(V/A - Turist i Tillvaron Vol 1 LP - Turist i Tillvaron) Sörling släpper samlingsskiva enligt Really Fast/Chaos in Sweden/Dimmorna Skingras-modell, men med skillnaden att den röda tråden är punk i allmänhet och inte någon subgenre i synnerhet. 16 band samsas om plastytan och bjuder på sammanlagt 19 låtar, och rent geografiskt representeras i stort sett hela Sverige. Dessutom är sju av 16 orkestrar kvinnofrontade, och det är kul att den svenska punken tycks mer jämställd än någonsin. Som om inte detta vore köpargument nog så håller låtarna på skivan en genomgående kvalitet över snittet. Vad min subjektiva åsikt om banden och deras bidrag är är ganska irrelevant, då sådana här kulturella dokument alltid är värda högsta betyg av ren princip. Det vore dock inte likt Paco att låta bli att gnälla lite när han kan, eller för den delen höja till skyarna.Favoriterna är Slöa Knivar som faktiskt här är både slöa och melodiösa, Abjekt, som inleder med ett GBH á -92-riff och fortsätter med engagerande Svart Snö/Sunday Morning Einsteins-hardcore, Beyond Pink som är snabba och förbannade, samt gatpunkbandet Prins Carl (vars enda problem är engelskan) och den nya bekantskapen Glidslem, som Sörling hajpat innan men som jag inte har pallat ta itu med, och som låter opolerat och lika mycket 77 som 82.
Det finns inga riktiga bottennapp här (det skulle i så fall vara jobbiga power violence/black metal-bandet Dick Tracy, vars sångerska Anki låter som en CP-skadad smurf) men en del band som inte riktigt faller mig på läppen, till exempel E.A.T.E.R. som kanske aldrig borde börjat lira igen, Bäddat för Trubbel (som bäst ett skånskt Eddie & The Hot Rods, som sämst och för det mesta bara ännu ett jävla Bob Hund), och opersonliga amerikapunkpopbandet Black Feet.
Resterande band (Strindberg som Tortyr, Spotlicks, Suicide Syndicate, Epidemics, Kronofogden, Varsel och Snutjävel) gör sitt jobb, om än inte så mycket mer.
Värt varenda krona den nu kostar och en applåd är ändå den här plattan (dessutom i läcker gatefoldutformning med bra bilder och info på och om banden), och Paco väntar med spänning på uppföljarna. Volym två och tre är redan klara i teorin.
7 kommentarer:
Äh, hör på Stockholmarn - inte fan låter Bäddat för trubbel nått Bob Hund bara för de är på skånska! Och de är kanonbra också även om låten här tillhör deras svagare.
..i övrigt delar jag din uppfattning om samlingen i princip rakt av. :X
power violence/black metal. Hahaha... Du har ju nada koll på musikstilar. Dick Tracy är inte i närhetan av varken black metal eller power violence (vad nu det är?). Dom spelar snabb och brutal H.C. liknande, Dropdead från us!
Hit Me!>> Det låter skit i alla fall, precis som PV och Black Metal. Använde mest begreppen för att påvisa vilken jävla smörja det är. Nån typ av olyssningsbar hårdrock med häxvrål av CP-skadad anka.
Sen kan jag väl villigt erkänna att jag inte har plåtkoll på alla hardcore subgenrer som florerar. Jag buntar hellre lite nedlåtande ihop det i samma metalfack.
Hahahaha.... Du e rolig du Paco!
Har aldrig hört talas om det
Jag har inte heller kolla på alla olika genrer som finns. Då undrar jag vad Power Violence är för något, kan du ge mig några band?
Hit Me!>> Locust fick jag för mig var PV. Fuck On the Beach. Bruce Banner. Exempelvis. Detta är inget jag själv lyssnat på någonsin, men en gång i tiden hade jag vänner, och de hade en period runt 2000 då de lyssnade på sån smörja och etablerade begreppet i mitt huvud.
Det lustiga här är att Dropdead benämns som PowerViolence här: http://en.wikipedia.org/wiki/Powerviolence
Skicka en kommentar