
Och trots detta - vilken vital scen Falköping ändå verkar ha! Det härligaste med filmen är just det; de små punkarna och skinnskallarna som röjer på spelningar, både på landet och framför Snutjävel på 44an. Det finns hopp om tillväxt; allt har inte gått åt helvete tack vare internet och annan skit som man ibland kan tro. En annan härlig grej rent visuellt är när Snutjävel kör in i Stockholm efter femtio lappsjuka mil längs åkrar och gamla diken. Vilken lättnad det måste ha varit för dem, och vilken ångest när Globen seglar förbi på höger sida några timmar senare.
Andra scenkaraktärer som dyker upp är Thompa Eken och Rasmus, 16-årig fanzinemakare. Och fan vet om inte den allestädes närvarande urpunkaren Domars nitade ryggtavla flimrar förbi bland svett och tre äpplen höga nitmongon i källaren på Tjärhovsgatan. En trevlig bagatell, den här filmen, och som bonus medföljer Snutjävels samlade diskografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar