna sett (hört?) att det som låter som nån sorts flöjt i låten Sergels Sorg gärna kunde ha mixats till ohörbarhet. De riktigt höga topparna är få, men å andra sidan finns här inga dalar. Texterna är ok, och man får lite Gatans Lag-känsla av dragspelet och proggkänslan i Capite Censi. Annars hörs det såklart att det är Unit Lost, även om det är första gången bandet ger ut en platta på svenska. Förutom tio egna alster bjuds vi på en tolkning av Cornelis Vreeswijks Ballad om Censuren samt lite samplingar, bland annat från Karate Kid. Bästa låten förutom Det Var Bättre Förr är Född till Makt, och enda låten som sticker ut är avslutande Zerotony, som innehåller långsammare partier med inslag av baktakt. Ett riktigt bra, om än inte fantastiskt album.

Motorjoke - 1983-1993 2CD

(Motorjoke - 1983-1993 2CD - Massproduktion) En antologi över Timråbandet Motorjoke, som fick sitt namn efter att en recensent kallat dem "den felande länken mellan Motörhead och Killing Joke". Sammanlagt 26 låtar som spänner över en tioårsperiod, där bandet börjar som ett hårt riffande d-taktsgäng med doft av såväl nämnda grupper som tidig amerikansk hardcore, Misfits och typ Discharge och slutar som ett mekigt, onanerande halvfartsband med föga punk i sig. Bandet hade starka band, delvis blodsliga, med hardcorebandet Krunch, och gavs liksom dem även då ut av Massproduktion. Det som är den röda tråden genom båda skivorna är nonsenstexterna, som ibland är lite roliga och ibland tankeväckande men för det mesta bara fåniga och högtravande i sin förmodade pretention att lufta någon sorts sjuk humor. Det är ganska lite på det här släppet som faller mig på läppen, men en handfull av de tidiga alstren på svenska är skön, välspelad motorpunk. Känns trots detta som att hela grejen är för de närmast sörjande. Plus i kanten för bookleten, som utöver rappakaljan till texter också innehåller bandets historia.

Gamla nyheter

Paco är tillbaka med en smäll.

The Lowlifes fullängdsdebut TV Addiction är ute nu och Direktör Åhlund på Club Underground Records meddelar:

"The Lowlifes - TV Addiction (CUR01) finns nu ute till försäljning! Skivan (CD), som innehåller 12 låtar, kostar 100kr (+ frakt 20kr) och du beställer via mail till: clubunderground@hotmail.se

Skivan kan även köpas hos "Sound Pollution" i Gamla Stan, Stockholm och kommer inom kort att finnas hos diverse andra distros i Sverige och Utomlands.

Distros/Skivbolag/Band som är intresserade av att byta eller köpa skivor hör av er till: clubunderground@hotmail.se

The Lowlifes - TV Addiction (CUR01) are now out for sale! The record (CD), who feature 12 songs, costs 100SEK / 10EURO (+P&P). Send your order to: clubunderground@hotmail.se

The record can also be bought at "Sound Pollution" in Gamla Stan (Old Town), Stockholm and will shortly be available in different distros in Sweden and abroad.

Distros/Labels/Bands who are interested in trading or buying records please contact: clubunderground@hotmail.se "

I övrigt låter Östergyllen meddela att det humoristiska "oi!"-bandet The Old Firm Casuals spelar på Strand i Stockholm den 9 maj.

Vindicate This! utkommer med sjutummare

Turist i Tillvaron #3 - Omslaget/Banden

Nytt distro

Absolut sist på bollen, men i alla fall. Ted meddelar:

"Efter en tids funderingar, beslut och websnickrande ser nu Noise Of Swedens webshop dagens ljus. På noiseofsweden.se kommer det att finnas skivor med i första hand svensk punk inom alla möjliga subgenres. Jag smygstartar 1 februari med ett 60-tal titlar men utökar allt eftersom det knallar på. Flera titlar är redan på väg.

I stort sett alla svenska punkband får sälja genom Noise Of Sweden och jag hoppas att ni sprider ryktet för att få till en sån stor och blandad soppa som möjligt."

Punk & Oi! tar paus pga flytt!

Paco flyttar till annan del av Brest. Punk & Oi! återaktiveras då de basala flyttbestyren är avklarade. Ny postadress meddelas de berörda senare.

Mr. Irish Bastard - Never Mind the Bastards - Here is Mr. Irish Bollocks CD

(Mr. Irish Bastard - Never Mind the Bastards - Here is Mr. Irish Bollocks CD - Reedo Records) Det här är inte dåligt, bara jättemärkligt och totalt meningslöst. Tyskt keltpunkband eller keltpunkartist med kompband eller vad det nu är, som släpper hela Sex Pistols Never Mind the Bollocks i egen tappning. Eller egen och egen... Visst är låtarna omarrade i det att man kan höra någon mandolin eller tin whistle här och där, och punkpianot går varmt mest hela tiden, men i stort är det ganska originaltrogna covers vi får oss till livs här. Jag har svårt att se vilken målgruppen skulle vara för en sådan här utgåva. Den är nämligen helt poänglös.

Scharmützel - Loud & Proud CD

(Scharmützel - Loud & Proud CD - Bandworm Records) Scharmützel har existerat sedan 1995, men det är första gången jag hör bandet. 18 låtar är i överkant för ett album, och här är det inte bara mängden låtar som gör det en smula svårsmält. Mer om det senare. Det första som slår mig är att det låter roligare än de flesta tyska oi!-band gör nu för tiden. Kvartetten spelar vad pressreleasen kallar Glatzen-Beat; en benämning på det typiska tyska 90-talssoundet (tänk Volxsturm, Bierpatrioten, Pöbel & Gesocks etc...) men med en riktigt bra produktion och med bitvis bättre refränger och hookar än genomsnittet. Texterna är på tyska och engelska och är vad jag kan utröna rejält klyschiga (titeln!), och här kommer vi lite till det som är svårsmält: skivan är så jävla skinhead. Omslaget pryds av korsfästa skinnskallar och plattan inleds med en samplad trimmer. Känslan är att Scharmützel således är en diktatur, eftersom det bara är en medlem som ser ut som något sorts skinhead, flankerad av en långhårig ljudtekniker, ett ultra-fetto och en Rancid-punkare. Trots detta är det de två klyschigaste låtarna på engelska som är de bästa; The Boys Are Out Tonight och Bury Me With My Boots On. De två på en sjutummare hade varit den smartaste lösningen. Resten av materialet är ganska spretigt - ibland metalliskt (Neither Red Nor Racist), ibland hardcore (Pride) och ibland bara dålig dussin-oi! med taffliga baktaktsinslag (Shout it Out Loud). Förutom de egna låtarna tolkas Stars & Stripes örhänge Skinheads on the Rampage och The Jam's Going Underground (här Underclass). Sammanfattningsvis ytterligare ett tyskt band i mängden, men kompetent och med en och annan riktigt svängig refräng i bagaget.

V/A - Turist i Tillvaron Vol 2 LP

(V/A - Turist i Tillvaron Vol 2 LP - Turist i Tillvaron) Så var tvåan redan här, enligt samma koncept som föregående samlingsskiva: Svensk nutida punk i allmänhet med bra spridning över subgenrerna. 20 låtar av 16 band, från Malmö i söder till Luleå eller Umeå i norr, vilket som nu ligger längst upp. Den här volymen är dessutom jämnare än ettan och saknar sådana rejäla bottennapp som exempelvis Dick Tracy.

En del band har jag aldrig ens hört talas om förr, medan andra bara skymtat förbi på flyers eller på internet eller på flyers på internet. Inledande Allvaret spelar snabb hardcoreanstruken punk med 90-talskänsla. Deras Oroshärd är en helt okej låt, men sångerskan låter lite väl skolad tycker jag. Bittra Miner är även de kvinnofrontade, och visar sig vara en riktigt trevlig bekantskap. Det rör sig om två låtar med opolerad sång som låter lika mycket svensk 77-punk som tidig amerikansk västkusthardcore. Brottskod 11 spelar också hardcore, men här rör det sig snarare om gammal hederlig svennekäng; tight och riffstarkt.

NARS inleder Blitzigt, men tråkar sedan till låten på ett garagigt, murrigt sätt. Headons har måhända medlemmar från gamla klassiska Halmstadsorkestrar som Sabotage 81 och Terrorpop, men spelar ganska tråkig, skitig rock'n'roll-punk.

Trubbel må vara ett hipsterband med en approach liknande Boris & The Jeltsins, men det spelar ingen roll eftersom deras Gamla Hundar är en utmärkt energisk fusion mellan Ebba Grön och Attentat, komplett med anthemisk refräng och ettrig sång. Stockholmsbandet Thurnemans hardcore passerar ganska obemärkt, medan Tomma Händer överraskar. Mest genom att inte spela hardcore som jag trodde utan en ganska stiff, poppig punk med cleana gitarrer. Ganska udda men inte jättebra.

På B-sidan stjäls showen av Vindicate This! som levererar stiltypisk The Templars-doftande surgubbe-oi! med för bandet ovanligt catchy refräng här, och Fru Dörr, som låter som Finkel Rokkers om de skulle givits ut av Riot City -83 uppblandat med ett kvinnofrontat tidigt KSMB. Riktigt Bra! Dessförinnan bjuder The Baboon Show på en refrängstark ösig dänga med alldeles för skolad sång medan Kaffekatt låter demo, men är trevliga när de håller tempot uppe. Mimikry är 90-tal som fan mittemellan MID och Dia Psalma, medan Fubbix låt låter som en som inte platsade på albumet, ganska kefft. Tranås har berikat riket med Fettvadd, Rövsvett och Taimour Abdulwahab bland annat, och de kommer nog alla lämna fetare avtryck i historien än Striker som spelar anonym kängpunk. Avslutande Insidious Process spelar CP-crust med ohörbar sång vilket är synd eftersom texten är riktigt bra.

Avslutningsvis kan man ju säga samma sak om Turist i Tillvaron Vol 2, som det man sa om ettan, och det är att det är en kulturgärning med hyfsat jämn könsfördelning och att den borde införskaffas av alla med ett intresse för punk.