lördag 24 januari 2009

The Underdogs - Guilty by Association

The Underdogs kommer ifrån Göteborg och har ett hårt och tungfotat sound som inte speciellt många andra svenska skinheadband har. Senaste spelningen på svensk mark som jag vet om var när de öppnade för The Templars och Stomper 98 2007, och jag vet faktiskt inte om bandet fortfarande är aktivt. Jag hoppas dock att de är det, och att de snart lyckas prångla ut något nytt. Under tiden kan ni ladda ner Guilty by Association.

1. Skinhead Rock'n'Roll 2. Every 4th Year 3. Guilty by Association 4. King of Fools

Vem där?

I DN På Stan från i torsdags, där Fredrik Strage porträtterar Crashdïet i allmänhet och hädangångne frontfiguren Dave Lepard (eller Hellman, som han var känd för mig som) i synnerhet, skymtar en punkfigur i bakgrunden av en bild föreställande Hellmans mor. Ser ni vem det är?

Bandet som han sjunger i spelar ikväll på Rest in Sleaze på Nalen tillsammans med ett gäng Mötley Crüe-kopior. Jag antar att ni inte kommer att gå dit.

Festivalpepp

Rasslepunken har gjort sina första bandsläpp. Festivalen äger rum den 29-30 maj på samma gamla leråker som föregående år. Perkele, Gatans Lag, Antipati, Körbärsfettera, Vrävarna, Drunken Bastards, Sista Sekunden, The Strung Ups och Pinta Facila är den första skaran orkestrar som utlovas. En lite väl salig blandning av gatpunk och könsrock med andra ord.

tisdag 20 januari 2009

Vindicate This - Rich Bitch

Jag vet att det inte händer mycket här för tillfället, men det är helt enkelt för att det inte händer så mycket och jag inte orkar fippla för mycket just nu. Håll till godo med Malmös nya gatupunkhopp; Vindicate This!, filmade av Gogge på deras allra första spelning.


måndag 12 januari 2009

Gig & Blogg

I Götlaborg händer det mycket mer när det gäller pelningar än i Stockholm, tyvärr. Så har det varit ett litet tag, och grymma band som The Templars, Stomper 98, Klasse Kriminale, Bombardiers, One Way System och (ett förvissom Pursey-löst och meningslöst) Sham 69 har exempelvis spelat där under de senaste två åren. Och det är bara ett litet axplock. Vad värre är för oss stackars jävlar, är att trenden verkar fortsätta.

Den 6 februari bjuder GBG Oi! in till galej igen. The Ruckers spelade på Boll & Bira 2005, och på svenskt återbesök lirar de nu tillsammans med Automatica Aggregazione, som även spelade på Oi! It's Summer för snart ett år sedan, och som sedan dess hunnit med att släppa en sjua på Göteborgsbaserade DistrOi! Records. Även Shortcut spelar.

King Horror har gjort fanzine, spelat musik och är nu mest inne på att spela andras musik för diverse tvivelaktiga stekare på stans finare inrättningar. Nu har han startat en blogg också. Han är en riktig Rain Man, så det kan nog bli matnyttigt för den som är intresserad av gammal skinhead reggae: http://bababoom.blogg.se/

söndag 11 januari 2009

The Lowlifes på Riot Club/KGB, Stockholm, 20090109 + diverse

The Lowlifes gjorde sin kanske bästa spelning någonsin på KGB i lördags; sjukt tight. De spelade ett helt gäng nya låtar också, som lät riktigt lovande. I övrigt var jag full och störde mig på hälften av publiken i vanlig ordning. Hattar och halvportioner.

Kontaktadressen till Ex Ánimo är exanimo2008@hotmail.com. Maila om ni är intresserade av att beställa ett nummer.

Kjell Hell meddelar att buss kommer att köras mellan Stockholm och Norrköping och hem igen när Evil Conduct (+ Antipati och Sniffing Glue) gästar Sverige i slutet av februari. Är man intresserad av buss-och konsertplåt som tillsammans går loss på 400 riksdaler gör man bäst i att maila namn och mobilnummer till pike12@comhem.se.

Är ni intresserade av ung, svensk, rakad hardcore (det där lät jävligt illa va?) kan ni kolla in Bad Intentions.

torsdag 8 januari 2009

Två gånger The Lowlifes

För er lyckliga som avser avlägga visit på fredagens Riot Club på KGB erbjuder härmed Paco The Lowlifes demos från 2004 och 2006, egenhändigt producerade. The Lowlifes; Stockholms finaste; Söderorts eget Uproar och allt vad de kallas är för närvarande i studio där de förevigar ytterligare alster samt gör nyinspelningar på ett par gamla. När det är klart vete gudarna, men att det blir bra råder det knappast någon tvekan om. Det kan nämligen inte bli annat med det här bandet. Ladda ner!

(S/T 2004) 1. Evolution 2. False Unity 3. Out of Control 4. Aint Got No Clue 5. No I Won't 6. Lowlifes? 7. Fashion Victims (Rise Again
2006) 1. Right or Wrong 2. Stand Strong 3. Streets of S:t Petersburg 4. Rise Again 5. Know Your Enemy


tisdag 6 januari 2009

Nytt fanzine + annat

Som folk kanske har märkt har utmärkta Stockholmsfanzinet Non Serviam inte kommit ut med något nytt nummer på ett tag. Som tur är har halva NS-redaktionen, närmare bestämt den kvinnliga delen, prånglat ut första numret av sin egna produktion; Ex Ánimo. Denna superba debut innehåller gigrapporter från spelningar med bland andra Anti-Flag, Buzzcocks, Charta 77, Imperial Leather, Regulations, Masshysteri, TV Smith, Baboon Show och The Lowlifes, samt från West Coast Riot och Capital Chaos. Intervjuas gör serieskaparen Kattis och Arboga-bandet Pasted. Mycket underhållande läsning. Hoppas Ex Ánimo kommer lyckas hålla en frekvent utgivningstakt. Maila exanimo2008@hotmail.com om ni är intresserade av att beställa ett ex.

Något som slagit mig är annars hur sur jag verkar vara under mustaschen. Inte minst märks det när man läser på Turist i Tillvaron, där Sörling recenserat samma skivor som jag (Hanna Hirsch och Epidemics), men lyckats belysa det som var bra med utgåvorna i stället för att haka upp sig på det man retar sig på. Så jag tänkte att jag skulle slå an en mer positiv ton...

Tills jag tankade ner och läste anti-oi!-fanzinet Fruktad. En gammal Svart Parad-medlem var ena halvan av redaktionen för det här puerila numret. Var det inte de pretentiösa hororna i Svart Parad som lämnade punken för karriärer som poliser och fallskärmsjägare, typ? Kanske inte Jörgen var en av dom, men Svart Parad har jag alltid sorterat under de mest hycklande punkbanden i Svea Rikes punkhistoria. Den största behållningen med Fruktad #4 var insändaren undertecknad Mart (jag tar för givet att det gäller Hällgren) för att den var så söt. Klart han vill att alla ska vara vänner, nyponsoppakillen ;)

måndag 5 januari 2009

The Lowlifes på Riot Club/KGB

Punk-Stockholm inleder 2009 fredagen den 9/1 på KGB där Riot Club presenterar fenomenala The Lowlifes för jag vet inte vilken gång i ordningen. Dessutom spelar bandet i Norrköping den 28 februari tillsammans med färska Shortcut, som en förfest till PST:s arrangemang med Evil Conduct den 28/2. Shortcut består enligt uppgift bland annat av folk från Gatans Lag och The Disputes. Bilden föreställer The Lowlifes från ett gig på Snövit för lite drygt ett år sedan.

http://www.myspace.com/lowlifessthlm
http://www.myspace.com/riotclub_sthlm

onsdag 31 december 2008

Gott nytt år!

Ja, gott nytt önskar Paco.

tisdag 30 december 2008

Hanna Hirsch - Tala Svart CD

(Hanna Hirsch - Tala Svart CD - Diskret Förlag) Uppspeedad indiepop som Diskret Förlag i den inofficiella pressreleasen beskriver som (eller citerar någon annan som beskrivit som) en fusion av Blondie och Discharge. Det håller jag då rakt inte med om, utan skulle snarare påstå att det låter som ett sent Pink Champagne på speed blandat med typ Håkan Hellström. Bandet själva beskriver sig på sin myspace-sida kort och gott som punk, och jag blir lite bekymrad. Det verkar nämligen som att band utan någon som helst koppling till punken kan kalla sig själva för punk nu för tiden. Inget fel på Hanna Hirsch, men punk är det inte, och jag tvivlar på att de har en enda punkjävel i publiken på sina spelningar, eller kan påvisa närmare släktskap med punkrörelsen än typ "ahmen jag var punkare när jag var fjorton jag lyssnade på Ebba Grön och gick i en demonstration". Texterna är som albumtiteln låter antyda svartsynta och sjukt högtravande. Musiken är snabb, melodiös och melankolisk, och det som är klart bäst med allting. Kanske skulle den må bra av en mer oslipad sångerska och lite spirit of fuck you! i texterna? Estetiken för tankarna till Raymond & Maria-människor som dricker vin på Sofo. Jag blir sugen på att lyssna på typ Disorder när jag hör det här.

måndag 29 december 2008

2009 - det nya 1994?

Sveriges mest överskattade "komiker"; Jonas Gardell, gör TV-drama för SVT. Barnskådisen Tom Ljungman portätterar i "De Halvt Dolda" en ung nazist. En ung nazist som färdats i tidsmaskin från mitten av 90-talet för att skrämmas med sin gröna bombarjacka med Sverige-patch. Eller är det Jonas som rest tillbaka i tiden för att skaffa referenser och snubblade över en gammal inspelad VHS med "30 November"? Jag vet att många i hans generation glorifierar 90-talet eftersom de fortfarande var någorlunda vitala på den tiden, men om senioren Gardell ska lyckas skapa trovärdigt drama kanske han borde ha kollat almanackan en extra gång. Klart att det säkert finns en och annan elvaårig internetmupp som fått stryk av det lokala kurdgänget som tror att den gröna bombarjackan och killerbootsen fortfarande är dagens nationella aktivists främsta trademark, men i nittio procent av hundra tror jag den lille nazisten i vardande skulle få springa både från motståndsrörelsen och det lokala skinheadgänget. Tom Ljungman själv säger i dagens Metro att han tycker det var kul att spela nazist. Det innebar nämligen att han fick ropa Sieg Heil på bussen och ha på sig... just det; bombarjacka!

söndag 28 december 2008

Mest överskattade 2008: Tysta Mari - Tjugo Minuter Över Tre

Hattpunkbandet Tysta Maris framgångsrecept bygger på nostalgi och sena sjuttiotalsschabloner uppblandat med vad de själva säkert skulle kalla för "den där känslan". En god vän sa något i stil med att "Tysta Mari är det enda band vars medlemmar jag föraktar men vars musik jag ändå uppskattar". Personligen föraktar jag inte medlemmarna; i alla fall inte alla, eller jag vet inte... Men jag har svårt för punk som så uppenbart bygger på pretentioner och texter som i bästa fall verkar lite svåra. Jag måste dock erkänna att det låter sjukt bra, både live och på skiva, men det väger inte riktigt upp den känsla av plastic fantastic jag får. Tycker dessutom inte att hajpen är riktigt rättfärdigad (även om jag hajar att smaken är som röven). Viva Maskerade Räven!

Bästa nygamla på vinyl 2008:

Tre skivor vars material släppts tidigare, men som kommit för första gången på vinyl i två fall och för första gången i just den här sammanställningen i ett fall måste också avhandlas. Paris-bandet Haircut's album Pas De Trêve från 2007 kom ut i vinylupplaga i år, både som bild-LP och traditionell dito. Deras starkaste album hittills; klart värt att kolla upp.
Sverige-bekantingarna Bombardiers andra album Souviens Toi är också deras bästa släpp - 80-talsnostalgisk, svartsynt gatpunk från Bordeaux, i Camera Silens' fotspår. Sångaren Deni var med redan då det begav sig, och det hörs. Souviens Toi kan vara den bästa skivan som släpptes 2007, på vinyl mellan Bombers Crew och Bords de Seine nu under 2008.
L'infanterie Sauvage var ett av de mer hårdföra Oi!-banden i Frankrike under mitten av 80-talet. Narayan Records släppte retro-LP:n No Man's Land nu i år, med både studio- och demoinspelningar. Gillar man fransk, tungfotad, snaggad punk gillar man L'infanterie Sauvage.

lördag 27 december 2008

Också värda att nämna 2008: West Side Boys - Are Back och Sinners Since Birth - Från Början Till Slut

Kanske inte värda en plats bland de bästa släppen 2008, men väl värda att nämnas. West Side Boys återföreningsalbum är en okej historia, där de roligaste låtarna är en nyinspelning på Sois Fier samt A Leurs Memoirs, tillägnad svenskan som mördades ev en bindgalen taxichaufför i Paris för inte så länge sedan. På den låten står trumslagerskan Zelda och Elo från Haircut för sånginsatserna. Vad som dessutom gör den här skivan så jävla värd, åtminstone i CD-version, är de 14 bonusspåren - de mesta av West Side Boys tidigare katalog, remastrat och snyggt.

Blekingebandet Sinners Since Birth har debuterat på fullängdsformat under året. Plattan Från Början Till Slut är inte lika stark som sjutummaren Carlscrona Punx som släpptes i limiterad upplaga av Bandworm tidigt under året. Ett bra sound, bitvis rysningsvärda melodier eller refrängpartier, sång som påminner kraftigt om Agent Bulldogg och nordiska gitarrdetaljer glimtar till bland märkliga taktbyten och slarviga formuleringar.