(The Bridgeburners - War, Conquest, Pestilence, Death CD - Dim Records) Ja, vad fan ska man säga här då? Mynta nya uttryck för icke önskvärda subgenrer? Gatumetall, kan det vara något..? Och jag som i ytlighetens namn hade sådana höga förhoppningar om den här skivan, som vid en första anblick såg ut som något som
The Templars kunde ha släppt. Tji fick jag.
The Bridgeburners från S:t Louis, Missouri spelar den mest jämntjocka gröt av intetsägande street(hård)rock jag hört på länge. Det är tekniskt och drivet, men vad spelar det för roll när det är så jäkla lite... ja, punk helt enkelt. Visst hör man att det försöks hardcore-riffas lite här och där, men det gör ingen gladare i det här fallet. 2007 bildades bandet, med bland andra Jimmy Ulrich från det gamla US Oi!-bandet
Last Years Youth och Nathan Pionke från
Southpaw Manners i sättningen, och de säger sig vara influerade av svenska band av tveksam kvalitet, som
Ultima Thule och
The Accidents. Men också band som
AC/DC,
Böhse Onkelz (lär ju vara de senare skivorna i första hand), och
Slade. Om jag kunde skönja spår av Thule eller Accidents i den här tröstlösa gaturocken skulle jag jubla, och det säger rätt mycket om vad jag anser om
War, Conquest, Pestilence, Death.
2 kommentarer:
Ge skivan till mej ;)
Ja, den här skivan verkar inte vara någon höjdare direkt.
Skicka en kommentar