Nytt nummer av CowMag ute nu eller alldeles snart

Antipati - Frågor Som Rör Det Allmänna ute nu!

Antipati meddelar: Äntligen är den här, bara tre månader försenad :D

CD-versionen av Frågor Som Rör Det Allmänna är ute nu på Kjell Hell Records. Det är en 16 låtars digipak (12 nya låtar, och låtarna från Sleepless-EPn som bonus) med åtta sidors fullfärgsbooklet. Beställ nu från http://www.kjellhell.se/shop.html

Om du har ett bolag eller ett distro som vill köpa in större kvantiteter än 5 exemplar, maila info@kjellhell.se

PS. SKIVAN KOMMER ATT FINNAS TILL FÖRSÄLJNING UNDER PETER PUNK POKAL OCH SJÄLVKLART PÅ KVÄLLENS SPELNING SOM ÄR DEN OFFICIELLA RELEASEFESTEN.

2nd Pint - Take Us Home Demo/CDR

(2nd Pint - Take Us Home Demo/CDR - DIY/2nd Pint) Nytt band från nordvästra Storstockholm (bas i Lapplands Väsby) som Anarkopunx Records lagt vantarna på. Det gjorde APR-Robban helt rätt i, för 2nd Pint låter förvånansvärt bra. Jag säger förvånansvärt eftersom det rör sig om ett gäng gubbar runt 35 från Stockholmsregionen som man inte har nån pejl på, och som attributmässigt verkligen inte kan platsa i Oi!-facket. Annars låter det mer traditionell Oi! än vad svenska band brukar göra, och det tror jag kan ha lite att göra med sångaren som jag misstänker är britt (eller tönt, för i annat fall har han en sjukt krystad - om än stilren - Londondaccent, och det där med att svara på engelska på intervjufrågor när de andra bandmedlemmarna talar svenska...nja...). Anywho... Take Us Home är en fyra låtars demo, där inledande Finger Up är den absolut bästa låten, och där referenser skulle kunna vara The Business runt 1987 eller The Hoolies/The Outfit runt 2000. Klart värt att kolla upp!

Kjell lever och mår bra och annat.

Dessutom utlovas mer kontinuerliga uppdateringar i framtiden, då Kjell fått extern datorhjälp.

Antipatis Frågor Som Rör Det Allmänna kommer att släppas i samband med Peter Punk Pokal och spelningen med dem och The Clichés. Det är alltså att ses som det officiella releasepartyt.

En spelning med engelska Argy Bargy och svenska Agent Bulldogg finns inbokad i tyska Schramberg i oktober. Detta är releasefesten för vinylversionen av Antipati-albumet och av de bild-LPs som Randale Records släpper på Agent Bulldoggs gamla albumreleaser.

Valpmynning - Dags För Plan B CD

(Valpmynning - Dags För Plan B CD - Viljam Records) Om The Macc Lads av någon anledning hade vuxit upp i västra Stockholm istället för i Macclesfield skulle de med stor säkerhet ha döpt sig till Valpmynning och sin första skiva till Beez & Fläsk & Pizza och Bearnaisesås om inte Dags För Plan B. Musikaliskt är väl kanske inte jämförelsen på pricken, men Valpmynning bockar av det tematiska - det sjungs om pruttar, fläsk (crack), suspekta kompisar, fylla och mat och avvikande TV-vanor. Valpmynning är alls inga könsrockare även om texterna ofta är ganska larviga. Spexet och humorn är mer av en intern karaktär, och ibland är det svårt att låta bli att dra på munnen åt absurditeterna. Allt ackompanjerat av hyfsat melodiös punkrock som varken är särskilt snabb eller särskilt arg, men som är sjukt bra när den är som bäst, med enträgna spattiga gitarrslingor som i Mark Har Ätit Kassler (Se Upp!) (som även var med på debutdemon Polkagrisrock från 2008) eller nya hiten tillika titelspåret. Sångaren Sebbelina Myggansikte har en mycket egen röst, som det ibland tar emot att lyssna på, men som ibland funkar skitbra till musiken. Helhetsintrycket är lite ojämnt - Valpmynning kan vara riktigt bra, men de flesta låtarna på Dags För Plan B är tyvärr lite för uddlösa.

The Clichés till Stockholm

Äntligen! På Peter Punk Pokal dessutom, bra grejer!

Rebellion/Venedig - Festival-rapport av Sanchez

Venedig lockade med Rebellion Festival och på fredagen påbörjades resan med avfärd till Skavsta Flygplats (efter diverse öl, bolags- och McDonaldsbesök). Resesällskapet bestod av Sanchez & Mrs Sanchez, Paco & Mrs Paco, Direktören och Mad Madz. Då RyanAir hade valt att flytta vårt flyg framåt en dag så blev det en natt på Flygplatshotellet i Skavsta. Väl där blev det några öl och hyfsat tidig sänggång. Efter frukostbuffén på lördagsmorgonen kl.05:00 blev det några klunkar stärkande Chapel Hill på den korta promenaden mot flygplatsen och väl där ett par Jäger och Öl för att stilla flygnerverna.



Efter en två och en halv timmes flygning (med ett skapligt antal Rom & Cola och Gin & Tonic) var vi sedan framme i Venedig. Nu väntade en längre båtfärd (och diverse strul) till Hotellet. På plats på Hotellet fanns sedan tidigare Antipati-Johan och Andreas. Efter lite poolbad och mer alkohol begav vi oss sedan av mot festivalen. Johan och Andreas fick i egenskap av mer Venedigerfarenhet agera guider och det gick väl sådär. Johan lyckades få oss på fel buss och det hela slutade med att vi fick åka taxi till festivalen. Spelstället, som var typ en gammal fabrikslokal, var helt ok och innehöll två scener. Första bandet som bevittnades (förutom någon enstaka låt med Reazione) blev Fire Exit på lilla scenen. Dom gjorde en ok spelning men inte mer än så. Efter det så blev det mer öl och lite skiv- och tröjköp. Missade av okänd anledning Newtown Neurotics förutom sista låten (Living with Unemployment) som lät mycket bra. Efter mer öl och en liten avstickare för att äta en halvmeter lång (!) Calzone så var det sedan dags för The Cockney Rejects som avverkade hits som Bad Man, East End, On The Streets Again. Cockney Rejects är ett av mina absoluta favoritband men dom är oftast lite av en besvikelse live. Inte för att dom är dåliga på något sätt men det är ändå något som fattas och gör att dom inte kommer upp i samma klass som exempelvis Cock Sparrer. Dom kanske skulle göra sig bättre på en liten scen? Vi smet från Rejects strax innan det var slut för att bevittna Guitar Gangsters på lilla scenen. Där blev det mer öl och lite samspråk med festivalbekantingen Clockwork Luke innan Guitar Gangsters satte igång. Dom öppnade upp med Badge of Honour från nya skivan och jävlar vad bra det lät! Inför en alldelles för fåtalig publik framfördes bla Going to London, Safety Pin Through My Heart och Tarantinos Son. Nästa band på tur var Cock Sparrer men dom missades för min del då jag istället somnade på en bänk (som dessutom välte). Vid det här laget var dom flesta i sällskapet rejält överserverade (absolut fullast var Johan) och slitna efter en lång dags alkoholmissbruk så vi fattade beslutet att försöka ta oss hem och strunta i att se Bad Co Project som skulle börja någon gång efter 02:00. Resan hem blev en långdragen historia där dom flesta däckade men tillslut (efter storartat arbete av Mrs Sanchez) lyckades vi iaf ta oss hem till Hotellet och klockan var väl runt 03:30 när vi stupade i säng. Dagen efter väntade hemresa för Johan och Andreas medan vi övriga hade ytterligare 4 dagar kvar i Venedig. På det hela taget en mycket trevlig resa och bra festival. Tack till alla i resesällskapet!




/ Sanchez

Resans dryck: Rom & Cola
Resans sms: Vad gör du?
Bäst på festivalen: Guitar Gangsters
Resans djur: Krabba
Resans plankning: Båt/buss varje dag
Resans svepning: Direktörens Vita Vinare

Kommer snart...

Paco är sliten och nött efter Venedigresan och har lagt över rapporteringsjobbet på vännen Sanchez. Kommer snart.