(Ticking Bombs - Crash Course In Brutality CD - Concrete Jungle Records) Fagerstagänget
Ticking Bombs är ett utmärkt liveband, men fungerar också på skiva. Jag var skeptisk i början, kring
Brewed In Sweden Vol. 3, då jag tyckte att bandet lät lite valpigt och som många andra så kallade streetpunkband på den tiden; för mycket som
Rancid. Sedan dess har förstås mycket vatten runnit under broarna och Ticking Bombs medlemmar är runt 30 och de fortsätter spela driven, välarrangerad, melodiös gatpunk med hardcorevibbar.
Crash Course in Brutality låter faktiskt som en fusion av
Oxymoron och
The Jinx (Ticking Bombs är lite mer välproducerade och polerade bara) och utgör mycket trevlig lyssning. Trots detta infinner sig känslan av att det är någonting som saknas - och då menar jag inte tempo, krämiga refränger eller tighta körer, utan snarare den där svårgripbara känslan av autencitet; att det verkligen är på allvar. Det är mycket polishat till klämkäcka slagdängor. Bästa låten är
Streets Up Streets Down, och den låten som sticker ut mest är raggarrock'n'roll-stinkande
I'm Down. Sammanfattningsvis: Ni som följt Ticking Bombs och gillar det ni tidigare fått kommer att älska det här. Det är samma som förr fast extra allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar