Punk och Oi!

Scharmützel - Loud & Proud CD

2012-01-30T11:09:00.003+01:00

(Scharmützel - Loud & Proud CD - Bandworm Records) Scharmützel har existerat sedan 1995, men det är första gången jag hör bandet. 18 låtar är i överkant för ett album, och här är det inte bara mängden låtar som gör det en smula svårsmält. Mer om det senare. Det första som slår mig är att det låter roligare än de flesta tyska oi!-band gör nu för tiden. Kvartetten spelar vad pressreleasen kallar Glatzen-Beat; en benämning på det typiska tyska 90-talssoundet (tänk Volxsturm, Bierpatrioten, Pöbel & Gesocks etc...) men med en riktigt bra produktion och med bitvis bättre refränger och hookar än genomsnittet. Texterna är på tyska och engelska och är vad jag kan utröna rejält klyschiga (titeln!), och här kommer vi lite till det som är svårsmält: skivan är så jävla skinhead. Omslaget pryds av korsfästa skinnskallar och plattan inleds med en samplad trimmer. Känslan är att Scharmützel således är en diktatur, eftersom det bara är en medlem som ser ut som något sorts skinhead, flankerad av en långhårig ljudtekniker, ett ultra-fetto och en Rancid-punkare. Trots detta är det de två klyschigaste låtarna på engelska som är de bästa; The Boys Are Out Tonight och Bury Me With My Boots On. De två på en sjutummare hade varit den smartaste lösningen. Resten av materialet är ganska spretigt - ibland metalliskt (Neither Red Nor Racist), ibland hardcore (Pride) och ibland bara dålig dussin-oi! med taffliga baktaktsinslag (Shout it Out Loud). Förutom de egna låtarna tolkas Stars & Stripes örhänge Skinheads on the Rampage och The Jam's Going Underground (här Underclass). Sammanfattningsvis ytterligare ett tyskt band i mängden, men kompetent och med en och annan riktigt svängig refräng i bagaget.

V/A - Turist i Tillvaron Vol 2 LP

2012-01-26T10:36:00.003+01:00

(V/A - Turist i Tillvaron Vol 2 LP - Turist i Tillvaron) Så var tvåan redan här, enligt samma koncept som föregående samlingsskiva: Svensk nutida punk i allmänhet med bra spridning över subgenrerna. 20 låtar av 16 band, från Malmö i söder till Luleå eller Umeå i norr, vilket som nu ligger längst upp. Den här volymen är dessutom jämnare än ettan och saknar sådana rejäla bottennapp som exempelvis Dick Tracy.

En del band har jag aldrig ens hört talas om förr, medan andra bara skymtat förbi på flyers eller på internet eller på flyers på internet. Inledande Allvaret spelar snabb hardcoreanstruken punk med 90-talskänsla. Deras Oroshärd är en helt okej låt, men sångerskan låter lite väl skolad tycker jag. Bittra Miner är även de kvinnofrontade, och visar sig vara en riktigt trevlig bekantskap. Det rör sig om två låtar med opolerad sång som låter lika mycket svensk 77-punk som tidig amerikansk västkusthardcore. Brottskod 11 spelar också hardcore, men här rör det sig snarare om gammal hederlig svennekäng; tight och riffstarkt.

NARS inleder Blitzigt, men tråkar sedan till låten på ett garagigt, murrigt sätt. Headons har måhända medlemmar från gamla klassiska Halmstadsorkestrar som Sabotage 81 och Terrorpop, men spelar ganska tråkig, skitig rock'n'roll-punk.

Trubbel må vara ett hipsterband med en approach liknande Boris & The Jeltsins, men det spelar ingen roll eftersom deras Gamla Hundar är en utmärkt energisk fusion mellan Ebba Grön och Attentat, komplett med anthemisk refräng och ettrig sång. Stockholmsbandet Thurnemans hardcore passerar ganska obemärkt, medan Tomma Händer överraskar. Mest genom att inte spela hardcore som jag trodde utan en ganska stiff, poppig punk med cleana gitarrer. Ganska udda men inte jättebra.

På B-sidan stjäls showen av Vindicate This! som levererar stiltypisk The Templars-doftande surgubbe-oi! med för bandet ovanligt catchy refräng här, och Fru Dörr, som låter som Finkel Rokkers om de skulle givits ut av Riot City -83 uppblandat med ett kvinnofrontat tidigt KSMB. Riktigt Bra! Dessförinnan bjuder The Baboon Show på en refrängstark ösig dänga med alldeles för skolad sång medan Kaffekatt låter demo, men är trevliga när de håller tempot uppe. Mimikry är 90-tal som fan mittemellan MID och Dia Psalma, medan Fubbix låt låter som en som inte platsade på albumet, ganska kefft. Tranås har berikat riket med Fettvadd, Rövsvett och Taimour Abdulwahab bland annat, och de kommer nog alla lämna fetare avtryck i historien än Striker som spelar anonym kängpunk. Avslutande Insidious Process spelar CP-crust med ohörbar sång vilket är synd eftersom texten är riktigt bra.

Avslutningsvis kan man ju säga samma sak om Turist i Tillvaron Vol 2, som det man sa om ettan, och det är att det är en kulturgärning med hyfsat jämn könsfördelning och att den borde införskaffas av alla med ett intresse för punk.

Martin Solo - S/T CD

2012-01-24T10:38:00.003+01:00

(Martin Solo - S/T CD - Jimmy Jazz Records) En tämligen intetsägande skiva, med Martin Solo, som annars fromtar Warsawa-bandet Nowy Swiat om jag lyckas tolka den polska pressreleasen rätt. Både musiken och den högst mediokra sången är tillbakalutade och lite New Waveiga. Bolaget säger att det är en musikalisk resa mellan Ramones, Billy Idol och Rolling Stones, medan Paco avfärdar Martin som en polsk Magnus Uggla a la -77 utan några vidare låtidéer. Som ni förstår är jag inte överhövan hänförd av den här tolv spårs skivan som verkligen känns som en axelryckning. Jag är ganska övertygad om att jag skulle tyckt det var roligare om jag kunde polska, som alltid, men som det nu är har jag inte mycket mer att säga.

Saturdays Heroes släpper nytt

2012-01-21T09:18:00.003+01:00

Det unga streetpunkbandet från Finspång; Saturdays Heroes, släpper ny sjua i dagarna. Backyard Troubadour heter den och innehåller tre låtar varav en Dropkick Murphys-cover. Om skivan släpps i egen regi eller av Bandworm som släppte gossarnas fullängdare Set to Sail eller av någon annan vet jag inte riktigt...

Stomper 98 / Bootstroke - Split 7"

2012-01-20T12:47:00.005+01:00

(Stomper 98 / Bootstroke - Split 7" - Randale Records) Ytterligare en splitsingel från Randale med Stomper 98, tydligen nummer tre i serien. Den förra (med 45 Adapters) vet jag inte vilken i ordningen det var. Den här gången delar dom plastbit med den grekiska trion Bootstroke, som jag bara är vagt bekant med sedan tidigare.

Stomper 98 inleder med en väldigt bra låt, också med Stomper 98-mått mätt. Låten heter Rock'n'Roll Banda, går ganska fort och är melodiös och saxofonspetsad. Vidare bjuder tyskarna (med Phil Templar på trummor) på en tolkning av The Green Fields of France på tyska. Det är lika kefft som det låter. Irländsk och anglosaxisk folkmusik på tyska har man hört exempel på förr, och det har aldrig varit bra.

Bootstroke är i helhet det bättre bandet på den här spliten, även om låtarnas titlar och texter om ni ursäktar framstår som rena grekiskan. Båda låtarna är bra. Drivna, melodiösa och ösiga med bra gitarrdetaljer och jävligt skön produktion. Det låter nästan lite japanskt här och där, på ett bra sätt. Dom ska jag kolla upp vidare.

Riot Club tillbaka!

2012-01-20T07:59:00.002+01:00

Klassisk Riot Club-line-up, nästan. Kanske The Lowlifes skiva är ute då också?

Sweet Empire - This Season Needs Torches CD

2012-01-19T14:18:00.003+01:00

(Sweet Empire - This Season Needs Torches CD - Shield Recordings) Jag vet inte hur många chanser jag har gett den här skivan utan att det leder till annat än ännu en gäspning. Trots detta är det hundra gånger roligare än den enda andra av Shields akter jag hört; Make Do and Mend. Sweet Empire spelar poppig punk med små drag av so-cal och (post)hardcore. Melodiöst utan att vara skrålvänligt, med kompetent men tråkig sång och stämkörer. Pressreleasen droppar Descendents som referens och det kan säkert vara en bra sådan, personligen har jag aldrig lyssnat på dem. Texterna är politiska och berör rasism, Israel/Palestina-konflikt, mänsklighetens uppkukande och urkukande, religion, djurrätt, läkemedelsindustrin... ja, hela spektrat. Tolv låtar på digipak.

Gaphals presenterar:

2012-01-18T07:44:00.004+01:00

Gaphals meddelar:

"Sveriges bästa datingsite Gaphals presenterar tre av vårens hetaste singlar!
Tryck här för att se detta e-mail med bilder.

Tomma Händer - Tommy har ett mörker inom sig / Folkets park och sanningen 7" vinyl
Knifven - Vaccinet / Galtbrottet 7" vinyl
Plötslig Måndag - Drag en tejp runt mina lår 7" vinyl

Alla dessa tre skivor släpps 3 mars 2012

Tomma Händer arbetar hårt med färdigställandet av fullängdsdebuten, en
skiva där bandet har blivit ålagda att berätta historien om Tommy. På singeln ”Tommy har
ett mörker inom sig” bjuder bandet in lyssnarna till att genom två spår få börja lära känna
Tommy. ”Tommy har ett mörker inom sig” visar en ny sida av bandets låtskrivande, den
har en refräng som fastnar som ett plåster i pannan och har snabbt etablerats som allsång på
spelningar i hemstaden. Baksidans ”Folkets park och sanningen” ger lyssnaren en ingivelse
om att det fortfarande finns hopp för Tommy.

Tomma Händer släppte under 2011 sin självbetitlade debut-EP på Gaphals, samt medverkade på några kassettsamlingar. 2012 inleddes med en låt på den uppmärksammade samlings-LPn ”Turist i tillvaron – vol 2” släppt av Close-Up profilen Mikael Sörling.

Singeln "Tommy har ett mörker inom sig" släpps den 3mars och B-sidan "Folkets park och sanningen" finns nu att lyssna på här:
http://gaphals.bandcamp.com/album/tomma-h-nder-tommy-har-ett-m-rker-inom-sig-folketspark-7-singel

Knifven är tre östgötar som bor i Stockholm. I början av 2011 kom demon "Kungariket" - fyra låtar om att flytta tillbaka till sin hemstad. En inspelning som fick fin kritik bland annat i musiktidningen Gaffa. Inspelningen lade grunden till Knifvens inriktning; gitarrdriven rock, personliga texter på svenska och en nerv som känns igen från såväl punk som vardaglig rastlöshet. Knifven hämtar näring i den östgötska myllan. Men låtarna kan egentligen handla om vilken sökande själ som helst strax över 30 år som slits mellan sitt ursprung och den stora staden. Mellan karriär och något mer fast. I mars släpps singeln "Vaccinet/Galtbrottet" på Gaphals, den första 7":an i en serie av fyra som under 2012 ska resultera i ett digitalt album. "Vaccinet" är 2.50 minuter rak, punkdriven rock. Om vardagens leda och att finnas på sin arbetsplats varje dag oavsett om orken finns eller inte. "Galtbrottet" är en ilsken historia om ungdomssynder, missförstånd och att upptäcka att ens gamla vänner står längre ifrån en än vad man tror.

Lyssna på "Vaccinet" här och lägg din beställning på den första sjuan i en serie av fyra från Knifven som släpps under 2012:
http://gaphals.bandcamp.com/album/knifven-vaccinet-galtbrottet-7singel

Plötslig Måndag är en av Göteborgs bäst bevarade hemligheter, det rör sig varken om metal eller indiepop som gjort staden omåttligt populär bland vårt rikes ungdomar under så lång tid. Istället kryper Plötslig Måndag fram från de sluskigaste kvarteren med skit under naglarna, ruffig frisyr och en stil som får en att tänka på hur det skulle ha varit om Bob Hund gjorde ett gig på Sprängkullen i Göteborg 1983. Plötslig Måndag är precis som sin musik döljt i ett dunkel och rör sig i gränslandet mellan poesi, skånska, experimentlusta och punk. "Drag en tejp runt mina lår" heter debut-EP:n som kommer på 7" vinyl. Skivan innehåller fyra spår på cirka nio minuter.

Lyssna på Plötslig Måndag´s låt "Tusen nålar" och beställa skivan här:
http://gaphals.bandcamp.com/album/pl-tslig-m-ndag-drag-en-tejp-runt-mina-l-r-7ep

Gaphals släpp under våren 2012:
Tomma Händer - Tommy har ett mörker inom sig / Folkets park och sanningen 7" vinyl
Knifven - Vaccinet / Galtbrotte 7" vinyl
Plötslig Måndag - Drag en tejp runt mina lår 7" vinyl
Rosvo - Ticks and ants 7" vinyl
Skraeckoedlan - Äppelträdet Lp vinyl
Din Skevf - Man måste vara galen för att kunna vara normal 12" vinyl

Besök Gaphals på http://www.gaphals.se samt http://www.facebook.com/gaphals för mer information

Kontakta oss genom gaphals666@gmail.com"

Offensive Weapon - S/T CD

2012-01-17T12:07:00.007+01:00

(Offensive Weapon - S/T CD - Pure Impact Records / Crowbar Records) Ett hyfsat nytt Oi!-band från New York som här släpper ett åtta låtars album på belgiska Pure Impact. Det låter väldigt amerikanskt, men samtidigt ganska eget eftersom det är ett hopkok av lite allt möjligt. Jag hör Anti-Heros i Rock Against Terrorism och både Oxblood och Cockney Rejects i The Storm is Coming. Däremellan slängs det in leadgitarr som ibland låter en smula viking och/eller metal - främst i We Walk Alone och titelspåret - och hela tiden är det New Yorkska hardcore-arvet närvarande. Es Por Tu Nación är en cover på en cover, nämligen på Valencia-bandet Klans version av Böhse Onkelz Wir Ham Noch Lange Nicht Genug. Det är dessutom vid sidan av The Storm is Coming skivans bästa låt vilket inte kan kännas särskilt kul för bandet. Texterna är förmodligen inte nåt att höja på ögonbrynen över i USA, men med Europeiska glasögon på näsan är de såklart styvnackat konservativa, kompromisslösa och patriotiska. Offensive Weapons Offensive Weapon är på det hela taget ganska bra, men jag tror inte att det är något jag kommer spela särskilt ofta. Skivan klockar in på drygt 20 minuter och kunde gott vara fyra låtar längre.

Horrorshow - Pociag Z Forsa / Ryps-Wyps CD

2012-01-16T11:09:00.004+01:00

(Horrorshow - Pociag Z Forsa / Ryps-Wyps CD - Jimmy Jazz Records) Horrorshow är ett av de roligare punk/oi!-banden från Polen, och den här skivan gavs ut runt 2003 eller möjligen 2004 ursprungligen. Det är lite dåligt med informationen och polskakunskaperna. Hur som helst är det här ett digipak med 23 låtar, varav en försvarlig del är ska (!). Ibland är det punkcrossover (som funkar oväntat bra) och ibland är det vanlig oi! och då låter det ungefär som Booze & Glory och det är ganska tydligt att båda banden härstammar från polska numera nedlagda oi!-institutionen Zbeer. Det är många guldkorn på den här plattan som annars ger ett lite spretigt och ojämnt intryck, men jag gissar att materialet är inspelat vid olika tillfällen och under olika, åtminstone två olika, perioder. Bäst är det när det är snabb ska inte långt från Mr Review eller Mark Foggo med imponerande basspel och trumpeter och saxofoner. Sången framförs på engelska och polska om vartannat. Till favoritlåtarna hör de flesta från Pociag Z Forsa (de sex första spåren) och snabba skacore-stänkaren Violence. På senaste släppet Alex Go! verkar bandet ha bestämt sig för att lämna baktakten och blåset därhän, och spelar övertygande melodiös gatpunk. Frågan är dock om de inte skulle plockat med sig lite av 2004-soundet?

Oldfashioned Ideas snart ute med nytt album

2012-01-16T10:13:00.002+01:00

Switchlight Records presenterar stolt Oldfashioned Ideas nya fullängdare “Promises Mean Nothing” UTE den 19:e Januari på CD.Den svenska Oi!Punk trion är tillbaka med ett nytt album, sexton starka Oi!punkstänkare levereras i ett rasande tempo! Uppföljaren till debuten“We’re In This Shit Together” och 2011 års EP “Fight Back” lär inte göra någon besviken, ett måste för alla som gillar Oi! av den hårdare skolan. Malmö/Växjö bandet Oldfashioned Ideas består av medlemmar från Vindicate This! och ex-Skunx United och bildades under slutet av 2009. Oldfashioned Ideas har på kort tid sig etablerat sig både i Sverige och resten av Europa, under 2011 har de bl.a gjort ett flertal i spelningar Tyskland och även Italien har avverkats!

Januari-nytt från Beat Butchers

2012-01-15T10:20:00.003+01:00

**********************************************************
INFO FRÅN BEAT BUTCHERS / INFO FRÅN BEAT BUTCHERS
**********************************************************

NYA RELEASER
***************
Le Muhr ger ut musik på påse
Sedan den undergångsromantiska debutskivan Generation destruktiv från 2007, har Le Muhr grävt djupare i efterfesternas och toalettklottrets desperation och leda. Det är knappast muntert, men ganska kul. Resultatet, uppföljaren Flickorna på klubben, är en studie i allmänmänskligt svårmod och ett ledmotiv till själslivet hos punkpandor, kajalpoppare, emokids, och till och med en och annan gammal rockräv.
Le Muhr tycker om att klura ut udda lösningar. Ep:n Flickorna på klubben har till stor del finansierats genom crowdfunding-sajten fundedbyme.com och kommer endast att finnas digitalt och tillsammans med årets snyggaste tygpåse. Smakprov: http://soundcloud.com/le-muhr/01-svenskt-musikliv

Le Muhr - Flickorna på klubben tygpåse med downloadkod (release 25 janauri)
Förhandsbeställ för 100:- inklusive porto på pg 452 30 50 - 5
För bild och fullständig info se här http://enannandesign.se/transport/Pressrelease_Flickorna_pa_klubben.pdf

Alla som förhandsbeställer påsen får samtidigt handla andra skivor från vår postordersida portofritt. Mailia oss eller beställ på http://www.beatbutchers.se/beatorde.htm i meddelande fältet skriver ni "portofritt" gäller till och med sista janauri 2012 och endast vid förskottsbetalning.

Ett sju låtars internetsläpp med Nittonhundratalsräven betitlat "Nittonhundratalsdemos" finns nu ute på bland annat spotify. http://open.spotify.com/album/1t0ZTzS60GNWKH6U19Bl7u

LE MUHR RELEASEFEST
************************
Releasekalas fredag den 27 januari på Klubb King Kong@Södra teatern. FRI ENTRÉ!!!

Club King Kong-dags igen. Med bästa musiken ur mannaminne. Som vanligt. Denna gång på en fredag, så vi räknar med ända-in-i-kaklet-stämning och bakfyllepiller.

Den 27 februari är vi ypperligt stolta över ...att bjuda in till releasefest för Le Muhrs nya EP ”Flickorna på klubben” som släpps på klassiska Beat Butchers den 25 februari. Så klart kommer Le Muhr att framföra plattan live och det blir gäster både på scen och i DJ-bås som kommer göra denna festafton i Etablissemanget till en oförglömlig kväll. Självklart kommer skivan, som släpps i form av en tygkasse med en medföljande nedladdningskod till låtarna, finnas till försäljning till specialpris under kvällen.

OM LE MUHR
Ur ivriga diskussioner över några öl på Carmen i Stockholm 2003 formades den första lilla primalprimaten, det första fröet till ett Le Muhr. De diskuterande var överens - det fanns en stor och ledig lucka att fylla i svenskt musikliv och en strävan efter att uppnå det ideala bandet tog sin början. Luckan? Låt oss nämna några ledord. Synt-svart, punk-poppigt, indie-ilsket, men också dansvänligt, slagsmålsvänligt och gråtvänligt, för att inte nämna svartvit klädsel och texter på svenska.

Håll dig uppdaterad
*********************
Anmäl dig till våra nyhetsmail på http://www.beatbutchers.se/mailinglistor.htm
och gå in och gilla nytillskottet Le Muhr på deras facebooksida http://www.facebook.com/lemuhr

LIVESPELNINGAR
**********************
COCA CAROLA
26-30 juni Borlänge Peace & Love http://www.peaceandlove.se

GAMLA PENGAR
4 feb Alingsås (med Asta Kask)

LE MUHR
27/1 Stockholm Klubb King Kong Södra teatern bar. fri entre releasefest
29/3 Stockholm Bowlingen Gullmarsplan Klubb La Familia http://www.newbowl.se/gullmarsplan/

ROGER KARLSSON
7 Mars Stockholm Mosebacke
31 Mars Eskilstuna Ölföreningen Eskilstuna

BLI VÄN MED OSS OCH VÅRA BAND PÅ FACEBOOK
*************************************************
Beat Butchers http://www.facebook.com/BeatButchers
Gamla Pengar http://www.facebook.com/gamlapengar
Järnmalm http://www.facebook.com/thejarnmalm
Le Muhr http://www.lemuhr.se/ http://www.facebook.com/lemuhr
Roger Karlsson http://www.facebook.com/RogerKarlssonOfficiell
Köttgrottorna http://www.facebook.com/group.php?gid=286222391277
Ohlson har semester prod. http://www.facebook.com/pages/Ohlson-Har-Semester-Production/109332195796462
Slustation Tjernobyl http://www.facebook.com/pages/Slutstation-Tjernobyl/132013083503896

MP3 & Videos
*************************************************
Diverse Mp3 och videofiler med band som Beat Butchers jobbar eller har jobbat med kan du hitta på följande sidor
23 Till http://www.myspace.com/23till
Alarmrock http://www.myspace.com/alarmrock
APA http://www.myspace.com/anarkonihil
Asta Kask http://www.astakask.com/mp3.php http://www.myspace.com/astakask
Beat Butchers http://www.myspace.com/beatbutchersse
Coca Carola http://www.myspace.com/cocacarola
Köttgrottorna www.kottgrottorna.se http://www.myspace.com/kottgrottorna
Hans & Greta http://www.myspace.com/hansochgreta
Gamla Pengar , www.soundcloud.com/gamlapengar , www.facebook.com/gamlapengar
Järnmalm http://jarnmalm.com/
Ohlson har semester prod http://www.myspace.com/ohlsonharsemesterproduction
Radioaktiva Räker http://www.radioaktivaraker.com/ klicka på musik
Roland´s Gosskörs http://www.rolandsgosskor.se/index_nedladdningar.html http://www.myspace.com/rolandsgosskor
Sista Skriket http://www.sistaskriket.com/ http://www.myspace.com/sistaskriket
Slustation Tjernobyl www.slutstationtjernobyl.se http://www.myspace.com/slutstationtjernobyl
Varnagel http://www.varnagel.com/ http://www.myspace.com/varnagel

Beat Butchers
Email: info@beatbutchers.se
Hemsida: www.beatbutchers.se www.myspace.com/beatbutchersse http://www.facebook.com/BeatButchers

Stomper 98 / 45 Adapters - Split 7"

2012-01-13T09:11:00.004+01:00

(Stomper 98 / 45 Adapters - Split 7" - Randale Records) En split mellan Göttingen-baserade Stomper 98 och deras kamrater från New York, USA. Det förra bandet är jag väl inlyssnad på medan jänkarna är en förhållandevis ny bekantskap, som jag tidigare bara hört något spår här och där på samlingar med och som av någon anledning inte lämnade något avtryck, vilket är lite märkligt då de är den stora behållningen med det här splitsläppet.

Stomper 98 låter som Stomper 98 alltid låter nuförtiden, och det är en bra sak. Melodiös och mycket välspelad Euro-Oi! spetsat med snitsig saxofon. Ett av de få nutida tyska band som jag klarar av någon längre stund. De bjuder på spåren Antisocial och ISP - One Crew - One Family, som handlar om deras tuffa gäng komplett med verstext på modersmålet och engelsk refräng enligt nyfransk standard. Stabilt!

45 Adapters (medlemmar från Bottom of the Barrel, The Fatskins och The Traditionals) är ytterligare ett band som liksom många andra nya populära orkestrar inom gatpunk/oi! nuförtiden väljer att snegla tillbaka lite längre än till -81, och som därmed låter sig influeras av R'n'B, gammal mod och pubrock och 77-punk i Raw/Chiswick-anda. Det gör de dessutom bättre än de allra flesta. Jag vet inte om det är sångaren Pickabar's röst eller det faktum att de tar det hela ett steg längre. Avslutande Nothing To Prove låter nästan lite souligt hårdrockig på ett svåridentifierbart sätt (jag snuddar vid Led Zeppelin eller kanske Black Sabbath, men jag vet inte om de referenserna riktigt duger - det är vid såna här tillfällen man önskar att man var lite bredare). Hur som helst framstår 45 Adapters dessutom som ett ovanligt sympatiskt oi!-band, och jag kommer garanterat hålla ett öga på dem framöver. Klart värd split-sjua med Tyskland's finest och det coolaste från NY på länge. Kul också att Alteau's gubbar och tanter börjar dyka upp på skivomslag igen!

Ilandsproblem söker etikett

2012-01-13T07:58:00.003+01:00

Ilandsproblem från Örebro har spelat in nytt och undrar om någon är intresserad av att ge ut det. Hitta det nya materialet och den tidigare femspårsdemon här: http://ilandsproblem.bandcamp.com

Robb Blake - Aint Got No Soul CD

2012-01-12T12:27:00.005+01:00

Robb Blake - Aint Got No Soul CD - Do the Dog Music) Robb Blake, som splitade med Liam O' Kane spelar här alla instrument på soloalbumet Aint Got No Soul, som är lika meningslös som allt annat jag hört från Do the Dog förutom möjligtvis Smoke Like a Fish. Det är snäll student-ska i en mycket modern popkostym med små, små punkinfluenser. Ibland är det lugnare, och då låter det så jävla vitt att det är outhärdligt. Jag gillar när ska-musik antingen är gammal och/eller har lite gatukänsla. Robb Blake låter som något sprillans nytt från en bensinmack och har ingenting sådant, och jag måste upprepa mig och fråga mig själv och den stora detektiven allmänheten om det verkligen är så att allt kan kallas ska (eller SKA som alla p-12:or envisas med att skriva det) som går i baktakt? I så fall är jag ännu mer ointresserad. Bästa låten är Hit the Bottle, förmodligen bara för att den känns bekant eftersom den var med på nämnda split med Liam från Jimmy the Squirrel. Jag har svårt att förstå att något sådant som en brittisk "ska"-artist kan låta så sjukt obrittisk. Tio spår på ca en halvtimme. Håll er borta!

V/A - Pretty Shitty Kjell Festival 2011 DVD

2012-01-10T10:43:00.005+01:00

(V/A - Pretty Shitty Kjell Festival 2011 DVD - Pretty Shitty Kjell) Jadu. Hur recenserar man en produkt som så effektivt saluför sig själv bara på det vi kan läsa oss till på dess omslag? Det här blir följaktligen mer en avhandling av vad den här DVD:n innehåller och om du inte beställer ett ex får du skylla dig själv. Jag tror att den här samlingen live-låtar funkar lika bra för de som inte var på tvådagarsbalunsen som för de som var det. Det är proffsigt filmat och klippt och ljudet är av studiokvalitet utan att för den skull ge avkall på livekänslan. För er som inte var där och kanske inte har koll är detta alltså minst tre och max fyra låtar av alla band som spelade på PSK 2011 - totalt 27 låtar av The Clichés, Agent Bulldogg, Evil Conduct, The Business, Antipati, Clockwork Crew, Major Accident och Angelic Upstarts. Alla band gör bra ifrån sig och humöret är på topp. Vet inte vad jag ska säga... köper du inte den här är du förmodligen en idiot. När Angelic Upstarts inleder de avslutande fyra spåren är det rent magiskt, och även om Mensi är en gnällig, trångsynt gubbjävel går det inte att undgå hans karisma och kraften i låtarna. Det är för övrigt toppmaterial rakt av, och tillochmed Major Accident spelade tydligen tre låtar (nästan) utan spelfel. Annars imponerar Peter Aspegren (Clockwork Crew) med fantastisk scennärvaro, The Clichés (genom att låta så jävla mycket på bara tre gubbar) och ett The Business (med bara Micky Fitz kvar sedan då det begav sig - men en mycket taggad Micky Fitz). Dessutom innehåller DVD:n en booklet med bandintervjuer från det zine som delades ut till festivalens besökare. Som sagt, för oss som var där är det ett ovärderligt hjälpmedel för att minnas då vi nog allihopa var mer eller mindre bestänkta och för er andra är det en klen tröst, men ändock en tröst.

Nyheter från Gaphals

2012-01-10T07:26:00.002+01:00

Skraeckoedlan – Äppelträdet Lp 12″ vinyl
Din Skevf – Din Skevf Maxi 12″ vinyl
Rosvo – Ticks and ants Ep 7″ vinyl

Skraeckoedlan är ett av Sveriges mest spelande liveband just nu med 32 utförda gig i Sverige under 2011. Norrköpingsbandet och dess tunga rock som drar tankarna till stoner- och metal-scenen har de flesta texter på svenska vilket lyfter fram melodier och harmoni i deras hårda musik! Skraeckoedlan släppte Äppelträdet som CD på Transubstans under 2011 och denna vinylpress sker i samarbete med dem!

Din Skevf gav ut sin debut under 2011 på Gaphals som togs emot med öppna armar och förstapressen är mer eller mindre slutsåld! Man låter inte intresset svalna utan levererar nu 8 nya melodiösa hardcorelåtar på Svenska som för tanken till Amerikansk hardcore som 7 Seconds och Minor Threat samt den senaste årens våg av hardcore sjungen på svenska, kanske mest personifierad i Sista Sekunden. Denna nya 12″ innehåller strax under 20minuters musik och breddar intrycket från deras debut när låtlängder varierar mellan strax över minuten till epos på över fyra minuter!

Rosvo räds inte att blanda influenser så länge det är tungt, hårt och kompromisslöst. Rötterna till bandet hittas dels i Östergötland och Drabness men även i The Haunted (Peter Dolving) och Voice of a Generation (Hans Simonen). Rosvo har skrivits upp av såväl Gaffa och Close Up och vi lämnar här över till ett par ord från deras recension i Close Up magazine som vi tycker förklarar bandet mycket bra:

“I Rosvo levererar Peter Dolving (the Haunted) generefördömande råsväng tillsammans med en trio Malmöbor som har sina rötter i gäng som Voice of a Generation, Drabness och Legrand. Fusionen är minst sagt lyckad och om du hyser minsta kärlek för hård musik utan tyglar är detta en skattkista vars botten aldrig blottläggs oavsett hur många guldfebringa nävar som plundrar den. Mommy Derest ryter i ryter i symbios med band som Botch, Norma Jean och Will Haven och är lika förunderligt svårsmält som självklart medryckande. Start chopping frestar med en kurvig silhuett av hardcore och sludge, det punkiga kravallröjet i Seasick försätter min hjärna i friläge och Theme park family fun har olustiga melodikrockar, ett lömskt häng samt en grymt peppande tempohöjning. En tokbra slutplädering på denna självbetitlade demo som visar upp ett band jag hoppas höra mer av inom kort” – Close Up Magazine #133

Ticks and ants släpps på en 7" vinyl ep och innehåller fyra låtar. Låten Seasick som kan beskådas här: http://vimeo.com/33655431
Alla skivorna är beräknade att komma ut till Gaphals galan den 3mars.
Förbeställningar kan nu göras via vår bandcamp där du även kan lyssna på låtar från släppen: http://gaphals.bandcamp.com

För mer information eller kontakt med banden e-posta oss på Gaphals; Gaphals666@gmail.com

Besök Gaphals på: http://www.gaphals.se
Gilla Gaphals på: http://www.facebook.com/gaphals

Nyheter från The Negatives

2012-01-10T07:19:00.002+01:00

The Negatives (Swe) är tillbaka!!!

The Negatives - Latter Day Letter (official video)

Låten Latter Day Letter

TRAILER för NYA splitten

SWITCHLIGHT RECORDS PRESENTERAR STOLT EN NY SPLIT SERIE!

Switchlight Records Split VOl.1 - The Negatives(Swe)/Vitiators - MCD

(Recension kommer snart// Paco)

Först ut är The Negatives (Swe) från Landskrona och Vitiators från Malmö.
Limiterad till 1000 ex på MCD med digipackomslag!

Efter ett kort uppehåll är The Negatives tillbaka bättre än någonsin med samma line-up som spelade in det hyllade tredje albumet At The End Of The Rope (2007, Bad Dog/CoreTex Records). Med siktet inställt på en fjärde fullängdare bjuder bandet på en försmak vad komma skall med fyra helt nya streetpunkdängor!

The Negatives bildades 1999 med medlemmar från klassiska punkband som The Bristles, Existenz och Skalatones såväl som Gypsy Pistoleros. Bandet har blivit jämförda med band som Street Dogs, Dropkick Murphys, Sex Pistols och The Business, men behåller ändå ett eget särpräglat sound.

Vitiators från Malmö spelar arg melodisk punk. Med knivskarpa gitarrer, alarmerande trummor och kompromisslös sång visar Vitiators att de är ett band att räkna med. Tänk dig GBH, Motörhead och Exploited för att nämna några så har du en idé hur grunden ser ut musikaliskt. Medlemmarna har tidigare figurerat i avsomnade banden CDCP, The Kalashnikov Orchestra och Royal Stakeout. Dessa fyra låtar visar Vitiators upp som en försmak till deras debutalbum som släpps 2012.

Gråsuggorna - Fartblind CD

2012-01-09T10:27:00.005+01:00

(Gråsuggorna - Fartblind CD - DIY/Gråsuggorna) Mer oglamoröst och genuint än så här blir det knappast. Fyra dalmasar i fyrtioårsåldern som har harvat på hobbybasis sedan tidigt 90-tal släpper här ifrån sig en tolvspårs DIY-utgåva där de levererar sex egna alster samt sex covers på vad vi får gissa är herrarnas favoriter. Grisen Skrikers 65 avhandlas, samt Järnmännens Våren (lokalanpassad) och covern på covern Snutbil (Fiendens Musiks version av Larry Wallis' gamla låt). En kul grej i sammanhanget är att både Våren och Snutbil tolkades av Antipati respektive Gatans Lag på PST:s dubbelsläpp av bandens sjutummare i sin serie med svensk samlarvänlig Oi! Gråsuggorna når inte riktigt upp till den nivån. Annars tolkas också gamla hederliga UK82-band som Peter & The Test Tube Babies, Chaos UK och The Varukers (Gråsuggorna gör Soldier Boy riktigt bra!), och det är väl åt det hållet som bandets egna material låter också. Som hård 80-talspunk inspelad på 90-talet typ, en blandning av Dennis & De Blå Apelsinerna/Ohlsson har Semester Productions' hårdare prylar och The Negatives lite grann. Och det är helt OK. Bäst är nog låten Psycho Bitch. På det hela taget är det svårt att inte fatta sympati för ett så här anspråkslöst band som spelar och spelar in blott och bart för sin kärlek till punken. Klart värt att kolla upp. Googla så finns materialet på nätet.

Bästa släppen 2011 - Control - Punk Rock Ruined My Life ... eller nåt...

2012-01-08T11:27:00.006+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det numera gångna året 2011 samt sammanfattar årets övriga släppfacit värt att nämna, i just det här sista inlägget på temat.

Trots recensionen här och enligt resonemanget att den enögda är kung bland de blinda kommer denna skiva in här på grund av att det inte finns några andra klara kandidater. Jag skulle kunna ha sagt Condemned 84 - In From the Darkness, men den har jag knappt hunnit lyssna på, och i ärlighetens namn tror jag knappast att jag kommer att få några audiella orgasmer av den. Jag skulle ha kunnat bredda mig och släppa in samlingssläpp eller så, och petat in V/A - 30 Years of Oi!; Bushells nya sammanställning på Contra, bara för att det är ett coolt och snyggt 3LP-släpp eller kanske bara för att Alteu ritat omslaget. Men nu blir det som det blir.

Annars återsläpptes det lite också. Agent Bulldoggs två albumsläpp mjölkades ytterligare. Den här gången av Kjell Hell, som lade på ordentligt. Varje skiva släpptes i snyggt digipak med en massa bonusmaterial, bildmaterial och nya kommentarer om låtarna av sångaren Thomas Botos. Senare under 2012 ska den sista vasslen pressas ur då PST kommer att släppa dessa på färgad vinyl. Det ser vi såklart fram emot.

Anti-Nowhere League's fantastiska Road to Rampton återsläpptes av Randale med bonusmaterial. Tyskarna släppte också gamla grejer av Infa Riot i nya upplagor.

Oldfashioned Ideas debut-LP We're in This Shit Together släpptes på vinyl av Switchlight. och vilken vinyl sen! Förmodligen den snyggaste färgen på en LP Paco någonsin sett!

Nu ser vi tiden an och hoppas att 2012 blir ännu bättre än vad 2011 faktiskt var.

Bästa släppen 2011 - Unit Lost - Asfalt

2012-01-08T10:04:00.002+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det numera gångna året 2011.

Äntligen! Unit Losts helsvenska album har varit på gång ett tag, åtminstone sedan 2009 om jag inte är helt fel ute. Nu är den dock äntligen släppt. Den är rå, svängig och kommer recenseras här framöver som sagt. Tills vidare får den utrymme under kategorin Bästa Släppen 2011.

Orgullo Sur - Salud Por Los Skinheads CD

2012-01-08T09:40:00.004+01:00

(Orgullo Sur - Salud Por Los Skinheads CD - Pure Impact Records) Orgullo Sur (Sydlig Stolthet typ) kommer ifrån södra Chile och fullängds(?)debuterar här med ett nio låtars album byggt på ett mycket beprövat koncept. Det rör sig om en väldigt typisk melodiös treackords-oi! som man har hört jag vet inte hur många gånger förr, men kanske inte på chilensk spanska, då de andra chilenska gatpunkband jag kan dra mig till minnes (kommer inte mycket längre än till Ocho Bolas...) inte riktigt har/hade samma melodiösa ådra. Det är trevligt och lättlyssnat, med singalong-refränger som sig bör när det gäller CFG-punk med skinheads bakom spakarna, men det når inte riktigt hjärtat, och om det beror på Pacos högst begränsade kunskaper i spanska språket eller något annat låter jag vara osagt. De bästa låtarna sticker ut så mycket som låtar på en sån här platta kan sticka ut och det är den lugnare Puerto Montt som för tankarna till Division 250, titelspåret samt Skinhead Chile och Sexo en la Leñera , vars inledande gitarrslinga är en snygg och förmodligen omedveten plankning av leadgitarren på De Lyckliga Kompisarnas Röd Fredag. Salud Por Los Skinheads är en riktigt klassisk trea på en 1-5-skala, om nu Paco skulle syssla med betyg: Bra, men lätt glömd.

Bästa släppen 2011 - Straw Dogs - The Angry Silence

2012-01-07T14:45:00.005+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det numera gångna året 2011.

Straw Dogs är tillbaka! Med plattan The Angry Silence låter de dessutom bättre än någonsin på 90-talet. Melodierna är skarpare, texterna mer telling-it-like-it-is-
rättframma och känslan av att det är på väg att gå totalt åt helvete med allt är överskuggande all form av förmodad party-oi! Produktionen är som hämtad ur närmsta återvinningskartong från förrförra decenniet, vilket i det här fallet är helt rätt! Hoppas bandets återkomst innnebär mer än bara det här albumet utan att det stjäl för mycket tid från Concrete Gods.

Beri Beri - 100% Girls CD

2012-01-07T14:42:00.001+01:00

(Beri Beri - 100% Girls CD - Jimmy Jazz Records) Har för mig att sångaren i den polska gatpunkens flaggskepp The Analogs hade en dotter som var aktiv inom scenen. Kan det vara någon av medlemmarna i Beri Beri? Inte omöjligt, även om likheterna banden emellan inte är direkt slående. Där The Analogs satsar på säkra kort inom sin gebit, melodiöd streetpunk med rötterna i 90-talets revival, rör sig Beri Beri mer kring 77 -punk med en oklädsamt clean produktion. Kvartettens punkrock någonstans mittemellan Thug Murder och tidiga The Donnas känns till en början lite väl anonym, men efter bara ett par lyssningar kan man konstatera att det rör sig om ännu ett trevligt, habilt men en smula slätstruket polskt punkband, vars största företräde är att de sticker ut som bestående av 100% tjejer. Tolv låtar, varav inledande och avslutande är intro/outro och egentligen samma låt, samt en märklig discodänga som gömt spår.

Diverse celebriteter summerar 2011 - Niklas (Pretty Shitty Town)

2012-01-04T07:55:00.004+01:00

Årets bästa utländska skiva: London Diehards – There´s Lies.. – Lätt den bästa skivan under 2011, bra melodier och sången är det världsklass på.

Årets bästa Svenska skivor:

Antipati – Quattro Stagioni och Gatans Lag – Boråspolisen Blues – Två galet bra vinylsinglar som kom samtidigt i två grymma förpackningar. Båda banden levererar från första spåret till sista.

Unit Lost – Asfalt – Ä N T L I G E N kom den plattan som troligen är mer försenad än Chinese Democracy med Guns And Roses. Och det låter bra, som Asta Kask på amfetamin.
Agent Bulldogg – Livsstil & Ett tusen glas – Dyngfet digipakk som är fullproppad med bonus låtar, vad mer kan man begära med Sveriges bästa band?

Årets bästa scengärning:

Då vi i PST vart drabbade av skadegörelse på vårat arrangemang i Norrköping så startade Pike (Kjell Hell) en insamling till oss, vilket resulterade i att vi kunde täcka det skadestånd som vi hade hängande över oss och fortsätta våran verksamhet. Sådana saker som att folket inom scenen ställer upp gör att man aldrig kommer ge upp att bidra med saker till den.

Och med det i bakhuvudet så kunde vi inte göra annat än att sätta ihop en stödskiva till förmån för Oi! The Weekend som gick gigantiska summor back på årets arrangemang. Så TACK till alla band, alla ni som ställde upp och köpte skivan och gjorde så vi i dagsläget lyckas samla in 20 000 kr till arrangören.

Årets tjurgubbar:

Att gamla, tjocka (och trådsmala) gubbar i England inte kan koncentrera sig på musiken och ge fan i att jaga folk i parti och minut, och komma med det ena löjligare påståendet efter det andra. Ett sämre välkomnande tillbaka kunde väll inte Infa Riot få?

Årets bästa ögonblick 1 och 2:

Att PSK Vol 2 sålde slut, och att banden levererade utav bara helvete! Allsången ekar runt Fryshuset ännu. Längtan till nästa års upplaga är olidlig.

När Close Shave drog dom första riffen på Oi! Kinnock Give Us Back Our Rose, lokalen exploderade! Kanske inte det tightaste man sett, men “Brums finest” levererar!

Årets bästa filmmakare:

Ted ifrån CowMag är en JÄVEL på att filma, klistra och klippa. Han har lagt ner ett sådant brutalt jobb på event-Dvd:n från PSK att ingen kan förstå. Se resultatet, den är superb.

Årets Resa:

Båda 24-timmars resorna till England för att se Condemned 84 med support har vart helt underbara. Och kul att se slutsålda gig där. Aldrig har snakebite smakat så gott som dessa två resor!

Årets jippi!

Att Clockwork Crew – På Svenska sålde slut på 8 månader, och att singlarna med Antipati och Gatans Lag snart har mindre än 100 ex kvar.

Kul att se att folk ställer upp och stödjer och köper dom skivor som släpps, så att skivbolagen kan släppa en massa nytt!!

Årets bästa spelningar:

London Diehards – Sjukt bra och tight. Och att Terry är en av punk scenens bästa frontmän är det nog inte många som säger imot.

Antipati på snövit – Grymt med folk, varmt och sjukt jävla bra!

Superyob i Romford, London – Likadant där, galet med folk och trångt. Men Frankie Flame levererar som aldrig förr. Ska bli ett sant nöje att se han med sitt manskap i Stockholm 2012.

Att se fram i mot 2012:

* Ny skiva med Agent Bulldogg, ÄNTLIGEN!!

* PSK Vol 3

* Oi! The Weekend Vol 3?!?!? Bara att hoppas…

* Alla intressanta klubbar, och se vilka band dom lockar oss med under året.

* East End Badoes, London Diehards och Retaliator släpper vinyl via svenskt bolag.

* Sörlings serie med vinyler, sjukt bra jobbat att få till så många volymer.

* Massa nya skivsläpp med svenska band på svenska bolag!

* Agent Bulldogg – Livsstil kommer i FET dubbel vinyl med gul/blå vinyl.

Bästa släppen 2011 - Warrior Kids - La Vie des Mauvais Garcons

2012-01-03T09:14:00.004+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det numera gångna året 2011.

Warrior Kids är så produktiva att det är svårt att hinna med. Vad som är märkligt med den Sverigevänliga Marseille-trion är att de alltid lyckas leverera också. Bandet skivdebuterade 1983 och har sedan återföreningen vid milleniets början fortsatt att i gammal god fransk tradition leverera snaggade poppiga punkpraliner med sporadiska inslag av reggae. La Vie des Mauvais Garcons är ytterligare ett bevis på bandets existensberättigande trots att sångaren Marc är den enda kvarvarande medlemmen som varit med från början.

God fortsättning!

2012-01-02T16:50:00.004+01:00

Gott nytt år i efterskott och god fortsättning önskar Paco.

Trots att det redan är 2012 kommer förra året fortsätta summeras i några inlägg till framöver. Jag ligger i övrigt efter med en mängd recensioner och vill rikta en ursäkt till bolag och privatpersoner som skickar promos. Det lyssnas flitigt och recensioner kommer, var så säkra!

Sorry for me being a lazy cunt (or at least a rather busy one) to all labels and people who sent promos for reviews that hasn't showed up... I'm behind with a whole bunch of reviews, but they'll appear - I'm on the job! Happy new year!

Diverse celebriteter summerar 2011 - Snigel-Hans (Poor Old Slugs / The Lowlifes)

2011-12-30T10:58:00.004+01:00

2011 alltså. Fan vad snabbt tiden går. Jag läste precis igenom förra årets sammanfattningar och ska försöka sätta ihop något nu med. Jag kan ju börja med att säga att det har funnits en mängd värda spelningar att gå på detta år. Personligen har det blivit lite drygt, i snitt, en och en halv per månad. För att inte dryga ut det för mycket listar jag lite kort några live-höjdpunkter och kommenterar lite smått:

1. Asta Kask (Kolingsborg i början av året) - Alltid kul att se Asta Kask. Även fast de spelade utan basist den här gången var det bra. Supportade gjorde bla Dobermann Cult.

2. Antipati och Oldfashioned Ideas som båda var nominerade till Manifestgalan i kategorin Punk/hardcore (där Antipati vann) spelade på Sugar Bar i Riot Control's regi. Två ap-bra band som håller Sveriges street/Oi!-fana högt.

3. Last Rough Cause gästade snövit i Februari. När både musiken är så där jävla bra och herrarna som spelar den är så jävla trevliga blir det helt kanon. Till alla som valde att stanna hemma: det var ett rejält misstag.

4. Pretty Shitty Kjell som detta år hade en svårt stabil line-up med Angelic Upstarts, Business, Major Accident, Evil Conduct, Agent Bulldogg, Clockwork Crew, The Clichés och Antipati. Denna, numera, årliga punkhändelse är tillsammans med festivalen Rebellion i blackpool det man ser fram emot mest av allt. Hela tiden.

5. I Juni och Juli hade Sverige besök från Amerika. Det var Hudson Falcons som körde ett skäggigt klasskampsgig på Snövit, Defiance, dekorerade med sina blankaste nitar, trängdes på 44ans lilla scen och skinnskallarna i The Templars som underhöll i Göteborg någonstans. Alla tre helt klart underhållande.

6. Ett lyckat Peter Punk Pokal (trots den otrevliga närvaron av ett gäng idioter och smutskastningen som pågick före och efter spektaklet) och en trevlig spelning med Booze & Glory efteråt.

7.Redan nämnda Rebellion i Blackpool.

8. Nostalgi för de äldre på 44an i form av en minneskväll för Ultrahuset. Trevligt att se Brackor, mindre trevligt att jag missade Mesk.

9. Oi! The Weekend. Så jävla rolig festival. Den måste hända igen. Härligt också att se scenen gå ihop för att stödja arrangören när ekonomin inte gick ihop. Hoppas fler Oi! The Support-skivor säljs och att vi kan hålla festivalen levande.

10. The Warriors spelade på snövit på den nya klubben Club Disorder's debutkväll. Knökfullt och varmt. Svettigt och bra.

11. Grundbulten och Mob 47. Det kan ni läsa om i mer detalj nedan.

Lite roliga nya släpp har hunnits med från diverse olika skivbolag även detta år. Det blir en liten lista över några intressanta stycken:

1. Återsläpp på Agent Bulldogg's båda plattor i stiligt digipak och med bonusspår (Kjell Hell)
2. On The Job - A Bag Full Of Brew (Contra)
3. Antipati - Quattro Stagioni och Gatans Lag - Boråspolisen Blues (PST)
4. Bad Co. Project - (andra fullängdaren - får inte missas, även om den första var bättre) Mission Mohawk från (Knock-Out Records)
5. Bombardiers - Saraba Nakama (Bombers Crew)
6. Prins Carl - New Order (Noise of Sweden)
7. Troublemakers - 30 (Heptown Records)
8. The Clichés - Born to Booze, Live to sin (Longshot)
9. Randales stiliga (men kanske en aning onödiga) 7"-serie av Cock SParrer's Running Riot in '84, samt deras (inte alls onödiga) split-sjuor med T.H.U.G/Argy Bargy och The Clichés/The Templars
10. London Diehards - There's Lies, Damn Lies and There's The London Diehards (Middlesaxon)
11. Oldfashioned ideas - Fight Back! (Norrlandsshit, Switchlight och Hommage De Poule)
12. Booze & Glory - Trouble Free (84 Records)
13. The Righteous - 9 Days We Hung (Pure Impact)
14. V/A - Turist I Tillvaron vol.1 (Turist I Tillvaron)

Till slut blir det en liten lista över bottennapp:

1. Flera klubbar där punk har spelats har lagts ner eller tagit pauser. Återuppliva er snart!
2. Dålig uppslutning på flera spelningar och andra tillställnignar
3. Indonesiska punkare blir rakade, bestulna på sina kläder och rent allmänt behandlade som skit.

Nu får det räcka
http://www.youtube.com/watch?v=tHg8DK4132Q

Gott Nytt!

Bästa släppen 2011 - Vogelfrei - Der Dämmerung Entgegen

2011-12-30T10:47:00.003+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Torgau-baserade Vogelfrei var ytterligare ett band som gjorde comeback 2011 efter några års scenfrånvaro. Albumet Der Dämmerung Entgegen är en naturlig fortsättning på Zwischen Sehnsucht und Rebellion från, säg 2004. Därmed är det ytterligare en skiva gaturock med drömska melodier, snygg sång och dyster kommunistblockkänsla. Ricky Alex har sålunda levererat igen och visar att all tysk (punk-)rock inte är deutchrock. Hoppas på ytterligare material inom en inte allt för avlägsen framtid.

Diverse celebriteter summerar 2011 - Pike (Kjell Hell)

2011-12-28T14:22:00.005+01:00

Årets svenska platta: Fubbix – Utanför systemet och singlarna med Antipati samt Gatans Lag från Pretty Shitty Town Records.

Årets utländska platta: Booze & Glory – Trouble Free och London Diehards – There’s Lies, Damn Lies and there’s… annars var det rätt dött I år.

Årets nykomling: Inte mycket…men i mina öron var Projekt Oi! Från Västerås och Unit Lost nya platta helt på svenska årets nykomlingar.

Årets Punk-bragd: Mr Sörling med samlingarna Turist i Tillvaron. Volym 1 + 2 släppt…volym 3 + 4 på väg i 2012. 16 band per skiva visar att punken lever i Sverige. Hyll till honom OCH banden som bekostat allt.

Årets besvikelse 1: Vissa inom Oi! scenen återkommer efter år i exil och vips så börjar de bestämma och kasta pajer åt både höger och vänster (mest höger) om vad som är rätt eller fel. Hell-vete, efter åratal av lugn inom scenen, både på konserter och i ”real-life”, borde väl ”vi” klara av att bestämma själva?

Årets besvikelse 2: Folk verkar inte förstå sitt eget bästa? Återigen går en ”arrangör” i personlig konkurs och vet inte om han orkar dra igång igen? Oi! The Weekend helgen i Karlskrona med band som Infa-Riot, Argy Bargy, Gatans Lag och Perkele orkade dra ca. 220 personer….pinsamt….skämmes ta-me-faan!

Årets scen-bragd 1: Pretty Shitty Town åkte på stryck med giget Condemned 84 i Norrköping. Någon sparkade sönder ett handikappslarm på muggen m.m. som kostade skjortan. Folk ställde genast upp genom en FaceBook-grupp och samlade in över 27 000 kronor till skadeståndet så PST kan fortsätta arrangera gigs.

Årets scen-bragd 2: Då Oi! The Weekend såg kronofogden i ögat ställde Pretty Shitty Town tillsammans med 25 band från både Sverige och Europa till med en support CD. Över 20 000 kr har i dags läget samlas in.

Årets ögonblick: Angelic Upstarts klev upp på svensk mark för första gången och levererade ett glatt set med både humor och allvar…när såg man Mr Mensi så glad sist?

Årets bortaresa: Tågresa från London till Darlington i ”middle” England med kära vännerna Herr & Fru Aahlund. Kjell virrade bort sig i de mörkaste kvarteren Darlington hade att erbjuda.

Årets tjohoo!: Kära Djurgården klarade återigen nytt Allsvenskt kontrakt.

Årets gig: Pretty Shitty Kjell 2 med Angelic Upstarts, Business, Major Accident, Evil Conduct, Agent Bulldogg, Antipati, The Clichés och Clockwork Crew.

Årets sommardryck: Pims med ginger ale, gurka, jordgubbar, lime, ett stänk vodka hällt över himmelskt mycket is.

Årets vinterdryck: Blossa Starkvinsglögg... igen, igen och igen!

Årets video: PSK2 DVD’n. 8 band, 26 låtar. 86 minuter. Allt inspelat på multi-kameror, redigerat utav mastermind Mr Ted Dawidson.

Årets språklektion: Kjell förklarar (på svenska) till den irriterande servitören på Berlins tågstation att munkarna från Do-Nuts får ätas inne på krogen eftersom vi dricker mer öl än han kan räkna till.

Årets bästa blogg: Gillar man punk räcker det med Paco’s och Sörlings ”Turist i tillvaron”. De båda täcker olika delar av punkimperiet. Bubblare, Östergyllen. Repris från 2010…och det håller än!

Årets törstiga 1: Kjell i Romford (London, England). 160 pund brändes på 6 timmar.

Årets var-tog-ni-vägen: Chaos In Sweden-festivalen. Ropar fortfarande H-A-L-L-Å!

Årets kram: Malmö, Göteborg, Norrköping och Stockholm levererar numera.

Årets R.I.P.: Allas våran bästa ”A Message To You” vän Magnus Dahvu. Aldrig har väl fel person fått lämna in.

Sverige 2011: Sällan har väl Sverige haft fler besök från utländska punk artister. Många arrangörer har gjort sitt och många besökare har ställt upp. Blir svårt att toppa detta…hoppas alla är med på ett försök inför 2012…då har vi verkligen något på gång här.

Året 2012: Ser lite lugnare ut…påsken ger Pretty Shitty Kjell med 4-Skins, Cockney Rejects, Anti-Nowhere League, Last Resort, Section 5, Superyob, Agent Bulldogg och Guttersnipe. Hoppas att Kuggnäs (augusti) och Oi! The Weekend (September) kan leverera.

Årets förväntningar 2012: Nytt släpp utav Agent Bulldogg på Kjell Hell Records, nytt släpp med gamla hjältarna Bitch Boys från Stockholm. Kliver någon mer stad fram och levererar Punk till folket?

Gott nytt punkår på er!

Bästa släppen 2011 - Pressure 28 - Unified

2011-12-28T09:56:00.002+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Att det tidiga 90-talet är tillbaka efter en massiv 80-talsnostalgi är väl inte odelat positivt. Men en del coola band har återförenats, exempelvis Close Shave (minst lika mycket 80-tal kanske), Boisterous, Straw Dogs... och Pressure 28. Just i deras fall låter det dessutom bättre än vad det någonsin gjorde då det begav sig. Poppig, välspelad brittisk oi! med sång som för tankarna till Tosh/Section 5 i sina hans/deras bättre stunder. Klart ett av de bästa släppen 2011, även om den kanske inte är fullt lika underbar som Sanchez påstår.

Bästa släppen 2011 - The London Diehards - There's Lies, Damn Lies and There's...

2011-12-25T11:00:00.003+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

London Diehards har jag gillat sen jag först fick upp ögonen för dem, och trots att fullängdsdebuten inte riktigt var lika hundraprocentig som bandets material på spliten med Tattooed Motherfuckers, är det solklart ett av årets bästa släpp. Stenhård, kompromisslös, men ändå melodiös och svängig verklighetsrock'n'roll på ett extremt östlondonskt vis.

Joyeux Noël mes amis

2011-12-24T09:47:00.003+01:00

Bästa släppen 2011 - West Side Boys - Reste Fier

2011-12-23T13:47:00.003+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Sedan återföreningen för ett par år sedan har mycket hänt med West Side Boys. Kvar i 2011 års version av Parisbandet finns från den ursprungliga 90-talssättninen bara gitarristen Riton. Soundet har slipats till, vassare låtar har skrivits, och en sångare som låter betydligt bättre än Pascal á 2009 har rekryterats. Resultatet blev Reste Fier, en utmärkt uppvisning i modern europeisk Oi! där melodierna är lika viktiga som aggressionerna.

Bästa släppen 2011 - Booze & Glory - Trouble Free

2011-12-22T12:57:00.002+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Booze & Glory lyckas med råge med det svåra andra albumet. Jag gillade debuten Always on the Wrong Side, men den är ganska tam jämfört med Trouble Free. Liam får större utrymme, soundet är bättre, melodierna minst lika starka, och polska kompisbandet Horrorshow tolkas. Tredje albumet i sviten om mannen med de röda DocMarten-kängorna hoppas vi kommer redan 2012.

Bina från Valpmynning går solo

2011-12-22T09:54:00.002+01:00

Bina Fläskhane, bättre känd som strängbändare i punkbanden Valpmynning från västra ytterstaden, samt The Lost Boys, har gått solo och släppt skivan Bina - Mina Sommarhits i egen regi. Här är den första videon:

PSK#2-DVD - årets julklapp!

2011-12-18T11:19:00.006+01:00

Kjell & PSK Säger:

"Finally it's here, 2011 PSK DVD.... get your copy through an e-mail... you're nothing without it! Only 160 SEK + postage... and for that you get eight top class bands from the Punk'n'Oi! scene, 26 songs in 86 minutes....even Santa wants it!"

Recension kommer snart här på bloggen, men ni behöver väl knappast övertygas? Dä ä ba å köp.

Bästa släppen 2011 - Bombardiers - Saraba Nakama

2011-12-18T10:54:00.004+01:00

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Bombardiers efterlängtade uppföljare till Souviens-Toi som kom 2007. Och de håller samma klass fortfarande, även om skivan inte känns riktigt lika direkt och hittig. Det är fortfarande lika delar Camera Silens och Komintern Sect som stått modell för Bombardiers lyckade omstöpning för ett nytt millennium. Fortfarande ett regnigt Bordeaux som utgör fonden. Fortfarande välspelat och med fenomenal sång av japofilen Deni. Une Vie pour Rein har dessutom sett till att Saraba Nakama utkommit i snyggt gatefold med medföljande CD-skiva för den som vill rippa enklare eller bara inte slita på vinylen. Tummen upp, köp direkt om du inte redan gjort det!

Drewvis - Disposable Pleasures & Meaningful Pursuits CD

2011-12-11T15:39:00.005+01:00

(Drewvis - Disposable Pleasures & Meaningful Pursuits CD - Do the Dog Music) En duo (eller är det bara en? Knapphändig info...) som spelar vad som skulle kunna kallas lo-fi-ska, eller helt enkelt minimalistisk och ganska urpluggad, supervit ska/reggae med finstämd sång, reflekterande texter, bra basspel och en känsla av myskoftig nyponsoppa-indiepop. Att lyssna på Drewvis på bakfyllan är lite som att luta sitt stackars huvud mot en sval och mjuk kudde. Det är helt enkelt musik så oförarglig att den inte har någon funktion förutom att vaddera den hemska tillvaron och bomullsfodra den fruktansvärda verkligheten. Tretton låtar utan toppar och dalar - en jämn, mjuk och skön ljuddivan att sträcka ut sig på. Oduglig på alla andra sätt.

Motörhead-vodkan

2011-12-11T14:58:00.004+01:00

Motörhead hade världspremiär på sin vodka igår på Köket på Stureplan. Paco blir emellanåt inbjuden på dylika gratisätararrangemang med "alternativ" prägel, och för en gångs skull kändes det semirelevant, samt att det sammanföll med utgång. Paco lämnade puben i Gamla stan bakom sig i sällskap av Kista-Taikon och var tillbaka på mindre än en timma, trots kö full med stekare. Vodkan gled ner friktionsfritt, precis som shirazen Motörhead lanserat tidigare. I fallet vodka är det en fördel, men kanske inte när det gäller rödtjut. Som fransman är man ju dessutom extra petig. Vi stal med oss schyssta Motörheadshotglas också, och därmed var de två gratis shotsen värda resan de två tunnelbanestationerna och tillbaka. Stället var annars fullt med Stureplanskräk i färdignitade skinnvästar.

Oldfashioned Ideas utkommer med nytt album

2011-12-05T08:19:00.000+01:00

Infernöh, Desperat, Skogen Brinner, Burning Kitchen & Mob 47 på Grundbulten/STHLM 20111119

2011-11-30T08:21:00.011+01:00

Något skeptisk men delat förväntansfull begav jag mig till Grundbulten då de arrangerade sin sista spelning innan nedläggning. Jag har aldrig tidigare varit där och främst har anledningarna varit att det allt som oftast spelas bedrövlig metal-crust och sällan punk. Andra anledningen har varit den, framförallt internetbaserade, konflikten som blommade som mest i sommras innan, under och efter Peter Punk Pokal. Senare i detta stycke står det lite mer om den.

Det var fullt av folk, många helt nya ansikten, men en del bekanta - vilket ju så klart var trevligt. Vi släpptes in, pyntade en hundring i dörren, och klev in i lokalen. Det var, för den som inte själv besökt Bulten, ett ganska stort rum med bar och scen. I baren köpte man billig öl och cider och sedan satt man vid något av de många borden och drack upp. Första bandet som klev på var, trots att de hette Infernöh, ganska bra. När de hade spelat två, tre låtar och stod det klart att allt inte lät likadant, det var inget hjärndött ultramangel och det det fanns en uppmuntrande avsaknad av metal. En bit in i giget spelades några låtar som inte alls föll mig i smaken men de gjorde en klart godkänt spelning.

Desperat körde därnäst och är, som jag förstod det, i princip Mob 47 som spelar låtar som skrevs till Mob 47 men som inte höll måttet för det namnet. Det var inte heller jättebra.

Jag är inte helt hundra på vilket band som spelade sen och jag tror att de hade en eller kanske till och med två oanonserade akter på scenen (alternativt missade jag annonseringen). Enligt listan borde det i alla fall ha varit Skogen Brinner som efter Desperat fick mig att vilja gå därifrån. Det som spelades var en sämre(!) och tråkigare(?) version av Black Sabbath och jag menar... hur är det ens möjligt?

Burning Kitchen (återigen aningen osäker) var å andra sidan lite roligare. Det var en trevlig kombo av svensk '77 och engelsk '82 skulle man kunna säga.

Burning Kitchen

Sist upp på scen var Mob 47. Då var jag inte intresserad av musik längre.

Det var ganska bra stämning tyckte jag och inget speciellt hände förutom att någon Tim Armstrong-wannabe bråkade lite med en glamrockare som hade hittat dit.

Ett par andra tankar slog mig också. Den ena var att det talas väldigt mycket om att stödja scenen och om man är intresserad av punk så är man på vissa ställen. Senast jag kollade var Mob 47 i allra högsta grad ett punkband. Och nej, jag säger inte att jag tycker att vissa borde ha varit där, men kraften i uttalanden om en scen där man stödjer varandra försvinner en aning. Men så ser det ut nu, verkar det som. Stockholms-scenen är splittrad och inkonsekvent.

För er som tycker att politik är fett löjligt och inte vill läsa om något som har med det att göra: sluta läs här.

Till slut, för att återknyta till bråket kring PPP (som också är en bidragande orsak till den splittrade scenen), ska jag ta upp en sak jag tyckte var ganska kul. I korthet handlade bråket om att en stor del av Stockholms punkscen blev kallade för nazister enligt resonemanget "har man någonting att göra med någon som någon gång haft någonting att göra med nazism, så är man nazist själv". Dessa ord gick att spåra till annhängare av den delen av scenen som rör sig i Gundbultenkretsarna som vid många olika tillfällen samtidigt talat illa om Oi!. I vilket fall som helst så blir det hela mycket lustigt när man studerar den väggen de har med utklipp och bilder där ingen annan än Nicky Crane fanns där och spännde musklerna i en bild från omslaget från skivan Strenght Thru' Oi!

Det var det hela.

//Snigel-Hans

Bild föreställande Burning Kitchen stulen från M. Korell

The Dwarves på Strand

2011-11-30T06:32:00.001+01:00

Punk i hipsterinramning för den som orkar bry sig.

PSK#3 - Slutgiltig Line-Up och biljettsläpp 30/11

2011-11-28T08:35:00.013+01:00

Biljett kan köpas här fr o m 30/11

2011 - punk, glögg & politik

2011-11-27T10:03:00.011+01:00

Det är första advent. 2011 är snart till ända, och därmed också ytterligare ett punkår. Spelningsmässigt fortsätter Sverige att hålla hög klass, även om publiken inte riktigt stoppade pengarna där munnen var, nämligen i Karlskrona på Oi! The weekend (där den svenska scenen dock senare på visade styrka och solidaritet genom att först framställa och sedan köpa samlingsskivan Oi! The Support).

PSK kommer att toppa sin redan legendariska 11-lineup år 2012, och frågan är hur fan dom ska lyckas med det igen år 2013? Släppmässigt har innevarande år också hållit hög nivå, det har faktiskt varit mycket bättre än förra året. Paco kommer som vanligt att lista de tio bästa släppen, men fokuset då kommer att ligga på albumsläpp, även om andra utgåvor också är värda att nämnas i sammanhanget; exempelvis sju- och tiotummare av band som Gatans Lag, London Diehards, Warrior Kids, Booze & Glory/Harrington Saints, The Clichés, Oldfashioned Ideas, T.H.U.G./Argy Bargy, The Clichés/The Templars, Antipati, Antipati/Last Rough Cause och The Gonads. För att bara nämna några.

2011 är också året då politiska motsättningar inom en annars sällan så blomstrande punk- och oi!-scen i Storbritannien kom ordentligt på tapeten igen. En del av de ”nya” (och även en del av de gamla) oi!-bandens ovilja att inrätta sig i ett visst politiskt (korrekt) led har väckt ont blod hos såväl tyska bokningsmogulen MAD som hos röster inom punk- och oi!-scenens antifascistiska vänster, med namn som Roddy Moreno (The Oppressed), Mensi (Angelic Upstarts) och Steve DIY (Streetvoice UK) i spetsen. Till detta har kommit att en del band valt sida för att inte med mer eller mindre fabulerade argument utmålas som fascistband, vilket i sin tur har fått den opolitiska och ibland för all del högertillvända sidan att härskna till över lättdikterade band som springer kommunisternas ärenden. Extra fånigt blir det när Steve DIY använder sig av gammal god guilt by association-argumentation och utmålar ett band som Infa Riot som nazister pga att Barry D’Amery spelat tillsammans med Retaliator-medlemmen Pete Roper i projektet Balefire. (”Rashataren” D’Amery är för övrigt gift med en turkisk kurd). På så vis har en konflikt som varit knappt märkbar tidigare nu slagit ut i full blom och folk förväntas välja sida. Allt det här kan man ju tycka vad man vill om, och att rasism i bästa fall är fånigt på ett buskisartat sätt och i sämsta och de flesta fall helt förkastligt kan vi väl enas om? Problemet uppstår när man kräver att politiskt obundna skinheadband som inte sysslar med rashat, men väl med fosterlandskärlek och annan förmodad ondska, som att kanske faktiskt inte bry sig eller tycka att antifascism är den viktigaste politiska frågan, ska hoppa ner från staketet och välja sida. Med sin kategoriska är-du-inte-en-del-av-lösningen-är-du-en-del-av-problemet-retorik är det lätt hänt att de tvingar gubbar och tanter med hjärtat på rätta stället, men med en liberal inställning till vilka man befattar sig med att välja en sida man inte sympatiserar med, bara för att aversionen mot den andra sidan blir större när den envisas med att trycka ner sin propagandakuk i halsen på en. Det ska för övrigt bli intressant att besöka Rebellion 2012 och se vilken effekt den här mestadels internetbaserade konflikten har fått i praktiken. Snacket går om att visa "Blood & Honour-anhängare" med Condemned 84-t-shirts var skåpet ska stå. Vi får väl se...

Jag ska inte grotta för mycket i det här. Låt oss bara hoppas att den här skiten inte kommer till Sverige, utan att vi kan fortsätta gå på spelningar och supa och ha kul och lämna politiken utanför dörren. Just i egenskap av punkare eller skinhead är du inte skyldig att ha någon politisk åsikt överhuvudtaget, i synnerhet inte om den har pådyvlats dig från någon annan. Paco sitter tryggt kvar på sitt staket, tillsammans med vita, bruna och gula vänner och önskar er en trevlig första advent!

Tvärnitad - Krossa Tänderna Mot Kaklet CD-R

2011-11-27T09:53:00.003+01:00

(Tvärnitad - Krossa Tänderna Mot Kaklet CD-R - DIY/Tvärnitad) Tvärnitad är ett årsfärskt hardcoreband från Västerås bestående av medlemmar från grind- och hardcore-band som Fromtheashes och Heroes Die Alone, som spelar opretentiös kircore i stil med Stick & Brinn, där de stora skillnaderna egentligen bara är att Tvärnitad kör lite, lite hårdare och tenderar att om och om igen sabba vissa låtpartier med för mycket långsam mek. Det för tankarna till rapmetal och andra 90-talsfadäser, och det borde Tvärnitad ge fan i. Jag gillar Krossa Tänderna Mot Kaklet när det handlar om rent mangel, vilket det faktiskt för det mesta gör. Sången ligger trendriktigt/stiltroget högt, och texterna känns jordnära samhällskritiska och lagom förbannade, och är som sig bör nu för tiden beträffande svenska hardcore på svenska, indränkta i billiga söta systemvaror och med en självmedveten glimt i ögat. Fans av nämnda Stick & Brinn borde kolla upp den här elva låtars utgåvan. Jag gör det gärna fortsättningsvis om Tvärnitad skickar hårdrocken i soptunnan.

Nanne Grönvall måste dö!

2011-11-25T06:45:00.004+01:00

Foliehattar talar om jordens undergång 2012 pga vad ett hippieartat naturfolk inte skrev i sin almanacka för uttontusen år sedan. Jag börjar försiktigt öppna för att dom kan ha rätt. Vidriga saker börjar redan välla in genom öppningar till andra dimensioner...

http://www.dt.se/nojekultur/1.4128600-trotsar-all-beskrivning

Damage: Skadat band tar nya tag

2011-11-23T06:25:00.001+01:00

Damage har precis lirat in en femton låtars kassett där nu fyra låtar ligger uppe för lyssning på nätet! Grunden i musiken ligger i hård och snabb hardcore från Amerika där det lämnats plats för melodi. Bandet är nu tillbaks med ny sångare och basist och medlemmar har tidigare hittats i bland annat band som Glöm Dä! och Prowess. Damage har funnits sen 2006 och medlemmar har lämnat bandet för att ta över micken i Fy Fan! eller starta upp band som Guilty. Två släpp har skett med tidigare sättningar där senaste 7" släpptes 2010 på DIY-kooperativet Eldsjäl och återsläpptes av Engelska No Front Teeth i början av 2011. Bandet har även släppt en demo 12" 2009. Bandet har även hunnit turnera Östeuropa 2009 och göra en mindre turné samma år i Sverige och Norge med Vitamin X. Ett antal gig planeras under 2012 där bland annat en weekend med Norrköpingsbandet Din Skevf just nu bokas upp! Inspelningen är gjord av Damage och Niels Nielsen som även arbetat med mixningar och inspelningar åt band som Bastard Priest, Glöm Dä!, Ghost och Maim.

Lyssna på Damage här: http://damage.bandcamp.com
Kontakta Damage på: damagelkpg@gmail.com

Unit Losts fullängdare äntligen ute

2011-11-23T06:19:00.004+01:00

Unit Lost har äntligen utkommit med sitt nya album på svenska, betitlat Asfalt. Två låtar från skivan är redan publicerade på Chaos in Sweden och Oi! the Support och lovar mycket gott. Det här är för övrigt en av de skivor som kommer att recenseras här snart.

Beställ via http://www.unitlost.net

Det kommer mera...

2011-11-22T19:47:00.001+01:00

Ett litet ursäktsinlägg... har en jävla massa skivor som ska recenseras, och jag kommer ta tag i det snart. Det har varit mycket ett tag nu, men det är på gång tillsammans med glöggpremiären så småningom. Misströsta icke!

Bouncing Soles & The Mistakes Downloads

2011-11-22T19:40:00.004+01:00

Två tidiga julklappar från Vasastanspoeten via Paco:

Först ut en singel med Bouncing Soles, ska-bandet som bröderna Van Der Sluys spelade i innan Evil Conduct återuppstod på 90-talet.

Ladda ner här!

Sen ännu mer baktakt, den här gången av och med The Mistakes; bandet som Darryl Smith spelade med innan han drog igång The Elite och senare Argy Bargy.

Ladda ner här!

The Lost Boys letar etikett!

2011-11-22T19:17:00.003+01:00

The Lost Boys var med på samlingen Chaos in Sweden 2009, och lät lite som ett stökigt Agent Bulldogg med nitar. Bandet har inte låtit tala om sig speciellt, men sedan ett år tillbaka finns ett elva spårs potentiellt album mastrat och klart. Gitarristen Bina Fläskhane (även känd från Valpmynning) berättar att bandet mailade runt låtar till lite bolag men att det rann ut i sanden, och nu undrar The Lost Boys om någon skulle vara intresserad av att ge ut materialet?

Här kan man ladda ner fyra av låtarna.

Hör av er till Bina genom att maila brun_pung@live.se om ni tycker det verkar intressant!

Nyheter från Beat Butchers

2011-11-22T19:16:00.000+01:00

INFO FRÅN BEAT BUTCHERS / INFO FRÅN BEAT BUTCHERS
****************************************************

SKIVMARKNAD 4 DEC
********************
Den 4 december blir det skivmarknad på Strand i stockholm. En massa små skivbolag kommer stå där och sälja sina egna plattor. Livemusik på scen. Gamla Pengar kommer kliva på kl 12:00 och du kommer förstås vara där.
Vi kommer ha en massa tokbra priser så missa inte. Dörrarna öppnar 11:00 mer info på http://manifestgalan.se/manifest-independent-label-market/

NYA RELEASER
***************
Ny internetrelease ute nu. Gamla Pengar - Stekt orm
"Stekt orm" är tagen från kommande 5 spårs 7" även den betitlad "Stekt orm" som släpps i mitten av december. "Känner du mörkret" finns bara här. Lyssna här http://open.spotify.com/album/0xfKUaKJliE06fjbh8KdND

Ett fem låtars internetsläpp med Nittonhundratalsräven betitlat "Nittonhundratalsdemos" kommer finnas ute på nätet före jul. Vi återkommer med exakt datum

JÄRNMALM PRESSMEDDELANDE
**************************
Efter ett antal år tillsammans av slit, glädje och musik så har jag (Vicky) bestämt mig för att sluta i bandet. Mitt jobb tar ut en så stor del av mitt liv, att musiken tyvärr blir lidande. Dessa smarriga år glömmer jag aldrig, och jag önskar mina bandkamrater all lycka och fortsatt framgång med musiken.
Jag kommer och kollar på er å vem vet kanske gästspelar någon gång i framtiden. Jag vill tacka Jojo å Mårten från Beat Butchers för ert stöd och engagemang, vår merchare Ida Lisell samt alla härliga fans. Håll fanan högt!

Lev väl å rocka järnhårt / Vicky

GAMLA PENGAR T-Shirt
**********************
Gamla pengar har tryckt en en supersnygg t-shirt. Beställ direkt från bandet.
Vill du bli snygg? För 120 kronor + porto är du på god väg! Tröjorna finns i tre utföranden:
Gul - svart tryck, Vit - svart tryck, Vit - rostrött tryck. Storlekar S,M,L.
Den eminente Mikael Dalnäs står bakom konstverket.
Maila din beställning till gamlapengar666@gmail.com
Se bild på tröjan på www.beatbutchers.se

NYHETER PÅ POSTORDERN
Vänsternäven - cd, Troublemakers - Made in sweden cd, Troublemakers - Jävla idiot 7", Ligisterna - Miljonprogrammet CD, The Radars - Cd,
Samling vid punken #5, Trouble Makers / Vänsternäven 6 låtars vinylsplit 7"

LIVESPELNINGAR
****************
GAMLA PENGAR
3 dec Örebro Virus bar
4 dec -Stockholm - Manifest labelmarket Strand http://manifestgalan.se/manifest-independent-label-market/ På scen kl 12:00

ROGER KARLSSON
7 Mars 2012 Stockholm Mosebacke
26 Maj 2012 Eskilstuna Ölföreningen Eskilstuna

OHLSON HAR SEMESTER PRODUCTION
15 dec Stockholm, Kafe 44 med Charta 77

BLI VÄN MED OSS OCH VÅRA BAND PÅ FACEBOOK
*******************************************
Beat Butchers http://www.facebook.com/BeatButchers
Gamla Pengar http://www.facebook.com/gamlapengar
Järnmalm http://www.facebook.com/thejarnmalm
Roger Karlsson http://www.facebook.com/RogerKarlssonOfficiell
Köttgrottorna http://www.facebook.com/group.php?gid=286222391277
Ohlson har semester prod. http://www.facebook.com/pages/Ohlson-Har-Semester-Production/109332195796462
Slustation Tjernobyl http://www.facebook.com/pages/Slutstation-Tjernobyl/132013083503896

MP3 & Videos
*************************************************
Diverse Mp3 och videofiler med band som Beat Butchers jobbar eller har jobbat med kan du hitta på följande sidor
23 Till http://www.myspace.com/23till
Alarmrock http://www.myspace.com/alarmrock
APA http://www.myspace.com/anarkonihil
Asta Kask http://www.astakask.com/mp3.php http://www.myspace.com/astakask
Beat Butchers http://www.myspace.com/beatbutchersse
Coca Carola http://www.myspace.com/cocacarola
Coca Carola, Roger Karlsson, Nein och Krymplings låtar http://www.rolandsgosskor.se/post_rolands.html
Köttgrottorna www.kottgrottorna.se http://www.myspace.com/kottgrottorna
Hans & Greta http://www.myspace.com/hansochgreta
Gamla Pengar http://www.myspace.com/gamlapengar
Järnmalm http://jarnmalm.com/
Ohlson har semester prod http://www.myspace.com/ohlsonharsemesterproduction
Radioaktiva Räker http://www.radioaktivaraker.com/ klicka på musik
Roland´s Gosskörs http://www.rolandsgosskor.se/index_nedladdningar.html http://www.myspace.com/rolandsgosskor
Sista Skriket http://www.sistaskriket.com/ http://www.myspace.com/sistaskriket
Slustation Tjernobyl www.slutstationtjernobyl.se http://www.myspace.com/slutstationtjernobyl
Varnagel http://www.varnagel.com/ http://www.myspace.com/varnagel

*****************************************************************************************
För mer info kontakta
Beat Butchers
Email: info@beatbutchers.se
Hemsida: www.beatbutchers.se www.myspace.com/beatbutchersse http://www.facebook.com/BeatButchers

DVD från PSK#2

2011-11-17T13:13:00.001+01:00

Saxat från Östergyllen:

Pretty Shitty Kjell släpper nu en Dvd från 2011 års arrangemang. Dvd´n innehåller totalt 26 låtar med speltid på 85 minuter. Pris: 160 kr + frakt.
Förbeställningar görs via prettyshittykjell@hotmail.com

The Warriors & Antipati, Club Disorder/Snövit, STHLM, 20111105

2011-11-16T19:59:00.007+01:00

(prolog) Reidar Assine & Jonas-Jävel - Bröderna Ohlsson - 4/11 2011

I en smockfull källarlokal spelades det akustisk gitarr dagen innan The Warriors kom till Sverige. Även fast musiken inte tilltalar mig direkt så var det kul att se och framför allt kul att vara där. Mot slutet av spelningen gästades scenen av Graham Saxby (The Warriors) tror jag. Jag var nog inte närvarande när det hände, men har fått det återberättat.

Antipati & The Warriors - Klubb Disorder - Snövit - 5/11 2011

Det blev snabbt fullt på Snövit när detta punkkalas startade och både arrangör och The Warriors verkade vara i god form trots festligheterna dagen innan. I dörren krävdes man på mer pengar än vad som sagts, troligtvis för att barägarna såg sin chans att tjäna en extra hacka, men det glömdes strax och humöret var så klart på topp.

Antipati började spela någon gång vid halv nio om jag ine minns fel och levererade i vanlig ordning en mängd bra låtar, främst från Frågor som rör det allmänna men även från On Repeat. De bjussade även på ett par låtar från den kommande split-10"an med Last Rough Cause och den nyligen, av PST Records, släppta sjuan Quattro Stagioni. Det var så klart den så passande Hösten som spelades från det sistnämnda släppet.

Antipati

Warriors klev på strax efter och med en gång önskades låten Garry Bushell från flera håll i publiken. Denna spelades dock inte förän mot slutet av giget i en, enligt hörsägen, orepad och dålig tappning. De började med några låtar från den senaste skivan, Unite The Scene och spelade därefter bland andra Bad Guy från mini-CDn med samma namn och även låten England från split-7"an med Booze & Glory. Mot slutet blev det lite klassiker, som Horrorshow, Last Resort's Eight Pounds a Week (som egentligen är en cover på The Squads låt// Paco) och Cock SParrer's Watch Your Back. På det hela var det en mycket trevlig spelning, även om jag tycker att The Warriors' tidigare material är bättre än det nya, och en lyckad premiär för Klubb Disorder!

The Warriors

(Bilderna stulna från internet - tack för dem)

//Snigel-Hans

Agent Bulldogg till England

2011-11-15T06:27:00.001+01:00

Nöjesguiden failar redan i ledaren

2011-11-09T06:20:00.003+01:00

Är det nån sorts svår ironi som går mig över huvudet eller är det bara helt enkelt två eller tre (beroende på hur man ser det) pinsamheter i en liten mening?

The Righteous - 9 Days We Hung ute nu

2011-11-04T07:50:00.002+01:00

Här kan man köpa den.

Carcereduro - A Chaque Époque ses Héros CD

2011-11-03T10:04:00.004+01:00

(Carcereduro - A Chaque Époque ses Héros CD - Pure Impact Records / Bords de Seine Records) Ännu ett exotiskt band som säger sig (?) spela vikingarock. Den här gången är det fransmän det gäller och inga mindre än det äkta paret Kroub och Elo, till vardags hemmahörande i hårdföra Pontoisebandet Haircut tillsammans med en medlem från Urban Crew, samt nån metalsnubbe. Jag kan tänka mig att Max även var Urban Crew-killen i Tir Groupe (kan inte kolla då mycket av mitt referensmaterial för tillfället är magasinerat) där Elo och Kroub också återfanns och vars sound Carcereduro i mångt och mycket anammat. Bandet spelar hård och driven punk med influenser från oi!, hardcore och metal (utan att någonsin rasa iväg i tempo) och med Kroubs primitiva sång och små nordiska folkmusik-licks, samt violin och även säckpipa (!) på någon låt här och där. Jag skulle aldrig kalla det för vikingarock med hänsyn till musiken - här måste jag åter referera till Tir Groupe - men det kan hända att texterna avhandlar skäggiga män, flugsvampsbrygder och andra högaktuella fenomen. Det är ganska bra, men lite enahanda, och de bästa låtarna är balladiga Peuple du Nord, där Elodie sjunger ett långt intro, samt Premier Amour, vars violinslinga låter Mansic. Andra detaljer att notera är att Enhärjarnas Kust till Kust tolkas under titeln Berserk. A Chaque Époque ses Héros innehåller tolv spår, intro och outro inkluderat.

Sörling says

2011-11-01T18:16:00.001+01:00

"Jag gillar dom alla. Men framför allt Pacos Punk och Oi och Christoffer Röstlund Johnssons I just can’t hate enough. Båda är grymma stilister som jag tycker det är en njutning att läsa"

Mikael Sörling intervjuas av Ludde Larvig.

Smoke Like a Fish - Blood, Fish & Bone CD

2011-11-01T17:59:00.005+01:00

(Smoke Like a Fish - Blood, Fish & Bone CD - Do the Dog Music) Sista albumet lovar brittiska ska-orkestern Smoke Like a Fish, och det är nog ganska tråkigt. För även om bandet, som jag i och med Blood, Fish & Bone bekantar mig med för första gången inte är helt lättillgängliga och självklara med sin bitvis punkiga fusion av 2-Tone och tredje vågen-ska, känns skivan snart hemtrevlig och bjuder på en del schyssta baktaktspopdängor. Smoke Like a Fish spetsar sin musik med lagom mycket blås, och precis rätt sound på gitarren. Visserligen låter det ibland lite polerat och anonymt på samma sätt som många av Moon Ska's mer lättglömda akter, och kanske är sången väl opersonlig, men här finns en liten handfull schyssta melodier (Perfect World, The Opera of Dickie the Third, Rainy Night) samt en riktigt medryckande tolkning av udda anarkopunkbandet Zounds' örhänge Subvert. Tolv låtar och, gissar jag, ett värdigt farväl.

The Lowlifes fullängdsdebuterar äntligen!

2011-10-23T16:01:00.003+02:00

The Lowlifes från Stockholm fullängdsdebuterar. Inspelningen har ett par år på nacken, men nu har nystartade Club Underground Records (samma folk som bakom Club Underground för idioten) äntligen gjort vad någon borde ha gjort för länge sen, och tagit tag i saker och ting. Tolv låtar blir det, och i januari om allt går som det ska.

Sir Reg - A Sign of the Times CD

2011-10-22T19:31:00.006+02:00

(Sir Reg - A Sign of the Times CD - Heptown Records) Sir Reg, vars första släpp recenserades här för ungefär ett och ett halvt år sedan följer upp med ett elva låtars nytt album på digipak, den här gången på Heptown istället för på numera nedlagda Anarkopunx. Däremellan har keltpunkbandet bland annat hunnit med ett par vändor i Europa, ena gången som supportakt till Misfits. Precis som på den självbetitlade debuten rör det sig på The Sign of the Times om proffsigt framförd keltpunk mittemellan The Pogues, Flogging Molly och The Men They Couldn't Hang toppat av en liten, liten aning nordisk folkmusik. Det är ösigt, tight och Brendans sång är minst lika bra som innan. En hel del bra låtar finns här, i synnerhet titelspåret, How The Hell Can You Sleep, This Country's For Sale, Living on the Moon och Frustration. Däremellan blir det lite tamt, som exempelvis i Far Away som påminner om Attila The Stockbroker's Roll Up For The Donkey Derby och såsiga I'll Leave for New York och Dublin City. Jag saknar texter till den här plattan, har aldrig varit särskilt bra på att uppfatta texten genom att bara lyssna på sången på ett snabbt och adekvat sätt, och ett bifogat texthäfte skulle med säkerhet kunna göra de dåliga låtarna bra och vice versa... Sammanfattningsvis är A Sign of the Times ett stabilt kvalitativt keltpunkalbum av ett band som förtjänar en plats bland de "stora" som Paco för länge sedan tröttnat på...

Vånna Inget - Allvar CD

2011-10-17T15:45:00.005+02:00

(Vånna Inget - Allvar CD - Heptown Records) Allvar heter det allvarsamma debutalbumet från popbandet Vånna Inget från södra Sverige som tar sig själva på så stort allvar att det stundom blir svårt att ta dem på allvar. Medlemmar från bland andra The Confession, The Part Timers och Sista Sekunden (Tommy Tift - mannen som är så tråkig att tiden stannar upp och tickar baklänges i hans närhet) spelar driven, ledsen, proggig, new wavig postpunk där bolag och recensenter droppar referenser som Tant Strul och Pink Champagne, och det är klart att det är lätt att göra bara för att vokalisten (en mycket duktig sådan) råkar vara kvinna. Men även andra har nämnts, nyare, typ Masshysteri (Paco gillar inte Masshysteri) och där vill jag hålla med. Samt lägga till Hanna Hirsch och random 90's emopop-band som Broder Daniel eller kanske deras basist lite längre fram. Angeläget för den ledsna poppojken eller pandaflikkan, med andra ord. Påmålad krystad teatermusik för Paco. Den stora behållningen är Karolinas sångröst som verkligen är bra, samt låtarna Alla Andra Dagar, Tickande Bomb och titelspåret, om man kan låtsas att det är -97 och att man själv är en full svartpoptjej i Slottsbacken i Uppsala och man just tömt sin plastflaska med blått vin. Grejen är att jag förmodligen skulle nickat uppskattande om det här bara dök upp på radion eller nåt sånt, men när medlemmarna kommer från punkscenen och bolaget i första hand ger ut punk och det sätter förväntningarna känns Vånna Inget för pretentiöst och blöthjärtat. Och jag har svårt för band som ger sig fan på att anamma en viss stil- eller tidsepok och göra allt för att vara så korrekta som möjligt i sin tolkning av den, eller bara bestämmer sig för att medelklassig livsleda och cynisk svartsynthet är en image man kan klä på sig som en fånig hatt och komma undan med, med trovärdigheten i behåll.

Bang Bang - To Legionowo CD

2011-10-17T12:08:00.004+02:00

(Bang Bang - To Legionowo CD - Jimmy Jazz Records) Bang Bang är ytterligare ett ur högen av polska punkband som Jimmy Jazz har skickat mig att recensera. Något som innebär blandade känsloyttringar från Paco-håll. Bang Bang hör till kategorin polsk gubbig/tantig punk med schysst produktion, bra drag, lagom mycket rock'n'rollkänsla och trevliga melodier. Till Bang Bangs fördel hör också det faktum att de har två vokalister, en av varje kön, som båda gör ett gott jobb. Punken på To Legionowo är i grunden av 77-typ, men med stort 2000-ljud, och skulle kunna beskrivas som något mellan Troublemakers, Social Distortion och Ramones. Förutom tio egna låtar bjuder Bang Bang på en tolkning av Can't Help Falling in Love vilken nog är ett misstag eftersom Monikas röst och/eller engelska inte riktigt fixar den låten. Trots detta känns det som en ganska trevlig cover när den återkommer för fjortonde gången. Bästa låtarna heter annars Kto Mi Odpowie, Legionowo, Dzwieki, Nie Poddam Sie, Porque Te Vas (också det en cover, betydligt bättre behandlad), och Sto Dni. Företrädesvis de i lite lugnare tempo, och det är alltså drygt hälften. Bra jobbat av Bang Bang, även om de gjorde jobbet redan 2009.

Östermalm Boys - Upperclass Rock'n'Roll

2011-10-17T11:25:00.005+02:00

Den här inspelningen gjordes under den enda kväll Östermalm Boys fanns annat än i teorin, i Mart Hällgrens studio i villan i Tumba en sommarnatt 2001. Idén kläcktes i Norrtälje tidigare under året, men sen vräktes 3/4 av Östermalm Boys från lägenheten de delade och resten är som man brukar säga historia. Medlemmarna var Johan (sång), tidigare i Second Thought och i The Kind That Kills precis i början av karrirären, Martin (leadgitarr och bas), tidigare i Lack of Trust och Second Thought och senare i bland andra To What End? Kompigitarren trakterades av Robban, tidigare i The Righteous och sedermera i Contemptuous, Antipati och Agent Bulldogg medan Mart Hällgren från De Lyckliga Kompisarna/Total Egon/Ubba/Brackor/Sighstens Grannar etc etc spelade trummor. På grund av vissa medlemmars koppling till den tidens hardcore/crustscen dök ett par låtar upp på en samlingskassett med diverse grindcore- och crustband (Sthlm Hardcore/Crust Scene 2001, Håll Käften Rasmus), men annars är inget officiellt utgivet. Demon tillverkades i ett exemplar.

Download!

1. Cock-a-Doodle-Doo 2. Krig På Gatan 3. När Tunnelbanan Slutat Gå 4. Hemgjort Vin 5. Jävla EU Far åt Helvete! 6. Jävla Soc-Hora Far åt Helvete! 7. Vi Är Östermalm Boys

Bovver Brigade - Clockwork Orange Punks

2011-10-17T11:01:00.003+02:00

Bovver Brigade var ifrån Gävle och släppte ett par demos samt den här fullängdaren Clockwork Orange Punks i egen regi (även om det kanske var tänkt att den skulle släppas mer officiellt eller vad man ska kalla det..?) nån gång under det tidiga 2000-talet. I bandet figurerade ett tag bland annat Puncc, känd från orkestrar som Battle Scarred och Sniffing Glue för att bara nämna ett par. Sångaren Lars, bättre känd som Träsket bland sina samtida punkare och skinheads, är idag en välskräddad typ som sysslar med vett, etikett och annan kultur.

Download!

1. Hooligans for Fun 2. Clockwork Orange Punks 3. Europe 4. Girls on the Internet 5. Make You Pay 6. Burning Pride 7. Streetfighter 8. Hoolifan 9. I Don't Wanna Live in the Soviet Union 10. Poseur Skin 11. Stupid Whore

Tack till Vasastanspoeten!

Fistful - Wicked

2011-10-17T10:49:00.003+02:00

Det här är Fistfuls tredje utgåva, från 2005.

Download!

1. Autumn Leaves 2. Oi 3. Wicked 4. Performance Anxiety 5. Upper Class Brag Queen

Tack Vasastanspoeten!

Fistful - S/T

2011-10-17T10:35:00.002+02:00

Göteborgska Bess-frontade Fistful bildades 2003 och debuterade med den här självbetitlade DIY-utgåvan. Fistful är ett band som i hög utsträckning fixar sina egna utgåvor och spelningar, gör det själva och verkar hålla sig borta från punkens interna dispyter och anala bromsklossar på ett befriande sätt. Bandet existerar fortfarande och är förhållandevis aktiva.

Download!

1. Punk Ey 2. Sell Out 3. Oh So Pretty 4. Count Me In 5. Don't Believe You

Tack Vasastanspoeten!

The Freemartins - Too Hard For You...

2011-10-17T10:08:00.004+02:00

Ur askan efter Oi!-trion Boot Squad från Örebro uppstod runt millennieskiftet bandet The Freemartins efter att BS:s sångare Tobbe packade väskan och begav sig till hufvudstaden för att sedermera dyka upp som gitarrist i Dims Rebellion. The Freemartins var även de medverkande på 2002 års Brewed In Sweden Vol. II, och släppte troligtvis det här demot tidigare samma år eller kanske 2001. Bandet släppte senare en mini-CD på spansk-engelska etiketten Bronco Bullfrogg innan sångaren Micke sparade hår och började spela 70-talsrock. Vad de andra medlemmarna pysslar med vet jag inte, men jag vill minnas att någon av dem eventuellt medverkade i Horrorcocks eller något sådant... anyhow:

Download!

1. Finally Here... 2. Proud 3. Modern Savage 4. Secondary Moderns 5. Liquid Man

Tack Vasastanspoeten!

St. Laura - S/T

2011-10-17T09:50:00.005+02:00

St. Laura ifrån Strängnäs hette från början Svamptripp och började lira nån gång under mitten av 90-talet skulle jag tippa. Under namnet St. Laura kom de till min kännedom genom samlingsskivan Brewed in Sweden Vol. II (även om jag var bekant med Svamptripp sedan innan), och det här självbetitlade demot är ifrån 2002. Bandet spelade streetpunk på ett sätt som senare kom att förknippas med den så kallade Rancidpunken, men som 2002 var en frisk fläkt på den svenska punkscenen.

Download!

1. Democratic Bombs 2. Rat Race 3. J.B. 4. Nothing To Lose 5. Keep on Fighting 6. Take it Back

Tack Vasastanspoeten!

Teaser inför nytt släpp av Sir Reg

2011-10-17T09:32:00.001+02:00

Och Heptown säger "A teaser for the upcoming SIR REG album "A Sign Of The Times" out October 21 2011 on Heptown Records on CD/LP/Download. SIR REG is for lovers of Flogging Molly, The Pogues, The Men They Couldn't Hang…"

Klubb Pogo igen

2011-10-17T09:28:00.001+02:00

Tim Armstrong måste dö

2011-10-12T20:07:00.001+02:00

http://dyingscene.com/news/tim-armstrong-launches-glee-like-punk-rock-musical-series-tim-timebombs-rocknroll-theater/

Finner inga ord... Tack (eller vad man ska säga) Vasastanspoeten för tipset...

Oi! - The support!

2011-10-12T06:06:00.003+02:00

Apropå sista stycket i gigrapporten från Oi! The Weekend av Snigel-Hans, gå in här (om du har ansiktsbok) och sen när den finns, köp skivan till stöd för scenen.

Saxat från sidan:

"Efter en underbar helg i Karlskrona på Oi! The Weekend framgick det
att årets (2011) upplaga blev ett stort ekonomiskt bakslag för arrangören.

Vi (Pretty Shitty Town) vet hur det känns, vi drabbades av skadegörelse under ett av våra arrangemang. Den gången ställde hela scenen upp och samlade in pengarna. Med det i tankarna beslöt vi oss för att ge ut en support CD-skiva där alla intäkter går till arrangören. Vi vill tillbaka till Karlskorna även nästa år och därför hoppas vi att detta skall ge ett gott resultat!

På de två veckor som gått har vi samlat ihop hela 25 band till CD´n som just nu är på pressning. Nio av dessa ställer upp med helt osläppta låtar. Följande band finns med på denna skiva:

Booze & Glory, Discharger, Agent Bulldogg, Oldfashioned Ideas,
Antipati, Razorblade, Perkele, Gumbles, The Righteous, The Clichés, Volxsturm, Gatans Lag, Clockwork Crew, Last Seen Laughing, Unit Lost, The Corps, The Agitators, Vindicate This!, The Lowlifes, Sinners Since Birth, On The Job, Prins Carl, Contemptuous, Hammer And The Nails, Jenny Woo.

För att beställa denna CD-skiva och stödja Oi! The Weekend skickar du ett mail till oss via pstmerch@telia.com. Skivan kostar 140 kr + frakt.

Ni som enbart klickar att ni skall deltaga i detta utan att ni tänkt köpa skivan, gör er inte besväret. Vi kommer ta bort alla som inte beställer skivan från eventet!

Support the Scene!"

Oi! The Weekend #2, Karlskrona, 20110923-20110924

2011-10-11T20:23:00.007+02:00

Från Stockholm tog vi bil ner till Karlskrona vid niotiden på morgonen. En lång resa som kantades av alkoholintag, halv-, till helbra musik och pisspauser. Karlskrona kändes, när vi rullade in i stan, fruktansvärt välbekant även fast jag bara besökt staden vid ett annat tillfälle (Oi! The Weekend #1). Vi hittade efter lite krångel en parkeringsplats och sedan, utan vidare problem, till hotellet som skulle bli vårat hem under de följande dagarna. Vi gjorde oss hemmastadda och jag planerade att hämta öl i bilen. Efter att ha gått vilse i regnet (vilken gata jag än tog så kom jag bara till systembolaget, bilen och hotellet var borta) och träffat vänner och bekanta kom jag så småningom tillbaks till mitt rum, kall, blöt och full. Vi inväntade sedan den tid då banden skulle börja spela och vandrade då bort till lokalen där scenen fanns.

Prins Carl inledde tvådagarsbalunset med att riva av ett gäng välkända låtar från sin skiva
New Order. Bland andra spelades Where are you going, Carnical in Greece, Fat Bastard och Criminals in Blue. Alla mycket bra låtar. Även en cover på 2nd Pint's Finger Up spelades.
Publikmässigt var det till en början riktigt klent, typ tio pers som stod och såg halvt förlamade ut, men så småningom strömmade en del till och publikskaran växte till en åtminstone acceptabel storlek. Ett riktigt bra gig blev det och det var kul att de fick möjlighet att spela även fast, för att säga som Paco, de på något vis står lite utanför scenen i övrigt. Något som jag gärna ser ändring på.

Prins Carl

Efter Prins Carl var det Volxsturm så jag tröttnade och gick. Hotellrum och typ sött vin lockade mer.

Återvände så småningom till spelstället för att kolla på Perkele. Det var lite synd för det var fruktansvärt dåligt. Tråkigt låtval och löjligt framträdande. Det var interesantare att pissa i gränder och leda runt på arga och fulla skinnskallar.

Efteråt var det dags för en av festivalens två stora höjdpunkter, Argy Bargy. Jävlar vad bra det var. Lights Over London spelades först och var ju så klart hur bra som helst. Därefter följde en hitkavalkad då Natural Born Loser, There's Gonna be a Riot, What Are You Fighting For, fantastiska Immaterial Girl, Saturdays Glory och No Regrets spelades och mer där till. Som avslut levererades ett gäng Covers, Cock SParrer's Argy Bargy och Riot Squad, The Business' Suburban Rebels samt Sham 69's If The Kids Are United.

Daryl Smith/Argy Bargy

Vi skippade Jenny Woo som spelade på Playbar och efterfesten men beslöt oss för att gå dit på förfesten nästa dag istället. Det var en historia som började med en massa snack och ett par mycket ointressanta låtar. Vad är grejen med Akustisk Oi! för övrigt? Enligt Jenny Woo var det typ folkmusik med lite arbetarklasstema kryddat med viktiga läxor som hennes far lärt henne och diverse andra visdomsord. Allt var inte helt kasst och karisma hade hon ju så klart. Ett annat plus var att hon var ganska cool och hade rejäl pipa, men jag känner inget behov av att
köpa hennes skiva för någon annan anledning än att visa lite stöd.

Jenny Woo

Vi stod över Gumbles till förmån för alkohol, musik och sällskap. Vi återvände till scenen för att se Gatans Lag som kanske hade mest publik av alla band på hela tillställningen. Trots historier jag hade hört om hur förstörda vissa bandmedlemmar hade varit dagen innan så gjorde de ett bra gig. De spelade gamla och nya (från den kommande Ep'n Boråspolisen Blues) låter. Titlar var bland annat Född Till Brat, Skalla Sparka Sluta Aldrig Slå, Hårda Tider och Hata Folk från de två tidigare fullängdarna. De nya låtarna tror jag heter något i stil med Andra Lång, Snutbil och Jag vill Dö där den sistnämnda är riktigt bra. Det avslutades med publikfavoriten Min Stad Mitt Land.

Agitators stod på tur och sur som jag var över att Bad Co. Project hade ställt in ägnade jag inte hela min uppmärksamhet åt bandet. Men det lät bra och jag kanske borde gett dem en större chans. Nästa gång kanske. Det är allt jag har att säga om dem.

Som sista band spelade Infa Riot och de var lika bra som på Rebellion tidigare i år. Alla låtar lät liksom rätt även fast de hade ändrat små detaljer här och var i vissa låtar. Jag blev helt tillfredsställd när de lirade alla låtar man kunde önska. Det var Emergency, You Ain't Seen Nothing Yet, Still Out Of Order, Riot Riot, 5 Minute Fashion, Bootboys, Power, Kids of the 80's, Each Dawn I Die, The Winner, In For A Riot och avslutande We Outnumber You Det var helt enkelt så bra som det kunde ha varit.

Infa Riot

Under andra dagen började rykten spridas om att på tok för lite människor gästade tillställningen och att arrangören gick STORA summor back. En liten insamling startades av Pike då människor började lämna spelstället och jag hoppas att det blev till någon mer hjälp än ett symboliskt stöd. En samlingsskiva är på väg att sättas ihop och intäkterna kommer, som jag har förstått det, gå till Aron & Oi! The Weekend. Det har även snackats om T-Shirts och en hjälpfond.

Som avslut vill jag bara tacka Aron och alla andra inblandade för en jävligt bra helg. Hoppas allt löser sig.

//Snigel-Hans

V/A - Turist i Tillvaron Vol 1 LP

2011-10-02T15:53:00.006+02:00

(V/A - Turist i Tillvaron Vol 1 LP - Turist i Tillvaron) Sörling släpper samlingsskiva enligt Really Fast/Chaos in Sweden/Dimmorna Skingras-modell, men med skillnaden att den röda tråden är punk i allmänhet och inte någon subgenre i synnerhet. 16 band samsas om plastytan och bjuder på sammanlagt 19 låtar, och rent geografiskt representeras i stort sett hela Sverige. Dessutom är sju av 16 orkestrar kvinnofrontade, och det är kul att den svenska punken tycks mer jämställd än någonsin. Som om inte detta vore köpargument nog så håller låtarna på skivan en genomgående kvalitet över snittet. Vad min subjektiva åsikt om banden och deras bidrag är är ganska irrelevant, då sådana här kulturella dokument alltid är värda högsta betyg av ren princip. Det vore dock inte likt Paco att låta bli att gnälla lite när han kan, eller för den delen höja till skyarna.

Favoriterna är Slöa Knivar som faktiskt här är både slöa och melodiösa, Abjekt, som inleder med ett GBH á -92-riff och fortsätter med engagerande Svart Snö/Sunday Morning Einsteins-hardcore, Beyond Pink som är snabba och förbannade, samt gatpunkbandet Prins Carl (vars enda problem är engelskan) och den nya bekantskapen Glidslem, som Sörling hajpat innan men som jag inte har pallat ta itu med, och som låter opolerat och lika mycket 77 som 82.

Det finns inga riktiga bottennapp här (det skulle i så fall vara jobbiga power violence/black metal-bandet Dick Tracy, vars sångerska Anki låter som en CP-skadad smurf) men en del band som inte riktigt faller mig på läppen, till exempel E.A.T.E.R. som kanske aldrig borde börjat lira igen, Bäddat för Trubbel (som bäst ett skånskt Eddie & The Hot Rods, som sämst och för det mesta bara ännu ett jävla Bob Hund), och opersonliga amerikapunkpopbandet Black Feet.

Resterande band (Strindberg som Tortyr, Spotlicks, Suicide Syndicate, Epidemics, Kronofogden, Varsel och Snutjävel) gör sitt jobb, om än inte så mycket mer.

Värt varenda krona den nu kostar och en applåd är ändå den här plattan (dessutom i läcker gatefoldutformning med bra bilder och info på och om banden), och Paco väntar med spänning på uppföljarna. Volym två och tre är redan klara i teorin.

Suicide Syndicate - Bad Wolves Eat Small Pigs LP

2011-10-01T15:42:00.003+02:00

(Suicide Syndicate - Bad Wolves Eat Small Pigs LP - Switchlight Records) Snygg och proffsigt utformad gatefold-LP av Nässjö/Malmö-baserade Suicide Syndicate som spelar någon sorts horror/döds-punk om man ska tro ryktet eller möjligtvis den rekvisita och de attribut bandet omger sig med och/eller använder sig av. Musikaliskt vet jag knappt vad sådana begrepp betyder. Musikaliskt kommer också Suicide Syndicate som en positiv överraskning efter att jag hört diverse mer eller mindre nedsättande omdömen från vänner och bekanta samt som vanligt ser till att betrakta världen genom de Pacoska fördomsglajorna. Det låter som lite Social Distortion, lite sena Anti-Nowhere League och/eller annan brittisk 80-talspunk med rätt att sticka ut... Test Tube Babies eller GBH kanske?, lite Motörhead, lite Motor City-rock, och när det är som bäst (Reject the Daylight) som gatupunkig rock'n'roll a la Strung-Ups. Av albumets elva låtar är två covers, nämligen Napalm Sticks to Kids (ursprungligen av Cortex) samt Nick Cave-örhänget Where The Wild Roses Grow där Bengtsson får sällskap framför puff(puss)-skyddet av punkgrogghaggan Texas Terri. För att slänga sig med en recensentklyscha så är det här inte min kopp te vanligtvis, men jag tycker Bad Wolves Eat Small Pigs är en schysst första bekantskap med ett band jag verkligen inte trodde att jag skulle gilla, men som jag faktiskt tycker bjuder på riktigt schysst punkstök.

Håll Käften, Vad Vill Du?! - gratis digitalt album

2011-10-01T08:17:00.002+02:00

Kolla in på Lukinzine, genom vilken du gratis laddar ner Håll Käften, Vad Vill Du?!s album II. Arg politisk hardcorepunk med ganska dåligt bandnamn. Klicka!

The Headhunters - Zyje By Wygrac CD

2011-09-25T14:02:00.003+02:00

(The Headhunters - Zyje By Wygrac CD - Jimmy Jazz Records) Ytterligare ett polskt streetpunkband; icke att förväxla med sin Nyköpingbördiga namne, med ett album som släpptes redan 2008. I början känns The Headhunters som ytterligare ett polackband i mängden, men allteftersom skivan rullar på repeat dyker både självklara och osökta referenser upp. The Analogs. Contra Boys. Sen Los Fastidios, och när det är som bäst - Bombardiers. Ljudbilds - och speltekniskt betraktat tillhör nog det här bandet det övre skiktet i genren. Sången är också bättre än genomsnittet. Men skivan är för jämn, om man nu kan säga så, och således är topparna inte påfallande höga. Favoritlåtarna utkristalliserar sig dock till slut, och heter Lilith, Luksus, Chlopaki Z Rycerskie och Sen I Smierc. Zyje By Wygrac innehåller tretton låtar, och är värd besväret, även om all polsk punk börjar flyta ihop till en gröt där det börjar bli svårt att finna guldnålarna i höstacken.

PSK #3 - Första flyern

2011-09-23T09:15:00.002+02:00

Punkpoeten Gatubarn - Heroin CD-R

2011-09-18T15:05:00.002+02:00

(Punkpoeten Gatubarn - Heroin CD-R - DIY/Punkpoeten Gatubarn) Punkpoeten Gatubarn är något så ovanligt som ett svenskt svar på Garry Johnson; Oi! the Poet, som dök upp på de första och tongivande Oi!-samlingarna som namnen Bushell satte ihop under 80-talets början. Skillnaden är främst att Gatubarn rabblar på skånska istället för på cockney-engelska (även om upphovsmannen försökte sig på det också, under namnet Mean Streets för bortåt tio år sedan). Det är coolare på svenska/skånska, och det är på det hela taget jävligt originellt. Gatupoesin spottas fram på ett Johnsonskt sätt, och avhandlar ämnen som (Guds)-tro, samhällskritik (FRA, läkemedelsindustrin etc), sub- (skinhead-) kultur, fotboll, kärlek och mat. Typ. Det enda felet är att Gatubarn ibland stakar sig en smula och att ljudet fladdrar på ett par spår, det borde ju inte vara så svårt att rätta till med tanke på den minimalistiska konstform spoken word/estradpoesi är. Hur som helst en jävligt egen grej. Man skulle gärna se Gatubarns alster mellan låtarna på nästa Chaos in Sweden eller Turist i Tillvaron. Om du är nyfiken på att veta mer om Punkpoeten Gatubarn gör du det med fördel här.

Minneskväll för Ultrahuset, Kafe 44, STHLM, 20110910

2011-09-11T16:57:00.003+02:00

Kort rapport då... jag kom dit för Mesk (som var sena inhoppare) och Brackor. Det fick vara värt de 100 kronorna. Fyrtiofyran var het som en bastu och full av människor som fick Paco med anhang att framstå som fjuniga ugdomar.

Mesk spelade en handfull låtar, varav Jag Är Ett Problem två gånger. Bandet var i originalsättning sånär som på kompgitarristen Axel som är den andre gitarristens son och som tidigare spelade trummor i Poor Old Slugs.

Brackor var hellre än bra, och lät mig förstå att deras stora influenser då det begav sig antagligen var Mörbyligan eftersom tre covers klarades av. Öl avslutade setet och framfördes hyggligt trots kraftigt förenklat gitarrintro...

Filmer av M Korell.

Four O - Tales of the Unexpected CD

2011-09-11T14:11:00.003+02:00

(Four O - Tales of the Unexpected CD - Do the Dog Music) Den här skivan bekymrar mig en del. För det första är den inte speciellt bra och för det andra är den schizofren. Four O funkar när de spelar collegepop med punkigt driv i närheten av Green Day, och är direkt dåliga när det låtar som radioanpassad nu-rock (Till the End). När de kör akustiskt är de i bästa fall meningslösa. Bästa låten är Clash Horns som låter som tidigare nämnda Green Day och har små, små inslag av något som med lite välvilja skulle kunna kallas för ska. Det är det annars jävligt tunnsått med... väntade mig garanterat ett svängigare gäng än det här med tanke på etikettens nisch. Precis som i fallet Jimmy the Squirrel har Four O en enkel rocksättning med bas, gitarr och trummor, och de lånar in sparsamt med instrument till pålägg. Jag fattar inte riktigt poänget med det här släppet eller med bandet överhuvudtaget. Tio låtar förargelseväckande oförarglig pop med små inslag av baktakt som klockar in på runt fyrtio minuter av vilka du inte kommer att få tillbaka en enda.

Nytt med Gatans Lag och Antipati

2011-09-06T06:13:00.004+02:00

PST har skickat dessa på tryck; sjutummarna Boråspolisen Blues och Quattro Stagioni av Gatans Lag och Antipati, som båda ingår i serien Streetpunk Collectable Series. Skivorna pressas i 500 ex vardera.

Nostalgi på 44:an i helgen

2011-09-05T06:31:00.004+02:00

Texten är fan inget vidare, men allt annat är så jävla bra. Riffet, rösten, soundet etc. Bland det bästa som har producerats i Sverige, även om den listan är rätt lång...

Vervain - Gammal Skate / Ny Hardcore CDs

2011-09-04T08:39:00.003+02:00

(Vervain - Gammal Skate / Ny Hardcore CDs - Nobleway Records) Vervain börjar bli ett återkommande inslag på Punk & Oi!. Tror att det här är den tredje utgåvan av Malmöbandet jag recenserar. Jag har också åtminstone känslan av att Vervain är ett band som i mitt tycke har blivit bättre för varje släpp, i det här fallet på en fem låtars CD-EP med underfundig titel. Precis som på Stadens Ljus kör Vervain här uteslutande på svenska vilket nästan alltid är ett plus, och musiken känns mer varierad än på föregående släpp. Inte för att det någonstans gör avtramp från den visserligen ganska breda hardcorestigen, men tempot varierar låtarna emellan, och influenser blandas friskt - tycker mig skönja stråk av His Hero Is Gone-emo, post-hardcore samt vanlig hederlig old school hardcore från den amerikanska östkusten, proffsigt ihoprört till en ganska egen men samtidigt omisskänligt bekant punksoppa. De black metal-vibbar jag tydligen fick av Rigshospitalet är som bortblåsta, vilket naturligtvis är en bra sak. Jag gillar Gammal Skate / Ny Hardcores inledande Ingenting/Krossade Drömmar för öset, leadgitarren och Franckes melodiösa gapande, samt kvicka Älska Mig och Blöder och De Osynliga Barnen för sin enkelhet . Men vad har hänt med den fryntlige sångaren på tredje låten; Svart Galla? Har han käften full av flugor eller försöker han avsiktligt låta mongoloid? Det är hur som helst också det svagaste (och långsammaste) spåret. Annars är det schysst rakt igenom.

Avhopp och ersättare till Oi! the Weekend

2011-08-28T15:42:00.003+02:00

Bad Co Project hoppar av snart stundande Oi! the Weekend i Karlskrona. Ersätter gör The Agitators.

Ape - Ideal Nie CD

2011-08-28T15:31:00.003+02:00

(Ape - Ideal Nie CD - Jimmy Jazz Records) Polsk punk av det mer beskedliga slaget och mittemellan So Cal, 90-talets Bad Religion och tidiga Dropkick Murphys. Jag kan inte påstå att det är något som slår mig med häpnad genom sin förträfflighet, men det är helt ok melodiös oförarglig punkrock. Skivan innehåller tretton låtar varav alla är på modersmålet förutom inledande Perfect Not, som med all önskvärd tydlighet klargör att bandet gör helt rätt i att hålla sig till polskan, då engelskan är... ja, inte helt perfekt i alla fall. Ingen låt sticker ut speciellt, utan hela plattan håller en jämnhög kvalitet. Jag gissar att rudimentära kunskaper i polskt tungomål som sig bör och i vanlig ordning skulle gjort lyssnandet roligare. Som det är nu är Ideal Nie i stort sett bortglömd i samma ögonblick som sista ackordet i M.E.B.P. ringer ut...

Jimmy the Squirrel - Whatever the Weather CD

2011-08-19T17:24:00.007+02:00

(Jimmy the Squirrel - Whatever the Weather CD - Do the Dog Music) Jimmy the Squirrel kommer från Nottingham och leds av den Liam O'Kane jag stiftade bekantskap med genom akustiska Heavyweight Acoustic Ska Showdown. Hans sång är även här känslosam och säregen, och kommer som jag trodde ännu mer till sin rätt inom ramen för ganska oridinär skamusik, som får sägas låta tredje vågen, men mer som Moon Ska-band som låtit sig influeras av 2-tone och annan brittisk 80-talsska än den typ av skapunkspektakel jag personligen brukar förknippa med begreppet. Dessutom finns det på Whatever the Weather klara drag av rootsreggae. Andra i min närhet tycker Jimmy the Squirrel låter obehagligt mycket 90-tal, och det är nog möjligt, men mej stör det inte så mycket. Det är en ganska liten skaensemble; Jimmy the Squirrel, bestående av gitarr, bas, trummor och keyboard, men de lyckas ändå fylla ut bra. Känslan är, som för det mesta när det gäller ska durig, även om det vilar ett stråk av melankoli över låtarna. Kanske på grund av texterna som känns ganska allvarssamma på ett sätt jag uppskattar inom skamusik, samt med anledning av Liams personliga sångröst. Det är inte direkt några dansgolvshits här utan det känns mer som en habil tillbakalutad skaplatta som fond till vardagen, och det är väl så gott som något. Trevlig bekantskap och kul att erfara att det fortfarande görs trevlig baktaktspop i England. Whatever the Weather innehåller tio spår.

Valhall Arise inställd!

2011-08-18T13:29:00.001+02:00

Endagsbalunsen Valhall Arise i Falun har ställts in!

Make Do and Mend - End Measured Mile CD

2011-08-14T14:41:00.002+02:00

(Make Do and Mend - End Measured Mile CD - Shield Recordings) Make Do and Mend kommer från Connecticut i USA och släpper sitt debutalbum End Measured Mile på Holländska etiketten Shield. Det är ungefär lika kul som omslaget. Välproducerad posthardcore korsbefuktat med postgrunge och radiovänlig nu-rock, typ. Jag kan faktiskt inte komma på någon ens i periferin av mitt umgänge som skulle tycka att det här var särskilt intressant, och det är ungefär vad jag har att säga om den här skivan. Men jag kan försöka dra ut på det lite..: texterna är personliga och inte alls dåliga och ganska långt ifrån vad jag vanligtvis brukar få mig till livs. Skivan innehåller tio låtar och klockar in på 33:57. Det enda i tacklistan tackade bandet jag ens känner igen är Comeback Kid. Så.

Rebellion 2011, Blackpool, Lancashire, UK, 20110804-20110807

2011-08-12T20:03:00.011+02:00

Rebellion, Blackpool. Fy fan vad bra.

TISDAG:

I sällskap av fru Snigel inleddes resan från södra Stockholm med stopp hos Hanna för några öl. Vid Centralen mötte vi sedan upp Kung Sol och Drottning Sol (antar jag att man kan säga) samt Koreanen. Peppa-inför-resan-öl inmundigades vidare på Arlanda Expressen och väl på flygplatsen började det kännas som om man var på väg. Dainis, Maria, Domar och Jacqueline kom att bli flygsällskap efter det att vi träffades på Arlanda.

Flygplan - alkohol - peppande.
Manchester - cigg - peppande.
Tåg mot Blackpool - alkohol - peppande.

Det var den resterande resan och vi anlände till Blackpool vid kanske nio på kvällen. I rask takt bar det av mot våra olika hotell och ungefär halvvägs dit ser vi en annan stockholmare. Artighetsfraser utbyts och vandringen fortsätter.

Efter incheckning skulle det tas vara på kvällen genom några pints på Blue Room med hela sällskapet med undantag för Kung och Drottning Sol som skulle fira jubileum. På vägen mötte vi än fler svenskar i form av Norrköpingsbor. Ett stopp gjordes på Popeyes, innan Blue Room, för en fantastisk Döner Kebab med chilisås från gudarna.

ONSDAG.:

Tidig frukost, full english, med fru Snigel, Dainis och Maria och därefter vattenbunkringspromenad med Pontus (aka Scrumpy Jack) och Tova. Eftersom att jag uppenbarligen hade problem med att sitta stilla så här tidigt in på Englandsvistelsen drog vi vidare till Corral Island för spelautomater och oljud. Stilla hungern på Popeyes och sedan blev det till att supa en del utanför Nkpg-gängets hotell med ovan nämnda samt Alma, Serben, Korre, Nicole, Reidar etc. Efter det stod biljard på vårt eget hotell på tur med andra svenskar. Hela dagen bestod egentligen av att träffa andra svenskar från både Norrköping och Malmö och Stockholm och supa med dem utanför och inne på olika hotell. Biljard spelades och småmynt gjordes det av med på arkadhallen Corral Island. Vid ett tillfälle stötte jag på en medlem i Pressure 28 som bekräftade vad vi misstänkte angående vart den alternativa spelningen skulle hållas - på Beat Club.

Kvällen avslutades på Myrtle House med bla Kimmen, Helen, Direktörn, Leigh och Soya och stora delar av de redan nämnda svenskarna.

TORSDAG:

Redan här började det bli svårt att gå ner till frukosten i tid. Vi delade hotell med Fornicators från Uppsala som skulle spela någon dag senare. Biljetter hämtades ut och vi i sällskapet skyndade oss in för att bläddra lite bland skivorna och sedan se delar av Booze & Glory som spelade på Arena-scenen. Vi kom in till Our Passion och det blev snart olidligt. Inte musiken, den var mycket bra, men det var kolsvart, varmt och trångt. Hungern var också av någon anledning extremt påtaglig så jag stannade för att se England will Never Change och sedan sprang jag till Popeyes.

Skivfynd gjordes sedan och det firades med att supa med bla Nkpg-gänget utanför deras hotell. Här någon gång började det hetsas om cidern Scrumpy Jack, såpass mycket att två personer i sällskapet så småningom fick namnen Scrumpy Jack och Scrumpy Black att lägga till på sina smeknamnslistor.

Ja. Återvända till spelstället alltså, för att se det här beryktade bandet Old Firm Casuals...
Som många vet är Old Firm Casuals ett hyfsat nytt band som bara lever på tidigare medlemmars (läs medlems) meriter. Ändå får de en "headline"-tid samt spela på den största scenen och ett på tok för stort utrymme för merch. Men skitsamma (eller inte om ni inte vill det). De fyllde Empress Ballroom ganska bra och ganska många verkade tycka om det som hördes. Jag tycker att en del grejer lät helt ok och att en låt (som jag inte har en aning om vad den heter) var riktigt jävla bra. Utöver den bra låten hörde jag också ett stulet riff från Dropkick Murphys Streetfight Karaoke samt "hiten" Let's go Casual. Det var inte så coolt, det sista i synnerhet. Även fast en låt var grym lät snart allting som slumpvald menlös Amerikansk streetpunk som spelas av människor med oförtjänt och oförskämt mycket självförtroende. Så jag gick. Fick höra av någon att Lars' "polare sedan väldigt många år", Roi Pearce, sjöng sista låten.

Innan en avslutning på Popeyes och en Döner blev det två låtar med Menace som var nästan lika dåliga i år som förra året. Jag såg Screwed up och Insane Society och båda lät illa, eller inte alls när sångaren ständigt missade mikrofonen när han försökte sjunga. Trist.

FREDAG:

Bakfull och hungrig efter stora problem med att äta frukosten, tvingades man med till stranden (och vilken ful strand det är) för att några galningar bestämt skulle bada. Det var lågvatten så även fast vi var framme vid stranden var det ändå flera hundra meter kvar till vattnet och de tappra förlorades från mitt sikte när jag stannade på en trappa för att dricka Boddingtons med de något mer rutinerade i sällskapet.

Sedan blev det band och skivköp samt stopp på Popeyes för Döner. Banden som sågs denna dag var följande:

Pink Hearse (Olympia 1), ett tjejband från Blackpool som spelar rivig och skrikig punk, samtidigt som den är melodiös och med bra gitarr och bas. De spelade en låt som hette Baseball Bat, som finns på deras Cd-Ep Five Knuckle Shuffle. Innan detta kastade sångerskan ut en mycket liten klänning i publiken som fångades upp av en enorm punk-gubbe som genast iklädde sig denna. Hon var även nere på golvet och röjde in i publiken.

Direkt efter såg ett par låtar med Middle Finger Salute (på Olympia 2) som jag år efter år tror är bra och år efter år blir besviken på när jag väl ser dem. De inledde med något tungt, hårt och långsamt intro och gick sedan helt plötsligt över till ett mer NOFX-aktigt sound. Det var så dåligt ljud så det som hördes mest var trummorna och sångaren.

Här har jag för mig att jag fastnade bland skivbackarna för jag kom in till de två sista låtarna med The Warriors på den avskyvärda scenen Arena. Dessa två var Violence in our Minds samt I Got Away. Det lät bra och det är synd att jag missade resten. Som tur är kommer de snart till Stockholm.

Resistance 77 var nästa band på tur och de hade fått flytta till den minsta scenen (Olympia 2) det här året. Det var mycket folk och mycket dåligt ljud. Personligen tyckte jag att låtvalet var dåligt i början, men det kan bero på att det var låtar jag inte lyssnat på så mycket och som då är riktigt tråkigt att höra med det dålia ljudet. Jag såg en stilig (?) karl i munkfrisyrs-mohikan. Det var skoj. Mot slutet av setet blev det roligare låtar, som favoriten Long Time Dead som det sjöngs fel på, Chelsea Girl och True Punk & Oi! så nöjd blev jag ändå.

Arena igen för att i ett skitjobbigt kolmörker kolla på Peter & the Test Tube Babies. Det var fullpackat, varmt och som redan nämnt, mörkt. Lägg till det dåliga ljudet och du får ett ställe du inte vill vara på. Men jag härdade ut ett gäng låtar och dessa var bla Run Like Hell, The Jinx, Never Made it och Up Your Bum. Fyra fantastiska låtar som bekant, och framförallt The Jinx var mäktig med sin melankoliska melodi och hela publiken som sjunger i refrängen.

Anti-Nowhere League spelade på Empress Ballroom. Det hela var ruskigt bra trots Animals märkliga rapp-inslag i We Will Survive. Kan inte säga så mycket mer än att det var grymt. Sprang dock iväg innan de var klara för att se delar av Argy Bargy. På vägen till Olympia 1 passerade jag Beki Bondage som filmades medan hon tog foton med fans.

När jag kom in till Argy Bargy spelade de Natural Born Loser och det var jävligt tungt och hårt. Vidare körde de hits som Immaterial Girl, What Are Your Fighting For och No Regrets. Även en ny låt spelades, från ett kommande album, men den minns jag som ganska intetsägande.

Tillbaks till Empress Ballroom för The Business. De brände så klart av hit efter hit, som Guinness Boys, Get Out of My House, Out In The Cold (som ju är förjävla bra), The Truth The Whole Truth and Nothing But The Truth, Real Enemy och Dead Hero. Som extranummer kördes som vanligt (vad jag minns) Suburban Rebels och Drinkin' and Drivin'.

Sist för kvällen var Infa Riot på samma scen. För att ha varit borta från scenen i cirka tjugo år hade de en ganska kaxig attityd med levererade nog de alla ville höra. Jag kan inte komma på en (bra) låt från första skivan eller singlarna de inte körde. Plus i kanten var att Lee lät som
han skulle, så det kändes helt rätt.

LÖRDAG:

Som vanligt började dagen med fet frukost och strax efter öl. Skippar den biten nu. Första bandet jag var på plats för att se var The Jons på Arena. Två av medlemmarna (Tom och Jack) är söner till Colin McFaull respektive Steve Burgess från Cock SParrer. Det var tyvärr inte så spännande. Kanske för att jag inte kunde undgå att jämföra dem med sina pappor, men ärligt talat så var det nog ett ganska tråkigt, amerikansk streetpunkinfluerat oljud. Kanske skulle vara bättre på någon lite klubb.

Efter The Jons följde Runnin' Riot som spelade på Olympia 1. Jag lyckades med konststycket
att komma för sent. Minns inte vad det berodde på, men fick i alla fall höra Lost Generation (mycket bra), en cover på Twisted Sisters We're not Gonna Take it (inte lika bra) samt avslutande Running Riot, Cock Sparrers låt.

Gimp Fist lirade lite senare på Olympia 2. De levererade ett bra gig med dåligt ljud. Deras kärlek för Sveriges scen visades med att en av medlemmarna hade en Antipati T-shirt på sig, hälsa alla svenskar välkomna och genom att de spelade Perkele's Heart Full Of Pride. I övrigt hörde jag få av mina favoritlåtar. De spelade Whatever Happened, som är mycket bra och ett gäng andra bra låtar som jag inte kan titlarna på.

Missade, i vanlig ordning, första låtarna med nästa band - Hard Skin, på Empress Ballroom. De lirade bland annat ACAC, We're The Wankers & Beer and Fags. Som extranummer spelade de First Day Angry Song där jag hade hoppats på Make My Tea istället, utan att egentligen önska bort First Day..

Samtidigt var den alternativa spelningen igång på Beat Club. Sär spelade ju alltså bla Pressure 28, Skinfull, Last Seen Laughing och London Diehards. Jag hade gärna varit där för sistnämnda bandet, men en annan gång kanske. Vad jag har hört gjorde banden bra ifrån sig och saker och ting gick lugnt till med undantag av ett mindre slagsmål som snabbt lugnades ner.

Tillbaks till Olympia 2 och Major Accident. Fy fan vad kul det är att se dem. Detta, trots det att de levererade ett ganska otight set både till PSK2 och nu på Rebellion. Men när de spelar låtar som Respecteble, Schizofrenic, Leaders of Tomorrow och Crazy så blir det bra ändå. Även Major Accident sände en extra hälsning till svenskarna i publiken och spelade därefter Brides of the Beast. De spelade inte Bad Company, vilket var synd.

Newtown Neurotics var ett av få band som jag pallade med på Arena-scenen. Antagligen för att det var mindre folk än vid andra band. De levererade i alla fall massa bra låtar; Wake up & Live, The Mess, personliga favoriten No Respect, Agony, Life in Their Hands, Livin' With Unemployment samt avslutande Kick Out The Tories. Ett av de bästa gigen på festivalen.

Ett band kvar för dagen, och det var Cock SParrer. Jag tror att de flesta som är intresserade av att se Cock SParrer, har gjort det någon gång. För de som kanske ändå inte sett SParrer kan jag säga att de gör sitt jobb jävligt bra och man får höra alla de största hitsen plus massa fler riktigt bra låtar. De verkar ha bytt ut Sunday Stripper från extranummrena och ersatt den med Suicide Girls. Fan vad kul det var att se dem igen.

SÖNDAG:

Skitdag. Nu börjar det ta slut, samtidigt som det kan börja ta emot att dricka. En sväng till The Counting House för fotboll (för vissa) och mycket billiga drinkar (för alla) stod först på schemat. Strandsex och vitryssar fick liv i en efter ett litet tag och allt för snart var det dags för Demob som skulle spela med orginal-sättningen (trots att de spelade sitt "sista" gig för hundra år sedan). Olympia 1 igen, sen igen. Jag kom in till New Breed. Efter detta spelades Anti Police och Teenage Adolescents. Det var ett hyfsat trist gig även fast låtarna var bra och bandet var tight. Jag väntade egentligen mest på No Room For You som spelades som sista låten samtidigt som alla som ville (vilket var typ fem personer) fick komma upp på scenen och sjunga med. För övrigt var inte alla orginal-medlemmar med.

Direkt efter spelade Sensa Yuma på Olympia 2 och vi stannade några låtar. Det blev ointressant ganska snabbt.

Sedan blev det en lång paus med öl och mat för att till slut, något motvilligt, lunka iväg till Arena för att se Disruptors. Det var bristande engagemang från min sida, men jag vet att de spelade Young Offender. Sen gick vi.

Biljard och öl blev det ett tag på hotellet, innan det var dags att gå tillbaks till Winter Gardens, Empress Ballroom, för att se Slaughter and the Dogs. De hade lovat att spela hela Do It Dog Style plattan från början till slut och sagt och gjort. I alla fall vad jag märkte och kommer ihåg. Det var ett mycket bra gig i vilket fall som helst.

Sedan sågs sista bandet för Rebellion 2011 och det var The Adicts. Man hade ju kunnat tro att det skulle vara en grandios avslutning på en bra festival men ärligt talat blev jag besviken. Det var dåligt ljud i vanlig ordning, men ofta var det så att man inte hörde vilken låt de spelade innan de kom till refrängen. Några låtar som upfattades var i alla fall Tango, Easy Way Out, Numbers, Life Goes On och My Angel. Till låten Bad Girl släppte de upp alla kvinnor som ville på scen. Sedan gick jag för en sista Popeyes, i sällskap med en Serb med stukad fot, innan hemresan
nästa dag.

MÅNDAG:

Det var ångestfyllt, tröttsamt och smärtsamt att ta sig hem.
Mat och alkohol smakade som aska efter det att man smakat på festivalens sötma.
Men snart är det Oi! the Weekend för att stilla abstinensen lite grann.

//Snigel-Hans

The Coiots! - Punk Boks Seks CD

2011-08-12T11:19:00.003+02:00

(The Coiots! - Punk Boks Seks CD - Jimmy Jazz Records) Mer polskt; den här gången från Jimmy Jazz, som är Polens största - och i lite mindre utsträckning skinheadorienterade - punkbolag, med bland andra den polska gatpunkens flaggskepp The Analogs i stallet sedan många år. The Coiots! är ytterligare ett i den strida strömmen av polska punkband som jag inte tidigare har hört, men som låter ganska mycket som andra polska band. Punk Boks Seks inleds med en sampling från A Clockwork Orange (hur fräscht känns inte det?) och briserar sen i melodiös nytappad 77-punk med drag av exempelvis The Ramones, 999 och The Lurkers, även om man också kan höra gatpunkinfluenser och att Ramzes & The Hooligans' ande hovrar någonstans över bandet. Albumets elva låtar är mjukt och lagom smutsigt producerade, arrangerade med körer, trevliga små gitarrdetaljer och stöpta i ungefär samma form av duriga, enkla melodier. Hela albumet är av jämnhög kvalitet förutom Chuligan som är skivans klart sämsta låt, och utan att på något vis få mig att tappa andan kan jag konstatera att The Coiots! är en trevlig bekantskap, om än en bagatell.

Gatans Lag till Oi! The Weekend

2011-08-12T10:19:00.004+02:00

Pricken över det berömda i:et gissar jag...

Robb Blake / Liam O'Kane - Heavyweight Acoustic Ska Showdown CD

2011-08-09T10:05:00.004+02:00

(Robb Blake / Liam O'Kane - Heavyweight Acoustic Ska Showdown - CD - Do the Dog Music) Det tog mig tio lyssningar och en extra koll på omslaget för att förstå att det var två herrar som duellerar mot varandra med fem låtar akustisk "ska" var, och inte ett samarbete - för det otränade örat lät det väldigt likt hela skivan igenom. Blake hörde tidigare hemma i punk/ska-bandet Whitmore, medan O'Kane också spelar i Jimmy the Squirrel och efter ett tag kan man höra att den senare är lite mer allvarsam i sitt uttryck. Heavyweight Acoustic Ska Showdown är en bitvis svårknäckt nöt till skiva att knäcka, eftersom den ställer frågan om ett musikstycke verkligen kan definieras som ska bara för att det går i baktakt? Herrarna är utrustade med varsin ackegura och inte mer. Jag försöker tänka dit blås, klaviatur och trummor, i syfte att utreda huruvida jag skulle tyckt om det här i storbandstappning. Det är mycket svårt att säga. Tycker jag om det som det är; naket och avskalat? Mycket svårt att säga. Det känns lite studentikost/collegerock och/eller som ett akustiskt typ The Coral ibland, men samtidigt tar det inte många lyssningar förrän låtarna känns som gamla kompisar. och både Robb och Liam har tvivelsutan sina poänger både som sångare och som låtskrivare. Ska man plocka favoriter kan Blake's From Spain To Endorse It och O'Kane's Just Speak To Me vara kandidater, och den senare i allmänhet pga skön röst och melankoli i snickeriet, men jag kan inte komma ifrån att den här plattan skulle vara roligare om man hade hört låtarna kompletta med blås och allt innan man hörde det här.

Skinheads i tidningen Schlager 1982

2011-08-04T08:27:00.004+02:00

Bajtat från Farbror Punk igen.

On the Job - A Bag Full of Brew CD

2011-07-28T12:13:00.004+02:00

(On the Job - A Bag Full of Brew CD - Contra Records) Jag var inte speciellt förtjust i On the Job's debutskiva Rock'n'Oi! och förstod aldrig riktigt hajpen. Hade däremot A Bag Full of Brew varit deras förstlingsverk skulle jag fatta! Karlskronabördiga On the Job (folk från bland andra Sinners Since Birth och Akut Skjut) har verkligen spottat upp sig på de allra flesta tänkbara sätt. Christophers sång är bättre, melodierna snitsigare, produktionen mer genomarbetad och variationen av låtarna större. Ska man referera låter det lite som en blandning av Evil Conduct och Gimp Fist. Favoriter är saxofonspetsade 1680, Constable Henry, Carlskrona Drinking Society och I'm a Skinhead. Ska man gnälla (och det ska man) så är texterna fortfarande inte mycket att hänga i granen, även om de kasnke är lite bättre än sist. Det känns som om de är lite framhastade och skulle må bra av en översyn då vissa grejer skulle kunna formuleras lite bättre utan större ansträngning. Sen tycker jag det är fånigt att påstå att "politics aren't welcome in our punkrock family" (Reclaim the Streets) när man på samma plastbit levererar verk som C.O.A.T. och Union, exempelvis. Allt är inte politik men mycket är det, och även om jag är emot pekpinnar inom scenen så tycker jag nog att punk och oi! i allmänhet skulle vara ganska uddlöst om man kategoriskt sa nej till att befatta sig med politik. Hur som helst, en riktigt trevlig trettonlåtars platta från On the Job.

Last Seen Laughing - Where We Belong CD

2011-07-28T09:43:00.003+02:00

(Last Seen Laughing - Where We Belong CD - Randale Records) Last Seen Laughing från Aarhus, Jutland är ett av extremt få danska oi!-band, bildat av tre veteraner från konstellationer som Zero point och The Outfit (tidigare The Hoolies - JP smiskar skinn här istället för att sjunga) , och det är nog i huvudsak som de sistnämnda Last Seen Laughing låter, med ett litet, litet inslag av The Templars och ett lite större dito av Clockwork Crew. Tyvärr är Where We Belong en ganska tråkig skiva. Bandet får inte riktigt till melodierna och låtarna känns ganska enahanda och slätstrukna. Dessutom tenderar låtarna att vara för långa i kombination med att de går snäppet för långsamt, vilket ger att hela skivan känns lite för lång trots dess ganska idealiska tretton låtar. Det finns spår som sticker ut, bland annat Concert in Hell, där kompgitarren takteras annorlunda och refrängen är skrålig och medryckande, samt efterföljande No Turning Back som efter ett par lyssningar sitter som den ska. Även Taesk (en av två låtar på danska) har åtminstone ett förhållande innovativt intro och är ju då på modersmålet vilket alltid är bättre och ganska nice just på danska. Sen är det tyvärr inte så mycket mer, såvida inte plattan växer under en längre period. Kan tillägga att Last Seen laughing är ett schysst liveband, och man kan ju hoppas att de lyckas matcha det på nästa release.

The Dräperz - Promo CD

2011-07-27T10:10:00.005+02:00

(The Dräperz - Promo CD - DIY/The Dräperz) The Dräperz är från Västerås och spelar en ganska skränig och snabb gatupunk mittemellan Asta Kask (eller dess 90-talsefterföljare - hörs i första låten - Konstapel Steroid - framför allt) och Frenzy Four, bara några nivåer sämre. Det är enkelt och opolerat och har sina förtjänster, men fyra låtar som den här promon innehåller räcker inte riktigt för att jag ska känna att jag kan göra en rättvis bedömning av bandet. Andra låten, Baby Got a Deuce, är den som får mig att referera till Frenzy Four, då det är en bajtning så extrem att jag inte riktigt vet om det ska föreställa någon sorts cover eller egen tolkning av Örebrosönernas One Night Stand. Både versmelodierna, versackorden och första fraserna i varje versrad är i princip kapade rakt av. Låtarna är både på svenska och engelska, och texterna verkar vara av genomsnittlig kvalitet. Bilden stal jag från Blogg as Fuck då jag inte äger någon scanner eller digitalkamera att tala om för närvarande.